| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEL de4l, r. l. m. (m. 2 Kon. 22: 14, Syr. 44: 26 (Bib. 1541), Wallenius Project B 1 b (1682) m. fl.); best. -en, äfv. (hvard. i Sveal. o. Norrl., särsk. i vissa fraser — för o. i den deln —, samt ngn gg i poesi) -n (Runeberg 3: 247 (1830), Wirsén Sång. o. bild. 283 (1884), Tenow Solidar 1: 51 (1905)); pl. -ar ((†) -er Joh. 19: 23 (NT 1526), B. Olavi A 4 b (1578), RA 3: 110 (1593), Gustaf II Adolf 265 (1626), Stiernhielm Arch. Dedik. C 2 a (1644), RARP 8: 181 (1660) m. fl., troligen dock icke alltid motsvarande fsv. delir, utan ofta, kanske oftast, blott beroende på den i ä. nysv., särsk. kurialspråket, vanliga försvagningen af a till e i ändelser).
I. om hvar o. en af de underordnade (i verkligheten l. för tanken från hvarandra tydligt skilda l. afgränsade) enheter som tillsammans utgöra l. bilda ett (större) helt.
1) [jfr fsv. hans rike skal skiptas i flere dela, vänt braþena ok ät þän del nu är stektar samt motsv. anv. i d., holl. o. t. samt af fr. part] i allm.: stycke l. parti l. moment l. punkt l. detalj l. enskildhet af ett helt; ofta i förening med sådana verb som dela, skifta, klyfva, skära o. d., alltså i fråga om en verklig sönderstyckning l. uppdelning; ofta i uttrycklig motsättning till det hela. Sedhan wille the haffua skifft riket i fyra deelar. O. Petri Kr. 237 (c. 1540). Then Rödha haffuet skiffte j twå deelar. Psalt. 136: 13 (Bib. 1541; öfv. 1904: som delade Röda hafvet i tu). Hemmanen klyffwes j månge deler, så thet löper opå mandzdelen ganske lithet. G. I:s reg. 18: 35 (1546). Thenne Nämpnaren 4 (i bråket 3/4), vthwijser thet heela, wara sönderdeelat vthi fyra lijka Deelar. A. J. Gothus Thes. arithm. 55 (1621). Hvad som kan sägas om en del, thet kan icke altid sägas om thet hela. Rydelius Förn. 195 (1721, 1737). Antingen är en storlek bestående af särskilta delar, och kallas quantum discretum, .. heller ock äger en storlek ihop bundna och tilsammans hängande delar, och kallas qvantum continuum. Mört Weidler 3 (1727). En aliqvote del. Därs. 8. Det hela är likdrygt med alla sina delar. Därs. En noga likhet .. uti en byggnads delar, til deras längd, bredd, ock figur. König Mech. 65 (1752). Om Sandstens-fälten uti alla Vestgötha Bergen anses såsom söndrade delar af samma hvarf. T. Bergman i VetAH 1768, s. 327. (Det) åligger Schol-Läraren .. Att .. hafva redigt begrepp om alla dess (dvs. katekesens) delar. Lindblom Cat. s. 3 (1810, 1811). Man ser mera på delarna än på det hela. Tegnér 3: 175 (1819). Ingen förstår ett ämne, hvilket han försmått att äfven i sina minsta delar undersöka. Men å andra sidan, då delen förutsätter ett helt, förvärfvas ingen sann insigt i delarne utan öfversigten af det hela. Geijer I. 6: 1 (1839). Om råen är byggd uti trenne delar, iakttages att mellanstycket blifver på råens öfverkant. Boström Tackl. 17 (1840). Spetsarne af månens upplysta del kallas dess Horn. Klint Nav. 177 (1842). Jorden .. är blott en liten del af verlden. Berlin Lärob. 200 (1852, 1880). Vi (hafva) det (dvs. föreliggande handels- o. sjöfartsfördrag) i sin helhet och i hvarje särskild del gillat. SFS 1862, nr 54, s. 19. Under frukttiden gafs en korg med frukt, som delades i lika delar af den äldste närvarande bland syskonen. De Geer Minnen 1: 7 (1892). Morgonböner under den festliga delen af kyrkoåret. Handb. 1894, s. 3 (rubrik). Är det aftaladt, att förvaltningen eller viss del deraf skall af samtlige bolagsmännen .. i förening handhafvas. SFS 1895, nr 64, s. 2. Lunds domkyrka .. är utförd i naturlig sten, sandsten, huggen för hand — ett material, som förlänar henne en i minsta delar lefvande form och en klar, enhetlig färg. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 95 (1901). Till en balfrisyr delas framhåret i tre delar. SvD(L) 1907, nr 330, s. 10. — i numera obr. l. föga br. förb. Krigsmännena .. togho .. hans klädher och giorde fyra deler, en deel huariom krigsman. Joh. 19: 23 (NT 1526; öfv. 1907: delade dem i fyra delar). Then store stadhen wort j tree delar. Upp. 16: 19 (NT 1526; öfv. 1907: rämnade sönder i tre delar). — jfr ADVERBIAL-, AFSLUTNINGS-, AKTER-, ANSATS-, ARSIS-, AXEL-, BAK-, BASAL-, BAST-, BI-, BOTTEN-, BYGGNADS-, CENTRAL-, FOT-, FRAM-, GREN-, GRUND-, HOPSÄTTNINGS-, HUFVUD-, KÖTT-, LJUD-, MEDEL-, MELLAN-, MENINGS-, NEDAN-, OBJEKTS-, OFVAN-, PREDIKATS-, RIKS-, ROT-, RYGG-, SATS-, SIDO-, SLUT-, SMÅ-, SUBJEKTS-, TAKT-, TRUPP-, YT-, YTTER-, ÖFVER-DEL m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) med afs. på ett (större) antal människor l. djur (ofta uttryckt gm ett koll.): afdelning, grupp, hop, klass o. d.; fraktion. Och hade konung Christiern skipt sitt folk i tree delar, En hoop achtade på skeppen, een part war på Brunkeberg, och een part widh Sancte Clare klöster. O. Petri Kr. 271 (c. 1540). Han skiffte the tryhundradhe män j tree delar. Dom. 7: 16 (Bib. 1541; öfv. 1780 o. 1904: delade .. i tre hopar). The skipte flotan j delar twå. Svart Gensv. I 1 b (1558). (Församlingsborna) skola sedan (efter sin olika kristendomskunskap) skifftas i tre delar eller hopar. Kyrkol. 2: 10 (1686). Dee Cossackiske Tarterne .. fördeelas i twå deelar, af hwilka det eena partiet heter Cossacki Donski. Wixell Ryssl. 35 (1706). Nu delas Södren (dvs. fäkreaturen) i 3 delar. 1 Delen består af kalfvar ..; 2 i Qvigor och Stutar ..; 3 i Oxar och Koer. Dahlman Reddej. 17 (1743, 1772). I den gamla Norrska Konungaspegeln finna (vi) en egen del af konungens följemän kallade Gäster. Geijer I. 1: 18 (1818). I en sak förenade sig dock alla de söndrade delarna af Hattpartiet, och det var i valet af landtmarskalk. Malmström Hist. 5: 3 (1877, 1900).
b) i fråga om tal, skrift, vetenskap o. d.: afdelning.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt af eng. part] afdelning af skrift l. tal; utom i α’ knappast annat än i fråga om metodiskt ordnad o. disponerad framställning. Vårt ämne sönderfaller i tre delar. O. Petri Sal. F 3 b (1535). (Detta verk) är författat uthi twå små Böcker, Och hafwer hwarthere fyre Deeler. Brahe Oec. 3 (1581). Hwart ock itt breff skal haffua antingen fem, fyra, tree, eller til thet ringaste twå deelar, medh vnder och öffuerskrifft. A. J. Gothus Thes. ep. 2 (1619). Dalin Arg. 1: 7 (1732, 1754). Genom bruket hafva en Predikans Delar blifvit bestämde till Inledning, Afhandling och Tillämpning. Ödmann Anv. t. pred. 39 (1807). Afhandlingen är delad i fyra delar. Svedelius i SAH 49: 135 (1873). — särsk.
α’) om del af bok, se 2.
β’) [jfr motsv. anv. i t.] ss. beteckning för (hufvud)afdelning l. (hufvud)moment af afhandlingen i en predikan. L. P. Gothus Sermon C 3 b (1626). Är nödigt at visa: hvartil lagen i nådenes ordning är nyttig och brukas kan, hvilket hörer til vår betraktelses Sednare Del. Nohrborg 450 (c. 1765). Ödmann Anv. t. pred. 43 (1807). Jag skall i betragtelsens förra del visa: Att en rätt Christen emottager det lekamliga goda med tacksamhet; Och i betragtelsens Sednare del: Att han använder det med Vishet. Hagberg Pred. 1: 130 (1814). Schartau Pred. 163 (1824).
β) [jfr t. einzelne teile einer wissenschaft] om litteraturgren l. bransch l. (special)fack af vetenskap o. d. Stiernhielm Arch. Dedik. C 2 a (1644). (Anatomien) Kan delas i 6 delar af hvilka den första kallas Osteologia, eller läran om Ben (osv.). Rosenstein Comp. 5 (1736). (Grammatikens) delar äro fyra: Orthographia, Prosodia, Etymologia, Syntaxis. Streling Gram. lat. 9 (1763, 1773). De rätta källorne för hela denna delen af Dramatisk Vitterhet. Sv. Merc. 1764, s. 344. Mekaniken delas i två delar, nämligen: Statik .. och Dynamik. Wiemer Müller Fys. gr. 1: 11 (1851, 1859). Den del af naturläran, som lärer oss känna af hvilka grundämnen hvarje ting består, kallas kemi. Celander Naturl. 121 (1872). Examen till rättegångsverken med vitsord om berömliga insikter i alla moralfilosofiens delar. Wisén i 3 SAH 4: 132 (1889). Noreen Vårt språk 1: 51 (1903). — (†) med helhetsbegreppet uttryckt gm ett adjektivattribut (jfr c α). De fyra vanlige Grammatiske delarna. Salberg Gram. 10 (1696). Privatim hållas af flere (professorer i Paris) ganska många Lectioner, uti hvarjehanda Medicinska och Chirurgiska delar. Thunberg Resa 1: 52 (1788). — jfr LÄRDOMS-, VETENSKAPS-, VITTERHETS-DEL, äfvensom HANDELS-, NÄRINGS-, STYRELSE-, ÄMBETS-DEL.
c) i fråga om geografiskt område l. parti l. lokalitet l. trakt l. nejd l. sträcka o. d. I de nordligaste delarna af Norrbotten talas finska jämte svenska. (Asien) är then störste och beste delen utaf gansche hele verlden. RA 1: 446 (1545). Then södre delen af Öfre Swerige innefattar fem Landskaper. Peringskiöld Mon. upl. 2 (1710). Uti Västra delen af detta Land är marken .. sandagtig. Djurberg Geogr. f. ungd. 350 (1781, 1800). Dmitar tog den nedre deln af staden. Runeberg 3: 247 (1830). Våra landskap (voro) före år 1818 uppfyllde af allmänningar af flera slag strödde emellan de bebyggda delarne. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 344 (1856). I stadens mest besökta delar. Lundgren Res. 62 (c. 1865). När vi från Båstad ila med tåget .. åt söder, .. (skulle vi kunna) tro, att vi fore fram i någon vacker del af Låg-Skottland. Ödman Vexl. bild. 16 (1887, 1893). Resultaten af skörden i alla delar af den spannmålsproducerande världen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 352 (1893). jfr: Hon boodde j Jerusalem j them andra delenom. 2 Kon. 22: 14 (Bib. 1541; Luther: im andern teil). — jfr BAN-, GATU-, HAFS-, LANDS-, NORD-, NORDAN-, NORRE-, RIKS-, STADS-, SYD-, SÖDER-, VÄG-, VÄRLDS-, VÄSTER-, ÖSTER-DEL m. fl. — särsk.
α) (†) med helhetsbegreppet uttryckt gm ett adj.-attribut (jfr b β slutet). (Det är) klart at hon (dvs. ön Hven) som andre Skåniske deelar böör fölia H:s Maij:t och Sweriges Crono till ewärdelig egendom. RARP 6: 349 (1658). — jfr: Denne dricken utaff malt .. brukas här i de nordiske delar. Rudbeck Atl. 2: 595 (1689).
β) föregånget af gen. världens.
α’) [jfr ä. t. alle vier teile der welt, ä. eng. the foure parts of the world] (numera föga br.) tillsammans med den föreg. gen. liktydigt med: världsdel. Achrelius Dan. C 4 b (c. 1690). Nästan half parten af detta Rijket är belägen uthi den andra werldenes dehl och hörer til Asien. Wixell Ryssl. 4 (1706). Kiöpmänn ifrån alla världenes delar anlända der sammastädes. Ehrenadler Tel. 101 (1723); jfr β’. Kriget .. blef allmänt uti alla fyra verldenes dehlar. Höpken 2: 331 (1757). En Femte Verldens Del har af nyaste Geographer blifvit tillagd och kallad Polynesia. Regnér Första begr. 109 (1793). Verldens fem delar. Dalin (1850).
β’) (i sht hvard.) i friare anv., särsk. i uttr. från alla världens delar, från alla l. de mest olika håll o. kanter (i världen). Han for kring alla verldens delar. Dalin Vitt. I. 2: 105 (1752). Vi voro främlingar från alla verldens delar, från Otaheiti och från Roslagen (osv.). Sturzen-Becker 2: 62 (1861).
γ’) i numera obr. anv. Then 30. (mars) .. gingo wij Krefwetans Kretz förste gången förbij, och kommo in Zonam torridam eller warma Werldzens Dehl (dvs. heta zonen). Willman Jap. 190 (1667).
d) i fråga om organ i l. parti af en (djur- l. växt)kropp (jfr 3). Näglerne äre yterste delen på ådrerne eller senorna. B. Olavi 121 a (1578). Ögats yttre och inre delar. Acrel Chir. händ. 96 (1775). Ingnidningen af qvicksilfver-salvan sker till en början på undra delarna af kroppen. Hedin Handb. f. läk. 347 (1797). Bakre delen af hufvudet betäcktes af en så kallad bindmössa. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 16 (1865). Bäckenet .. utgör ett slags fast botten för bålens inre, mjukare delar. Celander Naturl. 142 (1872). Linné säger sjelf, att ingen före honom lemnat så beskaffade slägtkarakterer, omfattande alla fructificationens delar. Agardh Linnés betyd. 13 (1878). Blodet, som af hjärtat genom kärlsystemet ständigt kringdrifves till organismens alla delar. Warfvinge Blodets sjukd. 3 (1905). — (föga br.) Vid äfven denna kroppens deel, hafva Bij under buken .. sex Been. Triewald Bij 5 (1728).
e) om hvarje särskildt af de kvalitativt olikartade element i hvilka ngt kan upplösas l. uppdelas l. som ingå i ngt; beståndsdel. Kroppen och then delen j menniskionne som lekamlig är. O. Petri Men. skap. 11 (c. 1540). Thenne Bekiennelse innehåller Bättringenes Deelar eller stycker, som äro, ånger .. och .. Troo. Emporagrius Cat. S 4 b (1669). Hos oss (i Frankrike) bruka soldater mycket at rymma; ty de äro sämsta delen af hvart folkeslag. Dalin Montesquieu 15 (1755). Adams kropp bestod så väl af fasta som liquida delar. Wallerius Tankar 61 (1776). Eder förgängliga del (har) varit nära till sin upplösning. Lehnberg Pred. 2: 239 (c. 1800). Mannen blef intet helt, derföre att han ville vara en del i allt. Tegnér E. skr. 1: 311 (1826). Värden var en vigtig del af sällskapet. Bremer Pres. 135 (1834). Arfsynden består .. af tvenne delar: en negatif .. eller förlusten af Guds beläte, och en positif .. eller den onda begärelsen. Norbeck Theol. 78 (1840, 1866). Det var i skog och mark, som den ädlare delen af hans varelse gjorde sig gällande. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 36 (1867). Lund var en del af deras lif, liksom de själfva voro en del af Lunds. Weibull Fr. Lund o. Lundag. 208 (1891). I kamp mot likar jag berusats har, / när vapenklangen fyllde Trojas fält. / Af allt mitt öga sett är jag en del. Edgren Tennyson 75 (1902). — särsk.
α) [jfr t. der prolog mag also bei den alten ein nothwendiges theil der komödie sein oder nicht (Lessing)] i vissa (mer l. mindre) stående förb. med föreg. adj.-attribut: en hufvudsaklig, väsentlig, nödvändig, integrerande, konstituerande (konstitutiv) del o. d. Åker och äng äro et hemmans väsentliga delar. Trolle-Bonde Hesselby 145 (i handl. fr. 1740). Han äger en critisk insigt om sina källor, som är en så hufvudsakelig del af de flere en god Historieskrifvares egenskaper. Sv. Merc. 1764, s. 172. Den i alla kroppar förmenta, fasta luften, .. (hvilken somliga) ansedt såsom en constituerande del af alla kroppar. Wallerius Tankar 37 (1776); jfr β. (”Schöffen”) utgjorde en constitutiv del af den tyska domstolsförfattningen. Nordström Samh. 2: 770 (1840). (En dissonans kan vara) väsentlig, d. v. s. utgörande en nödvändig del af ett sjelfständigt ackord. NF 3: 1267 (1880). För Herder var den äkta poesien en integrerande del af nationens och tidens egendomliga lif. Schwartz Tegnér 8 (1903).
β) beståndsdel (i sammansatt oorganiskt l. organiskt ämne l. naturföremål o. d.); ingrediens (i sammansatt läkemedel l. annan blandningsprodukt). Thz fierde (dvs. för det fjärde), skal man weta huru monge delar j menniskionnes watn är. B. Olavi 195 a (1578). Vthi en slags Spijs finnes åthskillige deelar, somblige äre aff Senors, somblige aff Been, somblige aff Kötz art. Palmcron Sund. sp. 269 (1642). När man den sulphuriska och feta delen af något ting vthdrager, som Sulphur af Antimonio. Hiärne Förb. 17 (1706). (Kina-)Barken .. tyckes .. bestå af trenne dehlar, en jordachtig och grof, en kådachtig, och en saltachtig. Linder Fross. 49 (1717). Chymia .. gifver skön grep, til at någorlunda fatta the synliga och handterliga kropparnas små och osynliga invärtes delar. Rydelius Förn. 9 (1718, 1737). Som (de i sju färger brutna) solstrålarne .. ej låta fördela sig vidare, så är det högst troligt, at dessa sju strålarna äro de enklaste ljusets delar, dock åtskilda till sin beskaffenhet. Duræus Naturk. 139 (1759). När man medelst heta ångor betager ben eller horn sina limagtiga delar, hvarigenom de blifva sköre. Retzius Pharm. 15 (1769). Hartman Naturk. 148 (1836). En sammansatt kropp löser sig med oförändrad sammansättning, hvaremot i en blandning delarna lösa sig hvar för sig. Berwald Oorg. kemi 4 (1886, 1903).
γ) om hvart o. ett af de särskilda stycken l. detaljer af hvilka en maskin, en apparat, ett instrument, ett redskap osv. är sammansatt. Om Friction eller Delarnes Sammangnidning uti rörlige Verk. Triewald Förel. 1: 265 (1728, 1735). Fagotten är sammansatt af åtskilliga delar. Lundberg Mankell Harmonia 113 (1833). Delarne till ur, såsom fjädrar, kedjor, m. m. Almroth Karmarsch 663 (1839). Man förbigick ingen detalj (vid granskningen af Ole Bulls i o. för rengöring söndertagna fiol); med en glupande nyfikenhet .. slukades hvarje särskild del af fiolen. Sturzen-Becker 2: 10 (1861). (Jandus-)Lampans konstruktion är synnerligen enkel, solid och prydlig med få arbetande delar. Tekn. tidskr. 1896, M. s. 8. Låsets viktigaste delar utgöras af nyckeln, regeln jämte kolf och nattregel, samt tillhållningarna (osv.). 2 Uppf. b. 6: 417 (1904). — jfr ARBETS-, ARM-, CYKEL-, GEVÄRS-, LÅS-, LÖPVERKS-, LÖS-, MASKIN-, MEKANISM-, MÄSSINGS-, TÄLT-, UR-, VAGNS-DEL m. fl.
δ) mat.
α’) om storhet som (på ngt sätt) ingår i en annan storhet. Huru man vti en slät eller rättsidig triangel af tre gifna delar, kan medelst proportion igenfinna de öfriga. Mört Weidler 160 (1727). Sidor och vinklar utgöra polygonens delar eller stycken. Mellberg Bergroth 37 (1885). En triangel måste .. kunna uppritas, när af dess sex delar tre och ibland dem åtminstone en sida äro gifna. Därs. 80.
