| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅLDSAM vol4d~sam3, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) [möjl. med anslutning till VÅLLA] (†) motsv. VÅLD 1: som är utlösande kraft l. faktor, vållande. Af en genom olykshändelse i ena foten och benet förordsakad wridning och brytning, hwilken befares med sina fölgder blifwa länge plågsam, om ej till en snar död wåldsam. VDAkt. 1796, nr 93.
a) om person: som brukar l. utövar våld; som gärna l. lätt l. ofta tar till l. utövar våld; äv. överfört, om lynne o. d.; jfr 3. Then wåldsamme, omilde och obootfärdige Tyrannen och Egyptiske Konung Pharao. Phrygius HimLif. 19 (1615). En våldsam galning, som brutit sig utur dårhuset kan .. vara högst farlig för dem han råkar. Oscar I Straff 9 (1840). Banérs våldsamma och oberäkneliga lynne. Tegnér SvBild. 39 (1896). Hur bedömer ni risken att han blir våldsam? Nesser FallG 422 (2003). Regeringen vill nu göra det lättare att belägga våldsamma personer med kontaktförbud. SvD 7/6 2013, s. 4.
b) om ngt sakligt: som innebär l. åtföljs l. kännetecknas l. orsakas av våld(sutövning); särsk. i sådana uttr. som dels våldsam död (se DÖD, sbst. 1) l. dödsorsak o. d., dels bära våldsam hand på ngn (se HAND 8 c); ss. adv. särsk.: med våld (jfr VÅLDELIGEN); ibland äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 3) med bibegrepp av kraftfullhet l. intensitet o. d. Våldsamma strider, demonstrationer. Våldsamt upplopp. Våldsamma stadsdelar. Uppträda våldsamt. De växte upp i en våldsam tid. Mannen erkände att han vid upprepade tillfällen skakat flickan på ett våldsamt sätt. Woldsamme öffuerfall och ingrip. G1R 18: 241 (1547). Ingen .. skal .. Wåre Befallningzhafwande i theras ämbeten .. med någon wåldsam giärning emotsättia. Schmedeman Just. 601 (1669). Ett skepp, hvilket han våldsamt bemäktigade sig. Fryxell Ber. 2: 168 (1826). Beträffande våldsamma dödsorsaker bör tydligt angifvas, om mord (dråp), själfmord eller olyckshändelse föreligger. SFS 1907, Bih. nr 48, s. 4. Det lär gå våldsamt till på deras kalas. Höijer Videv. 42 (1958). En 19-åring åtalas misstänkt för våldsamt motstånd. FaluKurir. 22/2 2016, s. 13.
3) i mer l. mindre förbleknad anv. av 2 b: mycket kraftig l. stark l. kraftfull; (mycket) häftig l. intensiv; särsk. om dels (resultat av) handling l. händelse(förlopp), dels (uttryck för) känsla l. tanke o. d.; äv. med personbetecknande huvudord avlett av verb (jfr 2 a); äv. dels med kvardröjande bibet. av våld(sutövning) (se särsk. a), dels närmande sig l. övergående i rent förstärkande bet. (se särsk. b). Våldsamma rörelser, diskussioner, ansträngningar, begär. Våldsam hjärtklappning, hosta. Våldsamma stigningar. Landets våldsamma industriella utveckling. Denna Wåldsamma gång .. wij se nästan på 24 Timmar fulländas både af Stiernor och Planeter dageligen. Rålamb 4: 103 (1690). Bilden gör .. et wåldsamt intryck på syn och minne. Posten 1769, s. 922. (Malmen bör) Tvänne gångor Råstas, först lindrigt och sedan våldsamt. Johansson Noraskog 1: 102 (i handl. fr. 1785). Denna våldsamma passion (dvs. ärelystnaden), som upoffrar det närvarande för det tilkommande. Kellgren (SVS) 5: 269 (1793). Grundtonen i denna tämligen groteska, men i sin våldsamma barockornering pompöst dekorativa kamin är grå. MeddSlöjdF 1899, 1: 21. Konungen var en våldsam slösare. Schück Shaksp. 1: 2 (1916). (Avlägsnandet av tråckeltrådarna) göres med försiktighet och ej för våldsam slitning av tråden, som kan skada både tyg och foder. Fröberg Skrädd. 125 (1941). — särsk.
