| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISK dis4k, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Fin. urk. II. 1: 115 (1593; i bet. II 2 b)); best. -en; pl. (i bet. II 1 b ofta med koll. bet.) -ar, stundom (G. I:s reg. 8: 55 (1532; i bet. II; här utan tvifvel bl. försvagning af -ar), Voc. lib. afd. 33 (c. 1575; i bet. II), Öman Ungd. 140 (1889; i bet. I)) äfv. -er; o.
förr i bet. I 1, numera mindre ofta i bet. I 2 a, samt ss. första ssgsled i bet. I 4 DISKUS dis4kus, sbst.1, r. l. m.
(förr stundom skrifvet med sc, särsk. då den lat. formen användes. — dijsk G. I:s reg. 26: 654 (1556), Verelius Ind. 40 (1681: Dijskhåld). disch Schroderus Comenius 910 (1639: dischsellom), Bolinus Dagb. 86 (1686). dis- G. Oxenstierna (1629) i Oxenst. brefv. 3: 186 (: disgesellar; trol. dock att läsa: diske-). — diske (i bet. II 2) Visb. 1: 20 (1572: till diske). Anm. Om en best. form disken utan anträffad motsv. obest. se under DISKUS, sbst.2)
Anm. Ordet är i sv. såtillvida enhetligt som dess ursprung i sista hand, såväl i formellt häns. som i fråga om hufvudbet., är lat. discus. Men från lat. till sv. förefinnes ingen enhetlig utvecklingslinje. Utgångspunkten är bet. ’rund skifva’, sannol. spec. ’kastskifva’ (se närmare etym. afd. under I), o. denna bet. ligger ännu tydligt bakom bet. I, som beror på sent (delvis gm kulturspråken förmedladt) lån från (ny-) lat. I öfr. hade ordet genomlupit en bet.-utveckling, innan det under medeltiden inlånades i sv. Redan i lat. träffas bet. ’rund tallrik, fat (i modern mening)’, denna togs upp i feng., bl. a. ss. åsyftande ’paten’ i den kyrkliga terminologien, o. därifrån stammar till en del (jfr nedan) bet. II 1. De gamla germanerna hade också tidigt tagit ordet i bruk ss. beteckning för det mellanting mellan tallrik o. bord, den rundade (l. rektangulära) skifva (med l. utan inbegrepp af underlaget) hvarur sedermera dels tallriken, dels bordet uppstod. I Tyskl. kom ordet att företrädesvis nyttjas i den senare bet., som därifrån tidigt inkom i sv. (se II 2). Äfv. i Norden kan emellertid den reala utvecklingen ’skifva’ — ’fat, tallrik’ följas. Då dennas olika stadier benämnts disk, torde äfv. här t. inflytande till en del böra antagas (jfr ofvan). Med afs. på förh. i isl. jfr Guðmundsson Privatbol. paa Isl. 188. — Likheten i användning (liksom i viss mån vissa mellanformer i realiteten, se II 1 a) gör det stundom svårt att säkert skilja bet. II 1 a o. II 2 a. Åtm. till uppkomsten af bet. II 2 a β torde äfv. den förra ha bidragit. — Ngn association mellan I o. II (1) torde åtm. numera icke ligga nära; jfr emellertid: (Lat.) Discus, Fatet kallas det inre runda rummet, bestående af många smärre likformige blomkronor; .. finnes på sammansatte blommor. Hoffberg Växtr. 32 (1792). Om möjlig förmedling mellan II 1 o. III se under II 1 b.
I. [jfr t. diskus, eng. disk, förr äfv. discus, fr. disque, alla af nylat. discus, skifva af olika slag, lat. discus, kastskifva, rund tallrik, kvadrant, af gr. δίσκος, kastskifva (se DISKUS, sbst.2)] (i fackspr.) skifva; skifliknande föremål, platt yta o. d. (se 1); utbredt l. upphöjdt parti hos vissa fanerogamer l. hos lafvar o. svampar (se 2).
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., nylat. o. sengr.] (numera bl. tillfälligt) astr. särsk. i förb. solens l. månens disk, förr äfv. diskus. Veneris passage öfver Solens Disc nästa år. B. Ferner (1760) i Sv. Merc. 1763, s. 804. Hvad vi kalle kanten af Månens Discus, är icke en enkel linie, rundt omkring besatt med berg, .. utan et bredt Bälte, som hafver många berg. Wasberg Ferguson 156 (1771). Dalin (1850; med hänv. till discus). Den på solens disk projicierade kromosfären. K. Bohlin i VetAÅrsb. 1912, s. 332.
2) bot.
a) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. nylat.] benämning på visst parti l. viss bildning hos enskild blomma l. blomsamling.
α) [jfr liknande anv. i eng., fr. o. nylat. Jfr: Flos Solis (dvs. solrosen) .. à similitudine cum Sole denominata est, barbulis ambientibus Solares radios, disco medio ipsum syderis clypeum referentibus. Ray Hist. plant. 1: 334 (1686)] hos korgväxter (familjen Compositæ, syngenesister), om den af de tätt sittande inre blommornas toppar bildade (runda) ytan i midten; äfv. om det utbredda fästet för dessa blommor; motsatt KANT, STRÅLE; jfr DISK-BLOMMA 1. Björkegren (1784; under disque). De i kanten (sittande blommorna äro hos Hypochæris, fifveln, slåtterfiblan) merendels utan, de i disken med stift. Liljeblad Flora 334 (1798). Sammansatta Blomman .. har blomskaftets öfra ända platt, kupig eller kägelformigt utvidgad till ett så kalladt blomsterfäste eller disk. Wahlberg Foderv. 21 (1835). De väldiga solrosornas guldgula disker började svartna. Öman Ungd. 140 (1889). Disken (hos solrosen) bär tvekönade blommor. Strindberg Tr. o. otr. 4: 230 (1897).
β) [jfr motsv. anv. i fr. Termen föreslagen af Adanson Familles des plantes 1: ccii (1763)] hos vissa andra växter: vidgadt l. upphöjdt (’trissliknande’) parti af l. bildning på bottnen i blomman. Ståndarne jemte kronbladen (äro hos de s. k. Discifloræ) fästade på en tydlig, köttig, öfver eller omkring fruktämnet utbredd skifva eller disk. Düben Vextr. nat. fam. 62 (1841). Krona (hos Evonymus, benveden, alstern) foderlik jämte stånd(are) fästa på en köttig, honungsalstrande disk. Krok o. Almquist Flora 1: 163 (1883, 1893). Fries Syst. bot. 101 (1891). Ofta äger blombotten mellan ståndar- och fruktbladen en ringformig, upphöjd kant (disk). Rosendahl Bot. 38 (1902). Diskus .., vårt- eller valklika bildningar på blombottnen hos åtskilliga växter; de äro honungsafsöndrande och stå därigenom i pollinationens tjänst. 2 NF (1906). — jfr HONUNGS-DISK.
