| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BOD bω4d, starkt hvard. bω4, sbst.1, r. l. f.; best. -en bω4den, hvard. bω4n; pl. -ar ((†) -er G. I:s reg. 6: 11 (1529), SP 1780, s. 19 (: Bagareboderna)).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial., isl., mnt., ä. holl., t. o. eng.] hydda, koja, primitiv stuga för mera tillfällig vistelse, stånd; ej strängt skildt från 2. The heerdar (skola) ther inga bodhar vpsettia. Jes. 13: 20 (Bib. 1541). Ingen byggie någon bood til fiskie, utan på rätta fiskelägen. Schmedeman Just. 588 (1669). En del (lappar) hafva .. Bodar på Kyrko-vallen, i hvilka .. helgedagskläderna och något rökt kött öfver sommaren förvaras. E. J. Grape i VetAH 1803, s. 277. Tingsmenigheten (på Island) bodde i bodar, byggnader med fyra af sten och torf uppförda väggar, hvilka för tingstiden försågos med tak af lärft eller vadmal. Hildebrand Isl. 289 (1883). — jfr FISKE-, FÄ-, HÄR-, KYRK-, SJÖ-, SLOG-, SLÅTTER-, SOF-, TINGS-, VÅFFEL-BOD m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) salustånd. Alle Marcatenter och Tappare skola sluta deras bodar så snart tekn til Predikningen gifwit warder. Schmedeman Just. 194 (1621). Dhe som hafwa dehres bodar på den gamble Ridderhuss platzen, skole contribuera till Ridderhusett af samma Boder. RARP 3: 365 (1644). De bodar som Lybeckarne hade uti Skanör och Falsterbo voro altid förbehållna åt ägarens rätta Arfvingar, emot stånd-penningars och annan vanlig afgifts betalande. Lagerbring 1 Hist. 3: 298 (1776). — jfr MARKNADS-BOD.
b) fäbod. Fäbodarna, som i Särna kallas sätrar men i de öfriga Öfre Dalsocknarna bodar (buder). J. Boëthius i Sv. turistfören. årsskr. 1905, s. 190. — jfr SOMMAR-, VÅR-BOD.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., nor. dial., isl. o. ä. holl.] hus l. rum i hus l. skjul för förvaring af spannmål l. andra matvaror l. redskap l. varulager m. m.; magasin. Om nogra bodar æro j staden, som wtstædhers folk, aandelicha eller verdzliga tillhöre. G. I:s reg. 1: 243 (1524). Thenn stora Malmbod och andre bodher. Därs. 10: 214 (1535). Till en Krogh .. måste ått minstone wara .. twenne godhe Booder och uthhuus till förwaringh af medfölliande tross. Saml. af instr. f. landtreg. 259 (1651). Uti skafferi och bodar, bör all ting stå uti sin ordning. Warg 737 (1755). Åbyggnaden utgöres af stuga, bod, källare och ladugård. PT 1892, nr 227, s. 2. (Handelsbodarna i städerna) voro i början endast enkla bodar med lucka i ena långväggen, genom hvilken varorna försåldes. S. Ambrosiani i Fataburen 1911, s. 185; jfr 3. — jfr DRÄNG-, FIL-, FÄRG-, FÖRLAGS-, FÖRVARINGS-, HAMN-, HUSHÅLLS-, KLÄD-, KOL-, KORN-, KRONO-, KRUT-, KYL-, KÖTT-, LAGER-, LAPP-, LIK-, LIVRÉ-, LÅNG-, MAGASINS-, MALM-, MANGEL-, MAT-, MATERIAL-, MJÖL-, MJÖLK-, NEDERLAGS-, PACK-, PROVIANT-, REDSKAPS-, SNICKAR(E)-, SOCKNE-, SOF-, SOFRE-, SPANNMÅLS-, STEN-, STOLP-, SÄDES-, SÄNG-, TEGEL-, TIONDE-, TROSS-, TULL-, UPPLAGS-, VED-, VISTHUS-, VÅG-BOD m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. i nor. dial.] rum l. lägenhet för försäljning (i minut) af varor, salubod, handelsbod, butik. Boden öppnas, stänges kl. 8. Vi gingo ur bod och i bod utan att finna något lämpligt. At fogten taghe tomp[t]-öre aff the köpmen som bodhar haffua widh gruffuona. G. I:s reg. 7: 391 (1531). Krydder .. som håls i Bodar fala. Spegel Öp. par. 30 (1705). Bärgsmän och Bönder .. spridde sig öfveralt i den intagne staden, slogo up bodarne, delte varorne sins emellan. Dalin Hist. III. 1: 33 (1761). Öpna bod (dvs. börja bodhandel). Weste (1807). Stänga sin bod, sluta den. Dalin (1850). Stå i bod, vara bodbetjent. Dens. Man finner det .. naturligt, att .. i en elegant butik i en fashionabel stadsdel det begäres mer för en vara än i en tarflig bod på en bakgata. