Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARABER ara4ber, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. o. t. araber; se för öfr. föreg.]
(föga br.)
1) = ARAB 1. Arabs .. En Araber. Lex. Linc. (1640). Den skildring, Arabern (dvs. Ibn Foszlan) gifver oss om Ryssarne vid Wolga. Strinnholm Hist. 2: 316 (1836).
2) = ARAB 3. Arabern, Turkens höga stridshäst. Runeberg 3: 246 (1830). Nybom 1: 58 (1840, 1880).
Anm. Om pl. araber bör föras hit l. till ARAB kan i sht vid ä. språkprof vara ovisst.

 

Spalt A 2061 band 2, 1901

Webbansvarig