| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄMBETE äm3~be2te, n.; best. -et; pl. -en (OPetri 4: 320 (c. 1540) osv.) ((†) = ArbogaTb. 3: 350 (1525), Rydelius Förn. 160 (1737); -er, äv. att hänföra till sg. ämbet, CivInstr. 6 (1541), Rydqvist SSL 2: 313 (1857)); förr äv. ÄMBET, n.; best. -et; pl. -er (se ovan).
1) (utom i slutet numera mindre br.) om uppgift (se d. o. 4) l. plikt l. åliggande o. d. (som tillkommer ngn på grund av befattning l. ställning l. funktion); särsk. i uttr. göra sitt ämbete, fullgöra sin (ämbets)plikt (jfr GÖRA, v.1 IV 2 b); förr äv. konkretare, om enskild sådan uppgift osv., särsk. i uttr. Guds ämbete (se GUD II 3 a slutet; jfr 2 d); äv. oeg. l. bildl., om saks funktion l. uppgift. En doch prestens yppersta embete är ath lära sin almogha gudz oord. FörsprNT 4 a (1526). Ty ath så som wij vthi en lecame haffuom många lemmar, men alle lemmar haffua icke alt samma änbetet. Rom. 12: 4 (NT 1526; Bib. 1999: uppgift). Öfwergifwer någon sin Maka .. måste then werldzlige Domaren giöra sitt Embete, och skaffa then öfwergifne rätt. Kyrkol. 16: 8 (1686). Bokstafven c, som har så många olika ämbeten, så at han ofta gäller som k, g, s, t, d, h, af sammansatte Romerske ord. Pfeiff Fynd 21 (1803). Åkerbruket, ängskötsel, plantationer .. behöva ju icke mindre än andra ämbeten och beställningar förnuftigt och välmående folk. HT 1949, s. 5. Ymer 1951, s. 213. — särsk. [numera ofta med anslutning till 2] (fullt br.) i uttr. falla ngn i ämbetet (se FALLA VII 3 a).
2) inom kyrka l. stat: officiell befattning (med tanke på de därmed samhöriga tjänsteåliggandena); i fråga om världslig befattning dels om underordnad befattning med mindre självständiga arbetsuppgifter (äv. allmännare, om offentlig tjänst l. anställning o. d.), dels om överordnad befattning (direkt underställd statsöverhuvud l. regering o. d.) med självständigt o. övergripande ansvar för verksamhetsområde (äv. om högre politisk befattning ss. statschef l. minister o. d.); särsk. i uttr. bekläda ett ämbete, inneha ett ämbete (jfr BEKLÄDA II 2); förr äv. i uttr. kall och ämbete (se KALL, sbst.2 4 e); äv. utvidgat, om uppdrag i sällskap l. orden o. d. (se e). G1R 1: 259 (1524). Epther thet mons nielsson eder bergxfogthe haffuer .. giffuith oss tiil forsthaa at han ingelwndha lengher wil bliffua wiidh thet embethet. G1R 3: 160 (1526). The höge Ämbether .. som är Drotzet, Marsk, Cantzeler, Amiral, Skattmestare, Cammerrådh, Tygmestare och Stallmestare. Lagförsl. 16 (1609). Tå iagh .. hadhe beklädt månge Ämbeter. Phrygius Föret. 27 (1620). (Jag hade) en man lärdh / Biskops ämbete war han wärdh. Messenius Christm. 237 (c. 1630). Alle the som uti Läroståndet, wid Kyrckior, Academier, Gymnasier eller Scholar, något Embete tilträda. Kyrkol. 1: 1 (1686). (I Oskar I:s) regeringstid fingo många af hans käraste sysselsättningar stå tillbaka för de ännu allvarsammare till hvilka hans dyra embete kallade honom. Thomander 1: 519 (1859). Rättsskipningen och förvaltningen, beskattningen och försvaret kräfva nya embeten, som antingen utöfvas såsom hedersposter af bördens eller förmögenhetens aristokrati eller tillsättas af folket .. bland därtill särskildt utbildade personer, som innehafva sin befattning såsom ett särskildt lefnadsyrke. EkonS 1: 46 (1891). Professuren i litteraturhistoria vid Stockholms högskola (blev) ledig genom Karl Warburgs bortgång; han hade då någon tid uppehållit ämbetet efter inträdd pensionsålder. 3SAH 61: 40 (1950). — jfr AMIRALS-, BISKOPS-, DIAKON-, DOMAR-, DOMPROST-, FISKALS-, FOGDE-, INTENDENTS-, JARL-, KANIK-, KONUNGA-, KRIGS-, KRIGSMANS-, KÄMNÄRS-, LAGMANS-, LANDSHÖVDINGE-, LÄNSMANS-, LÄRAR-, PATRIARK-, POLISMÄSTAR-, PRESIDENT-, PROFESSORS-, REGEMENTS-, REKTORS-, RIKSDROTS-, RIKSJÄGMÄSTARE-, STATSMINISTER-ÄMBETE m. fl. — särsk.
a) i fråga om att ngns ämbetsinnehav inleds; särsk. i förb. med sådana verb som tillträda, inträda, insätta, förr äv. komma, sättas. När dhe först komma til ett embete, snåla dhe omkring sigh. Grubb 775 (1665). Item begiärtes, at ingen andelig eller werldslig skulle .. sättias til något embete, utan han hade först giordt sin Tros bekiännelse. Werwing Hist. 1: 145 (c. 1690). Den 20 april tillträdde jag ämbetet. De Geer Minn. 1: 175 (1892). På den tomt .. där kyrkan skall uppföras kommer biskop Helge Ljungberg att insätta den nya kyrkoherden i sitt ämbete. Expressen 2/4 1957, s. 32. Att stora politiska partier skall förbjudas .. och valda politiker förhindras att inträda i sina ämbeten. SvD 28/11 2000, s. 23.
