| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄRMLÄNNING vær3m~län2iŋ, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar.
(mans)person som bor i l. härstammar från Värmland; äv. (om ä. förh.) i pl., om soldater l. regemente o. d. från Värmland. Linc. (1640). Öfversten vid Vermelänningarna, Baron Calling. VärmlFörrNu 25: 36 (c. 1755). Vermeländningarne, äro ett gådt och välmenande folk, sena till växten, lifliga och muntra, gästfria och glada. HLittSt. 1: 296 (1821). (Kusken) är soldat och håller styft på sitt Värmland, särskildt på ordspråket: ”För Gud och en värmlänning är ingenting omöjligt”. TurÅ 1912, s. 168. Stockholmarna är bäst på att åka kollektivt, medan värmlänningarna i störst utsträckning väljer bilen. SvD 17/11 2007, s. 10.
Spalt V 2339 band 38, 2019