| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YTTERLIG yt3erlig2, adj. -are ((†) komp. ss. adv. -aren (BtFinlH 3: 111 (1540), OxBr. 12: 453 (1612)); superl. -est Svart G1 84 (1561)). adv. = (†, VadstÄTb. 102 (1585), JournSvL 1800, s. 566), -A (†, G1R 1: 228 (1524: yterliga[re]), G1R 6: 237 (1529), VDAkt. 1676, nr 330), -EN (†, BtFinlH 3: 48 (1535), SAOL (1973)), -T (IT 1773, nr 65, s. 7., osv.).
I. i positiv.
1) [sannol. med anslutning till YTTER-] som befinner sig vid ytteränden l. yttersta kanten av ngt, dels i bildl. anv., dels i avledn. YTTERLIGHET. Nu hotades .. läkaren af en kris, vid hvilken han hade valet mellan två ytterliga motsatser. Cederschiöld Riehl 1: 20 (1876). De ytterliga färgerna svart och hvitt. Strindberg Hafsb. 122 (1890).
2) (†) ss. adv., angivande att ngt läggs till l. tillkommer, särsk. dels: ännu en gång, dels: mer (se d. o. II 4), dels i satsadverbiell anv. (särsk.: därutöver, därtill). Hwarfore vele vj .. Atj rette eder sielff her vtinnan, swa at oss ecke behoff görs bekymbre oss yterliga[re] i thetta for:ne ærende. G1R 1: 228 (1524); möjl. till II 2 b α. Och haffwer iagh geffwet thennä beskedeligh man mögitt tiil känna som han ytherlega bekännä kan. Rääf Ydre 1: 300 (i handl. fr. 1551). För thenne 5 sacher bleff hann benådd thil atth böthe 6 daler m(e)dh thenn beskedh, att huar hann ytterlig m(e)dh sådant bliffuer beslagen, skall sachernne stå öpne och straffes. VadstÄTb. 102 (1585). TbLödöse 193 (1590).
3) med förstärkande innebörd, för att ange att det som anges av huvudordet föreligger i utomordentligt hög grad: synnerlig, (mycket) stor l. stark l. kraftig l. intensiv l. långtgående o. d. Med Yterligh Önskan och begäran. RARP 1: 191 (1632). Är i så ytterligt mått väl döden ryslig? Adlerbeth Æn. 337 (1804). Uno kunde ej undvika att ta et ytterligt farväl. Cederborgh UvT 1: 93 (1809). Utskottet hade önskat att på ett arbete af så stor vigt, så vidsträckt omfattning och så ytterlig grannlagenhet som detta hafva haft att använda en för fullkomnandet deraf erforderlig tid. Järta 1: 43 (1809). Drifne af ytterlig nöd, gingo .. (germanerna) öfver (romerska) gränsen. Hildebrand Medelt. 1: 6 (1879). Ett tidehvarf af ytterligt elände. Heinricius Ilmoni 231 (1912). Att ursprungliga .. höga spetstorn äro en ytterlig sällsynthet (på Upplands kyrkor). KyrkohÅ 1940, s. 123. — särsk.
a) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: som går till överdrift, omåttlig, extrem; äv. substantiverat, i n. sg. best. De skola altid regera verlden, oaktadt förvillelserne af en ytterlig frihets-lära. Leopold (SVS) I. 3. 1: 48 (1790). (Jag har) gillat mycket af National Assemblées författningar, men icke det ytterliga. Ljunggren SVH 2: 75 (cit. fr. 1791). Ja, jag har väl ofta hört omtalas dessa ytterliga människor, som, öfverlemnade til offer af en djup ängslan, fly sammanlefnaden, hata lifvet. Björn Calas 18 (1794). Han var nu såsom Mössa lika ytterlig, som han varit såsom Hatt. Malmström Hist. 5: 337 (1877). Ändamålsskönheten i en trädkrona finna vi vackrast utbildad hos träd, som uppvuxit under ej alltför ytterliga förhållanden. SvSkog. 1644 (1928).
b) ss. adv., i sht bestämmande adj. l. adv., ofta liktydigt med: ytterst (se YTTRE, adj. 3). G1R 6: 237 (1529). Då barnet var vanskapadt eller ytterligen svagt. Nordström Samh. 2: 43 (1840). Förbindliga äro hans later, peruken ytterligt omsorgsfullt ordnad och ögonkasten vänliga. Scholander 3: 309 (1871). För det mesta hade han numera ytterligt litet pengar att röra sig med. Krusenstjerna Pahlen 6: 193 (1935). Nu var jag ytterligt nära att skratta till. Sjögren TaStjärn. 55 (1957).