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. nylat.] (numera mindre br.) hos de flesta lafvar o. vissa svampar: skifliknande öfre yta; särsk. om det utbredda fruktlagret, fruktskifva; jfr DISK-SVAMP. Westring Sv. lafv. 22 (1805). Det inre hyllet (hos svampsläktet Geastrum är) upphögt på fot, klotrundt, med något plattad disk. O. Svartz i VetAH 1815, s. 125. Hos Lecideæ .. utgöres Lafhuset af en tydlig disk och särskild ringkant. E. Acharius Därs. s. 253. Frukterna (hos lafvarna) äro .. a) öppna med utbredd disk … Den utbredda disken (discus) l. skifvan (lamina) är antingen sammanhängande .. och fortfarande lika .. eller icke sammanhängande .. och slutligen upplöst i fint stoft … b) slutna, med skifvan bildande en kärna. Hellbom Ner. lafflora VI (1871). — jfr FRUKT-DISK.
c) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. nylat.] (†) själfva ytan (innanför kanterna) på ett (stjälk-) blad l. på en plattad stjälk. C. A. Agardh i VetAH 1815, s. 243. Hartman Botanol. 31 (1838, 1843).
3) zool. särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. nylat.] om midtpartiet på insekters vingar; jfr DISK-FÄLT samt SPEGEL. G. Marklin i Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 136 (i fråga om insekter i allm.). På undre sidan äro .. de bakre (vingarna hos nässelfjärilen) svarta med ett rödgrått vattradt bälte tvärs öfver disken. Dahlbom Skand. insekt. 153 (1837). Sjöstedt Bl. storvildt 410 (1911).
b) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. nylat.] (†) midtfält på en musslas skal mellan bucklan o. främre kanten (brämet); bl. anträffadt i ssgn DISK-SKIFVA b. Jfr: Skifva, (lat.) Discus, kallas den medlersta delen af hvart skal (hos musslan). Retzius Djurr. 217 (1772).
c) [jfr motsv. anv. i eng. o. nylat.] (numera föga br.) munskifva hos koralldjur, plattadt centralparti hos sjöstjärnor o. d. från hvilket strålarna utgå; jfr SPEGEL. Marklin Illiger 342, 345 (1818). (Knoppar) uppkommo .. ofta på djurets disk mellan munnen och tentakelkransen. P. T. Cleve i UVTF 3: 34 (1873; i fråga om forntidens koraller). NF 8: 1354 (1884).
4) [jfr motsv. anv. af t. diskus, eng. disk, äfvensom liknande anv. af fr. disque] (i fackspr.) skifva i allm. af skilda slag; bl. i vissa ssgr; se DISK-DYNAMO, DISKUS-HARF, -KÄRNA.
II. [fsv. disker; jfr sv. dial. disk i bet. 1 a, b, 2 samt i bet. ’aflång träkopp’ (Dalarna, Rietz), d., nor. dial. disk, isl. diskr, fsax. disk, mnt., nt., mnl., holl. disch, fht. tisc, mht., t. tisch, feng. disc, eng. dish (jfr äfv. desk), fr. disque, it. desco, af lat. discus (se vidare under I). Jfr för öfr. anm. sp. 1535. — (till) diske är snarast efterbildning af t. (zu) tische. Formen dis- är (om den är pålitlig; jfr formafd. ofvan) direkt lån från den holl. uttalsformen]
1) skifva att äta på, fat, tallrik, o. därmed sammanhängande anv.
a) [jfr motsv. l. liknande anv. i fsv., ä. d., nor. dial., isl., fht., feng., eng. o. senlat. samt sengr. δίσκος, serveringsbricka. Med afs. på uppkomsten i sv. af de skilda bet.-skiftningarna se anm. sp. 1535] (numera bl. i skildring af ä. förh.) platt l. profilerad ’skifva’ af trä l. (senare) metall, använd ss. underlag vid spisning, tallrik (af trä l. metall); fat (hvari maten sättes på bordet); äfv. om platt skifva af bröd använd till samma ändamål (se BRÖD-DISK). Diskar (af tenn) 11 st. woge 2 lispd. HSH 37: 47 (1548; i förteckning öfver fatburen på Gripsholms slott). Summa Faatt .. 160 st. Diskar .. 11 st. Tallerker .. 61 st. Kanner och stop 21 st. Därs. 48. Bättre småå fiskar, än thomma diskar. Grubb 66 (1665); jfr: Man plägar sant säija, att altid små Fiskar, / The äro fast bettre än ledige diskar. Törnewall E 2 a (1694), Rhodin Ordspr. 11 (1807) samt: Bättre liten fisk, än intet på disk. Sv. ordspråksb. 10 (1865). Den arme, som sin mat ur andras diskar får. Lohman Vitt. 400 (c. 1730). Diskhyllen och diskar (äro i ett oordentligt hushåll) orena, och det som borde stå i hyllan ligger i sopvrån, med mera. Dahlman Reddej. 7 (1743, 1772); jfr b. Så när jag stupat kull med .. / .. buteljer, glas och diskar. Bellman 1: 178 (1771); jfr b. Man (har) i en ättehög vid Bergen träffat en slags disk, som fullkomligt liknar de ännu i södra Norrige och på Tjörn brukliga s. k. ”smörställ”. Holmberg Nordb. 244 (1852). (Det) låg .. nära tillhands att ersätta ”bröddiskarna” med rektangulära skifvor eller ”diskar” af trä. A. Romdahl i Fataburen 1909, s. 61. På ett altare .., utfördt af okänd mästare vid början af 1500-talet, utgöres Simons bordservis af runda fat och rektangulära, fullkomligt släta diskar af tenn eller möjligen silfver med förgyllda ornament kring kanten. Dens. Därs. När disken ej begagnades kunde den hängas upp på en vägg. Sådana diskar funnos länge i Skåne och användes där hufvudsakligen till sill eller fläsk. Norlind Sv. allmogens lif 356 (1912). — jfr KANN(E)-, SILFVER-, TENN-DISK m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i sv. dial., dels (Medelp.) ss. plur., dels (Västmanl., Smål.) ss. koll. sg.; med afs. på denna anv. jfr TVÄTT] ss. koll. sg. (i Finl. dock knappast br.), äfv. (dock sällan i södra Sv.) i pl. i koll. anv.: (sammanfattningen af) vid en måltid o. d. begagnade l. ’neddragna’ bordskärl, åtm. numera jämte öfriga till servisen hörande föremål (ss. glas, skedar, knifvar, gafflar); numera (gm anslutning till DISKA, v.1; jfr III) alltid inneslutande tanken på en rengöring: föremål som skola diskas (l. hålla på att diskas l. just ha diskats). I dag är det inte stor disk. Diskarna måste sköljas ordentligt. Iagh .. skal vthskölia Ierusalem såsom man vthsköl diskar, och skal vmstörta thet. 2 Kon. 21: 13 (Bib. 1541; öfv. 1865, 1878, 1903: ett fat). Diskar .. allahanda köks-käril, såsom faat och talrikar &c. som man brukar på bordet wid måltiden .. Germ. Schüszel die unrein oder mit unflath besudelt. Spegel Gl. (1712). Skura diskar. Bellman 5: 360 (c. 1775). Dähnert (1784; i pl.). Diskarne äro redan nedburne. A. C. af Kullberg i Försl. t. SAOB (c. 1800). Köket, der ännu kammarpigorna slamra med diskarne? C. F. Dahlgren 3: 93 (1819). När ska du då hinna undan med diskarna? Janson Ön 182 (1908). Marilla satte undan den torkade disken. Jensen Montgomery Anne på Grönkulla 34 (1909). — särsk. (numera föga br.) i förb. tvätta (förr äfv. två) disken, äfv. diskar(na), dels: diska, dels bl.: skölja disken l. diskar(na). (Lat.) Urnarium ther man setter vatn kärellen vppå och twår diskana vppå. Var. rer. 26 (1538). En Pijga som twettade Diskar. Rel. cur. 104 (1682). Schlyter Ordb. 120 (1877; uppgifvet för Stockholm). De gamle gingo hem, men gesällerna skulle få stanna för att städa och tvätta diskarne. Strindberg Sv. öden 1: 254 (1882).
