| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDSKAP re3d~ska2p, n. (ArkliR 1562, avd. 14 (: ett heltt smedz Redskap; i bet. 1), Schroderus Os. 1: 49 (1635; i bet. 3 a slutet) osv.) l. (numera bl. dels i bet. 1, men i denna bet. numera alltid, dels ngn gg ss. koll. i bet. 3 c) r. l. m. (OPetri Tb. 30 (1524; i bet. 1) osv.); best. -et resp. -en; pl. ss. n. = (L. Paulinus Gothus MonPac. 739 (1628: Mätes Redhskap) osv.) l. (numera mindre br.) ss. n. (förr möjl. äv. ss. r. l. m.) -er (UrkFinlÖ II. 1: 118 (1593; se nedan), BtÅboH I. 13: 190 (1638: eldzreedschaper), Östergren (1935)) ((†) pl. best. redskapren UrkFinlÖ II. 1: 118 (1593: all Reskappren; i bet. 1 b)).
1) koll.: utrustning l. tillbehör (som hör till l. tarvas för ngt); numera bl. om samling l. uppsättning av redskap (i bet. 2) l. om utrustning som tarvas för uträttande av ett arbete l. göromål (t. ex. vid fiske, lantbruksarbete, gruvbrytning, smide, matlagning, mäld); jfr REDA, sbst.1 1, REDE, sbst.1 3; stundom svårt att skilja från 2. Itt steg[er]hws m[edh] all reedzskap. OPetri Tb. 30 (1524). Thet är gudh som brukar creaturet till sin goodheet som en embetzman (dvs. hantvärkare) brukar sin reedhskap. Dens. 1: 7 (1526); jfr 2. Liusastakan .., och hans reedhscap, och hans lampor, och olio til lysning. 2Mos. 35: 14 (Bib. 1541; Luther: gerete; Bib. 1917: tillbehör). Godh redskap gör halffue gerningen. SvOrds. A 7 b (1604); jfr: God redskap giör lätt arbete. Grubb 260 (1665). Utom vanlig Redskap, äro längre och kortare Alnar, Tumstock, Lodbräde .. (m. m.) ganska nödvändige för en Hammarsmed. Rosborg StångjSmid. 1 (1809). (Auktionsbesökarna) stannade ute på gården för att bese all den redskap, alla de kärror och yxor .., som voro sammanförda där. Lagerlöf Jerus. 1: 257 (1901). BtRiksdP 1931, 10: nr 68, s. 5 (om fiskredskap). — jfr ARBETS-, ARTILLERI-, BAK-, BELÄGRINGS-, BEN-, BO-, BOHAGS-, BOND-, BORDS-, BRAND-, BRUKS-, BRYGG-, BRÄNN-, BRÄNNVINS-, BYGGE-, ELD-, FISK-, FÅNGST-, GRUV-, GRÄV-, HANTVÄRKS-, HUS-, HUSHÅLLS-, HYTT-, JAKT-, JORDBRUKS-, JÄRN-, KOK-, KRIGS-, KÖKS-, KÖR-, LANTBRUKS-, MET-, MYNT-, NOT-, PLOG-, SMEDJE-, SMIDES-, SOMMAR-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-, VINTER-, VÄV-, ÅK-, ÅKER-, ÅKERBRUKS-REDSKAP m. fl. — särsk.
a) (†) i sg. obest., föregånget av adjektivattribut o. obest. artikel: utrustning. (Han) gaff .. Ped[er] Swenszon .. en hell redhskap tiill en szågeqwarnn. 2SthmTb. 1: 77 (1545). Sylvius Curtius 206 (1682).
b) (numera föga br.) om fartygs utrustning (t. ex. segel, tackling m. m.) l. om tillbehör (åror, roder, öskar m. m.) till (rodd)båt o. d. Alt skipztacklett, och annen redskap, medt the årer till Galeerne höre. G1R 15: 38 (1543). (Det) stormade .. så häftigt, at all theras redskap slets sönder. Verelius Gothr. 169 (1664). (Det) fants allenast en gammal pråm utan tillbehörigt redskap, hwar med manskapet öfwersättias kunde. KKD 2: 74 (1709). Lagerlöf HomOd. 21 (1908). (†, i pl.) Skippen och Galleyerne, som af Storm och owäder ähre sunderbråkede och meste dels mist all Reskappren. UrkFinlÖ II. 1: 118 (1593); möjl. till 2. jfr BÅT-, SJÖ-, SKEPPS-, SKUT-REDSKAP.