II. i komp.
1) (†) motsv. I 1, i rumslig anv.: (ännu) längre fram. Sedan kommer man till Siloë .. Ytterligare anländer man till Gehinnom eller Hinnoms dal. Eneman Resa 2: 183 (1712). (Sv.) Ytterligare, (fr.) plus loin, plus avant. Möller (1755).
2) motsv. I 2, angivande att ngt läggs till l. tillkommer l. förlängs o. d.
a) ss. adj. i attributiv anv. (se dock slutet), för att ange att mer l. fler av samma slag läggs till l. tillkommer det som betecknas med huvudordet; särsk. mer l. mindre liktydigt med: (än) mer l. fler; vidare (se d. o. II 1). G1R 1: 36 (1522). Haffue wij och så befalet (ärkebiskopen) .. ath haffue ett ytterligare vpseende på Scholestuffuerne her i Stickthet, än hertill skiet är. G1R 8: 325 (1533). Om elliest rådeligit befinnes sigh i ytterligare tractat att inlåtha. RA II. 2: 3 (1616). Faller (syndaren) .. till föga, och uthlofwar bättringh, må han slippa ytterligare nepst. KOF II. 2: 94 (c. 1655). Nu inskränka vi oss till att taga i ytterligare betraktande hufvudsakligen den sida af ämnet, som låter mäta sig med esthetisk måttstock. BEMalmström 7: 398 (1845). Ytterligare stöd för sin teori hämtar hon ur förekomsten av strandytor innanför den nuvarande kustlinjen i nordöstra Finland. SvGeogrÅb. 1934, s. 11. Men för att komma vidare krävs ytterligare förändringar. SäljSkiten 94 (2009). — särsk. substantiverat, särsk. i n. sg. obest. Deres meningh och Råd meddele, om Någet Ytterligere om fredh giöres kann, än skett är. RARP 1: 76 (1627). Emilia som .. hämtar något ytterligare att dricka, och sedan slår sig ned bredvid Hugo. Jörgensdotter BergDöttrar 317 (2009).
b) ss. adv.
α) i fråga om att samma handling fortsättes l. utförs igen l. att ett skeende l. förhållande förlängs l. åter inträffar l. tillstöter o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: (än) mer (se d. o. II 4), dels: vidare (se d. o. I 1 (b, d)), dels: återigen; äv. närmande sig l. övergående dels i temporal bet.: (allt) framgent, dels i allmänt förstärkande anv.: (än) mer (se d. o. II 1) l. i än större utsträckning l. med än större kraft o. d.; i sht förr särsk. i uttr. än ytterligare. Vpåå thet Maria wil teste yterlighare förtrösta oss til ath wij skola falla in till gudz barmhertugheet, sägher hon, ath (osv.). OPetri 1: 83 (1526). Gudh .. verdighes H. K. M:tt ytterligare ifrån sådana anstöter flere att bevare. OxBr. 3: 132 (1627). Den 23 tågade wi ytterligare och kommo i den stora öknen. Ödmann MPark 326 (1800). Man fruktade att den vilda soldatpojken ytterligare skulle anfalla den dyrbara arftagaren. Jolin MSmith 78 (1847). Att i Ny-Testamentlig anda bearbeta .. oraklerna, hvarigenom dessa än ytterligare förfalskades. Lysander RomLittH 194 (1858). I krigets efterdyning polariserades bilden av nationalsocialismen ytterligare. Östling NazSensm. 20 (2008). Hon ska bara ta sig hem .. ändå blir hon stående, lutar sig ytterligare något ut över broräcket. Jörgensdotter BergDöttrar 399 (2009). — särsk.
