| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄNLIG vän3lig2, äv. vä3nlig2, förr äv. VÄNNELIG, adj. -are ((†) superl. -est (-ist) HH XIII. 1: 129 (1564), UUKonsP 11: 189 (1675: tienstwänligest); -st 3SthmTb. 5: 93 (1603), SionSång. 2: 25 (1745)). adv. -A (-e, -ie) (†, G1R 1: 56 (1523), Serenius X 2 b (1757)), -AN (†, OxBr. 12: 153 (1613), JMessenius i HB 1: 90 (1629)), -EN (Sef. 3: 17 (Bib. 1541) osv.), -T (Spegel GW 72 (1685) osv.).
1) (†) motsv. VÄN, sbst. 1, 3, om person: som är l. beter sig ss. en vän (jfr 2); äv. (o. utom i avledn. VÄNLIGHET nästan bl.) i överförd anv. l. om sak (särsk. förlikning l. uppgörelse o. d.): som äger rum l. görs ss. det anstår vänner l. i sämja; vänskaplig; äv. oeg. l. bildl. (jfr VÄN, sbst. 1 k), i fråga om förhållande mellan saker (se särsk. a, b). Eth wenlighit och kärlighit förbundth. SvTr. 4: 34 (1522). Kom fför Retta per nilson j jedhra .. och giorde Ett wenlig jorde bytthe medh Måns Bengsonn j swija. UpplDomb. 5: 103 (1580). Dedh E. K. M:tt ville låthe saken komma till en venlig affhandlingh. AOxenstierna 5: 88 (1630). Göra sig aldydligan .. (dvs.) göra sigh gemeen medh enom, familiar, wenligh. Stiernhielm Fateb. C 2 b (1643). Som Domarens embete fordrar, at aldraförst söka förmå parterna til wänlig förlikning. Nehrman PrCiv. 265 (1751). Det var på denna tiden föga vänligt mellan regenterna i England och Frankrike. Fryxell Ber. 3: 236 (1828). Auerbach (1916). — jfr BRODER-, FLIT-, TJÄNST-VÄNLIG m. fl. — särsk.
a) ss. adv.: i (all) vänskaplighet l. sämja; särsk. mer l. mindre liktydigt med: i godo. Wij som wenlige haffue warit j löndom med hwar a(n)nan, wij wandradhe vthi gudz huse j hopom. Psalt. 55: 15 (öv. 1536); möjl. ej adv. Psalt. 55: 15 (Bib. 1541). Samma dagh bleffue Rennholth Richienn och P(er) Ollssonn wennligitt och well förlichta om thenn sach, som them lenngie hafuer wårith emellom. TbLödöse 280 (1592). Jag kan edher brodherligen och vänligen icke förhålla, att jag .. ähr i går avanceredt hijt till Wittemborg. AOxenstierna 7: 4 (1632). När skrift och uttal komma däri wänligen öfwerens. Brunkman SvGr. 105 (1767). Kjugekullakvinnan umgicks vänligt med flere af familjerna i granngårdarne. Wigström Folkd. 1: 156 (1880). — jfr BRODER-, FLIT-, TJÄNST-VÄNLIGEN.
b) om magnetpol: attraherande; jfr OLIK-NÄMNIG 1 slutet. VetAH 1777, s. 76. 2:ne parallelt liggande Magnetstänger som hafva deras vänliga poler vid samma ända. VetAH 1802, s. 222.
2) om person: som (ss. en vän (se VÄN, sbst. 1) skulle ha gjort) (uppträder behagligt l. saktmodigt o.) visar välvilja l. intresse l. förståelse l. hjälpsamhet, älskvärd l. snäll l. tillmötesgående l. hjälpsam o. d.; i vissa ä. språkprov möjl. med kvardröjande bet. av 1; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. mot o. med styrt led angivande föremålet för sådant (uppträdande o.) visande av välvilja osv.; äv. dels om djur, dels i överförd anv. (se b), dels i oeg. l. bildl. anv., om sak (se d). Hon är alltid lika vänlig mot alla hon möter. De har varit mycket vänliga mot oss. Svanar är inte alltid så vänliga om man kommer för nära dem. Warer hwar medh annan wenlighe vthi brodherlighen kerleek. Rom. 12: 10 (NT 1526). Min wenlige och goda Wähn H:r Cammererare. Trolle-Bonde Hesselby 238 (i handl. fr. 1646). Wänligste Jesu, tig wärdes förbarma; / Dölg dock ej längre tit ansigt för mig. SionSång. 2: 25 (1745). Rudolf var glad, mild och vänlig. Carlén Repr. 15 (1839). Publiken är ju i allmänhet mycket vänlig emot unga kvinliga debutanter. Hedberg SvOperasång. 272 (1885). Låt oss vara vänliga mot oss själva. Hellström Malmros 83 (1931). En vänlig själ på en krog i city berättade att de behövde folk på Burger King. Lundberg Yarden 87 (2009). — jfr GÄST-, KÄR-, O-, SLISK-, SMÅ-VÄNLIG m. fl. — särsk.