a) om naturkraft l. naturföreteelse o. d.: mycket stark, häftig (se d. o. 1 a–c); särsk. med mer l. mindre framträdande tanke på sådan krafts osv. nedbrytande l. förhärjande (o. om våldsutövning erinrande) inverkan l. förlopp (jfr VÅLD 1 e). Våldsam jordbävning. Stormen fortfor och sjön vräkte våldsamt. Landell Bligh 42 (1795). Indalselfwens utlopp ur Ragundasjön utgjordes af en wåldsam forsz. Englund Ged. 14 (1853). En häftig snöstorm drog över staden och åtföljdes av ett våldsamt åskväder. 3SAH LXII. 2: 19 (1951). Nils som är tyst, tagen av den våldsamma kraften i eldens utveckling. Flygt Verkan 294 (2004).
b) (ngt vard.) ss. adv. i rent förstärkande bet., liktydigt med: mycket l. ytterst l. synnerligen; i mycket hög grad; häftigt (se HÄFTIG 2 slutet). Fäderneslandet har .. fått i sitt hufvud att Aftonbladet skall vara ett ”våldsamt radikalt blad”. AB 16/4 1831, s. 3. Det är något febrilt i luften, som våldsamt kontrasterar mot det tama landskapsmotivet. PT 5/7 1892, s. 3. Benen hårt snörda i dessa våldsamt höga, tofsprydda promenadkängor. Krusenstjerna Pahlen 7: 407 (1935). Han .. tjänade våldsamt med pengar. Göth TräskoP 202 (1938). Hon blev våldsamt glad att han levde. Fridegård Offerrök 153 (1949).
1) till 2; särsk. liktydigt med: (användning l. utövning av) våld (förr särsk. i sådana uttr. som tillfoga ngn våldsamhet l. föröva våldsamhet på ngn l. ngt, utöva våld mot ngn l. ngt); äv. konkretare (se särsk. slutet). Mannen var känd för sin våldsamhet. Filmens våldsamhet chockade publiken. Thenn trälldom och vålldsamhet, som vi nu en tidh lånngh unnder konung Erich thenn fiortende varit hafve. RA I. 2: 368 (1569). Vi förbjude .. välbemälte Grefve och hans tjänare, att tillfoga de klagande någon våldsamhet. Hallenberg Hist. 1: 257 (i handl. fr. 1612). Drängar .. skola stundom samla sig på Tyska Kyrkogården och der föröfwa .. wåldsamhet på de der planterade Träd. PH 9: 435 (1770). Hela reduktionen var i sjelfva verket en våldsamhet, ehuru gjord laglig genom formen af konungs och ständers gemensamma beslut. Agardh o. Ljungberg II. 2: 323 (1856). Staden Neapel .. dess kaos, skönhet, smuts, våldsamhet och imponerande historia. SvD 20/3 2016, Kultur s. 13. särsk. i pl. i konkretare anv., liktydigt med: våldshandlingar l. våldsdåd l. våldsyttringar; handgripligheter; äv.: upplopp l. oroligheter (se orolighet 2 a). Trakasserier och våldsamheter. Protesterna urartade i våldsamheter. Sådhane wapn och wåldsamheeter .. som en fiende kan bruka til theras angrep. Wärnskiöld Fortif. C 1 b (1673). Allmogen i Småland hade på några orter börjat våldsamheter för att undandraga sig en påbuden utskrifning. Fryxell Ber. 5: 42 (1831). Först var han ohövlig och sedan övergick han till våldsamheter. Carlsson MinB 42 (1912). Trots ansträngningar att blåsa liv i fredsprocessen fortsätter våldsamheterna i Syrien. HbgD 4/5 2016, s. A12.
