| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSÄGELSE a3v~sä2gelse, äfv. ~säj2– (a`f-säjelse Weste), r. l. f. (m.: Sahlstedt (1773); Weste (1807); Almqvist (1842)); best. -en; pl. -er.
1) motsv. AFSÄGA 1. Ändteligen gjorde Hertig Johan sin formliga afsägelse på Rikssalen. Gustaf III 1: 35 (1786). Afsägelse af alla anspråk. Geijer II. 3: 91 (1834). — (nästan †) med objektiv genitiv. Dieffwulens besuärielse och affseyelse. O. Petri Sakr. H 5 b (1528). — jfr TRON-AFSÄGELSE.
2) (†) krigsförklaring; jfr AFSÄGA 3 o. 6. Thetta fiendtlige Anfall .. bleff them Romarom een Affsäijelse. Schroderus Liv. 13 (1626).
-BREF~2.
1) motsv. AFSÄGA 1. Dalin Hist. 2: 720 (1750). Ling .. trädde ut ur Götiska Förbundet. .. I sitt afsägelsebref åberopade han sina göromål och sin helsa. Geijer I. 2: 292 (1845). A. Granlund i NF 17: 41 (1892). jfr AFSÄGELSES-BREF.
2) motsv. AFSÄGA 2 d: öppet bref, hvari undersåtar uppsäga regenten tro o. lydnad. All Norriges allmoge .. utfärdade ett afsägelsebref till Christian. Geijer II. 2: 242 (1832).
3) [jfr ä. d. afsagsbrev, t. absagebrief, holl. ontzegbrief] (†) motsv. AFSÄGA 3, 6: skriftlig krigsförklaring. Afseyelse breff. Gustaf II Adolf 315 (1630).
Spalt A 618 band 1, 1898