| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YTLIG y3tlig2, adj. -are. adv. -T (Ödmann Hågk. 98 (c. 1805) osv.), -EN (†, Weste (1807), LoW (1889)).
1) som är belägen l. synlig på l. nära yta (se d. o. 1) l. ytskikt; äv.: begränsad till yta l. ytskikt; särsk. dels om åder, dels om sår l. skada o. d.; ofta motsatt: djup (se DJUP, adj. 2 d). Att de tvenne kallare beständiga källorna .. äro litet mera ytliga och derföre närma sig något till medeltemperaturen i luften. VetAH 1811, s. 14. På inre sidan af handleden .. ligger en temmeligen stor pulsåder helt ytligt, strax under huden. Lovén Anv. 14 (1838). Den ytliga delen af jordskorpan. ST 20/11 1896, s. 2. Kulan sitter rätt ytligt. SvD(A) 26/1 1913, s. 6. Handledsfraktur, lårbensfraktur samt ytliga brännskador. Henschen SkuggBrott 47 (2004).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1; särsk.: som saknar djup l. allvar l. gedigenhet; i attributiv anv. om person äv.: som är (att betrakta ss.) det som huvudordet anger på ett sätt som saknar djup osv., särsk. i sådana uttr. som ytlig betraktare, ytlig bekant. Thorild (SVS) 2: 96 (1784). En ytlig och ofullkomlig kännedom af de gamla språken. BerRevElLärov. 1825, s. 12. Med mig går du vanligen allt för djupt .. ty jag är i allo en ytlig menniska. Fröding 2Brev 1: 22 (1879). Andedräkten blir ytlig, pulsen slutligen okännbar. Wretlind Läk. 5: 80 (1897). Gubben försökte vara gudsnådlig ett slag, men det var ju bara ytligt. Engström 5Bok 40 (1910). För en ytlig betraktare kunde det nog förefalla, som hade mor Vindås ansikte denna dag ett uttryck av en viss belåtenhet. Malmberg Fiskebyn 208 (1919). Vid rättegången hävdade mannen att hans syfte med Sverigeresan var att på uppdrag från en ytlig bekant hämta en för honom okänd man. HbgD 7/10 2004, s. 9.
Spalt Y 124 band 38, 2021