a) med inf.-förb. angivande den handling som vänligheten visas gm l. framgår av l. tar sig uttryck i; äv. i uttr. vara (så) vänlig (och) (göra ngt l. så l. så), i fråga om (förment) hövligt vädjande men vanl. mer l. mindre eftertrycklig uppmaning. De var vänliga nog att erbjuda mig skjuts. Du är ju .. så vänlig och icke nämner, att stycket varit skrifvet före sista diktsamlingens utgifvande. CSnoilsky hos Warburg Snoilsky 283 (1881). Var så vänlig lägg en shilling i min lilla tamburin. Tengström Kipling Sold. 61 (1899). Professor Gustaf Retzius var vänlig att låta afskrifva dessa bref och ställa dem till mitt förfogande. CMFürst hos Florman BrRetzius 1 (1910). Vill du vara vänlig och hälsa den där Edwin att han ska undvika att låna saker utan att fråga. Bredow BaraInte 308 (2009).
b) i överförd anv.; särsk. om (resultat av) språklig handling; jfr c. Jag fick genast ett vänligt svar, ett vänligt brev. Sorgh j hiertana krenker, men itt wenligit ord frögdar. SalOrdspr. 12: 25 (öv. 1536). Hon försmådde så konungens brödher, at hon aldrig wilde .. tala itt wenligit ordh med them. OPetri Kr. 80 (c. 1540). Jagh (tackar) min suoger fliteligen .. i synnerhett för hanss otskillige vänlige skrifuelser och comunicationer. HT 1909, s. 170 (1633). Hennes vänliga omsorger, kloka råd och fina takt räckte till för anhöriga, vänner och alla, med vilka hon fick att göra. MinnGPrästh. 1: 31 (1924). Hon vet inte hur man ler mot en man så att det bara är vänligt, ingenting mer, ingenting mindre. Jörgensdotter BergDöttrar 203 (2009). — särsk.
α) om hälsning i brev o. d. Min ganske wenligh och kierligh helssen försent meth gud. Rääf Ydre 1: 318 (i handl. fr. 1565). Vänliga hälsningar Lady Orakel. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 386 (2009).
β) om (uttryck förmedlat gm) kroppsdel, särsk. blick l. ögon. Tå wil iagh .. läta predica til folcken medh wenligha leppar. Sef. 3: 9 (Bib. 1541). (Hon) smekte hästarne på länderna, gick till och med fram till deras vänliga nosar. Almqvist TreFr. 1: 97 (1842). Ett tack för så månget godt ord, för så mången vännlig blick. Wulff WTGnosspelius 8 (1888). Hon såg på mig med nästan vänliga ögon. Östergren SistCig. 274 (2009).
γ) om känsla l. förhållningssätt o. d. När een wänlig käärleek bliir uti bittert haat förwänder. 2Saml. 1: 121 (c. 1669). Det fanns vänligt intresse i hans blick på kantorn. Fridegård Somm. 9 (1954).
δ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. (up)på det vänligaste, i adverbiell anv. (jfr c (slutet)): på vänligaste sätt, synnerligen vänligt. Jacob Bagge haffwer vpå thet wänligiste waredt begärandis, att wij wille taghe thenne saack .. vdi .. betänckiandhe. HH XIII. 1: 129 (1564). Vi (ber) Er .. på det vänligaste om en symbolisk summa till denna studieresa. SvD 18/2 1987, s. 6.
