Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLLA (numera bl. ss. senare led i ssg ~väl2a), v.1 -ade l. -er, -de, -t, -d (pr. sg. -ar Botvidi G2A E 1 a (1634) osv.; -er G1R 11: 125 (1536: tillueller) osv. — ipf. -ade G1R 5: 232 (1528) osv.; -de Stiernman Com. 1: 265 (1577) osv.; welle NorrlS 1–6: 213 (1547). — sup. -at BtFinlH 6: 76 (1536) osv.; -t LReg. 173 (1624: tillwelt) osv. — p. pf. -ad G1R 4: 380 (1527: från velladt, n. sg.) osv.; -d KyrkohÅ 1910, MoA. s. 33 (1738: tilwälda, sg. best.) osv.). vbalsbst. -AN (†, anträffat bl. i vbalsbst. till tillvälla), -ANDE (anträffat bl. i vbalsbst. till tillvälla), -NING (†, Forsius Fosz 499 (1621)).
Ordformer
(veld- (w-) 1536–1578. vell- (u-, w-) 1524–1747 (: Tilwella). väld- (w-, -dh-) 1559–1769 (: tillwälda). väll- (w-) 1528 osv. wall- 1564 (: tilwallatt))
Etymologi
[fsv. välda; motsv. fd., d. vælde; till VÅLD (jfr äv. FÖR-VÄLDA)]
(† utom i ssgn TILLVÄLLA) bruka våld l. hot l. maktmedel (i avsikt att uppnå l. förvärva ngt); äv. tr.: orättmätigt l. med våld lägga beslag på (ngt); äv. dels med refl. indirekt obj.: bemäktiga l. tillvälla sig (ngt), dels med personobj.: tvinga l. bringa (ngn) att underkasta sig, göra (ngn) till underlydande. (De vittnade) at th(et) (dvs. det ägda) wart he(n)ne m(edh) wellend(es) hand j ffraa taget. OPetri Tb. 23 (1524). Dömdes Oleff Ersson .. fför han velladhe sigh en tompt aff Vaste Persson. BtFinlH 2: 57 (1548). Them som .. något aff K. M. vndersåther kräffuer, trughar röffuer eller veller. UrkFinlÖ I. 1: 50 (1597). Kunne wij ey så mykit i boock / Wij må icke tär före wara toock / Som the oss wppenbarligha skälla / Och oss wnder sitt regemente wälla. Rondeletius 12 (1614). Dylijka du, som nu så trotzigt väldar och herskar, / Troor du wäl att din mord blijffwer inte belönt eller omtaalt? UHiärne (SvNatL) 147 (1665). Stiernhielm EvUlf. Gloss. 81 (1671). — jfr AV-, FRÅN-, IN-, TILL-VÄLLA.
Särsk. förb. (†): VÄLLA IFRÅN, äv. FRÅN. [fsv. välda fran] med våld l. hot beröva l. frånta (ngn ngt). All then possession, frihet och herlighet, som cronon i gammel tid haft, nyutid och bruget hafver, blifver henne nu endels i frå vellet. RA I. 1: 227 (1538); möjl. ssg. Th(et) åker stycke ha(n)n har vellet ffråå Hans i Bergha. UpplDomb. 7: 13 (1546). Dömdes per mårtensson .. til at niute och beholle sijt fiske vatn som Erich persson haffuer honom vellet ifrån. UpplDomb. 5: 48 (1571). jfr frånvälla. —
VÄLLA SIG TILL. [fsv. välda sik til] tillvälla sig l. sätta sig i besittning av (ngt); särsk. med avs. på dels mark l. egendom, dels rättighet. G1R 4: 401 (1527). Att bönderne .. wälle sigh till emott all lagh och rettwise deres stadz ägher och vthmark. PrivSvStäd. 3: 543 (1585). Ingen wälle sig någon frihet til i Grufwan, til Cronans skada. PH 3: 1775 (1741). jfr tillvälla.

 

Spalt V 2056 band 38, 2019

Webbansvarig