c) [jfr motsv. anv. i fsv., d., eng., fr., mlat. o. sengr. samt feng. hūseldisc] (numera bl. ngn gg i skildring af ä. förh.) om den tallrik på hvilken hostian l. oblaterna frambäres (frambäras) vid nattvarden: paten. (De) haffua .. tagit aff alle kyrkior ok closter .. clenodier monstrancier calker disker. G. I:s reg. 8: 55 (1532). När han stodh på sin knää för hanklädet kom Här Germundh medh Discen, och togh öfläätet (dvs. oblaten), och höllt i handen. Växiö domk. arkiv 1650, nr 23. Disken (Patena) med oblaterna, stod ofvanpå kalken. C. R. Berch i 1 Saml. 6: 643 (1774; i skildring af ä. förh.). Hvarje kyrka har en förgyld kalk med disk och de flesta dessutom en hvit kalk med disk till ”socknebud”. Forssell Hist. 1: 218 (1869; efter handl. fr. 1566). Hildebrand Medelt. 3: 535 (1901).
2) skifva uppburen af underlag, bord o. därmed sammanhängande anv.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., (f)d., fsax., nt., mnl., holl., fht., t. o. it.] (†; jfr dock β) bord(et) vid hvilket (de dagliga) måltiderna intagas, matbord; ofta utan bestämd gräns öfvergående i b. Hon laghar tu får kålfaat vthom disk. Messenius Sign. 79 (1612; en ordspråkslik beteckning för ’få korgen’; se Hellquist 1600-talets sv. 29). (Påfven sätter ingalunda) någon Konungh framman för sigh til disk. J. J. Rudbeckius Kon. reg. 101 (1614). (Hunden) fick sittia wedh Herrens Disk, / Och åth med honom bådh Kött och Fisk. Fosz 438 (1621). En Hund bödh en annan Hund til disk, / At plägan medh synnerligh läckerbisk. P. J. Rudbeckius Starcke B 4 a (1624). (Ifrån biskopens) Disk skal affskaffas all öfwerflödigheet som reetar och vpäggiar en til okyskheet. Schroderus Osiander 1: 238 (1635). (Hans excellens) hafver .. mig förbudit att någor annorstädes till disk gå, än som hos honom. Ekeblad Bref 1: 4 (1649). Rosa intet Fisken, förr än du haaren på disken. Grubb 691 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 108 (1807), Sv. ordspråksb. 77 (1865) [jfr d. ros ej fisken, før du har den paa disken]; möjl. till 1 a. Det skulle stå mig fritt at spisa vid hans disk. De Foë Rob. Cr. 18 (1752, 1772). Vi kunne hädan efter .. såfva sött och gå till dukad disk. Tessin Skr. 91 (1766; med syftning på obehöfligheten af egen omtanke om uppehället) [jfr gå till dukadt bord]; jfr β. Kasta ögat .. / På den rikas disk. Bellman 6: 45 (1787). Cavallin Herdam. 1: 93 (1854; efter ä. handling). — särsk.
α) [jfr holl. over disch, t. über tisch(e) samt öfver bord(et)] i förb. öfver disk(en), vid matbordet, vid l. under måltiden; vara öfver disk med ngn, sitta till bords med ngn. (Riksmarskalken bad regeringen afgöra,) om Rijckzens Rådh skole altidh vara öffver disk medh Hennes Maij:tt den unga Drottningen. RP 6: 489 (1636). M. Bergius hade åthskilliga gångor öfver disken talt om Cancellario (dvs. om universitetskanslern). Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 49 (1665). jfr: Jag såg på Rydhoff öfwer disken en lijten swensk Tractat om samma suurbrun (dvs. om Medevi). Växiö domk. akt. 1679, nr 238.
β) [jfr fsv. vara saman um disk ok duk, ä. d. (han) brede dug och disk for hannom. Med afs. på bet:s uppkomst jfr anm. ofvan sp. 1535] (numera bl. i juridisk l. historiskt arkaiserande stil) i den allittererande förb. disk och duk, mindre ofta duk och disk, (mat)bord o. duk, dukadt bord; särsk. i vissa uttr. om det för ett hushåll gemensamma bordet med de regelbundna måltiderna (jfr b β). En .. skiälm, den icke wärdig är med någon ährlig Man öfwer disk och duuk sitta. Stiernman Riksd. Bih. 251 (1598); jfr α. (Att äkta folk) bo i hws tilhopa, eller ähro om disk och duk. KOF 1: 478 (c. 1618). Alt .. (A. Oxenstiernas) arbetzfolk vedh Tijdön, som icke haffua gått till hans disk och duk på gården, ähre uthschreffne. G. Oxenstierna (1627) i Oxenst. brefv. 3: 111. Somlige (af biskoparna på mötet i Nicea) bödh .. (kejsar Konstantin) til sin eghen Disk och Duuk. Schroderus Osiander 1: 289 (1635). Gå til disk och duk hos en, To table with one. Serenius (1741). Mjölk och Socker .. / Sattes .. på disk och duk. Dalin Vitt. II. 4: 44 (1742). (Årstjänare) gå till fri disk och duk hela året omkring. Chydenius 365 (1778). Daglig föda vid fastighetsegarens disk och duk. Charpentier Sytning 1 (1896). Heidenstam Folkung. 1: 58 (1905). — [jfr nt. Gades disch, holl. Gods disch, t. Gottes, des Herrn tisch] (†) i förb. Herrans disk och duk, Herrans bord, nattvardsbordet (jfr e). Fast sällan går (han) till Herrans H. Högwärdiga disk och duuk. Växiö domk. akt. 1666, nr 2.
γ) (†) i förb. hus och disk, logi o. kost. (J. Swedberg) blef ”till hus och disk” (hos Edzardi). C. W. Skarstedt i Biogr. lex. 16: 229 (1848).