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 79 (1891). — i numera obr. förb. Quaat .. var nu i mycket bättre tilstånd, sedan han hade igenslagit sin bod (på grund af konkurs) än tilförene. Lagerström Bunyan 3: 127 (1744). Sättja bod (börja bod-handel) einen Laden aufrichten. Lind (1749). Stänga bod, sluta handelsrörelse i sådan. Almqvist (1844). Han .. kom på bod hos handlanden H. S. T. Carpelan i Fin. biogr. handb. 1152 (1899). särsk. i uttr. hålla (öppen) bod, idka (minut)handel i (allmän) salubod. Schmedeman Just. 290 (1650). Ej må någor annar än Borgare .. hålla öppen bod. HB 4: 2 (Lag 1734). Hålla bod. Weste (1807). — jfr ANTIKVITETS-, BAGAR-, BOKBINDAR-, BOLAGS-, BRÖD-, CHARKUTERI-, CIGARR-, DIVERSE-, ESKILSTUNA-, FABRIKS-, FETALIE-, FRANSOS-, FRUKT-, FÖRSÄLJNINGS-, GARN-, GATU-, GULD-, HANDELS-, HÖKAR-, HÖRN-, JÄRN-, KAFFE-, KATTUNS-, KLÄDE(S)-, KNIF-, KORG-, KRAM-, KRYDD-, KÖPMANS-, KÖTTMÅNGLAR-, LANDT-, LYX-, MANUFAKTUR-, MOD(E)-, MÖBEL-, NIPPER-, PARFYMERI-, PORSLINS-, SALT-, SALU-, SIDEN-, SILFVER-, SILKES-, SKO-, SLAKTAR-, SNUS-, SOCKER-, SOCKERBAGAR-, SPEGEL-, TENN-, TOBAKS-, VARU-, VIKTUALIE-, ÖL-BOD m. fl.
Anm. till 3. Ordet bod undantränges i denna bet. mer o. mer af andra ord, i sht butik; jfr: En af de förnämsta bodarne (i Sthm), eller butikerne (som de vilja heta). Knorring Skizz. II. 2: 87 (1845). Numera användes bod hufvudsakl. om handelsbodar på landsbygden samt om enklare handelsbodar i städerna, i sht sådana i hvilka lifsmedel o. gröfre varor saluhållas, t. ex. bagar-, garn-, järn-, krydd-, slaktar-, snus-, speceri-bod. Andra, särsk. finare salubodar i städerna benämnas i allm. butiker l. affärer, t. ex. blomster-, cigarr-, galanterivaru-, guldsmeds-, skobutik l. -affär; jfr språkprofvet från Ekon. samh. (1891) ofvan. Ett annat, bl. i ssgr förekommande synonym är handel, t. ex. bokhandel l. -låda, frukt-, pappers-, vildt-, vinhandel; företrädesvis i ssgr användes magasin, t. ex. bosättnings-, mjölk-, möbel-magasin. Det finaste o. nyaste synonymet är det om stora salubodar i ssgr använda hus, t. ex. siden-, tvål-, varuhus. I södra Sv. är anv. af bod hufvudsakl. begränsad till vissa ssgr.
-BITRÄDE~020. hos en köpman anställd person som i en salubod försäljer varor till allmänheten, butiksbiträde, bodbetjänt. GHT 1896, nr 254 A, s. 3. —
-DRÄNG. (boda- Växiö domk. prot.)
2) tjänare i en handelsbod hvilken har att bära o. köra varor o. d.; bodkarl. Boddräng .. Ladenwärter. Möller (1790). LD 1911, nr 146, s. 4. —
-FLICKA. (numera knappast br.) kvinnligt bodbiträde. Wikforss (1804; under ladenjungfer). Dalin (1850). —
-FRÖKEN. (föga br.) kvinnligt bodbiträde, butiksfröken. Som bodfröken önskar en ung dam af ej oangenämt yttre att inträda i en affär. Smål. alleh. 1883, nr 146, s. 4. —
-FÖNSTER. (boda- Skråordn.) särsk. till 3. Skråordn. 231 (1545). De upplysta bodfönstren. Benedictsson Folkl. 183 (1887). —
-FÖRKLÄDE~020 l. ~200. förkläde som ett bodbiträde har på sig under tjänstgöring i boden. —
-GESÄLL. (bode- Växiö rådstur. prot. 1687, s. 307) [jfr ä. t. ladengesell] (†) manligt bodbiträde; jfr -DRÄNG 1. Möller (1745; under boutique). —
-GOSSE. i handelsbod anställd gosse. Då varande Bodgåsse, nu Kiöpgesellen Magnus Quast. Växiö rådstur. prot. 5 mars 1739. —
a) p. adj. i substantivisk anv. At förse de Bod-handlande med allahanda varor. Clason Præs. i VetA 1769, s. 19.