b) i fråga om att ngns ämbetsinnehav upphör l. förloras; särsk i sådana uttr. som dels ämbetets förlust, dels mista l. nedlägga l. avsäga sig ämbetet l. sitt ämbete. Taga Embetet ifrån enom. Linc. A 2 b (1640). Är han en Lärare i Kyrkio, Schola eller Academia, och honom tyckes icke hafwa samweet medh then meeningen tijga .. så afsäije sig heller embetet. KOF II. 2: 474 (c. 1655). Wiger Prest enkling, eller enka, förr än afwitring lagliga skedd är; miste embete sitt. GB 12: 1 (Lag 1734). Flere personer af konungens tillgifnaste .. begärde nedlägga sina ämbeten. Adlerbeth Ant. 1: 90 (c. 1792). Du är dömd till landsflykt och jag till ämbetets förlust. Siwertz JoDr. 403 (1928).
c) [jfr lat. ex officio] i fråga om att ngn gör l. gjort ngt inom ramen för l. under utövande av l. i kraft av sitt ämbete, i sådana uttr. som på sitt ämbetes l. å l. på ämbetets vägnar (se VÄGNAR 2 b).
d) om l. elliptiskt för prästämbetet; särsk. i uttr. andans ämbete (se ANDE VII 3 a), Guds ämbete, Herrans ämbete (se HERRE 6 b β slutet), ordets, äv. (ålderdomligt) evangelii ämbete, prästämbetet (äv. med tanken särskilt riktad på prästs uppgift att förkunna o. sprida Guds ord (jfr 1)); ss. senare led i vissa ssgr äv. metonymiskt för: präst (jfr PRÄST-ÄMBETE 3, PREDIKO-ÄMBETE 2); äv. (om ä. förh.) om prästämbetet betraktat ss. offentlig myndighet, särsk. i ssgn PASTORS-ÄMBETE (jfr 3). The (som) vigdhe ære til gudz embeth. G1R 1: 32 (1521). (Prästämbetet) är jtt sådana embete at then thet haffuer han är plichtigh epter gudz bodh och strenga befalning ath predika och förkunna hans oord. OPetri 1: 357 (1528). Thernäst är ganska höghnödigt, at wij som vthi Evangelij ämbete stadde äre, haffua ett wakande ögha på oss sielffue och wåra tilbetrodde Församblingar. Hb. 1614, Föret. s. 4 b. De kraf, som ställas på innehafvarne af ordets ämbete, äro ingalunda små. SvD(A) 14/4 1904, s. 5. — jfr HERDE-, KLERKE-, KYRKO-, KYRKOHERDE-, SJÄLASORGS-ÄMBETE m. fl.
3) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.) ämbetsverk; i sht i sg. best. Ämbetet skickar mig en ung man, som skall lära fiska. Strindberg Hafsb. 205 (1890). — jfr BERGS-, PATENT-, RIKSANTIKVARIE-, RIKSÅKLAGAR-ÄMBETE m. fl.
4) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om hantverk l. hantverksyrke l. ställning l. befattning ss. hantverkare (l. i fråga om viss därmed likställd yrkesutövning); äv. liktydigt med: skrå (se SKRÅ, sbst.2 2 a) (äv. koll., om skråmedlemmarna) (jfr GILLE 4 b); förr äv. allmännare, om yrke i allmänhet. G1R 1: 242 (1524). Ald(er)ma(n)nen for bardske(re)rene bekende sich haffua m(edh) hela embetit taghit til borgha(n) aff mest(er) g(re)ger for xxxiij m(ark) krydd(er). OPetri Tb. 126 (1526). Att han aff sin befalning förschicker till Arboge tije eller tolff unge drenger, som kunde lähre ämbeten aff the handtverkere ther ähre. G1R 28: 451 (1558). Ytterst så draga många til Gymnasierna och Scolarne undan, allenast för att undfly et annat ärligit ämbete som kostar på ryggen. Rudbeck d. ä. Bref 1: 32 (1664). På hvar graffsteen står vthhuggit, hvadh ämbete the hafft haffva, som Smeder, Skräddare, Skoomakere etc. Gyllenius Diar. 188 (c. 1670). (Att skräddarämbetet) måste wara ett ibland de äldste, med Privilegier försedt ämbete. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 5 (1753). Mäster Påvel .. kastade en forskande blick öfver det församlade embetet med mästare och gesäller. Strindberg SvÖ 1: 240 (1882). Lund är .. en lärdomsstad och ett särskilt ämbete, akademismedens, har funnits. Kulturen 1947, s. 58. — jfr APOTEKAR-, BADAR-, BARBERARE-, BARDSKÄRAR-, BARKARE-, BARNMORSKE-, BOKBINDAR-, GLASMÄSTAR-, GULDSMEDS-, GÖRDELMAKAR-, HAMMARSMEDS-, HANDSKMAKARE-, HATTMAKAR-, HERDE-, HYRKUSK-, KNAPPMAKAR-, KÖPMANS-, KÖTTMÅNGLAR-, MJÖLKDEJE-, MJÖLNAR-, MÅLAR-, PERUKMAKAR-, REPSLAGAR-, RÖRSMEDS-, SCHATULLMAKAR-, SILLPACKAR-, URMAKAR-, VAGNMAKAR-, VINDRAGAR-ÄMBETE(T) m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. bruka ämbete, utöva hantverk l. (hantverks)yrke. Hwar .. (hantverkarna) thet ecke göra vilia (dvs. flytta in till Jönköping), skula the theres embithe ingalwnda brwka. G1R 1: 242 (1524). Tha varth lasse sskreda(ra) sak(e)r iij m(ar)k ffør d(et) ha(n) brwkade ij (dvs. 2) enbethæ. ArbogaTb. 3: 350 (1525). Denn handell drifuer, schall bliffua wedh sin handell, och den embete brukar, skall ingen anders handell driffua. TbLödöse 548 (1620). Hwar ock en som något grofft ämbete brukar. Linc. M 5 b (1640).
b) (förr) i uttr. vandra (up)på ämbetet, vandra ss. gesäll, genomföra gesällvandring. Ingen må mästare blifwa uthan han hafwer .. wandrat uppå Embetet In- eller uthrijkes. Fatab. 1912, s. 88 (1690). En gammal snickaregesäll .. som själv vandrat på ämbetet i många år. Kulturen 1972, s. 51.
