| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄCK väk4, n.; best. -et; pl. =.
(numera mindre br.) väckskall. Då hördes ett par dofva väck långt bort. Norlin JagtSkärgL 11 (1894). Så där, nu började skallet med grova och jämna väck. Johansson RödaHuv. 1: 52 (1917). Östergren (1968).
Spalt V 1826 band 38, 2019