β’) (numera knappast br.) led l. membrum (af en ekvation). Alt hvad som står på en sida om jämlikhets teknet kallas, ena delen af æquationen. Palmquist Alg. 1: 44 (1745, 1748). Forssell Alg. 70 (1801, 1810).
ε) i numera obr. anv. Kiöphandelen består aff tree wesentelige deelar, som äro Warorne, Penningarne och Wäxelen. Risingh Kiöph. 30 (1669); jfr α. — särsk.
α’) om element i nattvarden. Ups. möt. H 1 b (1593). Han (dvs. Savonarola) förfächtade Nattwarden vnder begge deelarna. Schroderus Osiander III. 1: 10 (1635). Sacramentens utdelande under en del, nemligen allena under bröd. Raimundius Hist. lit. 8 (1638).
β’) [jfr eng. the parts of speech, efter lat. partes orationis, efter gr. τὰ μέρη τῆς λέξεως l. τοῦ λόγου] språkv. om ordklass; vanl. i pl.; jfr SPRÅK-, TAL-DEL. De fyra bögielige delarne eller ordeclasserna, såsom nomen, pronomen, verbum och participium. Salberg Gram. 14 (1696). Thet Latinske Språkets ord eller delar (Partes Orationis) äro otta slags. Cellarius Lat. gram. 6 (1703, 1730). Et språk består af tre delar (taleskiften), Namn (Nomen), Ord (Verbum) och Partikel. Ljungberg Sv. spr. 33 (1756). Så väl verber som alla andra talets delar. Leopold i SAH 1: 75 (1801). Derivationerne inom nomina och andra delar af språket. Vinterbladet 1853, s. 145.
γ’) [jfr lat. quæque ipse miserrima vidi, / et quorum pars magna fui (Virgilius)] i uttr. vara en del af (ngt), deltaga i l. vara med om (ngt). The .. som aff begynnilsen thet medh theres öghon sagho och sielfue en deel woro vthaff thet the sadhe. Luk. 1: 2 (NT 1526; Erasmus: ac pars aliqua fuerant eorum quæ narrabant).
f) [jfr tänka på refrängen] (hvard.) i uttr. tänka på (den) senare delen, tänka på att (bryta upp från ett sällskap osv. för att) gå till sängs l. komma till ro. Nej, nu får man allt l. nu är det verkligen tid att tänka på (den) senare delen. Mitt stök hade väl varat till något öfver midnatt och jag stod just i begrepp att tänka på senare delen, då jag får höra .. steg af en högröstad studenthop. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 49 (1867).
2) [specialiserad anv. af 1 b α; jfr fsv. här lyktas första delin o. motsv. anv. i dan. o. t.] ss. beteckning för större afdelning af bok l. vidlyftigare litteraturalster, merendels med själfständig paginering o. ofta utgörande l. afsedd att utgöra ett band (se d. o. 17) för sig; jfr TOM, sbst., VOLYM. En roman i två delar. Tre delar i ett band. (Lat.) Uolumen .. en deel aff bokenne. Var. rer. 32 (1538). Olf Rudbecks Atlands Eller Manheims Andra Deel. (1689; i titeln på andra volymen af O. Rudbecks Atlantica). Hvar och en .., som lånar någon Tom eller Del af denna Postilla. Publ. handl. 5: 3179 (1752). Svenska Akademiens historia 1786—1886. På Akademiens uppdrag författad af Gustaf Ljunggren. Förra delen. (1886; boktitel). Illustrerad Svensk Litteraturhistoria .. Andra Delen Förra hälften Sveriges Litteratur under Frihetstiden och Gustavianska tidehvarfvet (1718—1809) af Karl Warburg. (1897; boktitel).
3) [jfr motsv. anv. af eng. part, fr. partie] parti af l. organ ingående i en (djur- l. växt)kropp, kroppsdel, kroppsparti, organ (jfr 1 d); numera nästan bl. med en närmare kvalificerande bestämning, vanl. ett adj.-attribut, l. ock ss. afslutande led i en uppräkning; i sht i pl., så särskildt i ssgr. The deelar som minst kunna fördragha Köld, såsom Halsen och Ryggiebastet. Palmcron Sund. sp. 264 (1642). The delar, som blygsamheten wil hafwa onämda. Linder Frans. 115 (1713) [jfr BLYGSEL-DEL(AR), BLYGD]. Både ansichtet och andra dehlar. Dens. Skörb. 16 (1721). De smärsta och förachteligaste Creatur äro försedde med äfven så fullkomliga invärtes delar, Hierta, Lungor, Maga, In-elfvor, Sädes-käril etc. som de största Elephanter, Tiurar eller Hästar. Triewald Bij 44 (1728). De Hedniske Prästers konst at af Lefvrens, Lungans, Hiärtats, Niurarnas, Tungans och andre delars utseende, dömma om tillkommande ting. Rosenstein Comp. 4 (1736). En pinsam och tärande värk i armar och ben, hvilken icke förmärkes i de köttacktige delarne, utan in uti själfva benen. Hedin Handb. f. läk. 346 (1797). När en mänska blifvit biten (af en rasande hund), bör man straxt på stället låta sorgfälligt aftvätta den bitna delen. Sönnerberg Arneman 1: 102 (1801). De naturliga delarne (dvs. födslodelarna äro hos tackan) svullna (när hon skall lamma). Malmgren Daubenton Underv. f. fårh. 77 (1803) [jfr fr. les parties naturelles, holl. de naturlijken deelen]. Helsa kallas alla inre och yttre delars (organers) naturenliga beskaffenhet, så att de med lätthet fullgöra alla sina förrättningar. Hartman Naturk. 305 (1836). Kulan hade träffat någon vigtig invärtes del. Wetterbergh Fyra sign. 286 (1843). Man (får) af en dels öfvertagande af en annan dels functioner icke .. sluta till dessa delars identitet. J. G. Agardh i SKN 1843, s. 285. En märkvärdig förmåga hos djuren är återbildningen eller reproduktionen af förlorade delar. Rebau Naturh. 1: 17 (1879). Förlossningsvägen, som fostret har att gå igenom, utgöres allra nederst blott af mjuka delar, mellangården och blygden. Groth o. Lindblom Lärob. f. barnm. 74 (1892, 1894). — jfr AFLELSE-, ANSIKTS-, ARM-, BAK-, BEFRUKTNINGS-, BLAD-, BLOM-, BLYGSEL-, BRÖST-, FOT-, FRUKTIFIKATIONS-, FRÖ-, FRÖREDNINGS-, FÖDSLO-, GENERATIONS-, KROPPS-, KÖNS-, MUN-, RYGG-, VÄXT-DEL(AR) m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. När jag funnit för mycken svårighet eller omöjelighet at komma in i ductus nasalis, har jag helre afstått från vidare sökande och delarnes fruktlösa retning, samt tilgripit septica. Acrel Chir. händ. 106 (1775). Operationen (af sten i blåsan) kan företagas hvad årstid, som hälst. Den Sjukes constitution och delarnes tilstånd måste ensamt bestämma den. Sönnerberg Arneman 1: 237 (1801).
b) [jfr motsv. anv. i t. samt af eng. the parts, fr. les parties] (mindre br.) eufemistiskt i best. pl. om födslodelarna. Med mjukande medel hjelpa til delarnas utvidgning och Fostrets sänkning. Haartman Sjukd. 31 (1765). Dalin (1850). jfr: The .. som säya at de gamble hafwa giort alla Gudar til Man och Qwinna, som hafwa bägge delarna, hwilcka de kallat Hermaphroditer. Rudbeck Atl. 2: 403 (1689).
c) [jfr t. die krankheit wirft sich auf die edlen teile, fr. les parties nobles] föregånget af adj. ädel, numera vanl. i pl. med adjektivet i komp. i uttr. de ädlare delarna o. d.; i sht om de vitala organen i bröst- o. bukkaviteterna: hjärtat, lungorna o. matsmältningsorganen (äfvensom om hjärnan). Visse Dricker, hvilcka småningom styrckte hiertat och de ädlaste invärtes delarna. Ehrenadler Tel. 701 (1723; fr. les parties nobles). Det högst farliga lopp, som (pistol-)kulan tagit emellan tvänne så ädla delar, som denna pulsåder och luftröret. Acrel Chir. händ. 185 (1775). Kräftgiftets fäste på de inre och ädlare delar. Därs. 213. Att skottet icke träffat någon af de ädlare delarne. K. V. Lilljecrona (1851) hos Schröderheim Ant. 187. (Kulan hade) ej skadat några ädlare delar. Cederschiöld Riehl 1: 74 (1876).
4) [jfr ä. eng. the parts of the air] (numera i fackmässigt språk föga br.) om mycket liten del af en kropp l. ett ämne: partikel, molekyl, atom; vanl. i pl.: partiklar osv., smådelar. (Många) uphöja de förgängeliga kroppars verkande så högt, at nu allenast synes stå tilbaka, at de ock .. med Epicuro statuera, at deras siälar af de små Elementernes delar hopsatte äro. Bergius Småsaker 6: 53 (i handl. fr. c. 1670). Sammanhanget af de fasta Kroppar härrörer oemotsäjeligen af Delarnes ömse Attractioner. Triewald Förel. 2: 15 (1729, 1736). Hvarför skulle den alvise Skaparen behöfva skapa et ifrån vatten skildt väsende, luften, enär de finaste delar af vatten, i anseende til deras expanderande kraft, .. just det samma väsende kunna representera. Wallerius Tankar 37 (1776). (Materien) är .. i mekaniskt hänseende byggd af små delar, hvilkas storlek icke kan ytterligare förminskas. Berzelius Kemi 3: 20 (1818). Delarnas lättrörlighet hos en flytande kropp. Wedholm Baumgartner Mech. 44 (1832). Mellanrummen mellan en kropps delar kallas Porer. Wiemer Müller Fys. gr. 1: 4 (1851, 1859). Kohesionen mellan vätskans delar. NF 7: 248 (1883). — jfr: (†) Vattufall rifva gerna med sig många grofva delar. Wallerius Hydrol. 29 (1748).
5) i pregnant bet.: lika del, jämn del; jfr ALIKVOT, subst. o. adj.
a) [jfr fsv. scriptin skiptir nattena ij fyra dele] om hvarje särskild af de lika stora kvantiteter l. portioner o. d. i hvilka ett helt l. en ss. en enhet tänkt mångfald är (jämnt) delad l. låter (jämnt) dela sig. Then Circelen, vthi hwilken the tålff Himmelske Tekn stadde äre, skifftes vthi 360 deelar. G. Olai Calend. F 4 a (1588). Ett Brååk, eller, brutit Taal, är intet annat, än een eller flere Deeler, vthaff ett heelt Taal. A. J. Gothus Thes. arithm. 54 (1621). Vthi 4/5 säger mig Nämnaren 5 at 1 helt är delt i 5 Delar. Agrelius Kort underv. 105 (1738). Planeternas medel-afstånd från solen .. äro räknade i delar af jordens medelafstånd, som således antages = 1. Klint Nav. 172 (1842). Skålpundet delas i hundra delar, hvilka benämnas ort. Kindblad (1868). — i friare anv. om jämförelsevis l. tillnärmelsevis lika stor del; ofta i uttr. sådana som skära (l. klyfva) ngt i (så l. så många) delar. Tag kriska (dvs. syrliga) Äplen, skala och skiär dem i fyra dehlar. Rålamb 14: 141 (1690). Oecon. 187 (1730). Kålhufvudena skäras i fyra delar. Hagdahl Kok. 732 (1879). Filten .. hoplägges i 9 delar. Underv. f. rytt. 163 (1896). — jfr BRÅKDEL. — särsk.
α) [jfr fsv. saman hänta .. fämpta deel aff allom awaxt, bygge .. allan halfuan delin a the samu bronne, mnt. dhe voghet scal is hebben dhat dridden del, t. der halbe teil der ausgaben, meng. þe half parte gladli or þe thrid We wil þe giue o. motsv. anv. af eng. part] (jfr anm. nedan) i sg., föregånget af ordningstal som angifver nämnaren i ett bråk l. af half; numera knappast annat än i best. anv., nästan alltid utan best. fristående art. Tridie delen aff itt quintin. Var. rer. 46 (1538; möjl. ssg). Aff wextenom (dvs. grödan) skole j giffua Pharao then femte delen. 1 Mos. 47: 24 (Bib. 1541; öfv. 1904: en femtedel). Then förste, skulle hafwa en halff Deel, then andra, en Tridiedeel, then tridie, en fierdedeel. Hortulanus G 3 b (1674). Den 3 delen allenast aff Consistorio. Rudbeck Bref 113 (1675). Den ena halfwa delen af trädet. Dens. Atl. 3: 63 (1698). Om vi anvende tiugunde delen af then tid, och then omhoga på vårt egit, som vi anvendom på at lära fremmande språk, enkannerliga thet Fransöska. Swedberg Gram. Förspr. 21 (1722). De giftvuxne i Rom gjorde en fierdedel af dess invånare och i Athèn litet mindre än tiugonde delen. Dalin Montesquieu 20 (1755). Då Bragebägaren räcktes Ingjald, steg han upp och gjorde det löfte .. att åt alla fyra vädersträcken till halfva delen utvidga sitt rike. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 22 (1833). — jfr TREDJE-, FJÄRDE-DEL osv., TVÅENDEL samt HALF-DEL.
Anm. till α. Halfva delen förekommer i våra dagars språk bl. ngn gg i framställning af mera folklig karaktär, förbindelse med egentligt ordningstal endast emellanåt vid (stark) emfas, eljest användes numera i stället nästan uteslutande hälft(en) o. ssgrna tredje-, fjärdedel(en) osv. I språkprof från ä. tid kan man i regeln ej med säkerhet afgöra, om i sådana uttr. som tredje delen ssg föreligger l. icke.
β) [jfr fsv. stodh ther a sinom bönom thre delena af nattinne, mht. des zel mir die zwei teil, eng. two parts of night are past, the third is left t’employ our force, gr. τὰ πέντε μέρη] (numera nästan bl. i framställning af mera folklig l. hvard. karaktär) föregånget af grundtal som angifver täljaren i ett bråk, särsk. då denna är ett mindre än nämnaren, hvilket alltid är förhållandet, så snart nämnaren ej är särskildt uttryckt l. antydd; åtm. i sistnämnda fall i sht i förb. med två, stundom äfv. nio l. nittionio. Han är absolut ovederhäftig; de nio (nittionio) delarna af hvad han säger kan man lugnt betrakta som rena fantasier. Det är till nittionio delar lögn. Af hvar kirke gefve 2 dele af sin tredingh. RA 1: 54 (1526). Han slogh ock the Moabiter så til iordena, at han twå delar drap, och en deel lät leffuandes bliffua. 2 Sam. 8: 2 (Bib. 1541). Öffuerstanar för folcket boodde j Jerusalem, Men thet andra folcket kastadhe lott ther om, at aff tiyo skulle en deel dragha til Jerusalem .. til at boo ther, och niyo delar j städhernar. Neh. 11: 1 (Därs.; öfv. 1904: hvar tionde man .. nio tiondedelar). Haffue wij nådigest effterlatidt Höffwidzmännerne och thet ahndre folch sig till bythe .. en ottende partt aff allt thet godz finnes och ware kann, och the Siw deler schole osz allene tillyde. HSH 9: 52 (1562). Efter landsrätt giftes frälseman och bonde til två delar, och hustrun til tridiung i alla lösören, som the .. äga, eller äga få. GB 10: 1 (Lag 1734). Af det arfvode (för konkursbos förvaltning) tage Rättens ombudsman .. en tredjedel, och gode männen eller sysslomännen två delar. SFS 1862, nr 51, s. 24. — jfr TVE-, TVÅ-DEL.
b) [jfr d. en blanding af en del vin og to dele vand, t. nehmen sie drei teile dieser geronnen milch und ein teil von dem gelöschten kalk; jfr äfv. eng. one part of carbon consumes in burning 2 2/3 parts of oxygen] (i sht hvard. o. i fackspr., särsk. kem. o. farmak.) i förening med grundtal vid angifvande af proportionen mellan de olika ingredienserna l. beståndsdelarna i en blandning af ngt slag, en mixtur, en legering o. d., om lika mängd (rymdinnehåll l. viktenhet) som till sin storlek bestämmes efter behag för tillfället o. gäller som enhet för de olika ämnen hvilka blandas l. legeras tillhopa; volymdel; vikt(s)del; inom den kemiska o. farmakologiska facklitteraturen ofta bl. tecknadt d. Tagh en deel beck och 24 deler watn, lät thet siudhe vthi itt stoort käril. B. Olavi A 4 b (1578). Tagh en deel Saffran och tree resor så mykit Myrrham. Därs. 170 a. Lind Husapot. 275 (1675). De förmögnare (i Västerbotten) taga (till sitt tunnbröd) rent korn, andra 1 del korn och 2 delar agnar, andra 2 delar korn, 1 del agnar. Linné Ungd. 2: 123 (1732). En annan gång smältes 40 as fint Gull med 20 delar eller 800 as rent Tenn tilsamman. G. Brandt i VetAH 1753, s. 304. Man erhåller cinober då 1 d. svafvel smältes, och dertill .. slås 6 till 7 d. qvicksilfver. Berzelius Kemi 2: 375 (1812, 1822). Forntidens förfinade män drucko alltid sitt vin, mängdt med vatten. Med två delar vin blandade de vanligen tre delar vatten. Tranér Anakr. 172 (1833). 1 d. växtämne uppkokas lindrigt med 2 d. strömvatten, hvarefter vätskan utpressas. Forshæll Org. pharm. 121 (1836). Två delar olja och en del ättika sammanblandas väl med något inlagd lök och fransk senap. Hagdahl Kok. 781 (1879). 2 vigtsdelar gips blandas med 5 delar vatten till en gröt. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 21.
II. i mindre specifik bet., användt för att beteckna en viss (ej exakt angifven) kvantitet l. mängd, ett visst (ej noggrant bestämdt) antal o. d., i förb. som mer l. mindre fullständigt antagit karaktären af obest. pronomina med kvantitativ innebörd.
1) [jfr mnt. de meiste deel worden bewagen van den worden, holl. het meeste deel zijn eerlijke lieden, t. der grösste teil der gesellschaft; jfr äfv. fr. la plupart] i förb. större l. största (öfvervägande o. d.) l. (numera mindre br.) mesta (förr äfv. flesta) delen, de flesta, (det stora) flertalet, pluraliteten, det mesta, minsta delen, minsta antalet l. hopen l. mängden, endast ett (ringa) fåtal l. en obetydlighet o. d.
a) med en vanl. af prep. af, stundom (i)bland, inledd, det hela l. enheten utmärkande bestämning som står i best. form l. på annat sätt är individuellt begränsad, samt i anv. där en dylik supplerande bestämning för tanken omedelbart framgår ur sammanhanget. Meste delen af al slot ok landt Som vndher Swerigis rikes crone lyder. G. I:s reg. 1: 65 (1523). The Lybbeske .. ladhe .. största deelen nidh aff konungens skep och folck. O. Petri Kr. 166 (c. 1540). Vi .. kunne tänkie hvad oförmögenhet hos meste delen utaf eder för dette långvarige krig skul vara moste. RA 3: 152 (1593). Sedan wardt han sedder af meer än femhundrat bröder på en tijd, af hwilkom ännu månge lefwa; men mäste delen äro afsomnade. 1 Kor. 15: 6 (Bib. 1703). Störste delen af hvetet förfrös. Serenius Eng. åkerm. 186 (1727). Större delen af Ynglingarne voro lagde i hög vid Upsala. Lagerbring 1 Hist. 1: 3 (1769). Flästa delen (af Malediverna) äro öde. Djurberg Geogr. f. ungd. 310 (1781, 1800). Konungen .. hade minsta delen af sin styrka med i slaget. Geijer I. 3: 279 (1815). Större delen af manskapet omkom genom sjukdom. Enberg Sv. spr. 254 (1836). Större delen af riksdagsmännen voro emot förslaget. Dalin (1850). Så väl i Tyskland som Sverige skrefvos den tiden andliga sånger af både gamla och unga … Minsta delen blefvo tryckta. Palmblad Nov. 4: 45 (1851). Öfvervägande delen af manskapet hade ej mer än tre, fyra tjänsteår. Cavallin Kipling Gadsby 223 (1897). — särsk. [jfr fsv. hon (dvs. stugan) war mästa deel rutin och fordarfwat] (numera bl. ngn gg med hvardaglig anstrykning) i appositionell ställning efter hufvudordet; stundom svårt att skilja från d γ. Hwilcke wärier (dvs. vapen) .. fast meste deelen eller till effwentyrs alle .. förkompne och borttagne ähre. G. I:s reg. 17: 92 (1545). Genom ord och skrifft de döda mäst berömmas: / Fast stundom deras ros är minste delen sant. Brenner Dikt. 1: 130 (1697, 1713). Invånarena voro större delen bortdödde. Nordberg K. XII 1: 685 (1740). Alle betydande män i riket kunde icke få rum i Rådet, dit de likväl med tiden mästa delen drogos. Schönberg Bref 1: 88 (1772). Förestående data äro mesta delen hämtade från … Estlander Runebergs skaldskap 37 (1902).
b) (†) med en utan förmedling af prep. tillfogad helhetsbestämning i best. form l. på annat sätt individuellt begränsad. Mästa delen krigsoohlen (dvs. militära termer) äre Fransyske. Columbus Ordesk. 6 (1678; Hesselmans uppl.: mästadelen). Innan I afstån, lärer mesta deelen Edra undersåtare bewillia Eder befallning. Reenhielm Olof Tr. 77 (1691). Mithridates giorde .. starka förbindelser med större delen de Scythiske folkeslag. Dalin Hist. 1: 45 (1747).
c) (föga br.) med en utan förmedling af prep. tillfogad helhetsbestämning i obest. form. Sidsta voteringen, som skiedde, då minsta delen Capita voro tillstädes. 2 RARP VI. 1: 112 (1731). En frimodighet, som hos minsta delen sjuka finnes. Schützercrantz Tissot 172 (1768). Mästa delen menniskor. Widegren (1788). Anm. Möjl. hör citatet från 1731 till b.
d) (numera föga br.) i absolut anv.