B (†): ÄMBETE-SKRIVARE, se D.
C (†): ÄMBETES-ARBETE, -ATTEST, -BESTÄLLNING, -BESVÄR, -BOK, -BORGMÄSTARE, -BREV, -BRODER, -BROTT, -BÄNK, -BÖSSA, -DAG, -DEL, -ED, -FEL, -FOLK, -FÖRRÄTTNING, -FÖRSEELSE, -FÖRVALTNING, -FÖRVANT, -GILLE, -GÅRD, -GÅVA, -GÖROMÅL, -HANDRÄCKNING, -HAVARE, -HEDER, -HINDER, -HUS, -IVER, -KASSA, -KOST, -MEMORIAL, -MYNDIGHET, -MÅL, se D. —
-NACKLÄSSIGHET. (†) försumlighet i ämbetsutövning. Igiönom hwjlcket insjmuleres bådhe vndherdo(m)marne een stoor orättrådigheeth och Embetes nachlässigheeth. VDAkt. 1670, nr 91. —
-NAMN, -NIT, -ORDINANTIA, -PLIKT, -RUM, -RÄTTIGHET, -SAK, -SAMMANKOMST, -SKRIVARE, -SKYLDIGHET, -SKÖLD, -STAV, -STÄLLE, -SYSSLA, -SYSTER, -TALAN, -TITEL, -TJÄNST, -VERK, -VERKSAMHET, -VERKSTAD, -VÄG, -VÄGNAR, -ÅLDERMAN, -ÅR, -ÅTGÄRD, -ÄRENDE, se D.
D: ÄMBETS-ADEL. hist. adel vars ställning ss. sådan följer av innehav av vissa (högre) ämbeten; äv. (om ä. förh. i icke fackmässigt spr.): adel som i kraft av sin ställning hade företräde till högre ämbeten; jfr -aristokrati o. tjänste-adel, tjänstemanna-adel, ämbetsmanna-adel. SkånCorr. 2/9 1837, s. 2. Den Anglosachsiska adeln; det var en embets- eller tjensteadel, som småningom utbildade sig till ett ärftligt adeligt stånd. Strinnholm Hist. 3: 565 (1848). Statens tjenster äro pensioner, som hålla embetsadelns slägter uppe. Strindberg NRik. 43 (1882). —
-ANGELÄGENHET. angelägenhet (se d. o. 2) som rör ämbetsutövning; jfr -sak, -ärende o. tjänste-angelägenhet. HbgP 30/6 1835, s. 1. De flesta av .. (Dag Hammarskjölds tal) rörde ämbetsangelägenheter under FN-åren. SvD 29/7 1995, s. 25. —
-ANSVAR~02 l. ~20. ansvar (se d. o. I 3) som är förenat med (ngns) ämbetsutövning; särsk. (o. i sht) om sådant juridiskt ansvar (särsk. i förb. med prep. under); jfr tjänste-ansvar, tjänstemanna-ansvar, ämbetsmanna-ansvar. AB 30/6 1845, s. 2. Det är .. af två läkare under ämbetsansvar intygadt att sinnessjukdom föreligger. BoråsTidn. 28/3 1904, s. 2. Taxeringsmän bör underkastas fullt ämbetsansvar, anser JO. SvD(A) 14/3 1964, s. 7. —
-ARBETE~020. (ämbetes- 1718. ämbets- 1747 osv.) (numera bl. tillf.) arbete (se d. o. 5, 6) som sker inom ramen för ämbete; äv. konkret(are), om resultatet av sådant arbete (jfr arbete 11). Såsom wägarne äro nu tämmel(igen) swåra och min hälsa eij synnerl(igen) stark til hwariehanda Embetes arbete. VDAkt. 1718, nr 319. Första delen af detta Embets arbetet, blef mig aldeles owitterligen, på Drottningens höga befallning tryckt. Tessin Bref 1: Föret. 2 (1756). Mitt lika trägna Embetsarbete, som ei får underlåtas, utan måste jag hwarje Högtids- Sön- och Helge-dag färdas till kyrckan. VDAkt. 1792, nr 381. —
-ARISTOKRATI. hist. ämbetsadel; jfr aristokrati 3 o. ämbetsmanna-aristokrati. AB 16/11 1842, s. 1. Catharina Wallenstedt var en typisk representant för kvinnorna i 1600-talets ämbetsaristokrati. SvD 8/11 1995, s. 24. —
(2, 3) -ARKIV. arkiv som tillhör ämbete. AB 17/7 1850, s. 2. Breven om riksarkivets förvärv finnas i dess ämbetsarkiv. HH XXXII. 1: XI (1938). —
-ATTEST. (ämbetes- 1685. ämbets- 1801–1942) (†) till 2: attest utfärdad i ämbetet; äv. till 4: attest utfärdad av skrå; jfr -betyg, -bevis. Alla Regiments-Barberare, som intet kunna med Ämbetes Attest bewisa sig reda wara examinerade. LMil. 1: 526 (1685). I den embetsattest Hr Stadsfysikus Prof. Erikszon afgifwit utwecklar han på ett klart och bewisande sätt att hufwudorsaken till Jonszons död war de genom bränwinssupande åstadkomna .. oordningar i Jonszons kropp. NorrkpgT 16/11 1842, s. 3. DN(A) 1/7 1942, s. 7. —
-ATTRIBUT. attribut (se d. o. 2) fungerande som kännetecken l. symbol för ämbete (jfr -tecken); förr äv. ngn gg om väsentlig egenskap hos ämbete (jfr attribut 1). Ett system af embetsattribut, hvarigenom justitieombudsmannen skulle fylla sin bestämmelse ”att vara den borgerliga frihetens stöd”. DN 11/11 1897, s. 1. Som ämbetsattribut nämnes handsken redan i mitten av 900-talet som ett av de katolska biskoparnas insignier. Rig 1952, s. 1. —