b) m. Detaljhandeln i städer, byar och köpingar sysselsätter en mängd af små handelsidkare, bodhandlande, krämare, utsäljare på torg och i bazarer. Bergstedt Clément 363 (1868). —
-HANDLARE. (bode- Risingh Kiöph. 24 (1669)) (numera föga br.) jfr -HANDEL. Lundin N. Sthm 151 (1888). —
-HERRE. manlig person som handhafver försäljning i bod; i sht i pl. Bremer Grann. 2: 93 (1837). Lundström Jörgenb. 122 (1895). —
-HUGGARE. (hvard., numera knappast br.) eg.: person som stjäl, ”hugger”, i salubod; skämtsam l. föraktlig benämning på bodbetjänter; jfr LÅD-HUGGARE. Stenhammar Bref 3: 253 (1848). —
-HÄNGARE. (föga br.) person som förnöter tiden med prat, ”står o. hänger”, i bodar. Bergman V. sm. skr. 309 (1865). —
-HÄNGERI1004, äfv. 0104, sällan 3~002. (föga br.) jfr -HÄNGARE. Dagdrifveri, bodhängeri, krogsittande. Bergman V. sm. skr. 308 (1865). —
-INREDE~020. Ett bodinrede bestående af: 5 hyllor, 1 skåp och 1 disk. Smål. alleh. 1883, nr 8, s. 4. —
-JUNGFRU. [jfr t. ladenjungfer] (numera knappast br.) kvinnligt bodbiträde, i sht i enklare handelsbod. Lind (1749; under kram-jungfer). PT 1892, nr 233, s. 4. —
-KAMMARE. rum innanför en salubod till hvilket man har tillträde från boden o. hvilket användes till kontor l. till förvaring af varor l. till bostad åt ngn af bodens personal o. d. Bouppteckn. fr. Växiö 1761. En mindre butik med bodkammare. PT 1913, nr 152 B, s. 1. —
-KASSA. i salubod förvarade, gm försäljning af varor i boden influtna medel. Wetterstedt Mutanders ungdomshänd. 45 (1832). —
-KLADD. anteckningsbok i salubod hvari beställningar, på räkning sålda varor o. d. antecknas. Serenius (1734; under shop). —
-KÖPT, p. adj. (föga br.) motsatt: hemgjord. LAH 1876, s. 139. Bodköpta spetskantade förkläden. N. O. Jansson i Hembygden 1910, s. 123. —
(1 b) -LAND. (bode- G. I:s reg. 18: 77 (1546), Wengelin) (i fråga om ä., i sht norrl. förh.) utgård som förut varit fäbodvall. Widmark Helsingl. 1: 78 (1860). Bodelanden hafva troligen uppkommit sålunda, att då trakten omkring en fäbodvall blifvit mer allmänt uppodlad, blef den ock bättre bebygd, och man skaffade sig nya fäbodställen längre bort. I den mån befolkningen tillväxt hafva bodelanden blifvit fasta byar. Nu mera förekomma just inga bodeland. Wengelin G. minn. 135 (1893). —
(1—3) -LEGA. (boda- Skara stifts jordeb. 6 (1540), Norrl. saml. 314 (efter handl. fr. 1616). bode- G. I:s reg. 18: 147 (1546), Hist. handl. XIII. 1: 321 (1567)) (i sht i fråga om ä. förh.) hyra för bod(ar) l. bodtomt(er). Öhrlander o. Leffler (1852; med hänv. till bodhyra). —
-LIGGARE. (†) vara som ligger länge i en handelsbod utan att kunna afyttras, svårsåld vara. Weste (1807). Dalin (1850). —
-LUCKA. särsk. (i fråga om ä. förh.) till 1 a, 3: lucka l. läm i salustånds framvägg l. salubods yttervägg, hvilken öppnas, när handeln för dagen börjas, o. då, nedfälld, tjänstgör som disk l., uppfälld, som väderskydd för de på disken framlagda varorna l., tudelad med ena hälften uppfälld o. den andra nedfälld, tjänar båda ändamålen. När å bodlukan man en bok till sahlu lägger, / Med egne ögon ju hvar en des värde väger. Düben Boileau Sat. 56 (1722). SP 1779, s. 392. Heidenstam Svenskarna 1: 217 (1908). —