δ) [jfr t. reinen tisch machen samt lat. tabula rasa (se TABELRAS)] i uttr. göra ren disk i mer l. mindre oeg. anv., dels: expediera allt som ”ligger på bordet”, dels äta opp allt; särsk. allmännare: göra rent hus, taga rubb o. stubb; jfr under BORD. När förbundsbröderne hade i Beierland giort ren disk, och war knapt efter näringsmedel. Dryselius Monarchsp. 461 (1691). Gr(efve) Gyllenstolpe vil i morgon på landet, och vil först hafva giordt ren disk för sig (i kansliet). Bark Bref 1: 228 (1704). (Ryssarna) kommo öfver (till Umeå) vid pass 600 Man, och giorde i hastighet ren disk. Nordberg C. XII 2: 443 (1740).
b) [jfr nt. he höllt sik enen goden disk, holl. een goede dis, t. er hält einen guten tisch, sein tisch ist gar schlecht; jfr äfv. liknande anv. i eng.] (†; jfr dock α) med öfvervägande l. uteslutande tanke på de (framdukade) anrättningarna: spisning, ’bord’, taffel, kost; (dagliga) måltider, kosthåll. Alt .. som her (dvs. på Åbo slott) ähr tilgåth (dvs. har gått åt), hafuer iagh hollitt mitt disk medh. Fin. urk. II. 1: 115 (1593); jfr a. Elliest will och K. M:tt att be(mäl)te Ståtthollare icke skola holla bord för sigh sielff, Fougden för sigh och andre Befallningzmän för sigh, vthan att dhe hafue sin ordinarie disk på befestningen. Saml. af instr. f. landtreg. 95 (1616). Antonius (höll) öffuer alla måtto en prächtigh disk. A. Laurentii Ciegler Verld. speg. 341 (1620). (Augustinus’) Disk war måtteligh och sparsam. Schroderus Osiander 1: 542 (1635). Hans värdh hadhe någhra resor saght honom hans disk op. J. Rosenhane (1639) i Oxenst. brefv. 10: 716. Snyltegiäst och gammal fisk, giör snart trögan Bondans disk (dvs. gör kosten vid bondens bord föga njutbar). Grubb 746 (1665). Iag .. hölt .. (musikanterna) hoos migh frij disk, sängh och kammar. Rudbeck Bref 63 (1670). (Karl VII af Frankrike var i början af sin regering) så fattigh .., at han sällan hölt öpen Disk. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 202 (1680); jfr α. Hann gaf them Bröd, hann gaf them Fisk, / .. Tillredde them en herlig Disk. Vultejus Post. F 2 b (1686). (Jag framställde till min svärmor, huruvida) hon wilie wara benögd att flötia in till migh och bruka then disch som jagh och min hustru. Bolinus Dagb. 86 (1686). (Jag har) effter lofwen uppe hållet honom medh disk och säng. Växiö domk. akt. 1688, nr 687. Någon ogifft man som för disk och wijss löhn behagadhe tiena. Därs. 1692, nr 358. Hafva (dvs. åtnjuta) fri disk; freien Tisch haben. Möller (1790). Taga en sup på Disken, sluta måltiden med en Sup. A. C. af Kullberg i Försl. t. SAOB (c. 1800). — särsk.
α) [jfr nt. disch hollen, hålla värdshus] (knappast br.) i uttr. hålla disk ss. fast förb., hålla (offentlig) spisning (o. utskänkning); jfr f. Lotta .. / Höll disk som hon förr var van. Runeberg 5: 26 (1860).
β) [jfr fsv. (i lagarna) hava disk ok duk (a), hava sin enkanneliken disk ok duk, d. (selv) holle dug og disk, skilles fra dug og disk] (numera bl. arkaiserande l. i skildring af ä. förh.) i den allittererande förb. disk och duk, mindre ofta duk och disk (jfr a β), om den regelbundna dagliga spisningen; ofta: hushållning, hushåll. Når någhen är åtskild om disk och duk (dvs. har eget hushåll). G. I:s reg. 8: 227 (1533). Hwar bonde som sittiandes (dvs. besutten) är, then sielff haller Dwk och Disk. Norrl. saml. 184 (1550). Ther sysken skilie sig ifrå hvar annen med disk och duck, dhå skole the och plichtige vare hvar för sig att drage cronones skatt och alle utskyller. G. I:s reg. 25: 139 (1555). Dhenne war ogifft doch hade sin ägen disk och duuk. Växiö domk. akt. 1668, nr 1. Publ. handl. 3: 1802 (1741). Hans lön var: ”fri disk och duk, fourage för en häst och 400 rub. Banko assign.” H. Råbergh i Fin. kyrkoh. samf. prot. 2: 53 (cit. fr. 1829). Hahnsson (1888).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (†) bordssällskap; matlag (jfr e β). Maatsaal, ther tre diskar, eller try maatskaap hade rum. Lex. Linc. (1640; ss. öfv. af triclinium). Förledne wintres (har i prokanslerns hus) alle afftoner afftonböner hullis, för ähn disken skildes åth. Consist. acad. Lund. prot. 1668—69, s. 301. En student af hwar disk (på kommunitetet) skulle resa sielf medh och see på när .. (matvarorna) inkiöpas skulle. Rudbeck Bref 81 (1670). jfr: (Det) giordes .. förslagh till tijo diskar på Communitetet och 6 personer widh hwar disk. Annerstedt UUHist. Bih. 2: 48 (1661). jfr äfv.: En prästänka, hos hvilken några få (studenter) ”vid sluten disk niutit någon tids spisning”. Fries 2 Linné 2: 215 (cit. fr. 1761).
d) [jfr fsv. gaff sin fridskilling wt oppa disken; huilka peninga laurens jensson lagde fraa sik pa disken i rettin] (†) bord i rätten, domarbord. Alleneste när the (dvs. en del folk uppe i Bergslagen som äro borgare i Västerås, men försumma sina utskylder) kome j borgereschapett, geffue the wtt (ss. ett slags godtgörelse) v öre på dischen (som the thet kalle). G. I:s reg. 12: 175 (1539).
e) i fråga om Herrans nattvard (jfr 1 c).
α) altarskrank, altarring. Bonden .. uiste (ej) af, att honom war förbudit gå till H. natuard för än han hade warit till skrifft, och steg på knä för dijsken mz andra. Consist. eccl. Abo. prot. 205 (1658). Offeret som faller på Altaret och Discen. Växiö domk. akt. 1662, nr 227 (här måhända om själfva altaret; jfr a β slutet). (Stolarna voro) så när in på altaret satte at disken för Communicanter (var) rätt lijten och Coret helt trångt. Därs. 1724, nr 245. Utan tvifel (var kalken) så stor, at man på en gång skulle kunna utdela dem vinet, som för disken framträdde. Wettersten Forssa o. Hög 81 (c. 1750). ÄrkeBiskopen uppträder till Altaret: dess Assistenter ställa sig på hvardera sidan om disken. Handb. 1811, s. 155. 2 NF (1906). — jfr ALTAR-, KOMMUNIONS-DISK.
