| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
1) likformig l. enformig i fråga om utsträckning l. indelning l. anordning. — särsk.
a) om gång. Den borgerliga värdighetens afmätta gång och rörelser. Leopold 3: 145 (1798, 1816). Man skulle kunna tycka, att .. Oxenstjernas stil för prosan har en allt för afmätt och symmetrisk gång. Tegnér 3: 189 (1819); jfr 2. — [jfr holl. met afgemetene treden, t. mit abgemessenen schritten, fr. à pas mesurés] Med afmätta steg spatserar Gustaf (IV) Adolph fram och tillbaka. Crusenstolpe Mor. 5: 175 (1843). Rydberg Sägn. 31 (1874, 1884). jfr 2.
b) om ngt med bestämda mellanrum återkommande: regelbunden. Arnell Sjöfr. 198 (1829). Stångjernshamrarne dunkade sina vissa, afmätta, säkra och bestämda slag. Almqvist Tre fruar 1: 1 (1842). Från logen hördes ett doft afmätt klappande, liksom af slagor. Rydberg Vigg 10 (1875, 1883).
c) (mindre br.) om tal: af versregler bunden; rytmisk. Det äldsta sångspråket, Fornyrdalag, var ett afmätt, flytande, melodiskt tal. Strinnholm Hist. 2: 396 (1836).
d) (mindre br.) om (inbördes) ordning l. förhållande: symmetrisk. Hvilobänkar och gräsvallar träffas här och der, alltid i afmätt ordning. Rydqvist Resa 5 (1838). Afmätt ordning: .. symétrie. Schulthess (1885).
2) som har ett visst återhåll l. ej sträcker sig för långt; nätt o. jämt afpassad; i sht om yttre uppträdande: reserverad, stel, tvungen, kylig, cirklad, ceremoniös, formell; betänksam. En afmätt bugning. Afmätt stil. Afmätt skick, ton, hållning. Med afmätt höflighet han oss till mötes går. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 132 (1755, 1795). (Polismästaren) iakttog .. det afmätta och förbehållsamma sätt att vara, hvarmedelst han städse höll enhvar på afstånd från sin person. Crusenstolpe Mor. 2: 379 (1840). Kasta bort all aktning, / Allt hofskick, seder, bruk och afmätt vördnad (ceremonious duty). Hagberg Shaksp. 3: 63 (1848). Man helsade afmätt och ceremonielt. Topelius Fält. 2: 86 (1856). Mot sin stjuffader Augustus .. visade .. (Tiberius) sig vördnadsfull, men på kallt och afmätt sätt. Rydberg Rom. d. 46 (1882). — om personer. Han är mycket afmätt både i sätt och tal. Husfrun var i allmänhet något afmätt och stel. Scholander 1: 131 (1881).
Spalt A 393 band 1, 1898