Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÅR, sbst.2, r. l. f.; anträffat bl. i sg. best. -en.
Ordformer
(våren (w-, -aa-, -åh-, -nn), sg. best. c. 1583–1637. wååran, sg. best. 1642)
Etymologi
[till VÅR, sbst.1]
(†) vårsjukdom (med ihållande feber); jfr VÅR-FEBER. Brahe Oec. 216 (c. 1583; uppl. 1971). At Hennes F. N:de fröken Eleonora af wååran vthan twifuel något lijtet hafuer warit opassligh. Adlersparre HSaml. 1: 279 (i handl. fr. 1642).

 

Spalt V 1775 band 38, 2019

Webbansvarig