| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄLSIGNELSE välsiŋ4nelse, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er.
1) motsv. VÄLSIGNA 1, om förhållandet l. handlingen att Guds nåd nedkallas över o. tillägnas ngn l. ngt; äv. konkretare, om enskild, i ord uttalad (l. med gest förenad) sådan nedkallelse l. tillägnan (i samband med kyrklig förrättning); äv. i förbleknad l. allmännare anv. (se b). När iach kommer til idher, wardher iach kommande medh euangelij Christi wälsignilse. Rom. 15: 29 (NT 1526). Then Cæremonien (dvs. handpåläggningen) haffuer altijdh waridt welsignelsens tekn. KOF 1: 207 (1575). (Olav Tryggvason) bad .. (biskopen) meddela sig dän Heliga Döpelsen .. och då fick han första wälsignelsen. Reenhielm OTryggw. 44 (1691). Den Presterliga Wälsignelsen, utom hwilken, Lag likmätigt, Egtenskapet ej äger kraft. Alnander Sal. 116 (1771). Kan ett varmt, fattigt nedslaget hjärta på jorden ännu få mottaga en sådan den uppståndnes välsignelse? Wifstrand AndlTal. 61 (cit. fr. 1894). (Efter tacksägelsemässan) gav påven oss sin välsignelse och drog sig tillbaka till sina rum. Lagergren Minn. 8: 170 (1929). — jfr BORDS-, BRUD-, NÅDE-VÄLSIGNELSE. — särsk.
a) i sg. best. l. i uttr. Herrens välsignelse, ss. benämning på formaliserad bön (vilken enl. Svenska kyrkans gudstjänstordning avslutar gudstjänst). Så reckte ha(n) sina ha(n)d vth offuer hela Israels församling, och gaff them herrans welsignilse med sinom mund. Syr. 50: 20 (öv. 1536). (Ottesången) slutes med wälsignelsen och en (psalm)Vers. Kyrkol. 2: 4 (1686). Fader vår och Herrens välsignelse .. flöto från mina läppar som ett rinnande vatten. Hellström Malmros 89 (1931).
b) i förbleknad l. allmännare anv., om (innerlig) tillönskan om välgång l. lycka l. välfärd; äv. mer l. mindre liktydigt med: godkännande l. samtycke, särsk. i sådana uttr. som ge sin välsignelse (till ngn l. ngt). Aära fader och moder med gerningom, med ordom, och med tolla-modh, på thet theres welsignilse må komma öffuer tich. Syr. 3: 8 (öv. 1536). Sedan kallade hon sina barn, och gaf dem sin moderliga wälsignelse. Lagerström Bunyan 2: 227 (1727). När Moskva blev taget av polackerna, satte dessa .. (patriarken) i fängelse, emedan han ej ville giva sin välsignelse till den polske prinsens val. KyrkohÅ 1928, s. 21. Miljövårdsnämndens utlåtande saknas ännu innan kommunstyrelsen kan ge sin välsignelse. Hufvudstadsbl. 9/4 1988, s. 14. Varje son fick en ring och den gamles välsignelse. Kulturen 1994, s. 158.
2) motsv. VÄLSIGNA 2, om förhållandet l. handlingen att Gud l. försynen l. ödet o. d. lyckliggör l. tillgodoser ngn l. ngt med ngt (önskat l. saknat) l. bringar ngn (l. ngt) framgång l. välfärd (särsk. i uttr. Guds l. Herrens välsignelse); äv. konkretare, om manifestation l. resultat av sådant förhållande osv. (se särsk. c). Gudh gaff mich ther welsignilse til, at iach ock haffuer fylt mina wijnpresser såsom j fullom höst. Syr. 33: 17 (öv. 1536). At efter Wij förnimme, at then Kopper som här vthi Rijket efter Gudz wälsignelse faller, och blifwer tilgiord, warder mykit wahnwördet. Stiernman Com. 1: 504 (1606). Herrens wälsignelse giör huuset rijkt. Törning 65 (1677). Framgång följer ej alltid, men välsignelse följer städse ett ärligt bemödande. Tegnér (WB) 10: 44 (c. 1830). Har ej först konungen .. en hittills oantastad makt .. som ledd af christlig vishet måste sträcka sin välsignelse oberäkneligt vidt, både till omfattning och tid! Fahlcrantz 6: 52 (1839, 1865). Vid lägligt tillfälle öppnas .. dammarna till alla Nildalens kanaler för att låta den allt närande Nilguden sprida rikedom och välsignelse över hela Egyptens land. Lagergren Minn. 5: 167 (1926). — särsk.
a) i sådana uttr. som ha välsignelse med sig, komma l. vara (ngn) till välsignelse, vara en välsignelse (att), i fråga om att medföra l. innebära lycka l. välgång. Muhtor få lijten treffnad .. (dvs.) Dher är ingen wälsignelse medh. Grubb 536 (1665). På 1765 års riksdag bröt man med ett system, som möjligen varit Stockholm till välsignelse, men som hållit på att lägga hela Norrland och dess städer öde. Höjer Sv. 3: 178 (1882). (Om penningsumman) kan förkorta den bittra väntans tid för eder, kära, kan den ju aldrig komma till gladare välsignelse. Idun 1888, s. 61. En välsignelse hade den nya tiden med sig. Det blev nu oändligt enklare att skaffa fram bräder etc. för .. byggnadsproduktionen. ByggnArbMinn. 190 (1950). Det måste vara en välsignelse att inte ha något skönhetssinne. Larsson BlodSpill. 252 (2004).
