| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
Y y4 (med lång vokal), n.; best. y-et; pl. y-n, äv. =.
1) ss. benämning på den tjugofemte (l. om v o. w inte särhålls den tjugofjärde, l. i ä. tid, när i o. j inte hölls isär o. stundom ej heller u o. v, den tjugotredje resp. tjugoandra) bokstaven i vårt alfabet, i sht använd ss. tecken för ljudet y (jfr 2); äv. dels om tecken för y-ljud i annat alfabet, dels ss. förkortning för ord som börjar med y (särsk. dels (kem.) ss. kemisk beteckning för yttrium, dels i förkortningen d. y., den yngre (se UNG, adj. 1 i α α’)); stundom, i ä. tid ofta, inte strängt skilt från 2; jfr 3 a. Bokstaven y. Stort, litet, kursivt y. Müller stavas med tyskt y. Hos de gamla Swenska skrifwes ofta y för ij: såsom Tröya för tröija. UHiärne Orth. 28 (1717). Yttrium (Y). Berzelius Kemi 3: 126 (1818). Vocalen y förekommer i början oftare med punct än utan, mera sällan med tvenne eller accent. 2VittAH 15: 35 (1831, 1839). Y i morseskrift betecknas _ . _ _ (dvs. en lång, en kort, två långa). Erix (1923). — särsk.
a) ss. rubrik över l. om den del av alfabetiskt ordnad uppställning (särsk. ordbok), som omfattar de med y börjande orden. När ett ordboksarbete nått Y kan man skönja slutet. Helsingius (1587).
b) i utvidgad anv., om (föremål l. figur som har) form som ser ut ss. ett (stort) y. Två norrifrån kommande vägar .. (bildar) ett storartadt (1/2 mil långt) Y .. Vi .. (lämnar) Munkedal uppe vid yets högra hufvud. Santesson Nat. 217 (1880).
2) om det vokalljud (l. vokalfonem) som bildas med tungan i övre, främre läge o. läpparna rundade o. som i svenskan vanl. återges med y (i bet. 1); jfr 1. Ihre (1769). Vid bildandet af den återstående, den tredje seriens vokaler, Ö och Y, är munhålans form i det hela densamma som (för e, ä o. i). Björling Klangf. 73 (1880).
3) i symbolisk anv. — särsk.
a) med kvardröjande bet. av 1, med tanke på alfabetets bokstavsordning ss. motsv. räkneordens nummerordning, för att ange ngt ss. det tjugofjärde (resp. tjugoandra l. tjugotredje l. tjugofemte) i ordnad uppställning. Y j. OPetri 1Post. 85 (1528; ss. signatur för tjugoandra arket). SAOB B 3071 (1913; ss. beteckning för moment i ordboksartikel).
b) ss. beteckning för ngt i samspel med l. motsättning till ngt annat som betecknas med x.
β) mat. om ett andra okänt tal i sammanhang där det första betecknas med x (o. ett tredje med z); äv. (i icke fackmässigt spr.) allmännare, om en andra okänd l. inte namngiven företeelse (jfr α). NordT 1883, s. 138. När x har värdet 4, har y värdet 3. Vilket värde har y, när x är = 5? Hedström o. Rendahl Alg. 47 (1915). En juristräkning ser ut: datum, samtal med fru x, samtal med herr y, samtal med ombud. ÖstersundP 18/11 2000, s. 8.
δ) genet. om typ av könskromosom specifik för individer av hankön. Läkarna påpekar i sin rapport att .. (den misstänkte) har två kromosomer av typen y, d. v. s. en ”sexuell” kromosom för mycket. SvD(A) 17/3 1968, s. 36.
(1) -FORMAD. formad ss. ett y. Deras .. groft byggda båtar i slupform, med raka stäfvar och Y-formade aktrar. Aminoff StPtbg 555 (1909). —
(1 b) -KOPPLA. el.-tekn. stjärnkoppla (ledning l. fassystem l. elektrisk motor o. d.); motsatt: deltakoppla. TT 1898, M. s. 131. Faserna äro y-kopplade. TT 1902, M. s. 121. —
(1 b) -KOPPLING. [jfr -koppla] el.-tekn. stjärnkoppling; motsatt: deltakoppling. Firman (kopplar) stundom sina motorer så, att de normalt gå med Δ-koppling, men vid startning med y-koppling och vätskemotstånd. TT 1899, M. s. 64. —
(3 b δ) -KROMOSOM. genet. BonnierKL (1928). Ojämförligt mycket oftare .. har emellertid även hanarna två könskromosomer, varav den ena kallas x-kromosom och den andra y-kromosom. BokNat. Liv. 31 (1951). —
(2) -LJUD. I allmänhet torde tyskarne uttala Y-ljudet något närmare åt i än svenskar och fransoser. VetAH 1855, s. 61. —
(1 b) -RÖR. (i sht i fackspr.) y-format rör (se rör, sbst.3 3). Terör, grenrör och Y-rör. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 26.
Spalt Y 1 band 38, 2021