| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLUTENHET a3vslɯ1ten~he2t, r. l. f.; best. -en.
1) motsv. AFSLUTA II 1: egenskapen att bilda ngt inom sig afslutet o. begränsadt. Hela Carl Johans utrikes politik utvisar .. hans afsigt att trygga Sveriges ständiga fred genom dess afslutenhet inom sig sjelft. B. E. Malmström 7: 39 (1859). Bergman Gotl. skildr. 109 (1882).
2) motsv. AFSLUTA II 2: afstängdhet, afskildhet. Törneros Bref 2: 94 (1826). Man gör sig den föreställningen att poesien skall alstras inom fyra väggar under fullkomlig afslutenhet från verlden. B. E. Malmström 3: 234 (c. 1860). (I Karelen) herskade den grekiska kyrkan i all sin afslutenhet mot andra bekännelser. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 9 (1881).
Spalt A 539 band 1, 1898