c) ss. adv. (äv. åtm. delvis utgående från anv. i b); särsk. dels i fråga om att betyga hövlighet l. förbindlighet o. d., särsk. i brev o. d. (jfr slutet slutet o. GODHETS-FULL), dels i uttr. vänligt men bestämt (jfr BESTÄMD 4); jfr b δ, d. De log vänligt mot varandra. Wenleka ok kerleka etc kære werdughe herrer Hafwer iak forstondith .. ati hafwa keest ok korath her iöns laurentii (till ärkedjäkne). G1R 1: 61 (1523). Att Jag .. ähr kommen hijt till Lundenn, och .. stådtlig(e)n och wenlig(e)n her .. vnfång(e)n. HH XXXIII. 1: 115 (1561). Visserligen låter .. kärlek för svenska öron bättre än finnarnes rakkaus, som genom de tanke-associationer det för oss framkallar, ljuder alt annat än vänligt. Tegnér HemOrd 48 (1881). En gång har han skickat i väg ett par rader till fosterföräldrarna: Att han lever och har hälsans gåva och önskar dem vänligast detsamma. Johnson Nu 170 (1934). De hade pressat honom, vänligt men bestämt, på polisstationen. Wahlberg FrusLiv 176 (2003). — särsk. i förb. med verb som anger språklig handling, särsk. säga l. tala. The ilgerni(n)ges män / som wenliga tala med sina nästar och haffua ondt j hiertat. Psalt. 28: 3 (öv. 1536). At thee som hans egna äre .. förmana honom venlige(n), at han her effter sigh offtare inställer. ConsAcAboP 1: 106 (1644). ”Scampin serveras hel”, sa hon så vänligt hon kunde till Rolf. Ingemarsson SmåCitr. 217 (2004). särsk. i fråga om (föregivet) hövlig l. hovsamt framställd bön l. begäran o. d. Vänligen visa upp medhavd väska. Kong. Fredrijckz breff vti hwilke han mycket wenliga .. badh honom wehll göra, och omaka sigh .. till then Herredagh som .. hollas skulle i Malmöö. Svart G1 88 (1561). Capiteinen Johan Boije kom tå om Bordh, begiärandes wähnligen att fåå kiöpa någon Proviant. Willman Resa 203 (1667).
d) i oeg. l. bildl. anv., om sak; äv. ss. adv. (se särsk. α; jfr c).
α) (som ger intryck av att vara) gemytlig l. inbjudande l. trivsam l. fridsam; jfr VÄN, adj. b β. (Skeppet) gungar oss till någon vänlig strand / som skänker fristad åt en biltog kärlek. Tegnér (TegnS) 4: 52 (1824). En vänlig rök / Mot himlen stiger. 2SAH 33: 175 (1861). Hemsocknens gröna skogar, den vänligt framglidande älfven och de goda åkrarna. Lagerlöf Jerus. 1: 231 (1901). Ljuset i köket är vänligt och mjukt. Jörgensdotter BergDöttrar 407 (2009). — särsk.
α’) om ngt tillverkat. (Kyrkan) är en vänlig, icke stor, men treflig rotunda. KyrkohÅ 1906, s. 241 (1835). Vid den lilla stadens smalaste gata, i ett vänligt, gulmåladt hus .. bodde ”förare” Lindahl vid den smalspåriga jernvägen. Hedenstierna FruW 111 (1890). När man i en bild som denna, i detta vänliga oljetryck, ser dem arbeta, då kan man ana deras framtid. Johnson Här 48 (1935).
β’) om ngt abstrakt. Väcker .. (musikstycket) glädje, så har det en glädtig, vänlig charakter. Mankell Lb. 76 (1835). (Trädgården) var mycket förfallen men det var ett vänligt förfall. Siwertz Sel. 1: 94 (1920).
β) gynnsam l. fördelaktig (för ngn l. ngt); särsk. (o. i sht) ss. senare led i ssgr, närmande sig l. övergående i bet.: väl ägnad l. anpassad för (den l. det som anges i förleden). Man hade (vid segelturen) haft vänligt väder och god östlig vind. Widding Major. 267 (1969). Det finns många lättlagade rätter som är goda och näringsriktiga och som dessutom är vänliga mot hushållskassan. ICAKurir. 1994, nr 44, s. 14. — jfr SITT-, STUDIE-, TAL-, TURIST-VÄNLIG m. fl.
3) (†) åtm. delvis motsv. VÄN, sbst. 2: älsklig l. (intagande) vacker; jfr TÄCK, adj. 3, VÄN, adj. Jagh fan så ädeligtt konnunge barnn, / th(ett) war sigh så wenne lichtt. Visb. 1: 32 (1572); möjl. ssg av VÄN, sbst., o. LIK, adj. (Isl.) Astud-igur .. (sv.) Wänlig, Kärlig, (lat.) Amabilis. Verelius 18 (1681).