b) (numera bl. ngn gg) motsv. VÄLSIGNA 2 a, om havandeskap. Et rykte om Hennes Kongl. Höghets wälsignelse har ej ännu blifvit vederlagdt. 3SAH XXXIX. 2: 167 (1825). Så fruntimmersartad, som om hon för femtioelfte gången hamnat i välsignelse. Rosendahl Lojäg. 56 (1956).
c) konkretare, om manifestation l. resultat av välsignelse; särsk. i förb. med gen.-attribut l. prep.-bestämning inledd av av, stundom liktydigt med: glädjeämne l. gåva (se GÅVA, sbst. 2), äv.: vinst (se d. o. 2) l. nyttighet l. fördel. Lucidor (SVS) 1: 402 (1674). (Jag har) på ålderdomen erfarit välsignelsen af osviklig och trofast vänskap. Hultin Minn. 146 (1872). Fredens välsignelser: vidgade tegar, / Ymniga skördar, lättare samfärd. Wennerberg 4: 37 (1885). De oförnekliga välsignelser som rotearbetet .. medförde genom att intensifiera gruvdriften. Lindroth Gruvbrytn. 1: 180 (1955). Han hade aldrig kunnat tänka sig att människor .. frivilligt avstod från att ta del av de välsignelser som samhället erbjöd. Östergren SistCig. 165 (2009). — särsk.
α) om ngt sakligt konkret. Psalt. 21: 4 (öv. 1536). At de taga något med sig (till kyrkan) af den välsignelse Gud dem gifvit hafver, och sändat i Almose-stufvan. Wallquist EcclSaml. 5–8: 338 (1666). Derpå fattade han ett glas och skulle dricka, men hittade ej vägen till munnen, utan rocken erhöll välsignelsen i stället. Palmær Eldbr. 109 (1851). Vildvinet på verandan dryper av den senaste skuren, och det trögt bortdragande, tunga molnet gjuter sin välsignelse över andra byar. Holmström LändStränd. 1: 8 (1913).
β) om person; särsk. om barn. Det heter ju: ”barn äro en Guds wälsignelse”. Hagberg Shaksp. 10: 17 (1850). Vi (ser) stora skaror af fattigmans välsignelse kräla omkring på gatorna, lekande med de primitivaste leksaker. Vallentin London 26 (1912). Han är en sådan välsignelse .. Man glömmer alla sina bekymmer när man är tillsammans med honom. Larsson BlodSpill. 177 (2004).
d) (numera bl. ngn gg) i fråga om att ngt finns i stor mängd, rikedom l. överflöd; särsk. i anv. som motsvarar c, särsk. i uttr. en Guds välsignelse, en (stor) mängd. Then som sår j wälsignilse, han wardher och vpskärande vthi wälsignilse. 2Kor. 9: 6 (NT 1526; Bib. 1999: den som sår rikligt får en riklig skörd). Uti de 3 Socknarna i Storfosens Fögderi .. har i fordna tider årligen fångats en stor Guds välsignelse af Torsk. VetAH 1770, s. 305. Mjölk och bröd fans det en välsignelse af. Rosenius Himmelstr. 18 (1903).
3) (numera bl. ngn gg) motsv. VÄLSIGNA 3, om yttring av l. uttryck för tacksamhet l. glädje, lov l. pris l. beröm. Uthaff then samma munnen går wälsignilse och bannonar. Jak. 3: 10 (NT 1526). Någre fåå Daghar för Påskahögtijden reed Christus medh Pracht, sittiandes på een Åszna in vthi staden Hierusalem, och Folket ropade öfwer honom wälsignelse. Schroderus Os. 1: 15 (1635). Lefwandes war hon ett afskrap, spott och spe, / Och död war hennes namn ei i wälsignelse. Kolmodin QvSp. 1: 262 (1732). Marianne Westman, ny från Konstfackskolan, håller sig till vardagsvaran, för vilket hon kan räkna med många välsignelser. Form 1952, s. 48.
(2) -BRINGANDE, p. adj. som bringar välsignelse, som gör nytta. Stark och välsignelsebringande har en ström af himmelska rikedomar .. gått igenom Nordanlanden. Rundgren Minn. 2: 96 (1864, 1883). Efter att under 30 år ha utövat sin välsignelsebringande verksamhet i Forsbergska gården överflyttades barnavårdsbyrån .. till nya centrala lokaler. Kulturen 1963, s. 113. —
(2) -RIK. rik på välsignelse; särsk. om resultat l. utgång o. d.: lyckosam l. framgångsrik. DA 1824, nr 142, s. 8. Hennes tvivel på en välsignelserik utgång av hans mission. Krusenstjerna Pahlen 6: 184 (1935).
Spalt V 2076 band 38, 2019