-BANA. ämbetsmannabana; jfr bana, sbst.1 1 g γ, o. -karriär, -väg. Lehnberg Pred. 1: 164 (c. 1800). (De klassiska studierna) fordras i ett betydligt mått af alla, som söka inträde och fortkomst på de civila embetsbanorna. Järta 2: 549 (1835). —
-BEFATTNING. befattning (se d. o. 1) med verksamhet inom ämbete; äv. dels om verksamhetsområde för ämbete (jfr befattning 2 a), dels om till ämbete hörande syssla l. verksamhet (jfr befattning 2 c o. -göromål), dels befattning (se d. o. 2 d) inom ämbete, ämbetsplats, ämbetspost (jfr -tjänst o. ämbetsmanna-befattning). HH XXXII. 2: 180 (1773). At, då hos Oss, i kraft af särskilde författningar, Domare, Vitnen .. Embetsmän i Economiska mål äro förbundne at afhålla sig ifrån all Embetsbefattning, så ofta de finna sig vara genom hopp om egen vinning, skyldskap och hat frestade at utöfva den med väld. LBÄ 16–17: 169 (1798). Äfven i frågor, som lågo utom Scheffers embetsbefattning, inhemtade konungen gerna hans tanke. 2SAH 37: 209 (1863). En svår ögonsjukdom tvang .. (statsarkivarien) att 1883 frånträda sin ämbetsbefattning. FinBiogrHb. 225 (1896). De till länsstyrelsens ämbetsbefattning hörande ärenden handläggas å två avdelningar: landskansliet och landskontoret. SFS 1918, s. 371. —
-BEFOGENHET. (numera bl. mera tillf.) befogenhet (se d. o. 1 a) som följer med (innehav av) ämbete; jfr -rätt 1, -rättighet 1. AB 16/12 1848, s. 2. Prins Moritz kände sin ämbetsbefogenhet kränkt, då provinsen Hollands stater berövade honom förfoganderätten över av dem besoldade trupper. Almquist VärldH 5: 243 (1933). —
-BERÄTTELSE. skriftlig redogörelse för verksamhet utövad inom ämbete (avseende ett verksamhetsår); jfr berättelse 2 b. Wid Prästmötet i Wexiö den 11 Sept. 1696 ingåfwo Prostarne sina Embets-berättelser och Visitationer för förra året. Wallquist EcclSaml. 1–4: 415 (1790). —
-BESTYR. bestyr (se d. o. 3 (a)) som ingår i (ngns) ämbete; i sht i pl.; jfr -besvär, -göromål. KarlskrVBl. 28/5 1831, s. 11. En trogen, ehuru af familjeskickelser och embetsbestyr .. distraherad vän. Leijonhufvud Minnesant. 182 (1838). —
-BESTÄLLNING. (ämbetes- 1677–1734. ämbets- 1676–1737) (†) till ämbete hörande göromål l. uppgift (jfr beställning 4 o. -göromål); äv.: ämbete (jfr beställning 1 a β). UUKonsP 12: 145 (1676). Mine månge och dagelige ämbetes beställningar. VDAkt. 1677, nr 283. Herr Siggo, Castellanus Stockholmensis åhr 1306. tå Christiernus samma Ämbetes bestälning allareda afträdt hade. Peringskiöld MonUpl. 70 (1710). Rydelius Förn. 2 (1718, 1737). —
-BESVÄR. (ämbetes- 1669. ämbets- 1665–1798) (†) till 2: (betungande) ämbetsgöromål (jfr besvär II 3 b o. -bestyr) (i sht i pl.); äv. till 4: förpliktelse mot skrå (jfr besvär I 2). (Kyrkoherdens) långlige trooflitige giorde tienster, och dher uthi uthståndne, mångfaldige, store ämbeetzbeswär. VDAkt. 1665, nr 319. Mästare Enkia må uppehålla Handtwärcket och Wärckstaden, så länge hon sitter Enkia och sig ährligen förhåller, utan något Ämbetets-Beswär. SkråOrdn. 1720, s. E 1 b. Stenhammar 260 (1798; sannol. fel för Ämbets-Beswär). —
-BETYG. (utom i Finl. numera bl. tillf.) betyg (se d. o. I 2) l. intyg utfärdat av ämbetsinnehavare; särsk. (i Finl.) om personbevis; jfr -attest, -bevis. VDAkt. 1783, nr 354. Det med edelig förbindelse bekräftade Embets betyg, som Medicus Ordinarius i Orten och Provincial Medicus Doctor Colliander .. redan utfärdat om Lauréns sjukdom. VDAkt. 1792, nr 128. Skriftliga ansökningshandlingar med meritförteckning, ämbetsbetyg och betygsavskrifter. Hufvudstadsbl. 13/3 1988, s. 27. —
-BEVIS. (utom i Finl. numera bl. tillf.) bevis (se d. o. 3) utfärdat av ämbetsinnehavare; särsk. (i Finl.) om personbevis; jfr -attest, -betyg. Öfwer thesse göromål, och huru beskaffenheten af hans hälsa ytterligare befunnits, har han nu åstundat mit (dvs. en läkares) Ämbets Bewis. VDAkt. 1793, nr 202. Ansökningar till tjänsten jämte ämbetsbevis, studie-, tjänste- och språkintyg bör riktas till hälsovårdsnämnden. Hufvudstadsbl. 23/9 1988, s. 19. —
-BITRÄDE~020.