α) [jfr fsv. engen j staden wiste for än inne woro mestedeel, t. das weniger teil folget der warheit, und das mehrer teil dem schein der warheit (Luther); jfr äfv. fr. la plupart disent que ..] med plural innebörd: de flesta, flertalet, resp. minsta antalet människor l. af de ifrågavarande l. närvarande personerna. Hvilke ordh när dee sjunges (dvs. sjöngos) aff störste deelen, tystnade dee som stodho när honom. RP 6: 324 (1636). Kort sagt: på denna högd vor’ minsta delen nögda, / Och til hvarannans fall i synnerhet mäst bögda. Nordenflycht QT 1744, s. 25. Få bry sig om Friheten, Större delen tycka mer om billiga Herrar. Thorild 3: 318 (1794).
β) motsv. ett n. sg.: det mesta, resp. det minsta. När man kommer, at lägga handen wid the Siuka, går mästa delen intet an, hwad så ifrigt framföres och med så mycket ordaprål warder bestyrckat (dvs. visar minsta antalet af de utpuffade kurerna ngt resultat). Linder Frans. 4 (1713).
γ) [jfr y. fsv. haffuer jach .. betalat timbermän mestendelen met roogh, lat. maximam partem] i adverbiell anv.: största delen, till största delen, mesta delen, mestadels, merendels, för det mesta. Landett är störste deelen ifrån Lättingar och tiggiare renssatt. HSH 31: 108 (1662); jfr a slutet. Flere började (under K. XII:s vistelse i Turkiet) att tilltänka en regeringsform, hvarvid Adam Schütz mäste delen förde protocollet. Därs. 7: 215 (c. 1750). Schartau Underv. 20 (1799). Under Fru Gahns .. härvaro ha vi haft roligt nog — mesta delen oss emellan hos Frken S. C. G. Brinkman (1825) i H. Järtas brefv. 1: 51. — jfr MERENDELS, MESTADELS, MESTENDELS.
e) [jfr t. zum grössten teil, d. hele det for største delen spidsborgerlige publikum, holl. voor het grootste gedeelte, fr. pour la plupart] i af prep. till (l. ngn gg för) inledda adverbiella uttr.: till större, största, minsta delen. Fast the til större delen bo ifrå Hafs-stranden. Rydelius Förn. 210 (1721, 1737). Inbyggarne (i Sahara) .. bekänna til största delen den Mohammedanska Läran. Djurberg Geogr. f. ungd. 350 (1781, 1800). (Isländskan är) af alla Skandiens fornspråk .. det mest ursprungliga, ej i allt, dock för största delen. Rydqvist SSL 1: 22 (1850). Stad eller stadsdel, som helt och hållet eller till större delen afbrinner. SFS 1874, nr 25, s. 10. Egendomen .. utgjordes till största delen af en .. halfö. De Geer Minnen 1: 12 (1892).
2) [jfr t. ein teil unsrer leser; d. en stor del, t. ein grosser teil, eng. a great deal; d. en god del, t. ein guter teil, eng. a good deal, lat. bona pars (af poeterna) non ungues ponere curat (Horatius); d. en hel del, mnt. en gantzer deel, nt. en heel deel, en gants deel] i förb. en del med hufvudvikten mer l. mindre eftertryckligt fallande på delbegreppet o. icke på (den följande l. af sammanhanget framgående) helhetsbestämningen: en del, somliga, åtskilliga, några, somligt, somt, åtskilligt, något; en god l. hel l. stor l. icke ringa o. d. del, ganska l. afsevärdt många l. mycket, en hel hop l. mängd, ett godt stycke o. d.; i adverbiell anv.: (till) en del, delvis, (till) en god l. stor del, äfv. god del(s) o. d., betydligt, afsevärdt, i afsevärd mån osv.
a) åtföljdt af en det hela l. enheten utmärkande bestämning som inledes af prep. af l., då den uttrycker ett pluralt begrepp, stundom (i)bland, samt i anv. där en dylik supplerande bestämning för tanken omedelbart framgår ur sammanhanget. Kwng kristiærs breff vnder hans ok en deel af Danmarkz ok Nories rikes raadhz insigle. G. I:s reg. 1: 48 (1523). Giff migh en deel aff tins sons lilior. 1 Mos. 30: 14 (Bib. 1541; öfv. 1774 o. 1904: några, Luther: ein teil). Szå är och een stoor deel aff rytterne så väll som soldaterne obevärdhe (dvs. obeväpnade). Oxenst. brefv. 5: 9 (1612). Ther til medh seer iagh en godh deel ibland eder här ståå gamble gråhärige Män, som … Girs G. I 14 (c. 1630; anfördt ss. yttradt af G. I 1521). Der på hänger een godh deell aff rijckzens vällfärdh. RP 6: 105 (1636). Bland oss Swenska har en del / I detta Fall ett farligt Fel, / De mena, at … Brenner Dikt. 1: 213 (1703, 1713). Tag Skabört-saft, och god starck win-ättickio, af hwarthera en god del. Roberg Beynon 98 (1709, 1727; t. jedes ein gut theil). En stor del af våre gamle runstenar tala om Broar. Dalin Hist. 1: 5 (1747). (Konung Valdemars gemål) hade .. fått på sin lott en god del af de svagheter, som man .. gemenligen förebrår könet. Lagerbring 1 Hist. 2: 519 (1773). Under en del af året. Palmblad Lärob. i geogr. 14 (1835, 1851). En del af ledamöterna voro ännu ej ankomne. Enberg Sv. spr. 254 (1836). En del af frukten har blifvit skämd. Dalin (1850). Få vi tro hr Witt .., så grassera en del af de aflidne rätt kroppsligt här på jorden. Claëson 2: 125 (1858). En icke ringa del af dikterna är skrifven på finska. Schück Sv. lit.-hist. 1: 369 (1888). Den granna utsikten över en god del av Skåne. Lagerlöf Holg. 1: 75 (1906). jfr: Att söka beröfva en lärd och vitter man någon del af det anseende för hvilket han arbetat. Leopold 5: 422 (1794). — särsk.
α) (numera knappast br.) med predikat l. predikativ i pl. efter kollektiv i sg. RARP 1: 157 (1631). Een god deel af Adelen låta liggia sine byar öde och obrukade. RP 8: 274 (1640). Een dehl af guardiet ligga redan här. Carl XII Bref 40 (1700). jfr: Mäster-rot (en del af gemene man kalla henne St. Jans Rot). Dahlman Reddej. 36 (1743, 1772).
β) distributivt (jfr γ slutet) vid (uttrycklig) motsättning l. uppräkning af två l. flere samordnade leder med pluralt innehåll: en del — en del, en del — andra osv., några l. somliga — andra osv. En del (af nämnda flodarmar) framskyndade sit klara vatn med hastigt lopp, andra åter gingo ganska stilla .., somblige kommo efter många omgånger tilbakas tvärt emot sit lopp. Ehrenadler Tel. 9 (1723). En del af dessa Handels-Fartyg, äro stora .., en del äro små. Chapman Skeppsb. 94 (1775). En del (själar), förbredda i luften, / Renas af vindarnes fläkt: En del besmittelsen aftvås, / Sänkta i strömmarnes brus. Adlerbeth Æn. 160 (1804, 1811). En stor del af däggdjuren tager sin näring ur växtriket, en annan del lefver af animalisk föda. Rebau Naturh. 1: 25 (1879). En del af dessa .. system äro alldeles för trånga, .. andra äro så uppstälda, att … Lyttkens o. Wulff Ljudl. v (1885).
γ) (numera bl. ngn gg med hvardaglig anstrykning) i appositionell ställning efter hufvudordet; stundom svårt att skilja från e γ. Konung Karls fogdar woro en deel aff them ganska rijke. O. Petri Kr. 216 (c. 1540). Om dem (dvs. Sigismunds bref) sade han (dvs. hertig Karl), att de en stoor deel eij först annat warit hade, än såsom en hoop blanquetter, vnderskrefne med konungens blotta nampn. Hist. bibl. 2: 350 (1597). Dagen war en stor dehl förleden. RARP 1: 143 (1631). Sombliga fruchta, att byggningarna en deehl skola antingen flyta bort eller falla. Rudbeck Bref 68 (1670). Desse Fylkis Konungar, hvilke en del hade sin härkomst ifrån Konungahuset. Schönberg Bref 1: 22 (1772). — distributivt (jfr β). Alle theris (dvs. sändebudens) werff och ärender, (huilke E(ders) K(ärlighet) en part genom scrifftlig Jnstruction, och en dell genom muntlig vnderwiszning tiil oss afferdiget haffuer). G. I:s reg. 13: 79 (1540).
b) (†) med en af prep. af inledd helhetsbestämning i obestämd form. Wi .. instelle (om söndagen) med en del af grofwa werldzliga sydslor. Swedberg Sabb.-ro 130 (1704, 1710); jfr 3. Här och der i skogen såg jag blodröda stenar, eller rättare en del af stenar vara liksom med blod öfverstrukne. Linné Ungd. 2: 12 (1732); jfr 3.
c) (†) med en utan förmedling af prep. tillfogad helhetsbestämning i best. form l. på annat sätt individuellt begränsad. Hvilked af en deel Senaten hölts vara orimmeligit. RP 4: 54 (1634). Feldtmarskalken Götz .. (har) most .. lembna på berget quar een deel sine stycken och ammunitionvagnar. Oxenst. brefv. 8: 445 (1645). En del de äldres mening. Wallerius Tankar 37 (1776).
d) utan förmedling af prep. framför pluralt l. kollektivt sbst. l. ämnesnamn i obest. form (l. med ett dylikt direkt framgående ur sammanhanget). Det flaggades från alla offentliga och en del enskilda byggnader. Swedberg Cat. 608 (1709). Ehuru Ständerne .. lagt handen vid en dehl Regementers Besvär. 2 RARP 4: 236 (1726). Om alla stora Böcker skulle komma arktals ut med det innehåll en del nu hafva, så blefvo säkert många ark ratade. Dalin Arg. 1: 7 (1732, 1754). En del djur äro märkvärdiga för sina konstdrifter. Enberg Sv. spr. 253 (1836). En del författare ha .. ansett … Warfvinge Blodets sjukd. 34 (1905). — särsk.
α) distributivt vid motsättning l. uppräkning af två l. flere samordnade leder med pluralt innehåll: en del — en del, en del — andra osv., några l. somliga — andra. (Frukter) blifwa .. aff månge brwkade, för åtskillige Orsakers skull, somblige til at förtagha Heetan i Kroppen, een Deel til at gifwa appetit, een Deel til at laxera, en Part til at förstoppa Lijfwet, etc. Palmcron Sund. sp. 49 (1642). En del strömar hafva sit ursprung af vattugömor i bärgen .. En del åter hafva sin början af Sjöar. Wallerius Hydrol. 28 (1748). Uti en del hus erfors det (dvs. jordskalfvet) såsom en stark körning ..; i en del såsom dånet från en flammande eldsvåda. AB 1859, nr 20, s. 2. En del folk äro dystra och högtidliga .. i sin kristendom, och glada blott när de synas för en stund glömma sina allvarliga tankar … Andra taga saken mera helt … De äro jämt allvarliga. Beskow Pred. 257 (1901).
β) (numera knappast br.) i appositionell ställning efter hufvudordet. Tagh Fennekålz-miöl, een god deel. Lind Husapot. 172 (1675).
e) i absolut anv.
α) [jfr d. der var en del til stede] (numera i sht hvard.) med plural innebörd o. syftande på personer: en del, somliga l. åtskilliga l. några (människor l. personer öfverhufvud taget l. vid ett visst tillfälle närvarande l. ifrågakommande o. d.); en hel del, ganska l. afsevärdt många, icke (så) få. Hwad oreent och oklart aff een deel, talas plägar, the ther Exempelwijs, mäk för mig, sija för säya .. aff en gammal argh wahne vthsäya. Arvidi 21 (1651). Detta blef af pluraliteten bifallit med ja, men en dehl ropade dock theremot ney. 2 RARP 4: 116 (1726). En del lägger Koen i hvila hela 3 månader för Kalfningen. Brauner Tankar om boskap 27 (1756). En del tro, at Riksskattmästare Embetet är ämnadt åt Pres. Reuterholm. K. Hisinger (1792) i Förh. o. upps. 2: 242. Det måtte vara en hel del, som nappar på krokarna. PT 1907, nr 140 A, s. 3 (i fråga om utländska lotteriprospekt). — särsk. vid uttrycklig motsättning l. uppräkning af två l. flere samordnade leder. Handeln uthi Wijborg (är) icke wijdare parterad och fördeelt, än att enn deel handla medh Salt, Tiära och Beck, och en deel medh allehanda Kramgodz och Spetzerij. HSH 31: 484 (1662). Somlige förackta våra egna inhemska Auctorer, och somlige förkasta de Franska. En del gifva företrädet åt de nyare: en del dyrka de gamlas förträfflighet. Sahlstedt Crit. saml. 71 (1759). Opinionen rörande detta ämne är mycket olika. En del yrka att jordafsöndringen må gå till det yttersta ..; andra att den må inskränkas till besutenhet. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 331 (1856).
β) [jfr mnl. ic moet ju eerst .. van Estore een deel segghen, eng. they have read an awful deal] (numera i sht hvard.) motsv. ett obestämdt pron. i n. sg.: en del, åtskilligt, somligt, somt, äfv.: ett och annat; en hel l. god del, ganska mycket, en rätt betydlig mängd, en hel hop. Han vet l. kan en hel del. Det vore nog en hel del att säga om den saken. Ahas toogh en deel j Herrans Hws .., thet han gaff Konungenom j Assur. 2 Krön. 28: 21 (Bib. 1541). De haffue cederat en god deel, tollstriden och mästedels handelen i upstäderne, doch icke denne sidste punct. A. Oxenstierna 2: 690 (1624). Icke alt (i filosofien) är barnlek, vtan en del mächta högt och eftertenckeligit. Rydelius Förn. 4 (1718, 1737). Det ordades derom en helan del. Strandberg 5: 332 (1865). Fyra år senare kom jag till trakten igen. Där hade händt en hel del, människor hade dött, och människor hade kommit till. Hallström De fyra el. 120 (1906). Helander anförde .. en del, som blifvit sagdt under debatten. Fehrman Wingård 1: 204 (1908).
γ) [jfr fsv. man giordhe een deel hwath iak badh, mnt. de stad mure .. geit noch ein deil nedder van Schrotdorpedore to S. Marien Magdal.; jfr äfv. lat. magnam, bonam partem] (numera föga br.) i adverbiell anv.: en god l. stor del o. d., äfv. (†) god del(s) [jfr t. guten teils], till en god l. stor del; (numera knappast br.) en del, till en del. Erchebiscop götzstaff .. Then een stoor deel hafwer waldit thet obestaandt (dvs. vållat den osämja) .. richen emillom warit hafwer. G. I:s reg. 1: 166 (1523). Sedan de Tyske Academier .. god deel äre ruinerade. RARP 2: 117 (1634). Thet vij nu sittia så diupt i det Tyska kriget, hafve vij een god deel att skylla Konungen i Danmark före. RP 8: 136 (1640). Åhrsvexten haf(ve)r varit något knap; doch är åkern såd, och resten aff besvärligheterne godh deels öfvervunnen. A. Oxenstierna Bref 2: 36 (1642). Sylvius De Mornay Rel. viss. 153 (1671, 1674). Han gissade en del huru saken .. var. Säfström Banquer. E 2 a (1753). — jfr ENDELS. — särsk. (†) i motsättningen en del — en del l. del — del, dels — dels. Thet han .. giorde .. en deel för then skul, at thet skulle thes bättre hengia tilhopa medh ty som tilförenne står j Canone, en deel och vppå thet Euangelisternas ord skulle wara thes clarare. L. Petri Dial. 21 b (1542). Kan väl hända, att mången ähr, som orsaken till desse tijders difficulteter illa uth[t]yder, kastandes skullen in på oss, deel aff illvillia, .. deel intett considererandes att dett ähr ett Gudz straff. RP 7: 404 (1639). jfr: K(äre) broder förthenk mig icke att jag ij går icke afferdigede dette hans budh, sompt hindrede the monge breff och een deel Rengwedreth. G. Banér (1596) i Hist. bibl. 2: 288.
f) [jfr t. zum teil, zum grossen teil, holl. ten deele, d. for en del, for en stor del] i af prep. till (l. ngn gg för, förr äfv. i l. uti) inledda adverbiella uttr. för att beteckna, att en utsaga gäller bl. om en större l. mindre mängd l. ett större l. mindre antal af l. bl. i mer l. mindre begränsad utsträckning om ngt som utgör l. betraktas ss. ett helt l. en enhet: till en del, delvis; till någon del, i någon mån; till (en) stor del, till en betydlig, afsevärd, väsentlig o. d. del, i stor l. betydlig mängd l. myckenhet, i afsevärd l. väsentlig mån l. utsträckning, ansenligt, afsevärdt, betydligt; till en god del, till (en) icke ringa del, i ganska stor l. icke obetydlig mån l. utsträckning. Somblige artikler kunne .. möket blifue förbettrede och till en dehl skäligen förändrade. Hist. bibl. 2: 270 (1595). Kyrckjebalcken (i landslagen) ähr icke aldeles casserat, uthan till een stoor deell. RP 6: 309 (1636). Rijkssens krigzmacht .. som .. genom förlägningar uthi guarnisonerne till een god deel är förminskat. RARP 6: 185 (1657). Häruppå beror nu Åkerbruks-Konsten uti en så stor del, at … Serenius Eng. åkerm. 147 (1727). Så at .. all jämnkning af större Fält emot bättre jord, efter yttersta möjelighet, undvikes; åtminstone bör den icke ske til någon betydande del. Publ. handl. 7: 5382 (1762). Denna tröghet hos de Svenska Arbetarne .. synes .. för en stor del härleda sig ifrån sjelfva sättet, at drifva arbetet. J. Westerman i VetAH 1768, s. 302. Mönja eller glete, til en liten del blandad med lera. Rinman 2: 185 (1789). Vår afsigt är .. redan till en del vunnen. B. E. Malmström 7: 403 (1845). (Kriget) fördes till en betydlig del .. med utländskt folk. Carlson Hist. 1: 241 (1855). (Dessa anteckningar om skrock o. trollerier) äro samlade från landets alla trackter och hafva kanske, för någon mindre del, aldrig här (i Ydre) varit hörda eller öfvade. Rääf Ydre 1: 102 (1856). Nedre våningen deraf (dvs. af den s. k. nattstugan) var till en del eller helt och hållet uppförd af gråsten. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 6 (1865). Det är till väsentlig del Lagerbjelkes förtjänst, att … De Geer Minnen 2: 254 (1892). Det är på dessa .. missförhållanden arbetsstugan vill till någon del råda bot. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 165 (1897). — särsk. i motsättningen till en del — till en del, dels — dels, i vissa afseenden — i vissa afseenden. (Angående Polen stå sakerna så) att man sig till een deell hafwer på Stilleståndet och de Pålers lyffte förlåtedt, till en deel waritt j ded postur (dvs. läge), att Platzerne hafwe kunnadt sig förswara. RARP 2: 115 (1634). Denna önskan föranleddes till en del af hans vacklande hälsa, till en del af sorg öfver den första gemålens död. Fryxell Ber. 7: 191 (1838). jfr: (†) Hanss slecht och närskylte förvanter ähre till een deel döde, deel dreffne ifrån sitt land. RP 7: 457 (1639). jfr äfv.: (†) Thet store Belätet, .. hwilkes Fötter och Tåer wore til en Deel aff Järn, en Deel aff Leer. Sylvius Ph. Nicolai 224 (1667, 1669).