β) (numera föga br.) med tanke på utdelningen (af nattvarden): omgång nattvardsgäster (som samtidigt kommuniceras), duklag, ’duk’; utdelning af nattvarden till en omgång nattvardsgäster (jfr c). (Han stod kvar) på knää mädan twänne diskar berättades (dvs. gjordes delaktiga af sakramentet) eller Communicerades. Växiö domk. akt. 1697, nr 60. Vänta du, som är ung, .. kom fram till nästa disk. Därs. 1736, nr 363 (yttradt af officianten).
f) [jfr motsv. anv. i d., it. o. mlat. samt liknande bet. hos t. tisch] på vissa lokaler där allmänheten betjänas, ss. kontor, bank, butik l. försäljningslokal af ena l. andra slaget, (offentligt) bibliotek osv.: aflång bordliknande afstängning hvarigenom lokalen delas i två afdelningar, en för tjänstepersonalen o. en för allmänheten, o. på hvars skifva de föremål läggas l. ställas fram om hvilka det förhandlas, där betalning erlägges osv.; stundom äfv. om liknande fast bord med annan uppgift (jfr DISK-BORD, sbst.1 b, FÖNSTER-DISK samt III 2). Disk i en bod. Serenius (1734; under counter, sbst.). Disken i en krog eller kellare. Dens. (1741). Bellman Skr. Ny saml. 1: 23 (c. 1770). (En växelhandlares) Penninge-Bänk eller Disk. Christiernin Om gäldb. pers. otillr. egendoms afhänd. 15 (1771). Med taflan han vid disken satt / Och min förtäring hopsummera. Bellman 5: 37 (1787; yttradt om krögarfar). För de arbeten, som i apotheket förekomma, finnas der tvänne diskar, af hvilka den yttre får namn af handköpsdisk, den inre af recepterdisk eller receptur. Nyblæus Pharm. 8 (1846). En liten bondpojke (stod) och hängde öfver disken på gästgifvargården. Wieselgren Vår samt. 121 (1875, 1880). Riddarn av disken. Fröding E. skr. 1: 15 (1886; om en bodbetjänt). Det är tjugufyra skilling banko, jämnt som en pinal; pengarna på disken. Strindberg Klock. på Rånö 9 (1888, 1909). Två .. resande stå vid disken (i ”värdshussalen”) / och taga helan med kaviar. Lybeck Dikt. 1: 66 (1890). Till höger (finns) biljettlucka och disk för bagaget. Topelius Läsn. f. barn 7: 165 (1891). Laboranternas platser äro anordnade dels å en utmed de tre fönsterväggarna löpande disk, dels å 4 fristående större bord. Friesen Inbjudn. 1891, s. 27. — särsk. i förb. stå vid l. bakom disken; äfv. i allmännare anv.: vara bodbetjänt, resp. bod-, butiksfröken. (Den engelske tränaren) har från början varit i handtverk eller stått bakom disken. B. Söderström i Idr. bok 3: 66 (1907). E. F. Heckscher i Sv. tidskr. 1911, s. 12. — jfr APOTEKS-, BOD-, FRILUFTS-, HANDELS-, HANDKÖPS-, KROG-, KÄLLAR(E)-, MAHOGNY-, NÄRINGS-, REALISATIONS-, RECEPTER-, SKOMAKAR(E)-, SKÄNK-, SLAKTAR(E)-, UTSKÄNKNINGS-, VARU-, VÄRDSHUS-DISK m. fl.
g) (†) inom klädesfabrikationen: ett slags bord l. bräda som användes vid klädes noppning, plysning l. öfverskärning. Påläggar-Bordet eller Disken. Carlström Spinnmach. 10 (1832). — jfr HANDSKÄRS-, PLYS-, ÖFVERSKÄRAR(E)-, ÖFVERSKÄRERI-DISK.
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Västmanl.-Dalarna)] abstr. Hemmets vård: (städning, rengöring, disk, tvätt). E. Adelsköld i Läsn. f. sv. folket 1914, s. 54.
2) [jfr VASK; möjligheten af ellips ur DISK-BÄNK, -BORD, sbst.2, l. dyl. är måhända ej utesluten] (föga br.) anordning (i kök) för diskning, vask; äfv.: (väggfast) långbord i köket med vask; jfr KÖKS-DISK.
Sammansättningar.
Anm. I åtskilliga fall är det svårt att hålla isär de ssgr som höra hit o. dem som höra till DISKA, v.1 Ej sällan förbinder den nutida språkkänslan en ssg med verbet, där denna dock faktiskt (åtm. i den mån beviskraft skall tillmätas det litterära materialet) funnits långt tidigare än verbet o. således i själfva verket måste innehålla substantivet. En viss bet.-förskjutning har i dessa fall inträdt i senare tid. Historiska skäl kräfva, att sådana ssgr uppföras här. Af praktiska skäl ha emellertid hit förts också de ssgr som verkligen äro bildade till verbet, hvarvid härledningen dock i hvarje särskildt fall angifves.
(DISKA, v.1) -BACK(E)~2(0). se BACK, sbst.1; jfr -BALJA. Hallstén o. Lilius (1896). Tidn. f. lev. 1911, nr 4, s. 3. —
(DISKA, v.1) -BALJA~20. jfr -BACK(E), -BUNKE, -BYTTA, -KÄRL, -LÅDA, sbst.2, -ÄMBAR 1. C. F. Dahlgren († 1844) enl. Kindblad. 4 st. diskbaljor å träfötter, klädda med tjock zinkplåt. Tidn. f. lev. 1912, nr 14, s. 1. —
-BLOMMA~20.
1) [jfr eng. diskflower samt t. scheibenblume, -blüte] till I 2 a, om sådana på blomfästets inre del sittande blommor som äro af annan form än de i kanten sittande; motsatt KANT-, STRÅL-BLOMMA. Hartman Flora 179 (1832, 1838). De i blomställningens kant sittande blommorna (strålblommor) äro (hos en viss afdelning inom familjen Compositæ) honblommor med tunglik krona och 3-tandadt bräm; de innanför sittande (diskblommor) äro tvåkönade med rörformig krona. Skårman Forssell Lärob. i bot. 7 (1898, 1902).
2) [bildadt af P. Sjöbeck 1873 (se första språkprofvet nedan) i anslutning till 1] (hvard. o. skämts.; icke i Finl.) till II 2 f: kvinna som står bakom disken på ett serveringsställe, skänkfröken. (Gåta:) Hvad kan man på blomsterspråket kalla en skänkjungfru? (Svar:) Diskblomma. Skånska Marknads-Göken 4 (1873). Den trollkrets, ”diskblomman” och den punsch, hon utskänker, kunna uppdraga. Wieselgren Gm hvirfl. 2: 21 (1891). Hedenstierna Marie 9 (1896). —
(II 2) -BORD~2, sbst.1 särsk.
b) (numera föga br.) skom. lägre bord vid hvilket skomakaren utför sitt arbete. 1 Skom. ordl. (c. 1847). —
(DISKA, v.1) -BORD~2, sbst.2 särsk. om bord med anordning för diskning (på skifvans plats); jfr -BÄNK 1 samt VASK. Bouppteckn. fr. Växiö 1858. Ett fast disk- eller tvättbord. E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 4 (1891). För vattenhämtning och diskning äro anordnade ett större blyklädt diskbord samt 4 mindre slasktrattar af porslin. Friesen Inbjudn. 1891, s. 27. —
(DISKA, v.1) -BORSTE~20. borste l. viska (af rötter) som användes vid diskning af större kärl o. d.; jfr -VISKA. Diskborste af granellrot. Katal. fr. Nord. komp. 1903—04, s. 77. —
-BRÄDE~20.
