Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ZELE, adj. oböjl., adv.
Ordformer
(äv. -ee-, -é-, )
Etymologi
[av fr. zélé, till zèle (se ZELE, sbst.)]
(†) nitisk l. ihärdig; hängiven. Och tager jagh Gudh till vittne, att jagh tahlar så zélé, som een redelig man bör giöra. RARP 11: 255 (1672). Så att vår nådigste Konung .. må i nåder see, huru troget och zeele Ständerne sig i detta beträngde tillstånd förhållit. RARP 17: 206 (1710). Sahlstedt (1769).

 

Spalt Z 4 band 38, 2021

Webbansvarig