3) i förb. en del i uttr. där hufvudvikten ligger på ett efter denna förb. följande ord l. uttr. o. där ngt motsatsförhållande till andra sfärer af ifrågavarande begrepp ej framträder för tanken.
a) [jfr d. han ejer en del bøger, nt. en groot deel geld, mnl. onse Here sende een deel boden uut, holl. hij vertelde een deel leugens; jfr äfv. eng. saving us a deal of trouble] (i sht med hvardaglig anstrykning) utan förmedling af prep. framför pluralt l. kollektivt sbst. l. ämnesnamn i obest. form l. abstraktum för att beteckna ett ej närmare angifvet antal l. en ej närmare bestämd mängd l. myckenhet af det slag som det följande substantivet utmärker, o. med vikten fallande på detta, hvarvid en del blifver liktydigt med ett obest. pron.: några, någon, något, åtskilliga, åtskilligt; en god l. hel del o. d., ett afsevärdt antal, en afsevärd mängd, ganska många, icke så få, icke så litet, ganska mycket. Han pratade en del dumheter. Vid marknader samlas gärna en del slödder. Det är en hel del sanning i hvad du säger. Kan skee att de väl kundhe skaffua en godh deel kött åth folkedt. A. Oxenstierna 2: 492 (1622). Een temmeligh deel bofwar funnes, som wille opwigla Allmogen och giöra den rebellisk. HSH 31: 348 (1662). Så har Konungen en del jord af hans hemman ifrån taga låtit. Agner Örtug. 88 (1725). Det hände sig för en del år sedan, att … Wigström Folkdiktn. 2: 83 (1881). En possessionat från Småland bland mina bekanta hade i sin provins uppköpt en del (riksdags-)fullmakter. De Geer Minnen 1: 135 (1892). Att .. genomgå och ordna en del bref, som markisen förvarat i en låda. Wirsén i PT 1903, nr 193 A, s. 3. En byggnad, hvaraf nu endast återstår en fallfärdig skorsten samt en del bråte. Därs. 1905, nr 278, s. 1.
b) [jfr d. jeg har en del at bestille, eng. (hvard.) I have a deal to look after] (i sht hvard.) i absolut anv., motsv. ett obest. pron. i n. sg. o. ungef. liktydigt med: ’lite’, en smula, åtskilligt o. d. Jag har en del att göra undan först, men sen kommer jag. De .. (hade) tagit sig en del till bästa. Wigström Folkdiktn. 2: 357 (1881). Y., hvilken .. har en del obytt med rättvisan. VL 1894, nr 237, s. 2. — särsk. [jfr mnl. een deel bet naer den mure, int herte een deel beswaert, eng. a good, great deal more than ..] ss. bestämning till ett adj. l. adverbial i uttr. en god l. hel del, betydligt, afsevärdt, icke litet; äfv. en del, något, en smula; framför komparativ l. komparativt uttryck, en del stundom äfv. framför adj. i positiv. Een godh deel där öfver. Oxenst. brefv. 1: 487 (1629). En (kyrk-) Klåcka .. en god deel större än den Erfurtiske i Tyskland. Wixell Ryssl. 23 (1706). Ballet, dekorationer och garderobe (äro i Italien) en god del mera lysande (än i Tyskland). Beskow Vandr. 2: 50 (1820, 1834). En god del större, bredare. Dalin (1850). Mina kvasilandsmän föreföllo mig en del mystiska. Tavaststjerna Patriot 21 (1896). En del kortare blef afståndet mellan de förlofvade, när Runeberg .. flyttade till Kaserngatan. Söderhjelm Runeberg 1: 169 (1904). Örtengren var en del överraskad av sin redaktörs framtidsblick. Ossian-Nilsson Barb. 256 (1908). — jfr: (†) (Vi förmoda att) för de nya Rotarne en del flere Soldater (komma att) antagas. Stadg. ang. landtmil. 4: 911 (1696).
4) [jfr d. til dels] (föga br.) i uttr. till dels, till en del, delvis; förr ngn gg sammanskrifvet i ett ord. Nilsson Ur. 1: 1 (1834, 1866). Det vete Gud — I veten det tilldels — / Hur långt jag är ifrån att önska detta! Hagberg Shaksp. 5: 236 (1848). Jag läste igenom dem (dvs. afhandlingarna) med nöje och till dels beundran. Retzius Bl. skr. 269 (1850). Ofta nog vid stranden båtar ligga / Till dels i vattnet och till dels på landet. Lidforss Dante I. 1: 69 (1902). Den yngre Krey hade till dels studerat i Tyskland. Lundin Stockh. minn. 1: 18 (1904).
Anm. till II. Då större delen, en del osv. åtföljes af en bestämning som utgöres af l. innehåller ett sbst. i pl., torde tillhörande predikat, predikativ l. attributiv bestämning vanligen närmast ansluta sig till denna bestämning (i likhet med förhållandet vid ANTAL, HOP, MÄNGD m. fl. ord) o. få då plural form. Det samma gäller, när större delen, en del osv. användas abs. i bet.: de flesta, några osv. Emellertid förekommer äfv. sg. i de nämnda fallen, väl i sht i bet. 1 o. 2 a. Då bestämningen utgöres af ett kollektiv i sg., står predikatet osv. i ä. tid ofta, kanske oftast, i pl. (jfr 2 a α); den moderna språkkänslan fordrar här ganska bestämdt sg. — När en del osv. står absolut motsvarande ett obest. pron. i n. sg. (se 1 d β, 2 e β, 3 b), få böjliga predikatsdelar, adjektiviska predikativ, attributiva bestämningar o. rel. pron. neutral flexionsändelse.
III. med mer l. mindre pronominell karaktär, liktydigt med ’sak’ l. utan ngn framträdande egen bet., i anv. som utgå från I, men i hvilka det i denna bet. ingående begreppet af motsättning till ett helt trädt i bakgrunden l. försvunnit.
1) [jfr d. (hvard.) de dele, ’de sager, den ting’, d. dial. (Jutland) de ær æn diel va æ ska it bestemm (Feilberg)] (numera i allm. †; jfr dock undermomenten nedan) i allm., mer l. mindre liktydigt med: sak l. saker, ting, punkt, ’stycke’, afseende, angelägenhet, omständighet o. d.; gränsen mot 2 är, särsk. för ä. tids vidkommande, mer l. mindre sväfvande. Lidher han såsom en christen, skemme sigh intit, vtan prijse gudh för then delen. 1 Petr. 4: 16 (NT 1526; gr. ἐν τῷ μέρει τούτῳ); jfr b α. (Till att vara en fullkomlig ”hofman”) är icke nogh at man kan besittia sin Häst och styra sin Glafwen .. ändoch then Deelen hörer ock till Saaken. Brahe Oec. 10 (1581). (G. I:s sändebud) hade befalning at handla med konungen aff Danmarck, att then deell måtte endas och fulgiöras emillan konungen i Swerige och de lybbeske. Dens. Kr. 20 (c. 1585). Then andre Punct eller Deelen som bör i acht tagas, widh the Saker, them Poeterij anseer (dvs. afser), är Rerum Dispositio, thet är, Tingsens Affdeelning och Ordning. Arvidi 8 (1651). Alle de, som gifva sig under Landtmäteriet, (skola) vara högst sorgfällige, at lära väl skrifva, teckna, rita och illuminera med Tusch och färgor, skolandes den, som uti slike och andre nyttige delar, giör sig mera färdig, .. altid varda en annan af ringare kundskap föredragen. Publ. handl. 1: 622 (1725). Pythagoras .. recommenderar måttligheten som den förnämsta delen til hälsans bibehollande. Westerdahl Häls. 23 (1764). Ungdomens uppfostran .. är en af de angelägnaste delar, på hvilka en upplyst Regent fäster sina ögon. Gustaf III 1: 192 (1768). Tag genast fram gammelskedarna, du! Men kom så ihåg en del till: vi skolom ej räkna maten i folket hädanefter. Högberg Vred. 1: 23 (1906). ”Innan jag går ut i något krig .., så är det två delar, som först ska’ därifrån”. ”Bössor och kanoner, förstår jag”. Därs. 158. — särsk.
a) (numera knappast br. utom i α o. β) i adverbiella uttr. inledda af prep. i (uti): ’stycke’, punkt, afseende. Uthi huadh deel haffuen j warit ringare än the andra församblingar? 2 Kor. 12: 13 (NT 1526). Ther iag uti någon deel feelar, och af mine Förmän warder tiltalter och warnader, wil iag mig, genom Gudz bijstånd, gerna rätta och bättra. Kyrkol. 22: 2 (1686; i prästeden). På det H:s Mt:s tjenst i ingen dehl må eftersatt blifwa. Lagerberg Dagb. 45 (1711). Hör Brunke, drag försorg at ej i minsta delar / Hus, säng, mat, mjöd och vin för våra gäster felar. Hallman Vitt. 91 (1756). På nionde veckan gick den siuke uppe och utom hus, tycktes repa sig, i de förr saknade delar, i synnerhet matlusten. Acrel Chir. händ. 263 (1775). — särsk.
α) [jfr holl. in allen deele] (fullt br.) i uttr. i alla delar, i alla stycken l. afseenden l. hänseenden, i allo, helt och hållet; i många, de flesta, vissa o. d. delar, i många osv. stycken l. afseenden l. hänseenden; stundom ej tydligt skildt från I 1. Så at dhen (dvs. föreliggande kyrkolag) i alla delar må obrotzligen hållen och efterlefwad blifwa. Kyrkol. Stadfäst. (1686). I anledning af the nu giorde påminnelser ändrades förberörde resolution uti vissa delar. 2 RARP 5: 403 (1727). Konung Carl den XI:te var i många delar en Stor Konung. Tessin Bref 1: 276 (1753). Ett Skriftetal .. skiljer sig .. i flera hufvudsakliga delar från en Predikans egentliga natur. Ödmann Anv. t. skrift. 3 (1822, 1823). I afseende å Riksdagens verksamhet och sättet för ärendenas behandling är nuvarande Riksdags-Ordning i de flesta delar följd. L. De Geer i BtRProt. 1862—63, Saml. 1, I. 2: nr 61, s. 44. Nu befintliga .. planer för städernas bebyggande skola fortfarande lända till efterrättelse i de delar, hvaruti ändring ej beslutes i öfverensstämmelse med denna stadgas föreskrifter. SFS 1874, nr 25, s. 8. Hvad i denna stadga är föreskrifvet om stad, gälle i tillämpliga delar äfven för köping. Därs. s. 24. Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och förbinder mig att det i alla delar efterlefva. Körner Jur. rådg. 161 (1888). Minnesteckningen (innehåller) icke .. hela mitt omdöme öfver Järta, som jag i vissa delar icke kan frånkänna en viss fallenhet för advokatyr och orimlighet. De Geer Minnen 2: 172 (1892). — (föga br.) Then ringheth som ther paa Slåtthet ær j månge deler. G. I:s reg. 4: 81 (1527); jfr 2 a. Hans härkompst aff högh Adligh Stamm, / Hans Dygd i alla deelar, / Kan här aff migh ey säyas fram. Girs G. I 238 (i handl. fr. 1560).
β) [jfr ä. eng. if we neglect our duty in that part] (numera i sht hvard., fullt br.) i uttr. i den delen, i det stycket, i l. på den punkten, i det afseendet, i så måtto, beträffande den saken, därvidlag; äfv. i denna del(en), i l. på denna punkt, i detta afseende, beträffande denna sak, härvidlag. Wij .. wele mher anse hvad förnufftett och tillbyrligheten oss utvisar att företaga i denne del. A. Leijonhufvud (1599) i Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 114. Lagen .. är .. sträng i den delen. Chydenius 42 (1765). Jag hade önskat, at få rådgöra med Bror ang. någre tvifvelaktige puncter; nu har jag här ingen at tillita i den delen. Porthan Bref t. Calonius 275 (1796). (Skulle ej de rummen blifva lediga), så skall nog Gleerup och jag finna andra. Var alltså i den delen utan sorg. H. Reuterdahl (1838) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 223. Amerika har i denna del såsom i mycket annat goda lärdomar att gifva oss. P. Waldenström i VL 1893, nr 242, s. 3. Min gårdskarl .. är oense med mig endast i den delen: han menar att jag inte kan stå ut med en så grof kost i längden. Wulff Petrarcabok 130 (1904).
b) i uttr. för den delen o. d., för den sakens skull o. d.
α) (numera bl. med bygdemålsfärgad anstrykning) i uttr. för den delen (del), af denna orsak l. anledning, med anledning l. på grund däraf l. häraf, fördenskull, därför; ngn gg för en viss del, af en viss anledning l. orsak. Tackan .. begär finaste och torraste betet, som för alla andra Creatur mindre .. kan nyttjas; hvarför hon ock för den delen allena förtjenar främsta rummet af alla tama Creatur. Brauner Tankar om boskap 6 (1756). Hvad Svarte-Mickel angår, så skulle jag för en viss del gärna se honom i Rackar-Aspens klor. Högberg Vred. 1: 234 (1906). — (†) i uttr. för den del inledande en bisats: därför att. The prijsade Gudh aff all sijn macht, / Alt för then deel Gudh hadhe them skapt. Rudbeckius Ench. Ps. 275 (1627); jfr Ps. 1695, 216: 6.
β) [jfr för min del o. d. (se V 3)] (hvard.) i uttr. för den delen (stundom del), för den sakens skull, hvad (nu) det beträffar; om vi nu ska (behöfva) tala om den saken. Om fältskärn tog blod af honom (dvs. pojken) när han var sjuk, så har ni tagit det af honom, när han var vid full helsa, så att för den delen är han er ingenting skyldig. Lidforss DQ 1: 32 (1888; span.: así que, por esta parte, no os debe nada). ”Har du int’ mat hemma du då (efter du går ss. piga på pensionatet) ..?” .. — ”Ahjo, nog för den del’n, men en får vara litet mänsklig också, när människorna äro alldeles strandsatta för hjälp.” Tenow Solidar 1: 51 (1905). Herrar i eget land — och i andras också, för den del — ha engelsmännen alltid velat vara. VL 1906, nr 238, s. 2.
c) (fullt br.) i uttr. till alla delar, till fullo, helt o. hållet, fullt ut, fullkomligt, i alla afseenden, utan ngt slags reservation l. inskränkning; jfr ALLDELES. Brenner Dikt. 1: 227 (1708, 1713). Ty har jag .. icke velat finnas obenägen, om icke til alla delar, doch någorlunda efterkomma deras önskan. Tiselius Vätter 1: Föret. 1 (1723). En ung gjödd Ankestek, är til alla delar så välsmakelig, som en Gåsestek, om icke bättre. Dahlman Reddej. 110 (1743, 1772). Detta talesätt är dock icke .. till alla delar rigtigt. Melin Pred. 2: 60 (1847). Detta blef oss äfven till alla delar beviljadt. Andersson Verldsomsegl. 2: 5 (1854). En vidlyftig motivering, däruti jag icke kunde till alla delar instämma. De Geer Minnen 1: 158 (1892). — jfr: Då Halmstads dagtingan till så många delar gått i fullbordan. Strinnholm Vas. 1: 116 (1819).
2) [jfr motsv. anv. af TING i ALLTING, INGENTING, NÅGONTING, af eng. thing i anything, everything, nothing, something, samt af fr. chose i quelquechose] utan ngn framträdande egen bet. (jfr dock anm. under a) efter ett adjektiviskt (demonstr., nästan alltid i determ. anv., l. obest.) pron. l. pronominellt ord tjänande att substantivera detta: den del, (mer l. mindre) liktydigt med ’det’ l. ’hvad’, annan del, all (den) del, ingen del, någon del, hvad del o. d., (mer l. mindre) liktydiga med ’annat’, ’allting’, ’ingenting’, ’någonting’, ’hvad’ osv.
a) (†) i pl. med konkret innebörd om saker, förnödenheter, tillbehör, persedlar o. d. Förrådh opå alle deler, som krijgzhandell (dvs. krigsväsen) belanger, synnerligen opå skytt (dvs. artilleri), krut och lott (dvs. lod, kulor). G. I:s reg. 24: 8 (1553). Wäl otte och tiugu wore the (dvs. skeppen) tå. / Både Holker och så Kraffueler, / Som icke hade brist på någre deler. Svart Gensv. H 6 b (1558). Huru denna befästningen skall i denne fahrlige tijdhen nödtorffteligen blifva medh alle delarne försörgdh. A. Oxenstierna 2: 81 (1612). Gustaf II Adolf 265 (1626). — Anm. Möjl. har ordet här den konkretare bet.: saker, tillbehör, persedlar o. d., i hvilket fall det med afs. på bet.-utvecklingen vore att jämföra med STYCKE, PERSEDEL, ARTIKEL.
b) [jfr y. fsv. om salth, hwmble och annen dell, som behoff giörs, ä. d. hollde samme siwge follck mett føde, klede, senge oc anden deell, som the behoff haffue] (†) i sg. med konkret (o. oftast plural) innebörd om ägodelar, egendom, persedlar, (handels)varor, produkter, förnödenheter, skatteobjekt o. d. Salt, klede och annan Del, som richet betörffuer. G. I:s reg. 1: 185 (1524). J blandt almoghen ær lithit tiil peningha tagha therföre haffue wij sath saadhane (krönings-)hielp paa then deell szom then menigheman kan aastadh koma. Därs. 3: 20 (1526). När nogon deell fattas ij Hospitalen. Därs. 8: 291 (1533). For then dell the arbeta och göra, skola the taga en skälig lön. Skråordn. 125 (1536). Hwad deel the (å hospitalen intagna sjuka) ågha, hörer Hospitalen til effter theras dödh. L. Petri Kyrkoord. 93 b (1571). Wij .. wele .. her medh haffue tigh förmanett och befalett, att han både med een Deel och annen (dvs. både med det ena o. det andra), måtte .. bliffue förfordret. Hist. bibl. 1: 203 (1573). Han skal icke emottagas (på ”hospitalet”), förr än hans Slächt .. blifwa tilsporde, om the willia taga honom, med then deel han äger, til sig. Kyrkol. 28: 13 (1686).
c) [jfr y. fsv. holla then dell the haffwe jder loffwadh, ä. d. det er den deel ey vere maa, d. dial. (Jutland) han kær sæ engen diel om o. væn æn åll diel vest, ho æn it beho å mest (Feilberg)] (†) i abstraktare o. allmännare anv.; vanl. i sg. All then deel vi kwnne .., göre vi gerna eder nade til vilie. Sv:s traktater 4: 67 (1523). Tw .. maa setthia troo och lithe tiil hwadt deel han tiigh paa wora wegna föregiffwandis wardher (dvs. uppgifver, meddelar). G. I:s reg. 2: 74 (1525). Hollen then deel iach idher föresatt haffuer. 1 Kor. 11: 2 (NT 1526). Ingen deel skall företagis som emoth trona ær. G. I:s reg. 4: 19 (1527). All den deel som ther behöffdes thet bestelte marsken. O. Petri Kr. 205 (c. 1540); jfr b. Gudh som all ting weet och wel förstår, felar om ingen deel. L. Petri Dial. 34 b (1542). Huad deel til menniskiones saligheet hörer, är .. författat j then helga Scrifft. Dens. Kyrkost. 9 b (1566). Vårt tillståndh här belangande, så haffver man fuller orsaak till tacka Gudh för alla deeler. Oxenst. brefv. 8: 499 (1649). Hon (dvs. Calumnia l. förtalet) bär i barmen ett långt Bref på all dijn feel / Med fliit beskrefne, thär i glömt är ingen deel. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651).
d) i vissa särskilda förb. o. uttr. som i allm. närmast ansluta sig till c.