β) angivande att ett med omedelbart efterföljande räkneord (l. kvantitativt pronomen) betecknat antal (l. betecknad mängd) av ngt läggs till ngt av samma slag. Sådana konsoler finnas .. af ytterligare fyra olika typer. 3SAH 5: 150 (1890). Eftersom han .. var en man i sin bästa ålder, hade man .. alla utsigter att nödgas dragas med honom under ytterligare många år. Hellström Malmros 9 (1931). Därmed fortsatte Lilla katekesen att vara en obligatorisk folkbok i kyrkans och skolans undervisning ytterligare några decennier. Kulturen 1995, s. 150. Lägg i resten av smöret i stekpannan, lägg tillbaka röstin och stek den andra sidan i ytterligare 5 min. Davidsson Hälsokokb. 95 (2009).
γ) († utom i slutet) ss. konjunktionellt satsadverbial: därtill, därutöver. Nw är thet menniskione omöghelighit, för sin wronga wilia skul, ath hon såå liffwa kan aff sin eeghin kraft, ath hon jw icke förtörnar gudh .. ther före giffs henne then helghe ande ytherligare medh troone, ath han skal boo j henne lära och regera henne. OPetri 1: 49 (1526). Är wår kärlige begären atj ytterligare wille giffua oss tilkenne huad (osv.). G1R 7: 4 (1530). Att allom må kunnigt och vetterligit varda, hvadh vi yterligere uthi thenna samqvemd handlet och oss hafve förenadt om. RA I. 3: 89 (1593). — särsk. (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i anv. angivande tillägg i framställning l. att framställningen fortsätts: vidare (jfr d. o. I 3); förr särsk. i uttr. än ytterligare. Yterligare säger Paulus helie j sit breff at (osv.). OPetri 1: 171 (1527). Så säger skrifften æn ÿterlighare: Gudh sågh till altt thett han giordtt hadhe, och see thett war altt ganska gott. LPetri Œc. 11 (1559). Ytterligare .. hade Konungen, enligt därom ofta skedde Kungörelser, äfven härtill behagat Sjelf utsätta ämnet för första årets täfling. Kellgren (SVS) 5: 68 (1786). Ytterligare är det ett hufwudsakligt willkor för en christelig glädje af det lekamliga goda, att det njutes med måtta. Franzén Pred. 1: 146 (1841).
III. i superl., ss. adj., motsv. I 3, i allmänt förstärkande anv.: ytterst (se YTTRE 3); allra störst; äv.: mest extrem. Then störste och ytterligaste farlighet. RA I. 1: 338 (1544). Keyser Carll screff effter sijn yterligeste flijt .. ödmjuckt Storeförstan till ther om, att han motte foen löös. Svart G1 84 (1561). Han slog under nittiotalets första år om till den ytterligaste reformism. Höglund Branting 1: 204 (1928). De djärvaste systrarna adopterade så kallade ”reformkläder”, som var löst draperade och i ytterligaste fall omfattade sådana nymodigheter som byxdelade kjolar för flickor som vågade cykla! GbgP 20/4 2005, s. 99.
B: YTTERLIGT-GÅENDE, se A.
1) (†) till I 1, i fråga om ngt materiellt l. fysiskt: förhållandet l. omständigheten att befinna sig ytterst; äv. konkretare. Lind 1: 268 (1749). (Sv.) Jordens båda ytterligheter, (t.) die beyden Pole der Erdkugel. Möller (1807). särsk. extremitet (se d. o. 2). Igenom kropps-ytans sammandragande drifver blodet hastigare från ytterligheterne til hjertat. Ferrner PVetA 1780, s. 27. (Fiskmåsens) svarta ytterligheter på styrfjädrarne. VetAH 1783, s. 110.
