Publicerad 2021   Lämna synpunkter
XYLOIDIN, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. -ne)
Etymologi
[jfr t., eng. xyloidin; av fr. xyloïdine, bildat till gr. ξύλον (se XYLO-) med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -idin; ordet tidigast använt 1832 av den franske kemisten H. Braconnot]
(†) om en starkt explosiv o. färglös massa som erhålls gm lösning av stärkelse i koncentrerad salpetersyra, stärkelsenitrat. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 331. Xyloidin .. är i hög grad brisant och har benägenhet för fri sönderdelning, hvarför det ej kommit till stor användning. Ekenberg o. Landin 819 (1894). Ekbohrn (1936).

 

Spalt X 10 band 38, 2021

Webbansvarig