c) (numera knappast br.) om (seldon o.) dragtyg l. draganordning (för åkdon o. d.); jfr REDE, sbst.1 1 a. Reedscapen ått oxanar. 2Sam. 24: 22 (Bib. 1541; Luther: gerete; Bib. 1917: fäkreaturens ok). Redskap och all tiilböhöringh tiill 4 hester för en kamerwagn. VaruhusR 1541. Postiljonerne .. stiga af för att ta sig ett glas vin .. och .. för att sätta i ordning någonting af redskapet. Wallin Bref 219 (1849). jfr ÅK-REDSKAP.
d) vävn. sammanfattande benämning på (de lösa delar som utgöra) tillbehör till vävstol; särsk. om de delar (skaft med upphängningsanordning samt trampor o. d.) varmed skälets bildning åstadkommes. Weff Stolar funnes 7 st och Skattades medh all des tilbehörige Redskap och werktygh för 20 d(aler) st. BoupptSthm 1671, s. 499. PH 5: 3512 (1753). Hela anordningen för skelets bildning, skaften jemte deras upphängning, tillhörande trampor o. s. v. kallas redskap. UB 6: 424 (1874); möjl. till 2. jfr VÄV-REDSKAP.
e) (†) i uttr. gångande (l. gående och knarrande) redskap, om vattenhjul jämte därav driven mekanism o. d.; jfr GÅ I 10 a. HammarkDomb. 22/5 1627. När han .. then gående och knarrande redskapen (i stadskvarnen) smörja skulle. Broman Glys. 1: 424 (1729).
f) (numera mindre br.) om redskap som användes vid gymnastik. Bergqvist UndPlanRealsk. 180 (1906). jfr GYMNASTIK-REDSKAP.
g) (†) om utrustning l. hjälpmedel som behöv(a)s för nattvardens begående (bröd, vin o. nattvardskärl); jfr 5. (Prästen) sadhe .. Att Klockaren war ther hoss m(ed) Reskapen liggiandes backom een buska Så Att hon strax ij samma stund (sedan hon avgivit den begärda förklaringen) måtte ther af bliffwa deelachtigh. UppsDP 14/12 1603; jfr 2.
2) om enskilt föremål l. ss. en enhet uppfattad inrättning (ofta av jämförelsevis enkel konstruktion) som användes ss. hjälpmedel vid uträttande av ett arbete l. göromål; stundom liktydigt med: värktyg; jfr DON, sbst.1 3; stundom (i sht i äldre språkprov) svårt att skilja från 1. Hwar til hade thet warit nyttigt, om man än hade thet medh widlyfftige Ord förklarat, .. på hwad Tijdh och Ställe, medh hwad helige Redskap een slijk Hemligheet (som sakramenten) borde blifwa förhandlat. Schroderus Os. III. 1: 369 (1635; lat. orig.: quo instrumento sacri); jfr 3 b. Rudbeck Atl. 1: 88 (1679). Sådane Werck, som .. tilreda .. (järnet) til redskaper, Plåtar och annat Smide. HC11H 13: 85 (1697). Denna redskap (dvs. ”åkerräfsan”, använd för luckring av plöjd jord) brukas på torfbunden åker. Barchæus LandthHall. 20 (1773). Liksom om .. (nordens urinvånare) ej hade behöft lefva, utan blott slåss, har man frånkänt dem alla redskap och blott tillerkänt dem vapen. Nilsson Ur. I. 1: 55 (1839). Det egentligen enda redskapet (vid träsnideri i äldre tid) var .. en liten knif. 2UB 10: 251 (1907). StKokb. 31 (1940). — jfr ARBETS-, BAK-, BARBERAR-, BELÄGRINGS-, BEN-, BESTRAFFNINGS-, BO-, BOND-, BORDS-, BRAND-, BRYGG-, BRÄNN-, BRÄNNVINS-, BÅT-, ELD-, FISK-, FLYG-, FÅNGST-, GRUV-, GRÄV-, HAND-, HANTVÄRKS-, HUS-, HUSHÅLLS-, HYTT-, JAKT-, JORD-, JORDBRUKS-, JÄRN-, KOK-, KRIGS-, KÖKS-, KÖR-, LANTBRUKS-, MET-, MOTOR-, MÄT-, NOT-, OFFER-, PINO-, PLOG-, SJÖ-, SKRIV-, SMEDJE-, SMIDES-, SOMMAR-, STEN-, TON-, TORTYR-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-, VAGNS-, VINTER-, VÄV-, ÅK-, ÅKER-, ÅKERBRUKS-REDSKAP m. fl. — särsk. om redskap som användes vid gymnastik l. idrott. NF 6: 349 (1882). Haglund HållnRörOrg. 1: 150 (1924). jfr GYMNASTIK-, IDROTTS-, KLÄTTER-, SPORT-REDSKAP m. fl.
