Publicerad 2021   Lämna synpunkter
WELF, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. WELFER, r. l. m.; pl. =.
Ordformer
(velfer (hw-, -ph-), sg. 1635, 1889. welf (v-) 1904–1916. welfer, pl. 1874–1916)
Etymologi
[till namnet på den tyska fursteätten Welf (jfr GUELF)]
(†) guelf. Schroderus Os. 2: 713 (1635). 16 polackar, 9 elsassare, 1 dansk och därtill 6 ”welfer” från det gamla konungariket Hannover. Kjellén Storm. 1: 215 (1905). Auerbach (1916).

 

Spalt W 11 band 38, 2021

Webbansvarig