-LÅDA. låda i en salubod till förvaring af varor, dagskassa o. d. Almqvist (1844). Wenström o. Jeurling (1891). —
-LÄGENHET~002 l. ~200. —
(1—3) -LÄNGA. —
-MAMSELL. (numera bl. skämts., mindre br.) kvinnligt butiksbiträde. Almqvist (1844). Nyblom M. Twain 2: 2 (1874). —
-MÄRKE. handel. nyckelord till chiffer som användes i handelsbod för att på varor l. vid dem fästa prislappar anteckna varornas inköpspris; jfr BOMÄRKE 4. —
(1 —3) -PENNINGAR, pl. (bode- Handl. Finl. kam. förh. 1: 39 (1540), Norrl. saml. 315 (: bodepenningelängd; efter handl. fr. 1610)) (i fråga om ä. förh.) = -LEGA. Brunius Sk. konsth. 356 (1850; i fråga om medeltida förh.). —
-PERSONAL. —
(1 b) -PIGA. (i Norrl., föga br.) —
-PIG-LOTT. kam. En half s. k. bopiglott i fyllnadsjorden Stor-Gräftån (i Oviken). PT 1892, nr 259 B, s. 3. —
-POJKE. i salubod anställd pojke. —
(1—3) -RUM. (bod- Norrl. saml. 313 (cit. fr. 1549), J. Nordlander Därs. 314 (1905; efter handl. fr. 1680). bode- G. I:s reg. 18: 126 (1546), Sthms stadsord.) [fsv. bodha rum, motsv. isl. búðarrúm] (†) bod, bodlägenhet; äfv.: plats l. tomt för bod l. salustånd. Ehoo som något Stadzens Huus, Bod, Boderum eller annan Lägenheet innehafwer. Sthms stadsord. 2: 130 (1697). —
-RÖRELSE. bodhandel. —
-SKULD. skuld till en handelsbod. —
(1) -SKULLE. Den öfre (våningen i en fiskebod), bodskullen kallad. Sv. turistfören. årsskr. 1908, s. 254. —
-SKYLT. —
-STUGA.
1) (i Norrl.) till 1 b: stuga på en fäbodvall. S. Öberg i Landsm. VII. 11: 3 (1890). SD(L) 1911, nr 155, s. 11.
(jfr 1 a) -STÅND. (bode- Bouppteckn. fr. Växiö 1736 o. 1744) (numera föga br.) salustånd. Bodstånd och stegbord uthyras af Töreboda torgbolag. Ner. alleh. 1871, nr 17, s. 4. —
-SVEN. (numera bl. arkaiserande) bodbetjänt. Celsius G. I 1: 283 (1746). Strindberg Sv. öden 2: 153 (1883). —
(1) -SÄTE. [fsv. boþsäti; jfr isl. búðsetumaðr] (i fråga om medeltida förh.) person som bor i en enkel hydda, backstugusittare. Verelius Ind. 46 (1681). Heidenstam Folkung. 1: 28 (1905). —
(1—3) -TOMT. (boda- Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 86 (1633). bode- G. I:s reg. 18: 714 (1547), 24: 522 (1553)). —
-VAKTARE.
(1 b) -VALL. (ofta skrifvet o. uttaladt bovall) fäbodvall. M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 65. —
-VARA. vara som saluhålles i bodar. Bouppteckn. fr. Växiö 1778. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 207 (1910). —
B (†): BODA-DRÄNG, -FÖNSTER, -LEGA, se A. —
-LÄGE. (bode- Handl. Finl. kam. förh.) [fsv. bodha läghe] (†)
a) samling af (sammanhörande) bodar; särsk. till 1 b. Deras föräldrar hade der sitt bodaläge om sommaren med sitt fää. K. Gyllenstierna (1530) i Vg. fornm. tidskr. III. 3—4: 70.
b) till 1—3: mark l. tomt hvarpå bodar ligga; i ssgn -LÄGES-PENNINGAR, pl. hyra för bodtomt(er). Bodelegis penninger aff 10 hampnboder vdij Kimi hampn 5 marc. Handl. Finl. kam. förh. 1: 53 (1542). —
(1—3) -LÖN. (boda- O. Petri i Sthms tänkeb. 147 (1527), Forssell Hist. II. 1: 77 (cit. fr. 1550). bode- Oxenst. brefv. 11: 139 (1625)) (†) = BOD-LEGA. —
-TOMT, se A.
C (†): BODE-GESÄLL, -GODS, -HANDLARE, -HYRA, -LAND, -LEGA, se A. —
-LÄGE, -LÖN, se B. —
-PENNINGAR, -RUM, -STÅND, -TOMT, se A.
Spalt B 3678 band 5, 1917