Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÅG 4g, sbst.6, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) våg; till VÅGA, v.3]
(i fråga om ä. förh. på Gotl.) om av flera moment l. grenar bestående (mer l. mindre lekbetonad) idrottstävling (med deltagare från olika socknar). Gotländska allmogen håller sitt fosterländska Wåg kärt och öfvar det oaflåtligt. SvLekar(GAAkad.) 1: 2 (1847). Påföljande söndag .. deltog ett lag ur Visby idrottsförening i det af Visby bollklubb anordnade s. k. våget. TIdr. 1887, s. 150. Ett gotländskt våg tillgick så, att en grupp i en socken, t. ex. alla gifta karlar, ”gubbarna”, utmanade .. en annan sockens ”gubbar” till tävling i idrottslekar. NordKult. 24: 12 (1933).
Ssg (i fråga om ä. förh. på Gotl.): VÅG-BREV. skriftlig inbjudan l. utmaning till våg. Bergman GotlSkildr. 216 (1882). (Idrottslaget) uppdrog åt vågaren att skriva det s. k. vågbrevet. Detta var en i snirklade vändningar avfattad utmaning till det lag, med vilket man ville tävla. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 38 (1949).
Avledn. (i fråga om ä. förh. på Gotl.): VÅGA, v.2 delta i våg. Sjöborg NordFornälsk. 3: 155 (1830). Äfven ynglingar under en viss ålder t. ex. 18 år våga mycket ofta. SvLekar(GAAkad.) 1: 6 (1847).
VÅGARE, sbst.2, m.//ig. [jfr våga, v.2] om lagledare under l. i samband med våg. SvLekar(GAAkad.) 1: 5 (1847). Först och främst valde man sig en ”vågare”, som närmast motsvarade en modern lagkapten. Denne skulle vara en man med myndighet och pondus och därtill en skicklig idrottsman. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 38 (1949).

 

Spalt V 1688 band 38, 2019

Webbansvarig