| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄDJE, sbst. oböjl.
(†) särsk. i bildl. anv., om kapplöpning l. tävlan; särsk. i uttr. löpa (i) vädje. Kunde Lijfwet siälf med Längtan min i Wädie / Få lööpa; Stoora Carl Jag wore nu hoos Dig. Dahlstierna (SVS) 140 (1698). Ty Räddhoga, häpnad å Glädie / De lop’ i hennes Bröst lijka som hwar om ann! / Doch Glädien blef främst nu på Wädie! Dahlstierna (SVS) 174 (c. 1700). Then helga Herrans Arck af David flyttias skulle / .. / Så wille David nu i helig hiertans glädie, / Sielf arcken närmast, med the andre löpa wädie. Kolmodin QvSp. 1: 380 (1732).
Spalt V 1867 band 38, 2019