1) (numera bl. ngn gg) bistånd l. understöd lämnat gm l. under ämbetsutövning; jfr biträde 4. NorrkpgT 1771, nr 23, s. 3. Annan svensk undersåte, vilken .. är i behov av ämbetsbiträde av diplomatisk eller konsulär tjänsteman. SFS 1920, s. 953.
2) (numera bl. mera tillf.) om person som biträder ämbetsinnehavare i dennes ämbetsutövning; särsk. till 2 d, om präst som biträder kyrkoherde (jfr pastors-adjunkt); jfr biträde 5. GT 1788, nr 32, s. 2. Han hade kommit såsom ämbetsbiträde till en bister kyrkoherde. Olsson Herdam. 3: 83 (i handl. fr. 1921). —
-BOK. (ämbetes- 1594–1656. ämbets- 1546 osv.) [fsv. ämbetes bok] (förr) till 2: bok med förteckning över en stads ämbetsmän; äv. till 4: skråbok. Skråordn. 310 (1546). Denn 8 junÿ .. sattes embeter her i stadhenn effter lagh och gamble sedwane såsom embetz bokenn vthwijsanndes wardher. 3SthmTb. 6: 217 (1607). När en mesterswen .. sina saker igenom gådt hafwer och alt klart och richtigtt giordt för sigh och hans nampn vthj embetsboken inschrifwes. BtÅboH I. 2: 167 (1625). jfr smältare-ämbetsbok. —
-BOKFÖRING~020. bokföring som hör till ämbete. Att alla lokala, lägre myndigheter och tjenstemän skola affatta .. embetsbokföring .. på det språk, finska eller svenska, hvarå protokollen vid de kommunala förhandlingarna föras. SDS 3/5 1887, s. 2. —
(4) -BORGMÄSTARE. (ämbetes- 1672–1688. ämbets- 1672 osv.) (förr) borgmästare med ansvar för stadens byggnader o. hantverk; jfr -kommissarie. Embetz Borgmästaren (i Stockholm) .. skal medh Byggningzwäsende och Manufacturerne hafwa at beställa. Stiernman Com. 3: 1056 (1672; rättat efter orig.). —
-BOSTAD~02 l. ~20. bostad (se d. o. 2) som är upplåten (ss. löneförmån) åt ämbetsinnehavare; jfr -boställe, -våning o. tjänste-bostad. SthmAftonp. 9/3 1850, s. 2. Senatens president .. har inflyttat i Petit-Luxembourg, sin embetsbostad under sessionen. SD 13/4 1852, s. 1. —
-BOSTÄLLE~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) boställe (se d. o. 3) som är upplåtet åt ämbetsinnehavare; jfr -bostad. Hans innehafwande ämbetsBoställe Sjösås Prestegård. VDAkt. 1784, nr 255. —
-BREV. (ämbetes- 1723–1729. ämbets- 1718 osv.) brev skrivet å ämbetets vägnar; jfr -korrespondens. VDP 1718, s. 1031. Konungens beslut var verkligen fattadt, och Wetterstedt hade nu blott att uppsätta ämbetsbrefven till vederbörande myndigheter. 3SAH 3: 76 (1888). —
-BRODER. (ämbetes- 1577–1709. ämbets- 1545 osv.) [fsv. ämbitis brodhir] till 2: manlig kollega inom ämbete (jfr -kamrat o. tjänste-broder); särsk. till 2 d, om prästkollega; äv. (om ä. förh.) till 4: skråbroder (se d. o. 1); jfr broder 5 o. -förvant, -syster. G1R 17: 113 (1545). Kom för rätten Wulff jsersnidere, och begerede att han motte bliffue en embetzbroder vdi guldzsmedh embetet. 3SthmTb. 2: 25 (1596). (Hovkanslern) var .. ledamot af konungens råd, det vill säga utrikes statsministerns ämbetsbroder och hans jämlike i konstitutionellt ansvar. 3SAH 3: 103 (1888). Även av sina ämbetsbröder var han högt aktad och värderad som både människa och präst. MinnGPrästh. 1: 97 (1924). —
-BROTT. (ämbetes- 1717–1734. ämbets- 1717 osv.) (grövre o. med rättsligt straffansvar förenat) brott (mot ett ämbetes förpliktelser) som begås under ämbetsutövning (o. kan medföra avsättning); jfr -fel, -felaktighet, -förbrytelse, -förseelse o. ämbetsmanna-brott. LMil. 4: 1612 (1717). I synnerhet äge Hofrätten at döma öfwer thesza mål: .. Konungens Befalningshafwandes och Underdomares embetesbrott. RB 8: 2 (Lag 1734). —
(2, 3) -BYGGNAD. byggnad som rymmer ämbete l. verksamhet vid ämbete. AB 25/1 1841, s. 1. Riddarholmens förnämsta palats .. har förvandlats till Svea Hovrätts strikt släta ämbetsbyggnad. TurÅ 1950, s. 69. —