α) [jfr d. bægge dele lade sig forene] i uttr. båda l. bägge delarna, ingendera (förr äfv. ingen, hvarken) l. någondera (förr äfv. någon) l. endera l. hvilkendera (förr äfv. hvilken) o. d. delen med syftning på två l. flere i det föreg. (l. ngn gg efteråt) nämnda saker l. förhållanden l. omständigheter o. d. l. (mera sällan) personer l. grupper af personer: båda(dera), ingendera, intetdera, någondera, någotdera, endera, ettdera, hvilkendera, hvilketdera. Fil. 1: 23 (NT 1526). Så haffuer Gudh .. skapat menniskiona, aff tw åttskilielig (dvs. skilda) ting, kropp och siel, Lekamen och anda, och bådha delanar konsteligare giordt och vthstofferat, än noghon menniskia .. kan .. vthransaka. O. Petri Men. skap. 9 (c. 1540); jfr I 1 e. (Den som själf vill göra allt) kommer ther alrigh till, att han någhen (dvs. någondera) delen annathuart (dvs. vare sig) huusholdningen eller landzregerninghen vell vttrettar. L. Petri Oec. 7 (1559). Tillfrågades nw borgmästaren, om han då antingen kunne wärja eller fälla Sander? Ingen (dvs. ingendera) deelen swarade han. Bidr. t. Åbo hist. I. 13: 115 (1638). Han (ville) göra för min skull hocken (dvs. hvilkendera) delen jag ville. Horn Lefv. 123 (c. 1660). Så ofta vi råkas, så finner jag dig vara antingen hungrig eller torstig, och esomoftast bägge delarne på en gång. Modée Håk. Smulgr. 10 (1739). ”Är du, eller har du varit sjuk?” — ”Ingendera delen”. Crusenstolpe Mor. 3: 209 (1841). Om ni icke vill skipa rättvisa, så skall jag döda antingen mig själf eller min hustru eller paschan. Endera delen skall jag bestämdt göra. Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 2: 203 (1890). Att pojkar samla frimärken och flickor dockor, det ligger ju nära till hands båda delarne. Abelin Trädg. inomhus 165 (1904). jfr: Hvilken af delarna, bör läraren i synnerhet välja för sina undervisningar från predikstolen: dogmen eller moralen? Leopold 3: 350 (1794, 1816). — (†) Både thesse Deelerne (dvs. om barnen skola arta sig väl l. illa) stå myckit uthi förste Vpfödzlen. Brahe Oec. 4 (1581); jfr 1. Hurulunda både sådanne skadelige Deelar (dvs. att människan i medgång blifver uppblåst af högfärd o. i motgång allt för klenmodig) äre till förekommandes och hielpandes, ther om må man besee och läsa Franciscum Petrarcham. Därs. 15; jfr 1. Beggie delar woro ringa dugse. Växiö rådstur. prot. 1645, s. 67 (om ett förkläde o. ett hufvudkläde).
β) [jfr d. for ingen del; jfr äfv. fsv. for engin thing, ä. d. for ingen ting] (i sht hvard.) i uttr. för (förr äfv. på l. till) ingen del, äfv. för ingen del i världen, stundom icke för någon del, hvilka utgöra ett slags förstärkt negation: på inga villkor, under inga omständigheter, icke för ngt pris, inte för aldrig det; icke på minsta sätt (l. vis); alldeles icke, ingalunda (med stark emfas), rakt l. absolut l. visst inte; inte det minsta l. bittersta; numera hufvudsakligen bl. i satser som uttrycka en vilja l. önskan, ett energiskt afvisande l. dyl. Det kan för ingen del komma i fråga. Härmed vill jag (naturligtvis) för ingen del ha sagt att … J motte (dvs. måsten, fån) for ingen deel szå lätteliga szee igenom finger med them. G. I:s reg. 10: 30 (1535). Vid thenne afsked (dvs. beslut) äre vi altid blefne och oss för ingen dell videre i then motten inlate ville. RA 1: 454 (1546). Jag vill för ingen del att du skall hafva den skamsäcken, du får väl ett bättre Quinnfolk än hon är. Vg. fornm. tidskr. I. 8—9: 119 (1579). Jcke kan eller wil hon heller, för någon deel, wara hooss sitt huss ock heem, sin man ock sijn barn. Växiö domk. akt. 1652, nr 12. Saken kan här på jngen deell vptagas. J. Baazius i Växiö domk. arkiv 1667, nr 401. Konungen (Ludvig XIV) hafwer .. sigh förklarat, at han til ingen dhel wille afstå QwarteersFrijheeten för sine Ambasadeurer i Rom. OSPT 1687, nr 35, s. 5. Konungens (dvs. K. XII:s) kraftfulla själ var till ingen del arffallen åt unga Hertigen (af Holstein). HSH 7: 247 (c. 1750). Derpå tviflar jag för ingen del. Altén Den landförv. 32 (1795). (Hyæna maculata) är ej heller för någon del så djerf och glupsk, som Crocuta. S. Ödmann i VetAH 1820, s. 71. Det vill jag för ingen del i verlden att man skall tänka. Almqvist Am. H. 1: 19 (1840). För ingen del i världen ville han begå någon trolöshet mot sin broder. Wirsén i PT 1896, nr 152, s. 3. — (föga br.) i direkt uppmaning l. förbud uttryckt gm en imper.: för all del icke. Lit för ingen del uppå tig sielf. Bælter Strid. o. segr. christen 302 (1743, 1748). Glöm för ingen del att hembära din respektable svärfar min hjärtliga vördnad. C. C. Gjörwell (1795) i Sv. mem. o. bref 2: 122.
γ) (numera föga br.) i hypotetiska satser i uttr. för någon del, på ngt sätt, i ngt afseende. Om dett för någon deel giörligen kan låta giöra sigh. Växiö domk. akt. 1677, nr 229. Om för någon del möijeligit är. Därs. 1795, nr 16. Om jag för någon del kan, så skall jag visst uppfylla er önskan. Dalin (1850).
δ) i förb. för all del, för alla delar.
α’) [jfr för all ting, för allting] (†) framför allt, först o. främst, i första rummet. Wij .. haffwe vdhi wårt Kong:e Cantzelij .. stor breck och mangel (dvs. brist o. saknad) påå godhe och förstondige personer, .. them wij doch för alle deeler behöffwe och haffwe motte. G. I:s reg. 16: 302 (1544). Att man för all deel, motte bespijse och befäste Wiborghes slott och Stad. Därs. 18: 232 (1547).
β’) [jfr för ingen del, inte för allting l. allt i världen] (hvard., föga br.) i nekande sats som innehåller ett påstående l. en försäkran: för ingen del, inte för allt i världen, inte för aldrig det, inte för (ngt) hvad det (så) än månde vara; knappast annat än i förb. (inte) för all del i världen. Concilium i Greifsw(ald) vill för all del i verlden intet ärkänna Herrarne i Upsala för bättre än de sjelfva. Leopold (1783) i 2 Saml. 7: 33. Jag ville intet för all del i verlden gå med det der lasset .. på gatan. Knorring Skizz. II. 2: 67 (1845).
γ’) (hvard.) i uttr. för all del, äfv. (mera emfatiskt o. med starkare hvardaglig prägel) för allan l. [jfr ellande röd, kolande svart o. d.] allande del l. för all den del, stundom för alla delar, ngn gg [jfr för allt i världen; se under ALL IV 3 a α β’] för all del i världen, användt för att i en uppmaning l. begäran l. önskan l. ett jakande l. nekande svar inlägga mer eftertryck l. affekt; jfr ALL II d γ β’ o. V 1 a α ε’. Kan du göra det? (Svar:) Ja, för all (allan) del! För all del, låt oss inte glömma budet till sta’n! För all del (i världen), gråt inte! Nej, gör för all del inte det! Ändteligen påminner han sina främmande att .. för all del icke begära hans porträtt vid afskedstagandet. Leopold 6: 212 (c. 1785). Tyst för all del i verlden! Lannerstjerna Vitt. 62 (1792). Kom då för all del och följ mig till min husbonde. Lovén Folkl. 108 (1847). Vi följa och uppvakta er. Hamlet. Nej, för all del! Hagberg Shaksp. 1: 328 (1847). Aldrig höres en svordom (i Varbergstrakten), utan vanliga bedyringsordet är: ”ja — nej — för all del”. L. F. Rääf (c. 1862) hos Ahnfelt Rääf 95. Som värdinna .. skulle hon vara förtjusande, .. men som hustru och mor, nej för alla delar .. hon var inte till sådant! Lange Luba 26 (1889). Jag ber dig för all del hvarken bekräfta eller vederlägga tydningen. Rydberg Vap. 56 (1891). Inte vill grefven ha mitt namn på ett papper? — Jo, för allan del, bara det finns något bakom. Strindberg Takl. 167 (1907). Ja, men tyst för all den del! — Nu går di strax. Ullman Ungdom 9 (1908). — ss. fristående höflighetsformel för att afböja en tacksägelse, en ursäkt, en artighetsgärd, ett erbjudande o. d., l. för att ss. svar på en förfrågan framhålla, att intet hinder möter för att göra det som ifrågasättes, l. slutligen för att energiskt tillbakavisa ett antagande l. en förmodan: jag ber. Tack så mycket för sist! (Svar:) Å, för all del (dvs. ingenting att tala om, ingen orsak)! (Till en person som gör min af att taga upp ngt som man tappat:) För all del (dvs. nej, besvära er inte)! Får jag störa er ett litet ögonblick? (Svar:) För all del (dvs. ni stör inte alls, var så god o. framför ert ärende)! Farbror som är en sådan famös kännare af hufvudstaden … — Åh, för all del! Lundin G. Sthm 5 (1880). Nå, ni ha naturligtvis kommit hit i samma nyfikna ärende som jag? Pastorskan. För all del (dvs. visst inte)! Jag kommer från färgaren! Numers Kuop. 31 (1892). Pastorskan (som varit på besök), till prostinnan som följer ut henne. Besvära dig, för all del inte, kära Katrina! Länsmanskan (likaledes till prostinnan). För all del! Därs. 101.
IV. [ytterst utgående från en hos lat. pars o. dess motsvarigheter i de romanska spr. förekommande bet.: sida, håll, kant; jfr anm. under V 1 f γ] (†) part; parti.
1) [jfr fsv. at han hafuir .. trättona förra atskilt mellom badha delana, t. der verlierende teil samt motsv. anv. af lat. pars] part (vid rättstvist), kontrahent (vid öfverenskommelse o. d.); en af tvenne äkta makar l. trolofvade; (mot)part i strid o. d. Samma kiöp, såm medh bäggie deelernes samptyckie lageligen gjortt ähre. Vg. fornm. tidskr. I. 12—13: 105 (1589). (Gallerna sade) Sigh icke weta hwar medh the Romare skulle hafwa förtiänt, eller the Carthaginenser försyndat sigh, at the skulle göra then ena Delen bijstånd emot then andra. Schroderus Liv. 250 (1626). En Domare som allena aff en deelen är antagen, och icke är för nöden at then andre deelen bewiliar. Lex. Linc. (1640; under edititius). När then bråtzlige delen, som för Hoor, ifrån sin ächta Maka skilies, må tillåtas sig at gifta, och med hwem. Kyrkol. 15: 1 (1686). Battaillen vid Lowoschütz deciderade ingenting för någondera af de krigande dehlar. Höpken 2: 364 (1759). Hertigen skulle Regeringen förvalta, med Rådets deltagande och samtycke, så at ingendera borde något företaga och af eget råd besluta, utan den andre delens råd och bifall. Schönberg Bref 1: 294 (1778). Hustrun är efter all min öfvertygelse den lidande delen (i detta äktenskap). Växiö domk. akt. 1794, nr 407. Östersjön .. förklaras än ytterligare .. för sådant (dvs. för ett slutet haf) af bägge Contraherande Delar. Convention 27 mars 1794, s. B 2 a (i traktat mellan Sv. o. Danm.). — jfr VEDERDEL.
2) [jfr motsv. anv. i ä. t. samt af lat. pars] parti. Ähr icke hela Werlden full medh Krig, Nijth (dvs. afund) och Mordh, ty genom Diefwulens Nijth är Döden i Werldenne kommen, och de som af hans dehl äre, hielpa och så der till. Kempe Krigzpersp. 36 (1664; Bib. 1541, Vish. 2: 25: the som på hans sidho äro, Luther: die seins theils sind. Sept.: οἱ τῆς ἐκείνου μερίδος ὄντες).
3) i uttr. taga del, taga parti (i en tvist o. d.); jfr DELTAGANDE, n. 5. Mellan två äregirige Herrar, som täflade om öfverkastet, kunde de, som ingen del ville taga, utan blott vårda Friheten, vara säkre, at blifva landtförviste af den, som behölt platsen. Dalin Montesquieu 82 (1755; fr. ceux qui étoient neutres, et pour le parti de la liberté).
V. andel, lott, anpart som tillhör l. tillkommer ngn.
1) med (mer l. mindre) konkret innebörd.
a) [jfr fsv. taki manz arfwa manz deel .. ok quinno arffua henna deel, taki konungen ok stadhin sin deel (af böterna) samt motsv. anv. i dan. o. t., äfvensom af eng. o. fr. part] om andel l. lott som enligt lag l. öfverenskommelse o. d. vid delning l. skifte tillfaller l. tillfallit ngn i bo, egendom, fastighet, arf l. inkomst, skatt, sportler, byte m. m.; äfv. om ngns andel i oskiftadt bo, i bolag o. d. (I skolen) inthit twiffle ath j iw edher fordeell haffua niwtha och beholle schule (af möjligen påträffade malmfyndigheter) .. Dog saa athuj (dvs. att vi) Cronones deel .. haffue wile. G. I:s reg. 3: 1 (1526). Epter thet the wore nw så til ålders kompne, wille the weta sin deel epter theres fadher, och hwad the skulle haffua fför land och lään aff rikit. O. Petri Kr. 102 (c. 1540). (Herren) gaff honom (dvs. Jakob) arffuet, affskilde hans deel, och skiffte honom vth j the tolff slechter. Syr. 44: 26 (Bib. 1541). Min dell ij tonnerbergh och min dell ij torsmåla, och min dell ij skremmestorp alle thenne äger (dvs. dessa ägor) haffuer jag honom sålt. Rääf Ydre 1: 321 (i handl. fr. 1574). Hustrun är tå skyldig att betala igen thet hon förtärt hafwer af bondans deel. Lagförsl. 317 (c. 1606). Han deelte (bytet) som han wille, / Ey fick iagh min deel halff. Fosz 168 (1621; yttradt af räfven om vargen). Tå skole Sexmännerne medh GrufweFogden affskillia så mycken Malm vthaff bemelte Bergzmans lått och deel, som the .. pröfua at kunna swara emoot förberörde Penningar. Privil. ang. bergsbr. 1649, 3: mom. 47. Vid (arf-)skiftet skal egendomen i fast och löst, redbart och fordringar, i jämngoda delar läggas. ÄB 12: 4 (Lag 1734); jfr I 1. Så at en hvar får deraf (dvs. af skog o. utmark) så god och stor lott, som emot hans ägande del i Byen rätteligen svarar. Publ. handl. 7: 5383 (1762). Vid Sala är grufvan skiftad i 160 lika delar. Rinman 1: 684 (1788). Vi skola anse de jordiska egodelarna såsom goda gåfvor, af hvilka Gud gifvit oss hvar sin afskilda del. Kat. 1878, nr 59 [jfr Ordspr. 30: 8]. Af handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta (dvs. bringan) till sin del. 3 Mos. 8: 29 (öfv. 1904; Bib. 1541 se under f α). Det enkla bolaget, där bolagsmännen ansvara endast hvar och en för sin del. 2 NF 3: 992 (1905). — jfr BESLAGAR-, BISKOPS-, BRODER(S)-, BRORS-, BRUKNINGS-, FASTIGHETS-, FATTIG-, FATTIGMANS-, GIFTORÄTTS-, GRUF- (GRUFVE-, GRUFVO-), HEMMANS-, HYTT(E)-, JORDA- (JORDE-, JORD-), JÄGAR-, KANIK(E)-, KONUNGS- (KUNGS-), KYRKO-, MAN(S)-, MÖDERNE-, NOT(E)-, PRÄST(A)-, SJÄLAKORS-, SKOGS-, SPETALS-, SYSTER(S)-DEL m. fl. samt ANDEL, ARFVEDEL, FÖRDEL, NACKDEL, ÄGODEL. — särsk.
α) (†) i uttr. af obyttom l. obyttan l. oskiftom l. oskiftan del, af oskifto, af bo oskifto, af oskiftadt bo, af jord l. egendom l. tionde o. d. som (ännu) ej blifvit skiftad(t). Gield moste betalas .. uttaff oskifftan deel. Vg. fornm. tidskr. II. 6—7: 120 (1587). Säger .. hustrun (till den aflidne) sig medh barne wara, tå skall ther twå deelar aff godzet bytas utaf och under gode mäns förwaringh sättias, och utfå hustrune aff oskiftom deel så myckit hon till födo behöfwer. Lagförsl. 317 (c. 1606). Därs. 226 (c. 1609). Först bekommo legohionen aff obyttan deell sin löhn. Bidr. t. Åbo hist. I. 13: 275 (1638). Arfwingarna (gåfvo) samptlige af obyttom deell ått bytessmännen för deres omack. Därs. 276. Af det hela (af tionden), eller s. k. ”obyttan del”, aftogos .. några smärre poster för prosten, kyrkovärdarne och stundom för sockenpresten. Forssell Hist. 1: 182 (1869). — jfr: Then vederlegning (dvs. vederlag) presterne vele tage aff alle deler obytthe, effther kyrckedelen för en part icke tilrecker. G. I:s reg. 24: 508 (1553).
β) i öfverförd o. bildl. anv. om olika alternativ (i fråga om lefnadskall l. öde o. d.) af hvilka ett utväljes l. förverkligas.
α’) [efter Luk. 10: 42 (se nedan); jfr fsv. maria vtualde bäzta lutin] (nästan bl. i religiös stil, se dock slutet) i uttr. den goda l. bättre l. bästa delen o. d. Maria haffuer vthkorat then godha deelen. Luk. 10: 42 (NT 1526; Erasmus: bonam partem delegit, gr. τὴν ἀγαϑὴν μερίδα ἐξελέξατο); jfr: Then goda delen .. är omsorgen för siälen igenom nådenes ord. Büchner Concord. 272 (1754). Hoo hijt (till himlen) ey haar sitt Hopp, fast han ther nedre värfvat / Båe Macht och Prijs, han lell then bästa Deel fördärfvat. Lagerlöf Vitt. 65 (1685). jfr: Marie Bästa Del Eller Thet Ena Nödvändiga. Gyllenborg (1756; boktitel). — särsk. [jfr motsv. anv. i dan. samt t. den besseren teil erwählen] (fullt br.) i uttr. välja (utvälja) den bättre, äfv. bästa delen, (mer l. mindre tydligt) uppfattadt ss. bibelcitat (se ofvan), för att beteckna, att ngn väljer det, ideellt sedt, värdefulla o. goda l., i fråga om mera hvardagliga l. materiella förhållanden, gör ett val l. i allm. tager ett steg som visar sig (l. med säkerhet antages komma att visa sig) vara lyckligt l. förmånligt. Du valde allt den bättre delen, när du gaf studierna på båten och blef landtbrukare. Nordforss (1805). De, som offrade sin tid, sin kraft, / Sin del af lifvets mångomstridda fröjder, / .. Och valde ringhet och den bättre deln. Kræmer Diamant. 17 (1857). Branting Lena 187 (1893).
β’) [jfr fsv. haffde tw faat then werra lut] (numera föga br.) i annan anv. Hwad behöfwer iag nu utwällia then wärsta delen (dvs. låta döda mig). Peringskiöld Vilk. 41 (1715; isl. hid verra). At Danska Regementerna, .. så snart Kanonerna börjadt gå, utvaldt den säkraste delen och gifvet sig på flykten. Lagerbring Aschebergs lefv. 197 (1751).
γ) [jfr fsv. wil tha en byggia oc awerka sin deel] jordstycke l. område som (i sht gm arf) tillfallit ngn; vanl. med possessiv genitiv l. possessivt pron. Han ämnar sätta sockerbetor på (l. i) hela sin del. Altså toogh Josua alt landet in .. och gaff thet Israels barnom til arffs, huario slechtenne sin deel. Jos. 11: 23 (Bib. 1541). Nu haffwer någor sin deel eij så wäl täpt, eller hägnat om åker eller ängh, som för är sagdt att thet böör wara. Lagförsl. 367 (c. 1606). När faste gods å landet äro lagde i jämngoda delar ..; tå äge .. the (dvs. bröderna) alle .. taga theras delar först ut, .. och lotte sedan sig emellan, hvilken del hvarthera få skal. Om the öfriga delarna lotte systrarna sig emellan. ÄB 12: 5 (Lag 1734). jfr ÅKER-DEL. — särsk. (†) teg, skifte; jfr DELD 2. Går krook på en sijda in på grannens däld, böte den som sielf utmärker och häfdar 1 daler för hwar deel och gälde skadan. Förarb. t. Sv:s lag 4: 326 (1694); jfr: Böte .. för åvärkan å hvarje teg en daler. BB 8: 1 (Lag 1734).