1) (†) till II 1 a. På tjenstefolkets bord voro långa diskbräder i stället för tallrikar. Ödmann Hågk. 19 (1801).
2) till II 1 b: bräde hvarpå disken lägges. —
(II 1 b) -BUNKE~20. (diske- Stiernman Com. 2: 132 (1638), Därs. 4: 758 (1687)) = -BALJA. 1 Mesa (ett visst antal) Diskebunckar. Stiernman Com. 2: 132 (1638). Dahlman Reddej. 4 (1743, 1772). Dalin (1850). Hahnsson (1888). —
(II 1 b) -BYTTA~20. (numera föga br.) = -BUNKE; möjl. äfv. om slaskhink; jfr -ÄMBAR. Mina grannars pigors diskbytor som slås ut så at de rina til min port. Posten 1768, s. 224. —
-BÄNK~2.
1) till II 1 b: bänk afsedd för diskarna o. deras rengöring; jfr -BORD, -LÅDA, sbst.2, -VASK. Malmberget 1894, nr 91, s. 4. I köken .. äro fasta skåp och diskbänkar uppförda. PT 1906, nr 244 A, s. 4.
2) (†) till II 2 a, i fråga om klassiska (l. orientaliska) förh.: bänk l. soffa att ligga till bords på, måltidssoffa; jfr -SÄNG, -SÄTE. Lex. Linc. (1640; under lectus, sbst.). —
(DISKA, v.1) -CELL~2. fångv. cell där diskning utföres. Af de fyra hörncellerna på nedra botten (i fängelset) användes en till s. k. diskcell. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1902, s. 490. —
(II 2 f) -CHEF~2. apot. den som på apotek har öfverinseendet öfver expeditionen vid disken. AB 1889, nr 281, s. 2. Ahlberg Farm. tekn. 2 (1899). —
-DUK~2, sbst.1 (diska- Var. rer.)
a) [jfr holl. dischdoek, t. tischtuch] (†) till II 2 a: duk till matbord. Var. rer. 25 (1538). Lex. Linc. (1640; under manticulare; gm tryckfel: Disk, duuk).
b) (numera knappast br.) till II 2 e α: duk till altardisk; jfr -KLÄDE. En hvit disk-duk, god, 10. alnar lång. Växiö domk. akt. 1790, nr 328. Nya altare- och diskdukar. Därs. 1800, nr 284. En diskduk af hvit broderad sockerduk med fransar. Rääf Ydre 4: 247 (1865). —
(DISKA, v.1) -DUK~2, sbst.2 jfr -HANDDUK, -LAPP. Grof, enfärgad, randig och fasonerad väf. Lämplig till gryt-, disk- och skurdukar. Priskur. fr. Cronquist 1898, s. 15. —
(I 4) -DYNAMO~020 l. ~200. [af eng. diskdynamo] tekn. dynamo där armaturen till väsentlig del utgöres af på visst sätt anordnade skifvor. S. k. disk-dynamos, d. v. s. utan järn i armaturen. Tekn. tidskr. 1891, s. 229. —
(I 3 a) -FLÄCK~2. jfr -PUNKT. (Nässelfjärilens) framvingar ha ej flere än 3 svarta diskfläckar. Dahlbom Skand. insekt. 152 (1837). (Omkring tvärnerven) finnes ofta en mörkare fjällbetäckning, den s. k. diskfläcken, som skarpt framträder mot en ljusare färgad vingyta. Adlerz Sv. fjär. 4 (1905). —
(I) -FORMIG~20. (föga br.) bot. jfr -LIK. Marklin Illiger 370 (1818; om blomställning). Den, på eller omkring fruktämnet, disk- eller skifformigt utbredda torus (dvs. blomfäste). Nyman Växtfam. VIII (1843). Arrhenius El.-kurs i bot. 149 (1845, 1865; om fruktlagret hos lafvar). —
(II 2 a) -GESCHIRR. [af t. tischgeschirr] (†) bordsservis. Diskeschir borde .. Hennes Maij:tt (dvs. G. II A:s änkedrottning) haffva (af sin egen brudskatt) .. beholdne. RP 6: 584 (1636). —
(II 2 a, b, c) -GESÄLL. [jfr ä. holl. dischgeselle, t. tischgeselle] (†) = -KAMRAT; jfr -SÄLLE. Vij (äro) nu både (dvs. båda) disgesellar hooss Lenneum. G. Oxenstierna (1629) i Oxenst. brefv. 3: 186 (möjl. till -SÄLLE). Cellarius Lib. mem. (1699, 1729). —
(II 2 a, b, c) -GESÄLLSKAP. [jfr holl. dischgezelschap, t. tischgesellschaft] (†) jfr -SÄLLSKAP. Cellarius Lib. mem. 220 (1699). —
(II 2 a, b) -GÄNGARE. [af t. tischgänger] (†) person som går till bords, till daglig spisning hos ngn, spisgäst; jfr -GÅNGARE o. KOST-GÄNGARE. (Min värdinna frågade), om jag kunde skaffa flere diskgängare för sex styfver måltiden och en pott öl till mans. H. J. Munck (c. 1720) i Hist. handl. 4: 173. Lundberg Erasmus Dårsk. 43 (1728). Schultze Ordb. 1429 (c. 1755). —
(II 1 b) -GÖDSEL~20. (knappast br.) gödsel l. kompost bestående af köksaffall; jfr -HÖGS-GÖDSEL. Econ. annal. 1807, apr. s. 94 tab. —
(II 1 b) -HANDDUK~02 l. ~20. jfr -DUK, sbst.2, -LAPP samt KÖKS-HANDDUK. Växiö domk. akt. 1790, nr 328. Gamla Greta .. torkar sig i ögonen med en diskhandduk. Hedenstierna Jönsson 190 (1894). För flottans station i Carlskrona behof anställes .. auktion för upphandling af .. (bl. a.) 3,000 st. Diskhanddukar. Tidn. f. lev. 1906, nr 50, s. 2. —
-HARF, se D. —
(II 1 a, b) -HYLLA~20. (diska- Dict. Hamb., diske- Wollimhaus) tallrikshylla; jfr -HYLL samt KAR-HYLLA. Wollimhaus Ind. (1652). Dict. Hamb. (1700). (Diskvagnen på ett sjukhuståg) innehåller .. diskbänk och diskhyllor .. m. m. LD 1905, nr 183, s. 3. —
(II 2 a, b) -HÅLL. (†) (Isl.) Bordhalld, (sv.) Dijskhåld, Gästebod, Exceptio convivalis, convivium. Verelius Ind. 40 (1681). Schultze Ordb. 1769 (c. 1755). —
(II 2 f) -HÄNGARE~200, m. (hvard.) person bland allmänheten som står o. ’hänger’ vid disken på värdshus o. d., särsk. för att kurtisera expeditrisen (skänkfröken osv.). Hedenstierna Marie 18 (1896). —
(II 1 b) -HÖG~2, r. l. m. (knappast br.) hög af köksaffall (o. andra till gödning tjänliga ämnen), komposthög; jfr -GÖDSEL. Den så kallade diskhögen .. består af årligen framkörda minst 100 lass jord af alla slag; af onyttigt affall från kök och spisar, af årets spånsamling, hvarftals uppblandad med hästgödsel. Econ. annal. 1807, apr. s. 90. —
-HÖGS-GÖDSEL—0~20. (knappast br.) = -GÖDSEL. 1 Lass .. Diskhögs- och Spångödsel 4 sk:r. Econ. annal. 1807, apr. s. 94 tab. —
(II 2 a, b, c) -KAMRAT. (†) bordskamrat, matlagskamrat; jfr -GESÄLL, -LAGARE, -SÄLLE. Verelius Ind. 218 (1681). Mina disk Camerater och andra goda vänner. Humbla Landcr. 83 (1740). Schultze Ordb. 2146 (c. 1755). —
(DISKA, v.1) -KÄRL~2.