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2.
a) (numera bl. mera tillf.) om kroppsdel l. organ ss. medel för utförande av ngn viss funktion; förr äv. i uttr. redskap av ngt, organ för ngt; förr äv. koll. Ögats inre hinna, som kallas Uvea, hörer til redskapen af en fullkomlig syn. VetAH 1774, s. 149. (Huvud o. bål) innesluta lifvets oumbärliga redskap: hjerna, lungor, hjerta, lefver o. s. v. Ling Regl. 3 (1836). Hans tankar vordo orediga (då han höll på att förfrysa), medvetandets redskap började neka sin tjenst. Rydberg Frib. 51 (1877; uppl. 1857, 1866: organer). jfr ANDNINGS-, FLYG-, FÅNGST-, GRÄV-, HÖRSEL-, KÄNSLO-, LOKOMOTIONS-, TAL-REDSKAP m. fl. särsk. [jfr motsv. anv. av sv. dial. reskapen, m. sg. best., koll.] (†) i sg. koll. l. i pl., om de yttre manliga könsorganen; särsk. i uttr. manlig(a) redskap. Om .. hans manlige Redskap äre honom vti någen förföljelse bleffne affstumpade. Schroderus Os. 1: 49 (1635). Dryselius Måne 508 (1694: all deras manlige Redskap). At en mann wille afskiära sig redskaperett eftter han wore ond på sin hustru. Hermelin BrBarck 142 (1707). särsk. i uttr. galen i redskapen, om kvinna: kättjefull l. dyl. Kempe Graanen 55 (1675).
b) allmännare, om ngt sakligt (vanl. ngt mer l. mindre abstrakt) som användes ss. l. utgör (hjälp)medel för uträttande l. åstadkommande av ngt; medel l. hjälpmedel; förr möjl. äv. koll. Och war then mandom som gudz son taghit hade retta instrumentet eller reedzskapen genom hwilken dieffwulen skulle nidherslaghin warda. OPetri 3: 300 (1530). (Filip av Macedonien) skattade .. Penningen för intet annat, vthan en Redskap, stoore och dråpelige Saker ther medh til at vthrätta. Brask Pufendorf Hist. 10 (1680). Utan .. (harmonisk) utveckling af förstånd och känsla, förfaller lätt .. vetandet till ett farligt redskap för oädla afsigter. Oscar I Straff 84 (1840). Språket var i .. (Topelius’) hand ett det mest lydiga redskap. Paulson Minnestal 99 (1899). Höglund Branting 1: 53 (1928). (†) (Jesus) Förde .. oss j then helga Döpelsens saliga badh .., såsom then förste redzkap, ther igenom han oss deelachtiga gör aff alla sina förwerffda wälgerningar. PErici Musæus 2: 302 a (1582). jfr TANKE-, VIDSKEPELSES-REDSKAP.