-BYRÅ. (numera mindre br.) kontor (se d. o. 6, 7) för ämbetsverksamhet; jfr byrå 3 o. -lokal, -rum. SthmAftonp. 17/6 1850, s. 2. Att den 7 dennes uppvaktade en deputation från de neapolitanske landsflyktige .. mayorn i Cork på hans embetsbyrå. AB 19/3 1859, s. 2. Föreståndaren för dessa .. förvaltningsområden biträddes .. af en ämbetsbyrå med talrik personal. Boëthius HistLäsn. 1: 424 (1895). SvD(A) 10/10 1967, s. 8. —
-BÄNK. (ämbetes- 1625. ämbets- 1702 osv.) (förr) om kyrkbänk avsedd för innehavare av (högre) kyrkligt ämbete; jfr bänk II o. biskops-bänk, präst-bänk. Rudbeckius Dagb. 53 (1625). Embetz bäncken, som allenast H(er)r Biskoppen och Probsten tillägnat är. VDAkt. 1703, nr 7. —
-BÄRARE. innehavare av ämbete; särsk. (i fråga om kyrkliga förh.) om vigd präst; jfr bärare 5. Kalmar 30/8 1877, s. 3. Genom prästvigningen upprättas den förbindelse mellan Kristus och ämbetsbäraren, som gör det möjligt för denne att handla och tala som representant för kyrkans Herre. SvD(A) 9/4 1961, s. 4. Varför inte .. finna en lösning som stärker talmannens auktoritet som den näst högste ämbetsbäraren i riket efter statschefen? VetlandaP 30/6 2018, 1: 2. —
-BÖRDA. om börda (se börda, sbst. 4) som ämbetsinnehav innebär. Sahlstedt Hoffart. Bih. 14 (1720). Jag .. är försäkrad, Bröder, at man lätteligen kan judicera, hwad swår Ämbets-börda mina axlar trycker. Loenbom Stenbock 3: 103 (1760). —
(4) -BÖSSA, förr äv. -BYSSA. (ämbetes- 1621. ämbets- 1618 osv.) [fsv. ämbitis byssa] (förr) bössa (se d. o. 1 f) som tillhörde skrå; jfr skrå-bössa, sbst.1 Tå lade ämbetet them ett wijte emellan, at huilken dän andre här efter skällte, han skulle gifua j ämbetz bÿszan straff förste gången. 3SthmTb. 10: 16 (1618). —
-DAG. (ämbetes- 1702. ämbets- 1766 osv.) om dag då ngn innehar l. utövar ett ämbete, särsk. dels i sådana uttr. som ngns första ämbetsdag, ngns första dag i ett ämbete, dels i uttr. ngns ämbetsdagar, ngns ämbetstid; förr särsk. till 2 d, om dag då pastorsexpedition är öppen. VDAkt. 1702, nr 251. De Ecclesiastika ärendenas ordentliga och oafbrutna gång, en faderlig men allvarsam uppsigt öfver lydande embetsbröder .. utmärkte hans embetsdagar. 2SAH 9: 200 (1819). Under ämbetsdagarna strömmade folk till prostgården. MinnGPrästh. 6: 3 (1930). USA:s nye konsul i Stockholm, som på sin första ämbetsdag utsattes för en hårdhänt studentprotest. AB 18/3 1968, s. 1. —
-DEL. (ämbetes- 1678–1717. ämbets- 1678–1783) (†) del (se d. o. I 1 e) av ämbetes ansvarsområde; jfr -funktion. VDAkt. 1678, nr 330. Iag nödgas röna flere hinder uti ämbets dehlarnas fulleliga utförande. VDAkt. 1783, nr 276. —
-DISTRIKT. (numera i sht i Finl.) distrikt inom vilket ett ämbete utövas. SP 31/8 1816, s. 2. Ifall till embetsdistriktet höra flere kommuner med olika protokollsspråk, skall uti expedition användas det språk, som är protokollsspråk i flertalet kommuner. FFS 1902, nr 18, s. 1. —
-DRIFT. (†) ämbetsutövning; jfr drift 16. VDAkt. 1781, nr 288. (Om hans) embetsdrift på sin nya plats (ss. landshövding i Uppsala) torde icke vara mycket att säga. BL 12: 347 (1846). SvD 17/9 1885, s. 3. —
-DRÄKT. om för kategori av ämbetsinnehavare utmärkande (enhetligt utformad) dräkt (se d. o. II 2 a) (buren under ämbetsutövning); jfr -rock, -uniform. Rådherrarne hade ej fått tid at aflägga ämbets drägterne (då de fördes till avrättning). Celsius G1 1: 71 (1746). Församlingsborna ser gärna att diakonissorna bär ämbetsdräkt. Kyrkpress. 1995, nr 6, s. 5. jfr riks-ämbetsdräkt. —
(4) -DRÄNG. (†) biträde l. lärling hos hantverkare; jfr dräng 1, 2. KlädkamRSthm 1554 A, s. 48 a. Embetz Drenger .. (omfattar) Slachtere Drengh .. Smidie Drengh .. Tÿnnebindere Drengh .. Brÿgger Drengh .. Kockedrengh .. Quarne Drengh. GripshR 1593, s. 88. GripshR 1610, s. 77. —
-ED. (ämbetes- 1720–1758. ämbets- 1687 osv.) [fsv. ämbetes edher] ed varigm (tillträdande) ämbetsinnehavare förbinder sig att fullgöra de förpliktelser som hör till ett ämbete; särsk. i förb. med verbet avlägga; jfr tjänste-ed. LMil. 2: 148 (1687). U. S. A:s trettionde president har avlagt embetseden. GbgAB 1923, nr 179 A, s. 1. —
