| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄRSTENS vær4stens, oböjl. adj. o. adv.
(vard.) ss. uttryck för förvåning l. överraskning, i uttr. det var värstens (vad o. d. osv.) (jfr VÄRRE II 2 c β); äv. med modifierande l. inskränkande bet., särsk. i uttr. inte (så) värstens (äv. i adverbiell anv.; jfr VÄRRE II 2 a). Sjelfver hadde han just inte värstens framfärd i sej. NorrkpgT 20/7 1895, s. 6. Det var då också värstens. Aanrud Ber. 2: 100 (1915). Han ser inte så värstens konservativ ut. Wahlström FarD 41 (1920). Det var värstens vad du är fin. Bergman Farmor 206 (1921). Plocka ärter i en burk – nej, det låter inte så värstens. DN 31/3 1990, s. 8.
Spalt V 2360 band 38, 2019