c) om person l. kår l. beslutande församling o. d. (stundom äv. djur) som användes för att uträtta l. åstadkomma ngt (ofta för att utföra ngns önskningar l. värka för ngns sak o. d.); särsk. dels (i sht i högre stil) om person osv. som tänkes ss. använd av Gud (l. en gudom o. d.) för att utföra ngt, dels (nedsättande) om person osv. som viljelöst låter sig brukas av ngn för att utföra ngt (särsk. ngt moraliskt förkastligt); ofta i förb. med en av prep. för l. till inledd bestämning angivande det vartill ngn användes l. låter sig användas; äv. (numera bl. ngn gg tillf. med nära anslutning till 1, i mer l. mindre utförd bild) i sg. koll. Vara ett (lydigt l. blint l. viljelöst) redskap i ngns hand. (Saulus) är mich (dvs. Herren) en vthkorat redzskap till ath han skall bära mit nampn in för hedhningar. Apg. 9: 15 (NT 1526; Bib. 1917: ett utvalt redskap till att bära). Här (dvs. angående barndop) faller en Fråga, medh hwilken Diefwulen genom sin redhskap, falske Lärare och Willoandar, Werlden förwillar. Rudbeckius Luther Cat. 222 (1667). Universiteten (ha) blifvit ansedda för verkstäder, der hjul och kuggar och annan redskap åt statsmaskinen .. skulle förfärdigas. Järta 2: 437 (1828). Det var utan tvifvel Guds vilja att herr kaptenen skulle blifva redskapet för upptäckten af Holts syndiga gerning. Carlén Köpm. 2: 234 (1860). Menniskan är .. i försynens hand blott ett redskap till slägtets förökelse. Idun 1888, s. 31. Adeln och parlamentet hade .. (Henrik VII) gjort till sina lydiga redskap. Grimberg VärldH 8: 254 (1938).
4) [specialanv. av 1] (†) metall. = REDE, sbst.1 4. Bergv. 1: 107 (1638). Then, som hafwer god redskap at bära i Masugnen. Därs. 175 (1649).
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) = REDA, sbst.1 2; anträffat bl. i uttr göra ngn redskap, (bereda ngn till döden gm att) skrifta ngn o. meddela honom nattvarden. (Prästen) baadh att iag skall mitt fålck sielff begrafwa och redskap giöra när the thet behöf(v)a. VDAkt. 1670, nr 36 (1665).
6) (†) eg. om förhållandet att vara avgjord l. reglerad (jfr REDO, adj. 2); anträffat bl. konkretare: avgörande (se AVGÖRANDE, sbst. a) l. avdömande l. beslut; jfr REDA, sbst.1 6 a α. Murenius AV 212 (1650). (Sockenstämman) hwarest .. Kyrckioherden förer ordet, thet som nödigt är angifwer, och til it wist utslagh och redskap komma låter. KOF II. 1: 410 (1659).
B: (2, 3) REDSKAPS-ABLATIV~102 l. ~200, äv. -ABLATIVUS~1020 l. ~2010. (föga br.) språkv. instrumental (se instrumental, adj. 3 b) ablativ, ablativus instrumenti. Lindströmer ItGr. 145 (1803). —
-AVDELNING~020. vid utställning l. i museum l. i handelsfirma o. d.; jfr avdelning 3 a. SvExportkal. 1888, s. 139. —
(2) -BENÄMNING. särsk. konkret: ord (l. uttryck) varmed ett redskap benämnes. Fatab. 1933, s. 249. —
-BESKATTNING. (om äldre l. utländska förh.) vid uttagande av tillvärkningsskatt (t. ex. maltskatt) använd form av beskattning varvid avgiften bestämmes efter storleken av de redskap som användas vid tillvärkningen (t. ex. efter mäskkarens rymd). NF 10: 748 (1886; om utländska förh.). —
-BJÖRKE. (i vissa trakter) björkvirke för tillvärkning av redskap. Sundelius NorrköpMinne 115 (i handl. fr. 1766). —
-BÄNK. i värkstad l. smedja o. d.: bänk (se d. o. IV) för placering l. förvaring av redskap. Levander DalBondek. 2: 69 (1944). —
-FORDON ~20, äv. ~02. (-skap 1883) i sht mil., särsk. artill. jfr -bil, -vagn. Holmberg Artill. 3: 4 (1883). —
-FORM; pl. -er.