δ) (†) bildl., närmande sig bet.: arfvedel, arf o. eget; egendom. Herren skal erffua Juda för sin deel vthi the helgha landena. Sak. 2: 12 (Bib. 1541; öfv. 1904: Herren skall hafva Juda till sin arfvedel). Han (dvs. K. XI) tahr oss (dygder) ann sigh sielff til deel. Lindschöld Vitt. 129 (1669).
b) (numera bl. i religiös o. högre stil) (ngns) lott l. ställning i lifvet; hvad (ngn) fått på sin lott (af materiella l. andliga förmåner, timliga l. eviga håfvor, rikedomar o. d.); hvad (ngn) fått sig af försynen l. ödet l. lyckan beskärdt; stundom närmande sig bet.: ägodelar, förmögenhet, rikedom(ar). Och hörde them (dvs. kyrkans män) vel till at betenke om theris deell ville tess betre varde sedan saadant obestand vorde företagit. G. I:s reg. 4: 12 (1527). (De döda) äro framfarne, och haffua sin deel borta. O. Petri Kr. 17 (c. 1540). Vndsett mina siäl .. jfrå thenne werldennes menniskiom, Hwilke sin deel haffua mädhan the leffua. Psalt. 17: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: som hafva sin del i detta lifvet). Alla Menniskior haa thz feel, / När Gudh wälsignar theras deel, / Så leffwa the säkert. Chronander Surge F 5 b (1647). En hög och kräslig vämjes vid sin prakt när han den fått, / En ringa af en liten del långt mera nöje fattar. Nordenflycht QT 1748—50, s. 38. Hvar och en har fått sin del. Tegnér 2: 67 (1812). Christen! klandra ej din lycka, / Fast en mindre del du fått: / Verldens trälar blott förtycka / Nästans ymnigare lott. Ps. 1819, 283: 1. Runeberg 4: 52 (1857). — särsk.
α) [jfr fsv. then kätilin i heluite weller han er hedna manna deel, d. det var saaledes min del] i uttr. ngt blifver l. är ngns del, ngt blifver l. är ngns lott l. öde, ngt faller l. har fallit på ngns lott, ngt blifver l. har blifvit ngn af försynen l. ödet beskärdt o. d.; ngt tillfaller ngn. Intet är bätre, än at een menniskia är gladh j sitt arbete, Ty thet är hennes deel. Pred. 3: 22 (Bib. 1541; öfv. 1904: detta är den del hon får). Menniskians Lijff / Är Tijdfördrijff; / Och Barnespeel / Är all wår Deel. Columbus Bibl. v. Q 2 a (1670). Han såg då grant, det var ej dygdens del, / At blifva prisad uppå jorden. Nordenflycht QT 1745, s. 20. Kellgren 2: 79 (1787). Fullkomlighet blef icke menskans del, / och Stoas vise hade också fel. Tegnér 2: 458 (1820). Wallin Rel. 4: 70 (1838). Det gick med kroppsstraffen som med de stående skatterna. De blefvo med tiden allmogens del. Geijer I. 6: 385 (1844). Blir jag ock för alltid borta, / tacksamt minne blir min del. Gumælius Engelbr. 55 (1858). Levertin Salomo 57 (1905). — (numera knappast br.) närmande sig bet.: (medfödd, af naturen förlänad) utmärkande l. karakteristisk egenskap. Hårdhet ock förakt är ej mitt hjärtas del. J. G. Oxenstierna Dagb. 156 (1771; rimmande med fel). Låt det vara Samojedernas .. del att icke se något intressevärdt utom den verld, som omslutes af deras kåta. Bremer G. verld. 4: 5 (1861).
β) (numera nästan bl. i religiös stil) i uttr. nöjd med sin (beskärda) del, nöjd med sin lott, sin ställning i lifvet o. d. Renner Klag. C 4 a (1690). I sit enskilta lefverne var han måttelig, återhållsam, nögd med sin del. G. Rosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 17. Vara nöjd med sin beskärda del. Nordforss (1805). Vi skole vara nöjde med vår del. Lindblom Cat. nr 86 (1811); jfr Kat. 1878, nr 68.
c) (numera bl. ngn gg i religiös stil) hvad som tillkommer (ngn) l. blifvit (ngn) tilldeladt ss. (skälig) lön l. arfvode l. ersättning för hafd möda o. d. l. ss. vedergällning för missgärning o. d., lön; ranson; stundom: behållning, vinst. Anamær .. mester gerlac för eder kyrkeherre ighen giörendis honum (dvs. erläggande åt honom) then deel j eder kyrkieherre .. plictuge ære ath giöra. G. I:s reg. 2: 88 (1525). Theras deel skall wara vthi then brennande syöö. Upp. 21: 8 (NT 1526; öfv. 1883: De fega och de otrogna .. skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svafvel). (Han) satte honom före hans deel, then man honom altijdh giffua skulle aff Konungenom hwar dagh, så lenge han leffde. 2 Kon. 25: 30 (Bib. 1541; öfv. 1904: ett ständigt underhåll .. visst för hvar dag). Thet skal wara tijn löön och tin deel som iagh tigh tilmätit haffuer. Jer. 13: 25 (Bib. 1541; öfv. 1904: den lott och den del, som jag skall tillmäta dig). (Mitt hjärta) gläddes aff alt mitt arbete. Och thet hölt iagh för min deel aff alt mitt arbete. Pred. 2: 10 (Bib. 1541; öfv. 1904: detta var min behållna del af all min möda). Dogh skall man them (dvs. tjänarna) offuer theras wissa deel inthet giffua. L. Petri Oec. 67 (1559). C. Gyllenhielm (c. 1640) i Hist. handl. 20: 304. När man icke rättrådeligen gifwer Werldzlig Öfverheet och sina Lärare then Deel som them tilkommer. Svebilius Cat. 20 (1689, 1698). — i numera obr. anv. Woro ock så män widh nampn nemde .. j alla städher, at the skulle deel giffua alla manz personer ibland Presternar. 2 Kr. 31: 19 (Bib. 1541; öfv. 1790: att utskifta then för hvarje Prest bestämda del, öfv. 1904: utdela hvad dem tillkom). Iagh förnam, at Leuiternas delar wordo them icke giffne. Neh. 13: 10 (Bib. 1541; öfv. 1792: thet, som Leviterne borde få, öfv. 1904: hvad dem tillkom). Them androm (dvs. de sängliggande sjuka i hospitalet) må sendas theras delar (dvs. matportioner) dijth, the äro. Rudbeckius Kyrkiost. 58 (c. 1635).
d) [sannol. närmast anslutande sig till a] (i religiös stil) om Gud (ss. de troendes högsta skatt). Om migh än kropp och siäl försmechtadhe, så äst tu doch Gudh altijdh mijns hiertas tröst och min deel. Psalt. 73: 26 (Bib. 1541). (Jag vill) Eder alla / Gudi befalla / Han är wår deel. Kolmodinus Gen. A 3 a (1659). Herren är min beskärda del och bägare. Psalt. 16: 5 (öfv. 1904).
e) i uttr. sin del o. d. i allmännare anv.: sin andel, l. ock med mer l. mindre stark pregnans: en tillbörlig l. betydlig l. afsevärd o. d. andel l. lott l. portion. Och Konungen gaff sin deel aff sina håffuor til brenneoffer. 2 Krön. 31: 3 (Bib. 1541; öfv. 1904: anslog en del af sin egendom). I thenna Månaden (dvs. april) .. (varda) the podagriske .. och nogsampt theras Deel befinnandes. Voigt Alm. 1669, s. B 2 b; jfr α. Til ferska Watnetz Skutt (dvs. skott, skatt, förråd) bör Sniö och Hagel gjfwa / Jäm-ljka hwar sin Deel. Spegel Guds verk 105 (1685). Ach, egenkiärlek är et alt för tokot fel, / Hvaraf vi ha likväl mäst alla fådt vår del. Werwing Vitt. 324 (c. 1700). Hvi kan ej äfven jag min del i segren få? Kellgren 1: 97 (1788). Hon har sin goda del af könets fåfänga. Dalin (1850). (Tidningen ”Korsarens” karrikatyrer af S. Kierkegaard) beredde hans finkänsliga själ sin dryga del af ett sanningens lidande i verlden. Rudin Kierkegaard 111 (1880). Om han hade tagit sin del af arbete och omtanke. Lagerlöf Drottn. 17 (1899). Man flyttar från landet in till staden i en god tid i hopp att få sin del i den rikliga utkomst, som där bjudes. GHT 1908, nr 81, s. 6. — särsk.
α) [jfr nt. he kreeg siin deel, han fick sin del, sitt straff, t. sieh welch ein unerhörter trotz! wart nur, du kriegst dein teil (Goethe); jfr äfv. nt. he hett siin deel, han har fått nog (af dryckjom)] pregnant i uttr. få (bekomma) sin del, få så mycket som med rätta tillkommer en l. så mycket som man billigtvis kan begära o. som därför bör tillfredsställa alla rimliga anspråk; i sht skämtsamt l. ironiskt om undfägnad, särsk. med starka drycker, l. (med en viss känsla af tillfredsställelse l. skadeglädje) ovett, stryk o. d.: få, så att man inte har skäl att klaga öfver njugghet, få nog (o. litet till, särsk. af starka drycker), få hvad man ärligen förtjänat, få hvad man tål; gifva ngn hans del i motsv. anv.: gifva ngn hvad han rimligen kan göra anspråk på, gifva ngn hvad han tål osv. Ofta i uttr. få sin l. gifva ngn hans beskärda del (se BESKÄRA, v.1 2 slutet). Effter nu i fiordh .. war godh årswextt, och hwar man fick säädh noogh, så haffue i och wäll fått edher deell så wäll som andre. G. I:s reg. 19: 191 (1548). Han hadhe alredhe fått sin deel. Balck Esop. 44 (1603; i fråga om rus). Iagh haf(ve)r bekommet min deel här, så mycket iagh behöfver, och bortglömmer thett seent, ia nästan aldrigh. Växiö domk. arkiv 1667, nr 363. Om allena han ibland hos goda vänner / Kan komma, dricker han till dess han äntlig kiänner, / Det han sin deel har fått. Keder Vitt. 371 (1690). Med Svenska ord vill jag dem Svenskom säja / Båd små och stora fel: / .. Från Herren til dess dräng, från Fruen til dess Däja, / Sku alla få sin del. Dalin Arg. 1: 298 (1733, 1754). En gruflig pamp .. / Satt dragen til en Tredjedel / I thetta gula bälte, / Och ville ut ge then sin del / Som träffa hennes hielte. Odel Sincl. 23 (1739, 1741). Livin Kyrkost. 40 (1781). Jag vill i sinom tid föranstalta, att förrädarne i Finland må bekomma deras beskärda del i några sönderslitande ströskrifter. Crusenstolpe Mor. 3: 222 (1841). Hans ärelystnad hade nu fått sin del, botgöringen hade också fått sin. Wulff Petrarcabok 157 (1904).
β) (numera knappast br.) i uttr. taga sin del af l. i (skada l. förlust o. d.). Thenna disciplinen Pnevmatica, är en ibland the aldranödigaste, emedan all then andra Philosophien tager sin del af hennes vndergång, eller förderfvelse. Rydelius Förn. 12 (1718, 1737). Gården brinner för henne 1766 .., där uti hon tog sin dehl. Linné Nem. 46 (c. 1775).
γ) [jfr d. tænke sin del ved noget, nt. sin deel denken, t. sich sein(en) teil bei etwas denken] (bygdemålsfärgadt i södra Sv.) i uttr. tänka sin del (vid l. om ngt), för att beteckna, att man nog har sina egna tankar om (att det ej hänger rätt ihop med) en sak (ehuru man just icke bryr sig om l. finner lämpligt att göra ngt uttalande i saken). Folket tänkte sin del om detta, och svärmodern samt hustrun hade nog äfven sin mening. Wigström Folkdiktn. 1: 116 (1880). Vi, som hört talas om äggrofvet, tänkte vår del, fast familjen sjelf var för lärd att förstå orsaken. Därs. 2: 274 (1881).
δ) i uttr. hafva sin (goda, dryga) del i (ngt), vara en bidragande orsak till, verksamt l. i betydlig mån bidraga till (jfr 2 c β γ’). Hans trägna flit har sin del i hans framgång. Deruti hade ock både poesien, såsom sådan, och modet sin goda del. Palmblad Nov. 4: 45 (1851). Den fruktansvärda temperaturen i lokalen hade säkerligen också sin dryga del i att ingen kände sig hågad fortsätta kampanjen. GHT 1908, nr 21, s. 8.
f) i vissa stående förb., föregånget af prep. på l. till; med mer l. mindre tydligt framträdande anslutning till a l. b.
α) [jfr fsv. thetta gotz hær æpter sigx kom wppa mynna barna deell (Rääf Ydre 1: 227 (i handl. fr. 1416)); jfr äfv. ä. t. an deim theil ist dir worden der rock (Sachs)] i uttr. komma l. falla, äfv. löpa på ngns del, tillfalla ngn ss. hans andel l. lott (af ngt), blifva ngns anpart; tillkomma ngn ss. hans rättmätiga l. vederbörliga andel (af ngt) l. förvärf; blifva ngn (af försynen l. ödet l. lyckan o. d.) beskärd(t) l. tilldelad(t); falla l. komma på ngns lott. Fylloffrens wädhur, then kom Mose på hans deel. 3 Mos. 8: 29 (Bib. 1541; öfv. 1904 se under a). Ther löper så lijtidt på wår deel, när Sölffret innleffris skall. G. I:s reg. 16: 266 (1544). Gälde ej arfvinge mer af sin lott, än på thes del i gälden löper. ÄB 10: 3 (Lag 1734). Cette terre m’est échue el. m’est tombée en partage .. har fallit på min del el. lott. Björkegren (1784; under partage). Jag tager intet mer än hvad som kommer på min del. Widegren (1788). Stenhuset faller på hans del. Dalin (1850). Fastän hvarken börd eller rikedom fallit på hans del, hade lyckan visst icke lemnat honom lottlös. A. Quennerstedt i Meddel. fr. Lunds försvarsförb. 1: 7 (1890). Det kommit på din del / af Herran att sona en hemlös broders fel. Jensen Mickiewicz Tadeusz 182 (1898).
β) [jfr fsv. Item fik .. thwre stensson wppa sin deel æpter sin fadher .. howudh gardhen krakorwm (Rääf Ydre 1: 227 (i handl. fr. 1416))] i uttr. få (ngt) på sin del, få sig (ngt) tilldeladt ss. sin andel osv.; få (ngt) sig anvisadt. Sewoldh .. fick vppå sin deel (furstendömet) Wolodimer. Petreius Beskr. 2: 16 (1614). Den ena ger han (dvs. ”Himlen”) nog af verdslig lyckos lått, / Och af fåfänglighetens håfvor: / En annan åter krops och sinnes gåfvor: / En på sin del har dygden fått. Nordenflycht QT 1745, s. 23. Flottans utredande fördeltes på Städerna, så at Staden London fick 20 skepp på sin del. Sv. Merc. 1764, s. 108. De, som fått slätten på sin del, bröto lätt fram. Kolmodin Tac. 1: 121 (1833).
γ) [jfr fsv. han skal haua vppa sin deel halffuan gardhin j horn (Rääf Ydre 1: 245 (i handl. fr. 1443))] (numera knappast br.) i uttr. hafva l. äga (ngt) på sin del, hafva (ngt) ss. sin andel l. lott (af ngt). Han (dvs. prästen) skal ock haffua then höghra boghen på sin deel. 3 Mos. 7: 33 (Bib. 1541; öfv. 1904: till sin del). Om vi ej sielfva voro svaga, / Och hade brister på vår del: / Vi skulle ej om orätt klaga, / Och harmas öfver andras fel. Nordenflycht QT 1748—50, s. 18. En Konung har Majestät och tvång på sin lått. Vi äge, på vår del, mindre glants och mera frihet. Tessin Bref 1: 181 (1752). — Anm. Möjl. är uttr. på vår del i citaten från Nordenflycht o. Tessin, särsk. det sistnämnda, påverkadt af o. liktydigt med fr. de notre part, å vår sida, en bet. som närmast hör samman med de här under IV upptagna.
δ) [jfr mnt. te deele gevallen, t. jemand zu teil werden, fallen, kommen; jfr äfv. holl. aan iemand ten deel vallen] i uttr. blifva l. varda, komma l. (†) falla (äfv. gå) ngn (l. ngt) till del l. (†) till dels, tillfalla ngn (l. ngt).
α’) [jfr mnt. he mot uns to dele vallen, t. der mensch weiss, dass sein gut nach seinem tode andern zu teile kommt] (†) tillfalla ngn ss. andel l. lott l. byte, blifva ngns egendom l. byte o. d.; komma i ngns våld; falla l. råka i händerna på ngn; prisgifvas åt ngn (l. ngt); med konkret subj. Riket är allom Hedhningom til deel wordet, at the thet skinna. 1 Mack. 2: 10 (Bib. 1541). Wm ther finnes (efter den aflidne) nogre sköne senger the måge ssaa well falle oss till dell och lotth ssom bönderne. G. I:s reg. 16: 423 (1544). Hwad eröffrades, skulle komma alla tree Flottarne til deels, effter såsom Talet war på Folck och Skep. Girs G. I 153 (c. 1630). Jagh beder .. min K(äre) B(rode)r .., han ville migh .. communicera, huru stoor rentta .. kunde henne varda till deels. Oxenst. brefv. 10: 134 (1638). (Fienderna) hafva måst förlåtha alla stycken (dvs. lämna alla kanonerna) och ammunition, hvilket oss är till deel vordet. Därs. 8: 376 (1642). Sedan skal samma eröfrade Skip .. gå alle the Skip til Dels, som vnder samma Ammiralskap warit hafwa. Sjöl. 1667, Am. 8. En SoldatHustru (ville) .. icke .. Barbarernes okyskheet til deel blifwa. Rel. cur. 184 (1682); jfr nedan. — särsk. [jfr t. Mariane ward Dormunden zu theil] om kvinna, för att beteckna, att hon (gm äktenskap) kommer att tillhöra en man. Du blir en Man til del den Dig af hierta menar (dvs. hjärtligt älskar dig). Brenner Dikt. 1: 255 (1711, 1713). Ågren Gellert 64 (1757). — Anm. Möjl. är ordet i citaten från Girs o. Sjöl., särsk. det senare, snarare att betrakta ss. verbalabstraktum med bet.: delning (jfr DELA, v.1 11).
β’) [jfr t. ihr ward der schönheit eitles gut zu teil] i uttr. ngt kommer l. (numera vanl. bl. med högtidligare prägel) blifver (varder) ngn (l. ngt) till del, ngt tillfaller ngn l. blifver ngn beskärdt l. faller på ngns lott; ngn l. ngt kommer i åtnjutande af ngt; vanl. med abstrakt subj. Med vördsam tack för de gångna åren beder jag, att det förtroende som visats mig äfven må komma den nya firman till del. Du är för god, du alla vill förbinda, / så blir ej Svenskens kärlek dig till del. Tegnér 3: 8 (1841). Dalin (1850). Mörka blickar, tunga ord blefvo gossen ymnigt till del. Rydberg Sing. 64 (1865; uppl. 1876: vordo .. till del). Den grundsatsen, att hvarje eftergift skall komma alla skattdragande till del. De Geer Minnen 2: 149 (1892). Den timliga ära, som i rikt mått kom honom till del. Wirsén i 3 SAH 11: 172 (1896). Den lefvande graf, som nu kommit honom till del. Cavallin Kipling Gadsby 182 (1897).
ε) (†) i uttr. få (ngt) till del, få på sin lott, komma i besittning af. Du (har) sjelf fåt til del et .. ömt hjerta. Nordenflycht Turt. 3 (1743). Att få en bättre plats till del / Vid Puppii tårefulla spel. Wallin Vitt. 2: 271 (1806).
2) med (mer l. mindre) abstrakt innebörd, äfvensom i vissa speciella förb. i hvilka ordet (i regeln) knappast längre har ngn egen tydligt framträdande bet.
a) [jfr fsv. hanns deell i een quarn] med afs. på ngt mer l. mindre konkret (egendom l. ägodelar, förmån l. fördel o. d.): delaktighet l. delägarskap l. intressentskap (i ngt), besittnings- l. dispositionsrätt som äges gemensamt med en l. flere andra, mednyttjanderätt (till ngt). Egare af så ringa del i hemman, att en åbo derå ej är besuten. Linde Ekon.-lagfar. 99 (1852, 1868). Mindre bostadslägenhet än 1 rum och kök (kök eller rum, eventuellt 1 rum och del i kök). H. Elmquist i Arbetsstatistik 4: 124 (1904). — särsk.
α) (i religiös stil) med afs. på ngn religiös förmån (Kristi försoning, den eviga saligheten o. d.). Tu hafuer huarken deel eller lott j thetta oordhet för ty titt hierta är icke rät för gudhi. Apg. 8: 21 (NT 1526; öfv. 1907: ingen del eller lott i det som här är fråga om, gr. οὐκ ἒστιν σοι μερὶς οὐδὲ κλῆρος ἐν τῷ λόγῳ τούτῳ); jfr β. (Människan måste) blifva rätt nödstäld i sin siäl, och angelägen om läkaren Jesus, och ropa .. efter del i hans försoning. Nohrborg 577 (c. 1765). Att .. söka del i den salighet, Han (dvs. Kristus) oss förvärfvat. Handb. 1811, s. 165.