-EXAMEN. (förr) examen (av slag som anges av attribut l. sammanhanget) vars avläggande medförde behörighet till ämbete; särsk. i sådana uttr. som filosofisk ämbetsexamen (se filosofisk 1), civil ämbetsexamen (se civil, adj. 6 b). SP 8/9 1812, s. 3. Han erhöll i teologisk embetsexamen högsta betyget. TLitt. 1851, s. 230. På sommaren och hösten 1839 hade jag, efter undergången embetsexamen för inträde i konungens kansli .. inträdt i berörda kansli samt ”Ecclesiastikexpeditionen”. Hellberg Samtida 1: 86 (1870). —
-FEL. (ämbetes- 1704–1727. ämbets- 1769 osv.) under ämbetsutövning begånget (o. med rättsligt straffansvar förenat) fel med avseende på ämbetets förpliktelser l. regler o. d. (i svårare fall medförande avsättning), tjänstefel; jfr -brott, -felaktighet. När resolutionen är af den beskaffenhet, att en Postbetiente för Embetes feel och brott är afsatt eller suspenderad ifrån sin tienst, så må fuller Resolutionen strax ställas uti execution. CivInstr. 482 (1704). Justitiæ-Kanslern, som eger att väcka åtal emot domare för embetsfel. Svedelius Statsk. 1: 125 (1868). —
-FELAKTIGHET. (†) ämbetsfel; i sht i pl.; jfr felaktighet 3. At i fall Generalauditeuren Svaretz embetsfehlaktigheter efter lag skulle dömas och straffas, en domare dock näppeligen så wida gå kunde, at han från tiensten skulle blifwa framgent och aldeles removerad. 2BorgP 7: 277 (1741). HA 8: 338 (1881). —
-FLIT. (†) till 1, i fråga om att fullgöra sin uppgift på ett idogt l. träget sätt, särsk. i oeg. l. bildl. anv. (jfr flit 6); äv. till 2: iver l. nit l. omsorg i ämbetsutövning (jfr flit 1 o. -iver, -nit). Tänk at Tänderna, fast the all Maten skiära / Som Kroppen wexer af och Magen skal förtära, / Så wexa the ej sielf, men sittia ljka magre / Dock theras Embetz Fljt gör them ej mindre fagre. Spegel GW 293 (1685). I åttationde första året slutade .. (vicepresidenten vid Bergskollegium) sin berömliga lefnad, värd att för utmärkt embetsflit, oegennyttighet, rättskaffenhet och vänligt uppförande, alltid blifva andras eftersyn. VetAH 1815, s. 311. —
-FOLK. (ämbetes- 1549–c. 1620. ämbets- 1541 osv.) till 2, om skara av ämbetsmän (se ämbetsman 1); förr äv. till 4, om skara av hantverkare (ss. senare led i ssg äv. i fråga om tjänstefolk) (jfr ämbetsman 2); jfr folk 3 h. G1R 13: 203 (1541). (Slottets byggmästare har) slagitt her enn hop snidkere, löffsnidere, stenhuggere och annet embetis folck tilsammens, som åhrligenn haffve enn stor besoldning och doch inthett therföre göre. G1R 28: 517 (1558). Gästerna (på kungens representationsmiddag) är en blandning av ämbetsfolk, näringsliv, kultur och idrottsfolk. Expressen 31/12 1997, Bil. s. 3. jfr slotts-ämbetsfolk. —
-FRÅGA. särsk. i sg. best., om frågan (se fråga, sbst. 3) om kvinnors rätt att inneha ämbete; särsk. (o. om nutida förh. bl.) i fråga om prästämbete. Mötets första talare var d:r Lydia Wahlström, vars uppgift det var att ge en historisk överblick av synpunkterna på ämbetsfrågan i de nordiska länderna .. Liksom nu männen stå emot kvinnorna, när det gäller rätten till statens ämbeten, stodo förr adeln mot de ofrälse. DN(A) 17/1 1923, s. 8. (Möjligheterna för kandidaterna) att bli präst den vanliga vägen har .. hindrats av deras uppfattning i främst ämbetsfrågan. Svenska kyrkan accepterar inte nya präster som är negativa till kvinnopräster. SvD 29/1 2005, s. 15. —
-FUNKTION. funktion (se d. o. 3) som hör till l. fylls av ämbete; jfr -del. Argus 1826, s. 94. Ojemförligt vigtigare är, att utreda, hvilkendera af erkebiskopens embetsfunktioner är den mest maktpåliggande. AB 9/9 1839, s. 3. —
-FÖRBINDELSE.
1) (numera bl. tillf.) förbindelse (se d. o. 1 d) i ämbetsärenden (mellan ämbeten). DA 4/12 1848, s. 5. Bayerska regeringen har .. förklarat .. att den ämnade avbryta alla ämbetsförbindelser med riksvärnsministern. AB(A) 20/10 1923, s. 1.