4) motsv. VÄN, sbst. 3, 4: som delar tillhörighet l. känner samhörighet (med ngn) l. hyser sympati l. tar l. tagit ställning (för ngn l. ngt); motsatt: fientlig (se d. o. 1); särsk. (o. numera nästan bl.) dels ss. adv. i förb. med adj. sinnad l. p. pf. av verb som anger inställning o. d., dels ss. senare led i ssgr: som är anhängare av l. förespråkare för (det som anges i förleden) (äv. i överförd anv.); äv. oeg. l. bildl., om sak. De var vänligt inställda till regeringens förslag. Har den ena af desse (villfarelser) gått den andra i hand, antingen såsom vänlig följd eller såsom fientlig motmagt. Biberg 1: 266 (c. 1820). En väpnad skara nalkas skyndande, / Om vänlig, om fiendtlig vet jag ej. Runeberg (SVS) 6: 220 (1863). Och stämningen bland folken var på sina håll rent av vänlig mot revolutionen. Almquist VärldH 7: 77 (1928). För att ”skydda” Volvo byggde Gyllenhammar .. upp ett komplicerat korsägande mellan flera vänligt sinnade bolag. DN 20/10 1992, s. C1. — jfr ARBETAR-, DANSK-, FOLK-, FÖRBUDS-, KRIGS-, KVINNOSAKS-, MÖSS-, NYKTERHETS-, REFORM-, SKYDDSTULLS-, SPORT-, STUDIE-, TULL-, UNIONS-VÄNLIG m. fl.
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara l. bete sig ss. en vän; vänskaplighet l. sämja o. d.; särsk. i uttr. i (all) vänlighet; ngn gg äv. i uttr. eders vänlighet, ss. hövligt l. vördnadsfullt tilltal av vän (jfr eder, pron. I 1 b med anm.). (Kungen) älskade gierna frijdh, wänligheet och frijndskap .. medh alle sijne Naaboer, näst omliggiande nationer och Städer. Svart Ähr. 69 (1560). Beder och Eders kerlige vennligheeter sampttligen, vennligen, att I medh migh för thenna nåde ville tacka Gudh. OxBr. 10: 5 (1612). Med de Lybske skulle man försöka at i wänlighet öfwerenskomma. Werwing Hist. 2: 10 (c. 1690). Vi upplöste då i all vänlighet vår kombination. De Geer Minn. 2: 184 (1892).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara vänlig; särsk. i uttr. tack för vänligheten (jfr tack, sbst.1 3 d); äv. konkretare (se b). Så clädher idher nw så som gudz vthkoradhe helghon och elskelighe vthi hiertans barmhertugheet, we(n)ligheet, ödmyukheet, sactmodugheet långmodugheet. Kol. 3: 12 (NT 1526). Som Tull- och Accis-Betjenterne njuta Kongl. Maj:ts hägn .. Så skal dem .. åligga, at .. bemöta hwarjom och enom med wänlighet, wälwilja och benägenhet. PH 6: 4353 (1756). (Hon) var nog vänlig, men det var en vänlighet utan värme. Lundegård Prom. 1: 54 (1893). Hon förblev den raljanta vänligheten trogen genom åren. 3SAH LX. 1: 24 (1949). Hon snörde ihop näsan och sade med litet krystad, snyftande stämma: – Tack för vänligheten. Jersild BabH 205 (1978). särsk.
a) i uttr. ha o. d. (den) vänligheten att (göra ngt), vara så vänlig att (man gör ngt); äv. mer l. mindre ironiskt; jfr vänlig 2 a. Ingen anmälan har .. gjort mig så mycket nöje som Geijerstams, hvilken du hade den vänligheten att skicka mig. CSnoilsky hos Warburg Snoilsky 330 (1884). Han hade vänligheten att påpeka att jag såg trött eller medtagen ut. ”Helt körd…”. Östergren SistCig. 349 (2009).
b) i konkretare anv., om handling som ger uttryck för vänlighet. Jag var ung och hade fått det bästa pastoratet i stiftet, och man borde mesurera sina vänligheter mot en sådan. Wallquist Själfbiogr. 17 (1789). Väl kommen dit upp blev jag genast underdjuret, som alla skulle se, tala med och slösa vänligheter på. HågkLivsintr. 10: 100 (1929).
3) till 4, särsk. (o. numera nästan bl.) ss. senare led i ssgr l. (snarast) i avledn. av motsv. ssg med vänlig. jfr arbetar-, folk-, infödings-, sovjet-vänlighet m. fl.
Spalt V 2159 band 38, 2019