β) [jfr fsv. vi hafwom ämuäl lut ok deel j thässe siäl] i uttr. hafva l. äga del i (ngt), vara delägare l. intressent i (ngt), vara en af dem som äga besittnings- l. nyttjanderätten till (ngt) (jfr c β). Wij haffue huarken deel eller arff j wor fadhers hwse meer. 1 Mos. 31: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: lott eller arfvedel). Ägorne .. skiftas och stympas emellan Erfwingarne, som ther uti hafwa deel och Arfzlott. Schmedeman Just. 865 (1684). Oskift fiskevatn måge the, som äga del theri, bruka med not och nät, hvar til nödtorft sin. BB 17: 1 (Lag 1734). Då någon i Sverige vil låta bygga sig et Skepp på något af Skepps-varfven vid Stockholm, verkställes det för dens eller deras räkning, som äga del i Skepps-varfvet. J. Westerman i VetAH 1768, s. 302. Han hade del i flera fartyg. Wigström Folkdiktn. 2: 252 (1881). Finnas inom ett utmål flere jordegare, njute de lott i afgiften (för utmålet), efter som de i jorden ega del. SFS 1884, nr 24, s. 16. Såvida han ej tillhörde en offentlig eller enskild institution, i hvars intäkter han ägde del. Hjärne Svenskt o. främ. 231 (1898, 1908).
γ) i uttr. få l. erhålla del i, äfv. af (ngt), få delaktighet i l. mednyttjanderätt till (ngt), få vara med om; gifva l. lämna (ngn) del i, äfv. af (ngt) med motsv. bet. På det Torpen icke måge varda skingrade, så at en Torpare må få tvänne Husbönder, eller en Åbo Del uti tvänne Torp. Agner Örtug. 125 (1725). Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord. ÄB 12: 7 (Lag 1734). Lemna någon del vti sit beröm. Schenberg 513 (1739). Hon söker dubbelt nådåhr, men vill det ej begiära, om styfbarnen där uti skulle få dehl. Linné Nem. 46 (c. 1775). Låt dem få del af den eviga glädje, det arf, Din kärlek dem beredt, som Dig af hjertat älska. Handb. 1811, s. 151; jfr α. Konung Knut (upptog) den till Dannemark flyktade prins Sverker Karlson; och gaf honom del uti riket. Fryxell Ber. 2: 32 (1826).
b) delaktighet l. deltagande l. andel (i en åtgärd, en handling, ett företag o. d.). Hopp om del i regeringen under Prinsens minderårighet. Lagerbring 1 Hist. 2: 332 (1773). Jag vet .. / .. din del i allt, som här i Schytien händt. Leopold 1: 64 (1790, 1814). Att afsäga sig all del och lott i de uttalanden, som .. gjordes till förmån för en .. unionsrevision. AB(L) 1895, nr 257, s. 6.
c) i vissa stående förb., som mer l. mindre nära ansluta sig till a l. b.
α) (i religiös framställning, numera föga br.) i uttr. hafva del med (ngn), hafva gemenskap l. stå i förbindelse med. Om iach icke twår tigh thå haffuer tu ingen deel mz mich. Joh. 13: 8 (NT 1526; gr. οὐκ ἒχεις μέρος μετ’ έμοῦ). Huadh deel haffuer then trooghne medh then otrooghna. 2 Kor. 6: 15 (Därs.; öfv. 1907: delaktighet, gr. τίς μερὶς πιστῷ μετὰ ἀπίστου). När tu seer en tiwff, så löper tu med honom, och haffuer tin deel medh hoorkarlar. Psalt. 50: 18 (Bib. 1541; öfv. 1904: med äktenskapsbrytare gör du gemensam sak, Vulg. cum adulteris portionem tuam ponebas, Sept. μετὰ μοιχῶν τὴν μερίδα σου ἐτίϑεις).
β) i uttr. hafva l. äga del i (ngt) (jfr a β).
α’) [jfr t. ich habe keinen teil an dieser tat, fr. je n’ai point eu de part en cet enlèvement] om person: deltaga i l. vara med om (en handling l. ett företag, en plan, en händelse o. d.), vara medverkande l. en af de handlande personerna vid (ngt); hafva sin hand med i (ngt); stundom (i sht i nekad sats): hafva att göra l. skaffa med; med negation äfv.: stå utanför. (De döda) haffua ingen deel meer på werldenne j allo the som vnder solenne skeer. Pred. 9: 6 (Bib. 1541). Vthan skääl tilreknas Kärleken desse feel, / I hwilka the dem hafwa, ha sielfwe skuld och deel. Lindschöld Gen. E 1 a (1669). Lagen giör ingen skillnad emellan dråparen och de deri del hafvande. Gyllenborg Vill. 100 (1721; kanske snarare ssg). Deras vänner och släktingar, som hafva del i regeringen. Dalin Montesquieu 23 (1755; fr. qui ont part au gouvernement). I denna händelse har jag ingen egentlig del. Almqvist Herm. 134 (1833). Sedan har jag däremot aldrig ett ögonblick .. ångrat den del jag däruti haft. De Geer Minnen 2: 21 (1892). Det är ej gärna möjligt annat än att han varit invigd i en plan, i hvilken hans broder hade en så betydande del. Odhner i 3 SAH 6: 76 (1892). Hela Israel insåg då, att konungen ingen del hade haft i att Abner .. blifvit dödad. 2 Sam. 3: 37 (öfv. 1904).
β’) (†) om person: äga (en egenskap o. d. i högre l. mindre grad). Christendomen förkofrades .. ansenligen under K. Stenkil genom lämpa och fogelighet, uti hvilken dygd Konungen sjelf lär hafva haft långt större del, än alla Bremiska Biskopens Apostoliske Lärare. Lagerbring 1 Hist. 2: 51 (1773).
γ’) [jfr t. die kunst hat keinen teil an seinen hirtenliedern, fr. le hasard et la force ont beaucoup de part au succès] med saksubj.: bidraga till, vara en medverkande orsak till (ngt); vara af betydelse för (ngt) (jfr 1 e δ). Där i (dvs. i olikheten af jordens produkter) har Solen mindre dehl, / Än jordens godhet eller fehl. Brenner Dikt. 1: 226 (1708, 1713). Månne vi intet hört talas om hennes Mors röda kindben? Hvem vill svärja på, at ej samma konst har del i denna läckra hyen? Dalin Arg. 1: 220 (1733, 1754). Nå nå, Sophie lilla, den där blygsamheten misskläder dej inte, om ock lite förställning skulle äga del deruti. Stridsberg Friman 61 (1798). Hans närvaro hade mycken del däri, sa présence y influait pour beaucoup. Weste (1807). Viljan har ingen del däri, la volonté n’y entre pour rien. Dens. Att undersöka, huru mycken del Esseismen har uti Gnosticismen. Agardh Theol. skr. 1: 107 (1843, 1855). Hemsley anser lärlingsväsendets ordnande ha icke ringa del i denna (den franske arbetarens) duglighet. GHT 1907, nr 283, s. 3. Äfven emigrationen har del i folkminskningen (på landsbygden). Skån. nyh. 1908, nr 3, s. 3.
γ) i uttr. taga del i i bet.: vara med om l. i (ngt).
α’) (mindre br.) dela (vinst, förlust, kostnad, ngns lycka l. olycka o. d.); jfr DELTAGA 3. Den, som .. icke godvilligt vill taga del i omkåstningarne. Publ. handl. 2: 1168 (1734). Jag är nögd, at taga del uti Ert olyckliga öde. Säfström Banquer. E 2 a (1753). Om han annars vil vara med och taga del i förtjensten. F. Chapman i VetAH 1768, s. 319. Taga del i sportlarne el. vinsten. Holmberg (1795; under part). Drabbar olyckan något gemensamt bolagsgods, så ligger det i sakens natur, att alla bolagsmännen taga del deri. Schrevelius Civilr. 2: 611 (1847, 1857).
β’) (föga br.) vara med i (ekonomiskt företag o. d.), vara l. ingå ss. delägare l. intressent i, vara intresserad l. delaktig i; jfr DELTAGA 4. Utaf Presterskapet på Wisingsö och i Skärstad hafwer ingen tagit del i PresteStåndets Enko- och pupill-cassa. Växiö domk. akt. 1650, nr 7. De personer, hvilka i bolaget taga del. Förordn. ang. bolag 28 juni 1798, s. 2. — (†) Man .. antog (i Rom) inge andre (till soldater), än sådane, som togo del i Stadens välfärd. Dalin Montesquieu 72 (1755). — jfr: (†) Staden Lybeck .. hade under sig slagit all handel, så i Svea som Dannemarks och Norges Riken, och måste fördenskul taga största delen uti alla de rörelser, som förehades desse Magter emellan. Celsius G. I 27 (1746, 1792).
γ’) [jfr d. tage del i en fest, t. wir nehmen teil an diesem unrecht, wenn .., eng. Philebus takes no further part in the discussion, fr. les samaritains voulurent prendre part à ce grand ouvrage] med afs. på handling l. företag, plan l. öfverläggning, besvär l. nöje o. d.: deltaga i, vara med om, vara en af dem som utföra (en handling o. d.) l. uppgöra (en plan) l. öfverhufvud medverka vid (ngt); vara närvarande vid l. bevista (möte, sammanträde o. d.); stundom (i sht i negerad sats): hafva att göra l. skaffa med; jfr DELTAGA 5. N. tog verksam l. aktiv del i upproret. (Alla) som uthi detta speel, / Förträda något kall och taga någon deel. Lindschöld Vitt. 153 (1684). Han .. tog gerna del i oskyldiga och nyttiga tidsfördrif. Sv. Merc. 1764, s. 13. I Eidsvoldska församlingen togo bönderne blott en passiv del. Palmblad Norige Bih. 96 (1847). Flickorna, hvilka föga togo del i det allmänna samtalet. Dens. Nov. 4: 126 (1851). Taga del i rättegångs- eller stats-angelägenheter. Lysander Rom. litt. hist. 37 (1858). I öfverläggning och beslut angående ackordsförslag må ej de borgenärer taga del, hvilka förmånsrätt för sina bevakade fordringar yrkat. SFS 1862, nr 51, s. 34. Det är en gammal sägen, att Värendsqvinnorna med Blända i spetsen tagit en verksam del i detta försvar. Odhner Lärob. 40 (1869, 1876). De berömda krigare, som tagit en framstående del i den stora kampen vid början af konungens (dvs. K. XI:s) regering. Carlson Hist. 5: 2 (1879). De närvarande hade .. förnekat .. att hafva tagit någon del i suppliken till kanslern. Annerstedt Rudbeck Bref LXII (1899).
δ) [jfr d. jeg tager inderlig del i deres sorg, t. ich nehme teil an seinem guten glück, eng. such as regarded her were constrayned to take part of her sorow, fr. la part que vous prenez à mes intérêts] (i sht i skriftspr.) i uttr. taga del i (en angelägenhet, ngns öden l. omständigheter, lycka l. olycka o. d.), hysa o. visa intresse för (ss. för egen sak), intressera sig för, hysa medkänsla l. medlidande med, låta gå sig till sinnes; deltaga i l. dela (ngns sorg, smärta); jfr DELTAGA 6 (a). Emedan Wi (dvs. K. XI) intet twifle, at alle Wåre trogne Undersåtare .. lära efter deras plikt taga del uti denna högst-bedröfweliga händelsen (dvs. drottningens död). Loenbom K. XI 6: 170 (1693). De bedröfvade försäkras (i kondoleansbrefvet), at hvar och en rättsinnig vän tager del i deras sorg. Biurman Brefst. 49 (1729, 1767). Han tager upriktig del så väl i enskylta som allmänna olyckor. Dalin Arg. 1: 264 (1733, 1754). Född i en vrå på Svedjenäs kan jag intet annat, än taga del i alt hvad Grollen angår. Dens. Vitt. II. 6: 118 (1740). Jag vet ei orsaken, at mitt hierta tager så mycken del uti hennes olyckor. Säfström Banquer. K 1 b (1753). Jag är öfvertygad om den ömma del, H(ög)l(ärde) Herr Lectorn tager i våra öden. J. J. Björck (1790) i Ur Finl. hist. 291. Den stackars gossen har just tårarne i ögonen. Han tar mycken del i det som rör min Systerson ser jag. Bunge Älsk. 65 (1799). Taga den lifligaste del i ens öde. Weste (1807). För mina olycksöden / Blef jag af henne älskad; hon af mig / För det att hon så varmt tog del i dem. Hagberg Shaksp. 10: 289 (1850). — (knappast br.) Konung Valdemars (dvs. V. Atterdags) inkräktning af Gothland hade kunnat blifva honom ganska dyr, så framt man i Sverige tagit så alfvarlig del däruti, som Vendiska Städerna och några Tyske Förstar. Lagerbring 1 Hist. 3: 475 (1776).
ε) (†) i uttr. taga sig del af (ngt), intressera sig för, bekymra sig om, fråga efter. En wil sig nappast dehl af annars arbet taga, / Men sij! en Konung bör för alla omsorg draga. Spegel Återv. par. 26 (1711). Jag tager mig ingen del derutaf. Pfeif De habitu 263 (1713).
ζ) i förb. som beteckna, att ngn får l. tager l. har kännedom om l. lämnar underrättelse l. meddelande om ngt o. d.
α’) [jfr fr. il en a eu part, donner part de quelquechose à quelqu’un] (i sht i kanslispråk o. officiell stil) i uttr. få (undfå, erhålla, bekomma) del af (en skrifvelse l. ett dokument, en rättegångshandling o. d., en nyhet l. hemlighet, ett förtroende l. i allm. ett sakförhållande l. en händelse), få kännedom l. kunskap om l. reda på, blifva invigd i; jfr DEL-FÅENDE; begära del af (ngt), begära att få kännedom om l. reda på (ngt); gifva l. lämna (ngn) del af (ngt), delgifva l. meddela (ngn ngt), underrätta (ngn) om (ngt), bringa (ngt) till (ngns) kännedom, inviga (ngn) i (ngt); taga del af (ngt), förskaffa sig kännedom om l. göra sig underrättad om (ngt); ngn gg hafva del af (ngt), hafva kännedom l. kunskap om (ngt). Gifva del af nogot imitatione Gallica dicitur, donner part de quelque chose. Pfeif De habitu 263 (1713). Hr Riks-Rådet (har) .. icke velat, det något uti accessionsvärket skulle afslutas, innan högstbemälte Keiserlige (ryska) hof däraf fått del. 2 RARP 5: 671 (1727). En nyligen inkommen ansökning, hvaraf Eders Excellencer .. behagat lemna mig dehl. Höpken 1: 387 (1740). (Att domaren) altid låter Landtmätaren .. få behörig del af det, som vid Tinget slutit varder. Publ. handl. 4: 2853 (1749). Deras Kongl. Maj:ter förbinda Sig gemensamt, at gifva del af denna Convention åt alla krigförande Magter. Convention 27 mars 1794, s. B 2 a. Hvilken anmälan uti Rättens Inteknings-Protocoll bör intagas, och hvar och en, som deraf del begär, sådant genast meddelas. Förordn. ang. bolag 28 juni 1798, s. 3. Där någon gång hända skulle att någon med Utskottets utslag vore missnögd, ägde han att innom (femton dagar) efter deraf erhållen bevislig del .. Besvär deröfver hos Conseilens Oeconomie-Departement andraga. Calonius Suppl. 142 (1812). Hvar som begär, äge att hos Rätten undfå del af Ägtenskapsförord. Förordn. ang. ändr. af giftermålsb. 1818, s. 4. Resan företogs i största hemlighet; endast Axel Oxenstjerna och några få förtrogna hade del deraf. Fryxell Ber. 6: 48 (1833). Enligt ett ständernas beslut fick konungens tal icke införas i rådsprotokollen, sålunda icke häller lemnas till tryckning, innan riksens ständer fått del deraf. Odhner G. III 1: 54 (1885). Så tog man då ändtligen del af huru de tilltänkte inackorderingarne ville ha det. Hedenstierna Fru W. 12 (1890). Annerstedt Rudbeck Bref cxxxxvi (1905). — (†) Aflägga .. tacksäijelse för den part och dehl han fått af R(idderskapets) o(ch) A(del)ns slut (dvs. beslut). 2 RARP 5: 285 (1727). Sedermera hafva Herr Hof-Rådet Warmholtz och Herr Assessor Gagnerus med lika vänskap lämnat del af märkeliga uplysningar. Lagerbring 1 Hist. 3: Föret. (1776).
β’) [jfr få, lämna meddelande, underrättelse om o. d.] (†) i uttr. få del om (ngt) = få del af (se α’), lämna (ngn) del om (ngt) = lämna del af (se α’). Konungen i Preussen tackade mig för den förtroliga dehl jag lemnat honom om nyssbemälte tartariska emissaires afgifne raport. Höpken 2: 247 (1753). G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 429 (1782). (Konungen) förklarade sig anse kriget begynt. Hertigen af Södermanland, som härom fick skyndsam del till sin efterrättelse, borttog tvenne ryska fregatter. Adlerbeth Ant. 1: 38 (c. 1792). Huru statsrådet fått del därom, vet jag intet. L. v. Hausswolff (1810) i För 100 år sen 213.
3) med förbleknad bet., i uttr. för min, din, vår osv. del, för egen del o. d.
a) [jfr d. for min del, holl. voor mijn deel, t. für mein(en) teil; jfr äfv. eng. for my own part, I have no hope of any material benefit, fr. pour ma part, j’ai fait tout ce que j’ai pu, lat. pro mea parte] för min osv. del, hvad mig osv. beträffar l. vidkommer; stundom: (jag) å min sida osv.; ofta för att moderera allmängiltigheten af ett påstående l. markeraen viss anspråkslöshet (som emellertid gärna direkt uttryckes gm ett tillfogadt adj.-attribut); numera bl. i sg. För min del har jag ingenting att invända mot saken. För min ringa l. enskilda l. privata l. personliga del. (Det vore mig kärt) att wete, åm i någet schriftliget swara wele heller eij. För min deel hafuer jagh megh änn på sådana swahr inteth betencht. T. Bielke (1597) i Hist. bibl. 2: 300. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Jag för min ringa dehl kan (icke) .. finna, att … 2 RARP 4: 118 (1726). I medlertid tviflade han för sin del, at Hans Konung vorde samma puncter samtyckandes. Nordberg K. XII 1: 423 (1740). Jag för min enskylta dehl. Höpken 2: 431 (1757). För min lilla del, intet vet jag just om jag nånsin blir gift. Schröderheim Opt. 4 (1794). För sin egen del var han .. en i högsta måtto ordentlig man. Ödmann Hågk. 35 (1801). Det må andra göra efter som de hafva hågen. Men jag, för min del, tycker icke om .. ett uppbrukadt torp. Almqvist Grimst. 14 (1839). Vi för vår del se och höra långt heldre den politiske nybörjaren diskussionsvis tala och skrifva om statens högsta angelägenheter, .. än vi se (osv.). B. E. Malmström 7: 406 (1845). Hofrättsrådet Bergenstråle hade dristat i ett memorial yttra, att han beklagade och för sin del ångrade de ord som väckt konungens missnöje. Odhner G. III 1: 32 (1885). NF 17: 119 (1893). För min del kan jag ej obetingadt gå in på dessa yrkanden. V. Vasenius i Tidskr. ped. fören. 1903, s. 191. — (†) i pl. med anslutning till pluralt subj. i uttr. vi för våra delar o. d. = vi för vår del osv. 2 RARP 4: 405 (1727). Ty kunna vi för våra delar icke styrka Kongl. Vettenskaps-academien att bifalla denna hr professor Laurels methode. Benzelius o. Rudenschöld (c. 1752) hos Hernlund VetA o. Laurels rättskr.-försl. 29. Sedan de öfrige Riksstånden för sine delar bifallit Hemliga Utskottets betänkande. Ad. prot. 1789, s. 705.
b) [jfr ä. eng. we oughte to offer yt vp vnto hym with thankeynges for his part, and meke our selfe for our part] (mindre br.) i uttr. för ngns del o. d., för ngns skull, för ngns räkning. Jag vet, att du är invigd i akademiens hemligheter. Skulle du likväl ej hört något härom, så vill jag icke, att du för min del gör någon efterfrågan. Tegnér 5: 48 (1805). Ihre författade sin ordbok för egen del och ej såsom embetsåliggande. Beskow Præs. i VetA 1856, s. 16. Allt större fordringar (ställas) på tullen för statens del. Fahlbeck Handelspol. 69 (1892). Den fattige Lapp-Manel hade ock det han tänkte på för egen del. Högberg Vred. 1: 203 (1906).