1) (†) språkv. till 1, 2, motsv. form I 3 b, om ablativ; jfr -ablativ. Tullberg SvSpr. 1: 25 (1836).
-FÖRENING. förening (se d. o. 7 c) för anskaffande av (lantbruks)redskap för föreningsmedlemmarnas gemensamma bruk l. för försäljning till dessa. EkonS 2: 393 (1898). —
-FÖRSÄKRING. jfr försäkring 2; särsk. om försäkring av fiskredskap. BtRiksdP 1931, 10: nr 68, s. 10. —
(1 f, 2 slutet) -GYMNASTIK. [jfr t. geräteturnen] gymn. gymnastik som utföres med tillhjälp av gymnastikredskap; motsatt: fristående gymnastik; vanl. inskränktare, om gymnastik på l. i redskap (motsatt: gymnastik med handredskap, t. ex. med hantlar l. stavar); jfr apparelj-gymnastik. IGymnInf. 1872, s. 9. KrigVAT 1897, s. 331 (inskränktare). Övningar med handredskap, t. ex. hantlar, klubbor och stavar, stå på gränsen mellan redskapsgymnastik och fria övningar. NFSportlex. (1943). —
-HAMMARE. (förr) (mindre) hammare (se hammare, sbst.2 2 a) för tillvärkning av grövre redskap l. redskapsdelar (särsk. vid industriell anläggning). Johansson Noraskog 3: 262 (i handl. fr. 1673). Helmfrid Holmen. 224 (1954; om förh. 1812). —
-HANDEL. särsk. konkret, om affär där (lantbruks)redskap säljas; jfr järn-handel 2. AB 1865, nr 222, s. 4. —
-HUS. hus för förvaring av redskap (särsk. lantbruksredskap, i sht förr äv. vapen); stundom äv. om sådant hus använt ss. (mindre) värkstad o. d.; äv. bildl.; jfr -bod, -hall, -kammare, -kur, -lider, -luta, -magasin 1, -rum, -skjul. J the redzskapshws och werkstäder som tiena til krigz. PErici Musæus 1: 198 b (1582; t. orig.: in den Zeugheusern). Därs. (bildl.). Schmedeman Just. 739 (1681; i uppräkning av nödiga hus). Gröfre handaslöjder böra förrättas i Redskapshuset. VDAkt. 1788, nr 622. Östergren (1935). —
-INVENTARIUM. äv.: redskapsförråd (jfr inventarium 3 c). Kökkenmöddingstidens redskapsinventarium. Fornv. 1929, s. 129. —
-JÄRN. (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) järn avsett för tillvärkning av redskap; äv. om järnskrot bestående av kasserade redskap l. redskapsdelar. KlädkamRSthm 1604 A, s. 27 b (1607). En myckenhet gammalt förnött redskaps- och byggnads-jern. Bergv. 4: 289 (1805). —
-KULTUR. (i sht i fackspr.) om ett folks l. tidsskedes l. en yrkesgrupps o. d. materiella kultur (se d. o. 8), sådan den framträder i redskapsbeståndet. 2NF 20: 1287 (1914). —
-KÖRARE. (förr) vid brandväsendet: man som hade till uppgift att köra (fram) brandredskap. DA 1808, nr 62, s. 2. SFS 1828, SärskBl. s. 155. —
-LOTT. andel i redskap; särsk. (fisk.) om medlems andel i fiskelags fiskredskap; äv. om sådan andel av ett fiskelags förtjänst som tillfaller ägare av (andel i) fiskredskap. Hasslöf SvVästkustf. 213 (1949). SvFiskelex. (1955). —
(2) -LYFT, r. l. m. l. f. (i fackspr.) på traktor: anordning för upplyftning av (jordbruks)redskap som är spänt efter traktorn. Hydraulisk redskapslyft kan .. erhållas till traktorn. Dædalus 1950, Annons. s. 33. —
-LÅNEFOND~102. fond varur lån för inköp av (lantbruks)redskap utlämnas. NorrbHushSällskH 1907 —08, s. 74. BtRiksdP 1934, 10: nr 78, s. 1 (om statlig sådan fond). —
-LÄRA, r. l. f. (i sht i fackspr.) lära(n) om (lantbruks)redskaps konstruktion, värkningssätt o. användning o. d. SFS 1892, nr 80, s. 2. —
-MAGASIN.