2) till 3: kraft l. kraftfullhet l. styrka; häftighet l. intensitet; särsk. (med anslutning till våldsam 2) med mer l. mindre starkt bibegrepp av våld(sutövning); äv. konkretare (se särsk. slutet). Alt hwad jag göra för eder skul, det kan aldrig ångra mig, det är en alt för liuflig Wåldsamhet som drager mig dertil. Lagerström Molière Gir. 3 (1731). Ett anlopp bör uppfylla två hufvud-vilkor: högsta möjliga våldsamhet, och väljandet af rätta ögonblicket. Sylvan Vial 1: 176 (1863). Hennes första smekning var nära att kväfva med sin våldsamhet. Hallström Than. 39 (1900). Denna färg som trots sin våldsamhet, gjort mycket varaktig lycka. SvD(A) 22/5 1920, s. 26. (Vattenpesten spreds) i början med explosiv våldsamhet. Selander LevLandsk. 178 (1955). särsk. till 3 a; i sht förr särsk. i pl. i konkretare anv. (Peruk) tiente til at betäcka och beskiärma hufwudet, emot utwärtes wåldsamheter af luften, wädret och kiölden. Kiellberg KonstnHandtv. Peruquem. 9 (1753). Deras (dvs. hagelkornens) wåldsamhet skulle wara ännu större, om icke luftens motstånd minskade hastigheten. Hartman Naturk. 9 (1836). Hafvets oförutsedda våldsamheter. Janson FörstaMänn. 6 (1906). Den korsikanska naturens mest framträdande kännetecken är våldsamheten. Enckell Olivpar. 31 (1934). —
VÅLDSAMLIG, äv. VÅLDSAMMELIG, adj.; adv. = (Frese Pass. 95 (1728)), -a (Linc. Nnnn 2 b (1640), Borg Luther 2: 580 (1753)), -en (2SthmTb. 8: 120 (1589), DN(A) 15/12 1953, s. 17), -t (Hesselius Zaletta 24 (1740), Schönberg Bref 3: 166 (1778)). (-elig 1591–1943. -lig 1589–1953. — n. sg. o. adv. -ligit 1596–1756. -ligt 1617–1819) [jfr ä. d. voldsommelig(en), ä. t. gewaltsamlich, adv.] (†)
1) till 2 b: våldsam; särsk. dels i n. sg. i substantivisk anv. i sådana uttr. som (inte) tillfoga ngn något våldsamligt, (inte) utöva våld mot ngn, dels (o. i sht) ss. adv. (se slutet). Ded förnembste spörsmåll (är), om saken på noged våldsamliged sätt skall emott honom företages. RA I. 3: 733 (1596). Effter Fiendernes illistige Practiquer .. så förgifftige, wåldsamblige och store ähre. RARP 1: 149 (1631). Den, som blifwer .. Lagligen öfwerwunnen, att hafwa Postförare eller deras Postdrängar .. med hugg och slag öfwerfallit och antastat eller eljest något wåldsammeligt dem tillfogat, warda .. straffad till lifwet. SPF 1819, s. 489. särsk. ss. adv.: på ett våldsamt sätt; med våld(smedel) (jfr våldeligen); äv. mer l. mindre liktydigt med: med tvång. 14 daler 3 (mark) .. pening(e)r, som Nils Andersonn skaff(e)r hade woldsamlig(e)n tagitt iffrå Matz Herwell. 2SthmTb. 8: 120 (1589). Om ungdomen senare skal låckas och ledas at tänka sjelf, än våldsamligen påbördas, at minnas; hvad andra tilförene tänkt hafva. Höpken ÅmVetA 1745, s. 5. Ända til desz de fingo .. (Jesus) wåldsammeligen och på et grufweligt sätt dödad. Nohrborg 239 (c. 1765). (Han blev) från prestembetet våldsamligen suspenderad. BL 13: 35 (1846). AB 13/2 1943, s. 12.
2) till 3, ss. adv.: våldsamt l. häftigt. Sjukdomen rasade våldsammeligen. Lindhé FlyddTid. 124 (1917). DN(A) 15/12 1953, s. 17.
Avledn. (†): våldsamlighet, r. l. f. till våldsamlig 1: våldsamhet; särsk. konkretare: våldshandling. SvTr. V. 1: 280 (1618). Lider Sochneprästen ther någon smälek och wåldsamlighet, ware Banemannen fallen til arbitral straff. Schmedeman Just. 679 (1675).
Spalt V 1714 band 38, 2019