-ALG3~2. [bildadt ss. öfv. till DIATOMACÉ, snarast till DELA, v.1 1, 18] (knappast br.) benämning på individ l. art l. släkte af en viss grupp bland algerna: diatomacé, diatomé. Holmström Geol. 129 (1877). —
(I 1) -BEGREPP~02. [jfr t. teilbegriff] log. begrepp som utgör en del af ett annat begrepps omfång. Nyttighetsbegreppet (kan) omfatta såväl sakliga nyttigheter som personliga nyttigheter eller tjänster, hvilket naturligtvis ej hindrar att i förekommande fall operera med delbegreppen nyttiga saker och tjänster hvar för sig. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 12 (1891). —
(I 1) -BEHOF~02. nat.-ekon. om hvarje särskildt fall af ett behof. De flesta arter af behof kunna uppdelas i ett större eller mindre antal konkreta behof eller ”delbehof”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 20 (1891). —
(I 1) -BESTÄMNING~020. log. speciell bestämning i en komplex af bestämningar. Om .. Differentia specifica icke är till alla sina delbestämningar angifven — så kommer sjelfva Definitionen .. att innehålla för få kännetecken. Afzelius Log. 61 (1859, 1864). —
-BETECKNING~020. särsk.
2) (föga br.) till I 5 (a α). Delbeteckningar, ss. treding, fjärding, åtting. Tamm Avl.-änd. hos sbst. 57 (1897). —
(I 1) -BILD~2. särsk. fotogr. om hvar o. en af de, vanl. tre, primära fotografiska bilder af ett föremål gm hvilkas förening en bild i naturliga färger uppkommer; jfr -NEGATIV, -POSITIV. G. Malmberg i Fotogr. tidskr. 1899, s. 137. Därs. 1901, s. 199. PT 1908, nr 25 A, s. 2. —
(I 1) -BLAD~2. bot. småblad som tillsamman med andra bildar ett sammansatt blad. Primordialbladen (på Actæa spicata) äro 3-delade i enkelt groftandade delblad. Sylvén Sv. dikotyl. 1: 284 (1906). —
(I 1) -BLADIG~20. bot. om växt: som har delblad; som har delade blad. Gulblommiga, mångåriga, delbladiga (ranunkel-)arter. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 258 (1867). —
(I 1) -BRUK~2. [jfr t. teilbau; jfr äfv. lat. locare agrum partibus] nat.-ekon. om det brukningssystem enligt hvilket afkastningen af en jordegendom i viss proportion delas mellan ägaren o. en l. flere brukare; jfr HÄLFTEN-, TREDINGS-BRUK m. fl. Delbruk kan sägas förekomma under tvänne hufvudformer, nämligen dels såsom ett med arrendebruk samordnadt slag af jordlega, dels såsom ett verkligt bolagsförhållande mellan jordens egare och brukare. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 131 (1895). —
(I 1) -BRUKARE~200. [jfr t. teilbauer; jfr äfv. lat. colonus partiarius] nat.-ekon. person som mot en viss del i afkastningen brukar jordegendom som besittes af en annan. I äldre tider har delbrukaren i de flesta länder väl i regeln varit mer eller mindre ofri. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 131 (1895). —
(I 1) -FABRIKAT~002. fabrikat som ej utgör färdig vara utan bl. detalj af l. ingrediens i en sådan. Svårigheten att erhålla tullrestitution för delfabrikat, som ej tillverkas inom landet. LD 1907, nr 6, s. 3. —
(I 1) -FENOMEN~002. (i fackspr.) speciellt fenomen som ingår i en komplex af fenomen. Atrofien af njuren är blott ett delfenomen af en allmän sjuklig förändring. Edgren Arterioskleros 19 (1897). —
(I 1) -FRUKT~2. [jfr nylat. mericarpium] bot. enfröig del af klyffrukt som affaller skild från de öfriga; äfv.: klyffrukt. Arrhenius Term. 160 (1843). Klyffrukter (kallas sådana frukter), hvilka vid mognaden lossna i enfröliga stycken eller delfrukter. Areschoug Växt. 52 (1875, 1885). Stundom klyfver sig frukten i två eller flera enfröiga delar, utan att fröna blifva fria. Sådana frukter kallas del- eller klyffrukter. Holmström Naturl. 126 (1888, 1895). Delfrukterna (af anis) äro vanligen sammanhängande, borsthåriga, matt grågröna eller ljust gråbruna. Sv. farm. 130 (1901). —
(I 1) -FURSTE~20. furste i ett delfurstendöme l. delrike. Piasternas välde (var) så att säga en delad makt. Slägtens alla medlemmar ansågo sig hafva rätt till land, och den myndighet, som slägtens hufvudman, ”storfursten”, kom att utöfva, berodde på delfurstarnas frivilliga eller tvungna samverkan. NF 12: 1476 (1888). De karolingiska delfurstarne. Boëthius Hist. läsn. 2: 163 (1898). —
(I 1) -FURSTENDÖME~0020, äfv. ~2010. jfr -RIKE, -STAT. Held o. Corvin Verldsh. 2: 264 (1848). De rent ryska knesarna härstamma från rjurikska husets förgreningar, furstefamiljer, hvilka herskade i de särskilda ryska delfurstendömena, innan dessa samlades i Moskvastorfurstens hand. NF 8: 925 (1884). —
-FÅENDE~200, n. mottagande, erhållande, undfående.
1) (i sht jur. o. adm.) till V 2 c ζ α’, med afs. på aktstycke o. d. som bringas till ngns kännedom. Vid uttagning eller delgifvande bör tillika meddelas bevis öfver delfåendet. Rabenius Kam. § 50 (1825, 1832). särsk. i uttr. (inom) åtta dagar (osv.) efter l. från delfåendet af en handling o. d., (inom) åtta dagar (osv.) efter att en handling (osv.) kommit ngn till handa. Kongl. Förordningen .. bestämmer besvärstiden till fyra månader från utslagets delfående. Cirkul. 4 febr. 1831, s. 3. C. S. .. förelades att inom åtta dagar efter delfåendet hit inkomma med skriftligt svaromål. PT 1897, nr 120 A, s. 4. Därs. 1907, nr 42 A, s. 4.
2) (föga br.) i allmännare anv. Vid konfirmandernas första delfående af sakramentet. Thomander 2: 364 (1853). Anmäla sig till delfående af de stipendier, som .. till högskolans lärjungar utdelas. Carlson Försl. t. ordn.-stadga f. Gbgs högsk. 3 (1890). Anm. Det i finl. ordb. (Sv.-fin. lagterm. (1883), Hahnsson (1888)) upptagna delfå torde bl. vara en till delfående konstruerad ordboksform. —
(V 2 c ζ α’) -FÅNGEN~20. (föga br.) nästan bl. med afs. på aktstycke o. d. som bringas till ngns kännedom: bekommen, erhållen, undfången. SAOL (1874; anf. ss. br. ”i embetsstil”). Lundell (1893). —
(I 1) -FÖRESTÄLLNING ~0020. [jfr t. teilvorstellung] psykol. föreställning som ingår ss. moment i en annan, sammansatt föreställning. Tuderus Kiesewetter 13 (1806). Lidbeck Anm. 217 (1811). (Vid reproduktionen) öfvergår individualåskådningen till en individualföreställning, delåskådningen till en delföreställning och åskådningselementet till ett föreställningselement. Larsson Psyk. 14 (1896). —
(I 1) -FÖRNIMMELSE~0200. psykol. förnimmelse som ingår ss. moment i en annan, sammansatt förnimmelse. De olika delförnimmelser, hvilka ingå i en komplex totalförnimmelse. Vannérus Wundts psyk. 176 (1896). —
-GIFVA, se d. o. —
(jfr V 2 c β) -HAFVA~20. [jfr t. teilhaben] (knappast br.) hafva del (i ngt). Wikner Platon 147 (1867, 1888). Längtan att delhafva i alltets obrutna vara. Fyris 1894, nr 48, s. 2. —
(V 2 a β, c β) -HAFVANDE~200, p. pr. ss. adj. l. sbst.1 m.||ig. [jfr t. teilhabend] jfr -ÄGANDE, adj. o. sbst.1 (numera knappast br.)
1) adj.: som har del l. är inblandad l. intresserad o. d. (i ngt); jfr DELAKTIG 1. Jag är delaktig eller delhafvande i den saken; J’y suis interessé. Pfeif De habitu 263 (1713). Samtelige uti desse svåra beskylningar delhafvande och uti sine embeten således angrepne Collegier. 2 RARP 4: 475 (1727). Et originalkiöpebref .. på Frälse Hemmanet Nöbbeled Söregård .., thet H:r Lectoren, utom de öfrige dehlhafvande arfvingar .. undertecknat. Växiö rådstur. prot. 7 juli 1736. Dalin (1850).
2) sbst.
a) till V 2 a β: person som äger andel i egendom o. d., delägare. Delhafwande uti Skatte-Rustnings-Hemman. Stadg. ang. landtmil. 1: 523 (1685).
b) till V 2 c β: person som har del i l. är inblandad i (ngt) l. har med (ngt) att göra; part (i rättstvist). (Om) saken, med sine redan bekanta delhafvande och vitnen, till den Lofl. Väsbo Härads Tings Rätt .. instämmas skall. Växiö domk. akt. 1751, nr 385. —
(V 2 a β, c β) -HAFVANDE~200, sbst.2, n. [jfr t. teilhabung] (föga br.) delaktighet; jfr -ÄGANDE, sbst.2 I anseende til des (dvs. tullbetjäntens) jäfachtighet eller del-hafvande i beslaget. Arnell Stadsl. 124 (1730). Dalin (1850). Wikner Medit. 3: 131 (1874). De ”medfödda idéer”, om hvilka Cartesius talar, fattades af honom (dvs. Geulincx) såsom ett själens delhafvande i Guds eviga förnimmande. NF 5: 1141 (1882). —
(jfr V 2 a β) -HAFVARE~200. [jfr t. teilhaber] (numera knappast br.) delägare; bolagsman, kompanjon; jfr DELTAGARE 3. Delhafvare i handel. Möller (1745, 1755; under associé). Lind (1749; under theil-genoss). Dalin (1850). Schulthess (1885). —
-HUFVUD~20. [snarast till DELA, v.1 3 b] (knappast br.) tekn. = DELNINGS-HUFVUD. Priskatal. fr. W. Sonesson 1895, s. 29. —
(I 1) -KRAFT~2. filos. kraft som utgör ett moment i en annan kraft. Själarne äro (enl. Filo) de lägsta af dessa i logos innehållna delkrafter eller delväsenden. Rein Psyk. 1: 89 (1876). —
-MASKIN~02. [snarast till DELA, v.1 3 b; jfr t. teilmaschine] tekn. (knappast br.) = DELNINGS-MASKIN. Almroth Karmarsch 652 (1839). —
-MÄSSIG~20. [snarast till DELA, v.1 11; jfr t. teilmässig] (föga br.) i sht spelt. berättigad att vara med o. få sin andel vid en (för)delning. För att vara delmässig eller få sin andel af de oafspelte beterne (i vira), måste man sjelf hafva satt ett visst öfverenskommet antal sådana. Lindskog Spelb. 185 (1847). —
(I 1) -NEGATIV~002, sbst. fotogr. negativ delbild använd vid framställning af fotografi i naturliga färger. J. Hertzberg i Fotogr. tidskr. 1904, s. 55. Man framställer efter de tre delnegativen tre färgade positiva bilder. 2 NF 8: 1003 (1907). —
(I 1) -NYTTA~20. [jfr t. teilnutzung] nat.-ekon. om hvarje särskild användning af en saklig nyttighet, hvilken ss. sådan kan användas en följd af gånger. Sedan genom ”ombrukningen” eller den upprepade användningen af en sådan nyttighet ett större eller mindre antal ”delnyttor” .. afsöndrats. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 16 (1891). —
(I 1) -POSITIV~002, sbst. fotogr. positiv delbild använd vid framställning af fotografi i naturliga färger. J. Hertzberg i Fotogr. tidskr. 1904, s. 51. —
(I 1) -PRODUCENT~002. nat.-ekon. producent som bl. åstadkommer en del af en arbetsprodukt l. bl. förfärdigar ngn viss detalj l. vissa detaljer däraf l. bl. delvis bidrager till dess framställande. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 285 (1897). —
-PRODUKT~02. särsk. till DELA, v.1 18: produkt af en delning l. klyfning. (Man) måste .. antaga, att af en befruktad äggcells delprodukter hvar och en måste ärfva alldeles lika mycket af äggcellens egenskaper. 2 NF 4: 1387 (1905; om de båda celler som uppstå vid en enkel cells delning). —
-PUNKT~2. [måhända till DELA, v.1; jfr t. teilpunkt] punkt där ngt är deladt l. skall delas, delningspunkt. Möller (1790). Hvarje sådan cirkel (å ett skärtygs delskifva) är delad i ett visst antal lika delar, och delpunkterne utmärkas genom noggrannt borrade .. hål. Almroth Karmarsch 652 (1839). Tekn. tidskr. 1898, B. s. 7. —
(I 1) -RIKE~20. jfr -STAT. De asiatiska delrikena erkände abbasibernas andliga makt. Boëthius Hist. läsn. 2: 117 (1898). —
(jfr I 5) -RÄKNING~20. (föga br.) räkning med bråk (i motsats till räkning med hela tal). (Räkneorden) förenas .. med del .. för att uttrycka delräkning. Tredjedel. Collnér Lärob. 101 (1815). —
(V 2 a) -RÄTT~2, sbst. (i fackspr.) rätt till andel i egendom af ngt slag. Den historiska tidens arfsrätt .. utgör en särskild rätt vid sidan af den delrätt, som tillkommer samägare. W. Sjögren i Nord. tidskr. 1898, s. 654. —
(I 2) -SIFFRA~20. siffra angifvande särskild del af ett arbete; jfr -BETECKNING 1. För periodiska skrifter, som utkomma i regelbundna .. årgångar, utsättes i stället för delsiffra årgångens årtal. Anvisn. t. insaml. af språkprof 7 (1893, 1898). —
1) tekn. uppdelad skifva medelst hvilken cirklar kunna delas i lika stora delar l. kuggar inskäras i hjul osv.; delningsskifva; jfr GRAD-SKIFVA. Almroth Karmarsch 653 (1839). Maskinen är .. en noggran delningsmaskin och tjenar till framställning af delskifvor och hjul af hvarjehanda slag. Priskatal. fr. W. Sonesson 1895, s. 29.
2) urmak. skifva i slagur hvilken reglerar timslagen, staffel. Schweder Handb. f. urmak. 25 (1874). —
(I 1) -STAT~2. mindre stat som (jämte andra dylika) ingår i en större stat; äfv.: stat som uppstått vid delningen l. sönderfallandet af en större stat; jfr -RIKE. Boëthius Hist. läsn. 2: 166 (1898). Den direkta beskattningen är (i tyska riket) delstaternas ensak, med hvilken riket icke tager befattning. 2 NF 3: 110 (1904). Socialt och moraliskt, om också icke juridiskt, sjunker delstaten långsamt och säkert i betydelse gent emot helstatens auktoritet och majestät (i Förenta staterna). Kjellén Stormakt. 2: 85 (1905). —
(I 1) -STATION~02. telegr. om hvarje särskild af de vid ändan af en linje för multiplextelegrafering befintliga apparaterna. Tekn. tidskr. 1896, M. s. 49. 2 Uppf. b. 3: 442 (1897). —
(jfr I 5) -STRECK~2. streck som utmärker (under)afdelning l. grad osv. å mät- l. viktskala o. d. SFS 1878, nr 49, s. 13. Hvart tionde delstreck .. är utdraget öfver mätstockens hela bredd. Lindeberg Sv. mått 4 (1880). (Chevalliers gräddmätare) består af en .. glascylinder, så graderad, att delstrecken direkt angifva gräddprocenten. Juhlin-Dannfelt 117 (1886). K. Bohlin i VetAÅrsb. 1905, s. 186. —
(I 1) -SYMTOM~02. (i sht med.) speciellt symtom som ingår i en komplex af symtom. Årsber. fr. Sabbatsb. sjukh. 1891, s. 58. Herrlin Minnet 58 (1909). —
-TAGA, -TAGANDE, n., se d. o. —
-TAGARE, -TAGARINNA, -TAGELSE, -TAGERSKA, se d. o. —
(I 1) -TAL~2. Hopsummerar man .. de olika tim- och halfslagen på 12 timmar, blifver summan = 90; alltså uppsättes (del-)skifvan uti en skärmaskin som har deltalet 90. Schweder Handb. f. urmak. 26 (1874). —
(I 1) -TON~2. (nytt ord) fys. (o. mus.) om hvar o. en af de enkla toner (grundton o. öfvertoner) som ingå i en klang: partialton. (De i en klang ingående enkla tonerna) kallas partialtoner (dvs. deltoner). Noreen Vårt spr. 1: 347 (1905). —
-TÄKT, -VIS, se d. o. —
(I 1) -VÄRDE~20. nat.-ekon. värde som jämte andra ingår i ett större värde. Innan vi .. gå att sammanföra .. delvärdena å den svenska jorden i en summa. Fahlbeck Sv:s nat.-förm. 11 (1890). —
(I 1) -VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. filos. Då .. Gud är organismen af alla ändliga väsenden .. så är det klart, att intet ändligt väsende kan fullt fatta sin urindividualitet i Gud utan ständigt afseende på sitt förhållande till de öfriga delväsendena i Gud, tillsammans med hvilka det utgör den stora urorganismen. Claëson 1: 115 (1857). Rein Psyk. 1: 89 (1876; se under -KRAFT). —
(I 1) -ÅSKÅDNING~020. psykol. åskådning som ingår i l. bildar ett moment af en annan åskådning. Samtliga de förnimmelser, som ingå i uppfattningen af ett helt föremål, utgöra en individualåskådning (citronen); de förnimmelser, som ingå i uppfattningen af en särskild egenskap hos föremålet, utgöra en delåskådning (den gula ytan). Larsson Psyk. 13 (1896). —
1) (numera föga br.) adj.: som äger l. har del (i ngt); jfr DELAKTIG 1. Vi varde del-egande uti hans (dvs. Kristi) goda, och han delegande uti vårt elände. Borg Luther 1: 426 (1753). Alt därföre gör man försvarligast, om man .. antager hela hjernans, lilla hjernans, och deras tilhörigheters märgväsende, tilsammans delägande, om det så kan tåla sägas, af vår Själs närmaste verkningar. Martin Præs. i VetA 1763, s. 24. De i allmänningen delägande Häradsboers enhälliga samtycke. G. Adlersparre i LBÄ 21—22: 56 (1799). Dalin (1850). Kindblad (1868).
2) (numera knappast br.) sbst.: delägare. Den större delägande i samma Jord. Stadg. ang. landtmil. 2: 456 (1691). Att den, som äger största dhelen uti ett så lijtet säterije, .. må vara berättigad att gifva den mindre dheläganden therutinnan lösen efter laga värdie. 2 RARP 5: 686 (1726). Alle andre, hvilka .. äro med ombud thertil af någon annan delägande försedde. Försäkr.- o. hafveristadga 1750, s. 2. Dalin (1850). Berndtson (1881). —
(jfr V 2 b) -ÄGANDE~200, sbst.2 n. (knappast br.) delaktighet, deltagande; jfr -HAFVANDE, sbst.2 Städernas delägande i lagstiftningen. Dalin (1850). —
-ÄGARE, -ÄGARINNA, -ÄGARSKAP, -ÄGERSKA, se d. o. —
(I 1) -ÄTT~2. (i fackspr.) Skillnad (måste) göras mellan själfständiga ätter samt gren- och del-ätter. Delätter äro, utom de .. genom upphöjelse döda, de enligt R. F. § 37 andra ätter tillhörande släkterna. Grenätter äro de afledda släkterna. Fahlbeck Sv:s adel 1: 315 (1898).
B (†): (V 1 a γ slutet) DELA-RÅ. råmärke mellan olika tegar l. delar; jfr DELDA-RÅ. Tegar (skola) medh råmärken skillias ifrå hwarandra, så att hwar må weta medh rätta sin deel, och thy äga deelaråå sättias nedher mellan åker och ängietegar. Lagförsl. 365 (c. 1606).
C (†): (I 1) DELE-LÖS. [jfr t. teillos] som ej har delar, som ej kan delas. Den lärde Leibnitz påstod, at hvart och et af de små osynlige solgranden dem han hölt före vara delelöse, repræsenterar universum. Högström Tankar om Gud 31 (1741, 1773).
D (†): (V 2 a) DELS-BRODER. [jfr t. teilgenoss] delägare, deltagare, kompanjon. (Lat.) Partiarius .. (sv.) Deelsbroder, then wij hafwa något gemeent medh. Lex. Linc. (1640). jfr MEDDELS-BRODER.
Spalt D 554 band 6, 1909