(I 3 c) -LAF~2. [jfr nylat. discolichen, som dock synes vara en senare öfv. af det sv. ordet] benämning på (individ l.) art l. släkte af en viss grupp bland lafvarna. Nyman Prakt. handb. i bot. 374 (1858). Dens. Bot. 225 (1864). —
(II 2 a, b) -LAG. [jfr holl. dischgelag i bet. ’måltid’] (†) bordssällskap (äfv. abstr.); matlag. (De hafva) upsagt hwar andra säng, säte och disklaag. Växiö domk. akt. 1690, nr 18. Lind (1749). (Han) stadnar .. i ett Disklag på Caffehuset. Sahlstedt Crit. saml. 610 (1765). Weste (1807). Öhrlander o. Leffler (1852). —
(I 3 a) -LINJE~20 l. -LINIE~200. Framvingar hos .. (hannen af fjärilen Hesperia Comma) med en svart disk-linja, omgifven af silfver. Thomson Insect. 150 (1862). —
-LUCKA~20.
1) till II 1 b: lucka i serverings- l. diskrum gm hvilken disken utlämnas från matsalen.
2) till II 2 f: upp- o. nedfällbar lucka öfver genomgång i disk. Strindberg Tr. o. otr. 2: 6 (1883, 1890). —
(II 2 f) -LÅDA~20, sbst.1 Lea tog emot guldmyntet och lät det glida ner i disklådan. Ner. alleh. 1871, nr 41, s. 2. Dahlbäck Åbergson 197 (1914). —
(DISKA, v.1) -LÅDA~20, sbst.2 jfr -BÄNK 1; jfr äfv. -BALJA. Hemslöjdsutst. i Sthm 1880, s. 45. Disklådan utgöres af en rund eller fyrkantig, omkring 10 cm. djup, vanligen af trä förfärdigad och bäst med förtennt koppar men oftare med hoplödd zinkplåt, beklädd låda, som dock i utlandet äfven tillverkas af emaljeradt gjutjärn, porslin eller marmor. 2 Uppf. b. 1: 444 (1898). LD 1909, nr 171, s. 2. —
(II 2 f) -PULPET~02. (föga br.) pulpet i samband med disken i butik, särsk. för bokföringen. GHT 1895, nr 288, s. 4. —
(I 3 a) -PUNKT~2. om mycket liten diskfläck. C(hironomus) plumosus (en art af fjädermyggan): .. vingar hvitaktiga med en svart diskpunct. Thomson Insect. 318 (1862). —
(II 2 f) -RUM~2, sbst.1 (mindre br.) rum (i butik osv.) där disken är placerad. Nyblom M. Twain 1: 3 (1873). —
(DISKA, v.1) -RUM~2, sbst.2 rum där man diskar; jfr DISKNINGS-RUM. Lundin N. Sthm 598 (1889). Tekn. tidskr. 1899, B. s. 128. —
(II 2 a) -RÅDERI? [möjl. bildadt af l. i anslutning till ett (t. l.) holl. ord som stått nära t. tischrat, person som underhåller (ngn, ett sällskap) vid bordet. En annan möjlighet är att ordet står för ett diskräderi (-rederi), hvars senare led vore att likställa med t. rederei, för mycket talande, onödigt prat] (†) löst prat (eg. vid måltidsbordet). Jag har läsit Hr Tursens observation med betänkande. Det är intet Rön, utan ett diskråderi, som passar sig bättre uti en discurse och sälskap, än uti en academies handlingar. Linné Bref I. 2: 149 (1750). —
(I) -SKIFVA~20, sbst.
(II 1 b) -SKRÄDOR, pl. (†) affall l. afskräde från diskarna, köksaffall. (Smågrisarnas) spis bör vara något förbättrad, med kli, drank, diskskrädor. Hush.-bibl. 1757, s. 3. —
(II 2 a) -STEN. [jfr ä. d. disksten, stenbordplade? (Kalkar 5: 176)] (†) bordskifva af sten. Stiernman Com. 2: 199 (1638). 8-kantigh diskstehn. Oxenst. brefv. 11: 799 (1640). Stiernman Com. 3: 615 (1667). —
(II 2 f) -SUP~2. (hvard.) sup som serveras på disken (utan tilltugg) o. inmundigas på stående fot. Åt spisande gäster komma hädanefter att serveras högst 2 à 3 supar och ”disksuparna” endast en åt gången. SD 1899, nr 515, s. 2. —
(II 2 f) -SUPNING~20. (hvard.) SD 1899, nr 515, s. 2. Mötet .. utdömde disksupningen och ville att utskänkning skulle ske endast till spisande gäster. SD(L) 1906, nr 299, s. 8. —
(I 2 b) -SVAMP~2. [efter nylat. discomyces (E. Fries 1836)] benämning på individ l. art l. släkte af en viss grupp bland svamparna; jfr SKIF-SVAMP. Düben Vextr. nat. fam. 327 (1841). Fries Ordb. (c. 1870). Forssell Lärob. i bot. 131 (1890). —
(II 2 a, b, c) -SÄLLE. (diske- Annerstedt UUHist. Bih. 1: 298 (1627)) [formen diskesälle skulle kunna stå i stället för DISK-GESÄLL] (†) = -KAMRAT; jfr -GESÄLL. (Han) haffuer lätit honom bliffua sin Disksälle til att få sig maat wid sitt bord. P. J. Gothus Bacmeister C 8 b (1600). The (blefvo) först disksällar, hvar på snarliga fölgde en förtrogen stallbroderskap them emellan. Peringskiöld Hkr. 1: 452 (1697). GHT 1898, nr 267, s. 3 (i handl. fr. 1744). Schultze Ordb. 3906 (c. 1755). —
(II 2 a, b, c) -SÄLLSKAP. (†) bordssällskap; jfr -GESÄLLSKAP. Cellarius Lib. mem. (1729). Schultze Ordb. 3908 (c. 1755; i abstr. bet.). —
(II 2 a) -SÄNG. [i anslutning till lat. lectus i samma anv.; jfr t. tischbett] (†) = -BÄNK 2; jfr -SÄTE. (Alexander ställde till) ett .. Gästebodh, uthi hwilket wore tilredde 100. Disksängiar af Guld, ifrån hwar annan stäldte med ett måtteligit rum. Sylvius Curtius 669 (1682). —
(II 2 e α) -TAFLA. (†) skifva till altarring? Rött kläde på diskTaflan och handkläde der till. Växiö domk. arkiv 1681, nr 279. —
(II 2) -TJÄNST~2.