-MÄSTARE. (†) man som är framstående kännare av lantbruksredskap (o. kan ge råd o. anvisningar rörande konstruktion av sådana). Brauner Åker 20 (1752). —
-PERSEDEL. (†) mil. utrustningsdetalj utgörande redskap (l. tillbehör) till kanon l. kanonfordon; anträffat bl. i pl. KrigVAT 1848, s. 33. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 9. —
-PORT. portgång (portlider) där (lantbruks)redskap kunna inköras (o. förvaras). PT 1917, nr 224, s. 4. —
-PROV. prov utfört för att utröna lämplighet l. användbarhet o. d. av redskap; jfr -provning. Ahlström Eldsl. 388 (1879). —
-PROVNING. särsk. om provning av (fabriksmässigt tillvärkade) lantbruksredskap; i pl. äv. övergående i anv. ss. sammanfattande benämning på institutioner för sådan provning; jfr maskin-provning. LAHT 1893, s. 359. Redskapsprofningarnes mejeriafdelning vid Alnarp. LB 3: 765 (1907).
Ssg: redskapsprovnings-anstalt. särsk. i uttr. maskin- och redskapsprovningsanstalt. Meddelande n:o 1. Från Styrelsen för Maskin- och Redskapsprofningsanstalterna. (1899; boktitel). —
-RITNING. abstr. o. konkret: ritning av redskap. TT 1887, s. 33 (abstr.). Uppgörande av .. byggnads- och redskapsritningar. SFS 1918, s. 2530. —
-SMIDE. tillvärkning av redskap gm smide; äv. konkret, koll., om redskap tillvärkade på sådant sätt. Bergv. 2: 618 (1752). Höjer Sv. 1: 305 (1873; konkret). —
-TEKNIK. (med fackspråklig prägel) teknik med hänsyn till konstruktion o. tillvärkning av redskap. Andersson SkånH 1: 28 (1947). —
-TJÄNARE. (förr) vid brandväsendet: man som biträdde vid skötande av brandredskapen (vid eldsvåda); jfr -körare. PT 1918, nr 166, s. 3 (om förh. 1759). —
-TROSS. mil. (tross)avdelning för medförande (transport) av redskap; i sht förr äv. om redskap o. d. som medföres på fordon av en truppavdelning. KrigVAH 1843, s. 219 (om redskap l. materiel för broslagning). ArtillRegl. 1940, 2: 92. —
-UPPSÄTTNING~020. konkret: uppsättning (förråd l. sats o. d.) av redskap. Ymer 1942, 3—4: 320. (De två arbetslagen) betjänade var sin av de två redskapsuppsättningarna. Helmfrid Holmen. 236 (1954). —
-VAGN. vagn för transport av redskap o. d.; särsk. dels om vagn (i fråga om nutida förh.: bil) för transport av brandredskap, dels (mil., särsk. artill.) om vagn (anspänt fyrhjuligt fordon) för transport av redskap o. d. för en trupps (särsk. en artilleriavdelnings) behov. Hazelius Artill. 64 (1833). 2UB 1: 570 (1898; för transport av brandredskap). ArtillRegl. 1940, 2: 85. —
-VÄRKSTAD. (numera bl. tillf.) värkstad för tillvärkning (o. lagning) av redskap. Lagerlöf Holg. 2: 52 (1907). —
-ÄMNE. ämne varav redskap tillvärkas; särsk. (arkeol.) om stenart utgörande material för tillvärkning av stenredskap l. (vanl.) om mindre stenstycke avsett för tillvärkning av ett enskilt stenredskap. Holmberg Nordb. 21 (1852; om flinta). Andersson SkånH 1: 58 (1947; om mindre stenstycke). —
(1 f, 2 slutet) -ÖVNING. gymn. övning som utföres med tillhjälp av (vanl. på l. i) redskap; jfr -gymnastik, -rörelse. TIdr. 1882, s. 89.
Spalt R 624 band 21, 1956