2) i bildl. anv. av 1 l. till ytterlig I 3 (a): förhållandet l. omständigheten l. tillståndet l. egenskapen att i mycket hög grad avvika från det normala l. att vara omåttlig l. extrem o. d.; äv. konkretare, om åsikt l. handling l. känsla o. d. som kännetecknas av detta förhållande osv.; särsk. i uttr. till ytterlighet, särsk.: ytterst (se yttre 3) l. i utomordentligt hög grad; särsk. med klandrande innebörd. Att likasom menigheten föråt war beredd att uppoffra lif och wälfärd för Kyrke- och Kloster-Godsens förswar, föllo de twärtom nu till en annan ytterlighet. Botin Hem. 2: 115 (1756). Man höll min saknad (efter hustrun) för konst, förställning eller en dåraktig ytterlighet. Altén Landförv. 127 (1796). Att han var rättvis, fri för egennytta, älskare af ordning ända till gränsen af ytterlighet. Rosenstein 1: 256 (1797). (Landets styrelse har) fört detta (en)välde till ytterligheten af egensinniga beslut och af nyckfulla maktspråk. Järta 1: 45 (1809). Mot de enskilde, som .. (Karl XI) ansåg hafva riktat sig på statens bekostnad, var han till ytterlighet sträng. Carlson Hist. 6: 216 (1881). En medelväg mellan dessa båda ytterligheter. Höglund Branting 1: 7 (1928). Under valrörelsen blev samhället en arena för politiska ytterligheter. FaluKurir. 15/9 2018, s. 10.
Ssgr (till ytterlighet 2): ytterlighets-fall. jfr fall, sbst. XII 4. Sthm 3: 74 (1897). Sålunda finner man – låt vara såsom ett ytterlighetsfall – att Bräcke station nu afsänder trävaror ända till Landskrona och Köpenhamn. SJ 1: 441 (1906).
-form. form som ligger mycket långt l. avviker i mycket hög grad från det normala l. vanliga. Protektionism i dess ytterlighetsform. GHT 25/11 1895, s. 2.
-grupp. om grupp (se grupp, sbst.1 2) vars medlemmar intar (politisk) ytterlighetsståndpunkt; jfr -parti. NerAlleh. 3/3 1876, s. 2. I nov. 1913 beslöto några nationalistiska ytterlighetsgrupper att .. uppsätta en frivillig kår. 2NF 36: Suppl. 678 (1924).
-ivrare. om person som ivrar för ytterlighetsståndpunkt. Upsala 5/2 1847, s. 1. Ytterlighetsivrarna i debatten vill antingen skjuta alla vargar – eller plantera in vargar. FaluKurir. 24/1 2004, s. 6.
-man. mansperson som hyser ytterlighetsståndpunkt. Samtiden 1874, s. 738. Det hela artade sig .. till en kompromiss, som visserligen ej tillfredsställde ytterlighetsmännen å någondera sidan, men uppfyllde båda parternas hufvudfordringar. KrigVAT 1896, s. 516.
-parti. jfr parti 5 (c) o. -grupp. Till detta ytterlighetsparti sluta sig äfwen några andra, som egentligen och naturligast skulle höra till de liberala. Barometern 16/10 1850, s. 2. Ytterlighetspartierna är på väg framåt i Europa. NerAlleh. 11/8 2018, s. 2.
-riktning. jfr riktning, sbst.2 4. Den i republikanska former klädda konservativa statsförfattningen räknar många uppriktiga och framstående anhängare, och det skall i framtiden blifwa dessas uppgift, att hålla alla ytterlighetsriktningar tillbaka. NorrkpgT 8/1 1876, s. 3.
-ståndpunkt. om ståndpunkt (se d. o. 3 d) som är extrem l. ligger mycket långt från den (i ett visst sammanhang) vanliga. VestmLT 17/3 1885, s. 3. Af de franskspråkiga tidningarna ha särskildt ”Le devoir” .. och ”L’action française” .. företrädt franska ytterlighetsståndpunkter. 2NF 35: Suppl. 12 (1923).
-typ. typ (se d. o. I 2) som utgör ytterlighet; äv. motsv. typ I 3. BoråsTidn. 20/6 1893, s. 4. De flesta af bokskogarna i Östbo och Västbo härad tillhöra ingendera af ytterlighetstyperna, utan intaga en mellanställning mellan båda. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 2. Nietzsche, Dostojevskij, Goethe, de mest subjektiva diktarna, är ytterlighetstyper, som blir allmängiltiga som mänskliga gestalter, experiment och hjältar. Utsikt 1949, nr 9, s. 21.
-åtgärd. åtgärd som är extrem l. går till överdrift o. d. PT 16/11 1840, s. 2. Det har talats om att ryska staten kunde beslagta de .. (utländska) företagens egendom. Det skulle vara en ytterlighetsåtgärd. Hufvudstadsbl. 18/3 2014, s. 3.
Spalt Y 138 band 38, 2021