a) [jfr (ä.) t. tischdienst] (†) till II 2 a, b: (ceremonier vid) måltid, taffel; jfr BORD(S)-TJÄNST. Schroderus Kon. förär. 61 a (1606).
b) till II 2 f. Disktjänsten vid postanstalterna slutligen .. skulle blifva ännu mera pröfvande genom .. obehagliga meningsutbyten med den korresponderande allmänheten. PT 1913, nr 8 A, s. 3. —
(II 1 b) -TRASA~20. (diske- Lex. Linc.) trasa som användes vid diskarnas rengöring; jfr DISKE-SLÄTTA. Lex. Linc. (1640; under penicillus). Berzelius Reseant. 209 (1819). Disktrasor .. måste vara af linne och helst af slitet linne. Langlet Husm. 838 (1884). Hellre ville hon svälta sig fram än känna sig nersmutsad som en disktrasa. Ullman En flickas ära 11 (1909). särsk. (numera mindre br.) i vissa förb. för att beteckna ngt synnerligen värdelöst. Handtera någon som en Disktrasa. A. C. af Kullberg i Försl. t. SAOB (c. 1800). Husfreden är nästan mera värd än en disktrasa. Snellman Fyra gift. 1: 210 (1842). Biskopen blef .. handterad så att han ej var värd en disktrasa. Crusenstolpe Tessin 2: 137 (1847). —
-TRASE-SMAK—00~2. (föga br.) Orsaken till s. k. disktrasesmak på smöret (har) blifvit utredd. LAHT 1910, s. 269. —
(II 1 b) -TVÄTTARE~200, m. (numera föga br.) diskare. Barckhusen Cotossichin 83 (1669). Schulthess (1885). —
(II 1 b) -TVÄTTERSKA~200. (numera föga br.) diskerska. Serenius (1734; under scullery). Grebst Det äfventyrl. året 26 (1913). —
(DISKA, v.1) -VAGN~2. (järnvägs)vagn särsk. inredd bl. a. för diskning, diskarnas förvaring osv. LD 1904, nr 183, s. 3. —
(II 2 f) -VAN~2. (i sht i fackspr.) van att tjänstgöra vid disken (i affärslokal). I finare affär här får intelligent man 20—25 år samt diskvan, förmånlig plats. SD 1892, nr 326, s. 8. —
(II 2 f) -VANA~20. (i sht i fackspr.) vana att stå bakom disken (i butik), säljarvana ss. butiksbiträde; jfr särsk. DISK II 2 f slutet. En 32 års man med tioårig diskvana .. söker anställning. GHT 1895, nr 210, s. 4. —
(DISKA, v.1) -VASK~2. (i södra Sv.) diskbänk; särsk. om själfva den fasta anordningen för diskningen: slask. Hedenstierna Jönsson 127 (1894). —
(DISKA, v.1) -VASKA~20, f. [sv. dial. diskvaska (Roslagen, Rietz)] (i fråga om ä. förh. i vissa bygder) kvinna som diskar vid fester, särsk. vid bröllop. Ett fat, hvari (efter själfva bröllopet) insamling sker, först till Spelmännen och sedan till ”Diskvaskan”. Dybeck Runa 1842—1843, 4: 61 (i fråga om ä. förh. i Sko socken i Uppl.). Forssell Beskr. ö. Tärna sn 27 (1904; i skildring från 1700- o. början af 1800-talet). —
(II 1 b) -VATTEN~20. (diske- L. Paulinus Gothus, Verelius Ind. 229 (1681)) [fsv. diskavatn] vatten som användes l. har användts vid diskarnas rengöring; ofta med inbegripande af det däri kvarstannande affallet (skulorna); jfr -SKULOR. L. Paulinus Gothus Pest. 81 a (1623). (När de använda faten) tilhopa sköllias blifwer diskwatn, (Skulur). Schroderus Comenius 434 (1639). Diskvatn, som faller när kärl tvättas vid kjök, bagerier, brygg- och bränningar .., brukas til föda så väl åt boskap som svinkreatur. Rothof Hush. 84 (1762). Låter pigan diskvatten koka i grytan, så heter det (i södra Östergötland): ”Dina friare koka bort”. Dybeck Runa 1849, s. 35. Jensen Tsardömet 196 (1905). bildl. o. i öfverförd anv. Historier och anekdoter, .. som göra menniskan till noll och lifvet till diskvatten. Bremer Nina 131 (1835). En mängd störtbad af det smädelsens diskvatten, som då i ymnighet flöt både ifrån Svenska och Finska pennor. Hwasser V. skr. 1: 205 (1847). —
(II 1 b) -VRÅ~2. (numera knappast br.) Serenius (1734; under scullery). Deleen (1807; under scullery). —
(II 2 f) -VÅG~2, pl. -ar. våg som står på disken i en butik; jfr TAFFEL-VÅG. Lunds veckobl. 1887, nr 67, s. 1. GHT 1895, nr 247 B, s. 2. —
2) slaskhink; jfr SLASK-ÄMBAR. Kött som blifvit öfver / Vi kasta icke i disk-ämbaret / För det vi äro mätta. Hagberg Shaksp. 8: 153 (1849). Topelius Läsn. f. barn 1: 18 (1856, 1883).
B (†): DISKA-DUK, -HYLLA, se A. —
C (†): DISKE-BUNKE, -HYLLA, -KLÄDE, se A. —
(II 1 b) -SLÄTTA. = DISK-TRASA. Hon haffuer .. krupit igenom fönstren effter honom, haffuer kastat Diskeslättorna effter honom (osv.). Ångerm. dombok 18 juli 1642, fol. 197. —
-SÄLLE, -TRASA, se A. —
(II 2 a, b) -TUKT. [jfr t. tischzucht] bordskick; bl. anträffadt i nedan anförda språkpr., där kanske en ssg bordsdisketukt afses. Thet 32. Capitlet aff Syrach, ther vthi the gamblas Bordz Disketucht bescriffuen warder, medh ätande, drickande, talande och siungande, sittiande och vpstående. P. Erici Musæus 2: 277 b (1582).
(4) -HARF~2. (disk- Juhlin-Dannfelt 320 (1886; men s. 138: diskus-)) [jfr eng. diskharrow; kanske föreligger anslutning till DISKUS, sbst.2] (föga br.) tekn. (o. landt.) ett slags harf som verkar gm roterande skifvor af viss form hvilka söndersmula jorden. LAHT 1879, s. 359. Juhlin-Dannfelt 320 (1886). —
(4) -KÄRNA~20. [jfr under -HARF] tekn. (o. landt.) benämning på ett slags smörkärna med en skifva på kärnstafvens nedre ända. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 293.
Spalt D 1535 band 6, 1916