Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BACK bak4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (bl. i bet. 1) BACKE bak3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jämte d. bakke, bricka, matbunke, af nt. back (mnt. bak), f., l. af holl. bak; jfr eng. back (bac), bryggkar, färja, pråm, fr. bac, o. senlat. bacca, vattenbehållare; jfr äfv. BÄCKEN samt BACKA, sbst.1 Ordets etymologi är oviss; i allm. har det ansetts vara af keltiskt ursprung. Se för öfr. Littré, Vries, Tamm. — Formen backe har kanske lånats från d., där den uppstått gm ombildning efter det inhemska bakke, motsv. BACKE, sbst.3]
1) (i sydligaste o. sydvästra Sv.) skifva (helt o. hållet l. delvis) försedd med uppstående kanter; låda, tråg l. ho med jämförelsevis ringa djup; behållare. Updiupadt Arbete, såsom Backar, Kettel-Ämnen, med flere icke fullfärdige Arbeten. Taxa ö. sjötull. 23 Sept. 1782, s. 14. Backarne (i hvilka torfven ältas) göras 30 fot långa, 12 fot breda, 10 à 12 tum höga. LAT 1876, s. 373. Lifslefvande ål, som förvaras i backar. M. Rubenson i GHT 1896, nr 229, s. 2. jfr BRUKS-, BRÖD-, DISK-, FORM-, KLÄD-, KUL-, MURAR-, MURBRUKS-, PISS-, SKUR-, SKÖLJ-, SLASK-, SPOTT-, TJÄR-, VATTEN-BACK(E) m. fl. — särsk.
a) [jfr holl. regenbak] (†) vattenbehållare. Taket (är) så giordt at alt Regnwatten (som) therpå faller, kan på sijdorna eller i hörnen vndfås (dvs. upptagas) .. neder i giorde Backar eller kastor. Risingh Landb. 36 (1671).
b) (i Finl.) om låda af ringa djup med högt handtag använd af timmermän osv. att förvara verktyg i. jfr SPIK-, TIMMERMANS-BACK.
2) sjöt. matbunke (för ett visst antal af besättningen å fartyg). Back är .. en bunke hvarutur et fatlag af 5 eller 7 man äta. Dalman Sjölex. (1765). Innan det blåses till skaffning skall .. (undre batterimaten) undersöka backarne, se att de alla äro rene och i godt stånd. Platen Örl. 1: 113 (1836). Carlén Skugg. 2: 267 (1865). Konow (1887). — jfr MAT-, SKAFF-, SKAFFNINGS-BACK.
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. eng. mess o. fr. plat] (knappast br.) sjöt. i öfverförd bet.: grupp af besättningen (på ett fartyg) som intager sina måltider tillsammans; backlag. Röding 1: 220 (1794).
4) [jfr motsv. anv. i d. o. holl.] (numera knappast br.) sjöt. plats (urspr. mellan två kanoner) där ett backlag uppehåller sig o. har sina hängmattor uppslagna. Röding 1: 221 (1794). Back, stället der ett matsällskap om bord har sina kistor. Deleen (1806, under birth). Back, backsrum, (plats emellan två kanonportar). Jungberg (1873).
Ssgr: A: (2) BACK-KAMRAT3~02. jfr B. Lundell (1893). —
-LAG, se d. o. —
-RUM~2. (föga br.) = BACK 4. Uggla Sjölex. (1878, under berth). jfr B. —
(1; se språkprofvet från LAT) -TORF~2. Holmberg Bohusl. 2: 223 (1843). Stick-, back- och maskinälttorf produceras (i Holland). Tekn. tidskr. 1886, s. 46.
B (2, 3, 4): BACKS-KAMRAT3~02, som äter ur samma back. Widegren (1788). Naut. ordb. (1840). Back(s)kamrat. Lundell (1893). —
-LAG~2. = BACKLAG. —
-MÄSTARE~200. (knappast br.) förman för backlag. Röding 1: 221 (1794). Deleen (1836, under backmeister). Jungberg (1873). jfr BACKLAGS-MÄSTARE. —
-POJKE~2. (knappast br.) yngste man i backlag. Röding 1: 222 (1794). Deleen (1836, under backjunge). —
-RUM~2. (föga br.) jfr A. Jungberg (1873).

 

Spalt B 12 band 2, 1898

Webbansvarig