2) (†) ämbetsplikt; jfr förbindelse 3 d. Andelige Lärare .. hafva kanhända i et eller annat Tidehvarf .. förkunnat läror, hvilka lika litet stått at förena med Förnuft, Religion, mennisko-kärlek, embets-förbindelser och Samhälls-lagar. LBÄ 9–10: 82 (1798). KristianstBl. 19/4 1901, s. 2. —
-FÖRBRYTELSE. (numera bl. tillf.) ämbetsbrott; jfr förbrytelse 2 o. tjänste-förbrytelse. Arnell Stadsl. 201 (1730). Om en tjänsteman i byrådirektörens ställning gjort sig skyldig till så allvarlig ämbetsförbrytelse som tagande av muta (osv.). Expressen 6/11 1955, s. 4. —
-FÖRING. (numera mindre br.) ämbetsutövning; jfr föra 15 e. ArgusdenFjärde 1826, nr 169, s. 3. I ett ljungande bref befallte .. (Karl XI) rectors afsättning och sträng ransakning inför procancelleren öfver samtliga professorers förhållande .. öfver hela deras embetsföring, deras flit och lefverne. Weibull o. Tegnér LUH 1: 115 (1868). HT 1952, s. 314 (om ä. förh.). —
-FÖRKLARING. förklaring (se d. o. 6) given i ämbetet av ämbetsinnehavare; särsk. (o. numera bl.) om av statschef (inför parlament l. riksdag o. d.) vid ämbetstillträde lämnad försäkran att respektera ämbetsskyldigheter. AB 12/8 1845, s. 3. Oscarsborgs kommendant blef .. ådömd 80 dagars fästningsarrest .. för en rad af förseelser, hvaribland det mest graverande var osanningar vid offentliga ämbetsförklaringar. ST 1901, nr 3602 A, s. 3. (Richard Nixon) skall installeras i sitt ämbete för fyra år framåt den 21 januari 1973. Då skall han också avge sin ämbetsförklaring. ArbT 20/10 1972, s. 11. Statschefen kan avgiva ämbetsförklaring inför kammaren. SFS 1983, s. 222. —
-FÖRPLIKTELSE. förpliktelse (se d. o. 1 b) som följer med ämbete; jfr -plikt. GHT 28/5 1890, s. 2. De ärkebiskopen .. åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna. SFS 1936, s. 1111. —
-FÖRRÄTTNING. (ämbetes- 1696–1756. ämbets- 1727 osv.) ämbetsutövning (jfr förrättning 1 a); särsk. (o. numera bl.) konkretare: förrättning (se d. o. 1 b α) som hör till ämbete (jfr -ärende); jfr tjänste-förrättning. UUKonsP 21: 364 (1696). Om hans Ämbets-förrättning uphörde aldeles wid Konungens återkomst til Swerige wet man intet. Lagerbring 1Hist. 3: 552 (1776). Såsom tidsfördrif, mellan sina embetsförrättningar, författade han ett icke ringa antal poemer. Hammarsköld SvVitt. 1: 209 (1818). —
-FÖRSEELSE. (ämbetes- c. 1687–1727. ämbets- 1741 osv.) (ringa) ämbetsbrott; jfr förseelse 2 o. tjänste-förseelse. HH 1: 67 (c. 1687). På det ingen Häradzhöfdinge, som för Embetes förseelser blifwer af Fiscalen anklagad, må kunna undandraga sig til swars at komma, så bör Hof-Rätten förordna någon annan, som imedlertid förrättar Häradz-Tingen i hans ställe. Abrahamsson 581 (1726). —
-FÖRSUMMELSE. (numera bl. tillf.) försummelse (se d. o. 4) (av åliggande) vid ämbetsutövning (medförande straffansvar); jfr tjänste-försummelse. AB 5/3 1814, s. 1. I fredags kväll meddelade justitieminister O. C. Gundersen att byråchefen ställts under åtal för ämbetsförsummelser. ArbT 23/10 1963, s. 5. —
-FÖRSÄLJNING. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) om rekrytering av ämbetsmän genom försäljning av ämbeten. NDagstel. 1876, nr 69, s. 2. Ännu mer ådrogo sig kejsarne kinesernas ovilja .. genom den ämbetsförsäljning, som de ofta vid tillfällen af finansiellt betryck tillgripit. Lönborg Kina 44 (1894). —
-FÖRVALTNING. (ämbetes- 1723–1792. ämbets- 1734 osv.) förvaltning (se d. o. 1) av ämbete; äv. dels konkretare, ungefär liktydigt med: ämbetsuppdrag, dels konkret, om ämbetsverk l. myndighet (jfr förvaltning 2 b). Stiernman Riksd. 2520 (1723). Ganska många af riksens inwånare (har) tilfälle at blifwa brukade uti riketz angelägnaste ärender under de almänna riksdagarna, utan at dem är anförtrodd någon annan ämbetzförwaltning. Lagerbring Skr. 73 (1750). Med hospitalsföreståndaren och med borgmästare och råd höll han sträng uppsigt, hwilket också wäl behöfdes i anseende till deras egenmäktighet och wårdslösa ämbetsförwaltning. Cavallin Herdam. 3: 348 (1856). Det var första gången han inträdde i en större civil embetsförvaltning. 2SAH 48: 97 (1872). —
(2, 4) -FÖRVANT. (ämbetes- 1617. ämbets- 1668–1815) (†) ämbetsbroder. 3SthmTb. 9: 318 (1617). Effter .. (fältskären) war sielf Siuck och mächta Swagh, sände han i sit ställe Mäster Samuel Golle sin Embetz förwant. Gezelius AReichenbach E 3 b (1668). Lindfors (1815). —
(4) -GESÄLL. (förr) verkgesäll. Stiernman Com. 6: 314 (1716). Ämbets- eller Werk-Gesäller, som äro under Skrån begrepne .. böra (i mantalslängden) til deras namn upskrifwas, och hos hwilka Mästare de äro. PH 5: 3048 (1750). —
(4) -GILLE. (ämbetes- 1645. ämbets- 1619–1931) (†) skrå (se skrå, sbst.2 2 a); jfr gille 4 b. Ähr ded och gerningsman, haffue förgiordt ded, han arbetede, halfft till stadhen och andhre helfftene till sitt embetsgillde. PrivSvStäd. 5: 322 (1619). GHT 27/11 1931, s. 15. —
-GODS. (förr) jfr gods 6 o. -gård. De Pommerska Hertigarnes fordna embets- och taffelgods. BL 4: 104 (1838). —
-GREN. (numera bl. tillf.) jfr gren, sbst.1 5. VDAkt. 1794, nr 286. (När kvinnors tillträde till ämbeten) en gång öppnats, böra ej flera ämbetsgrenar hållas stängda än de, inom hvilka de härskande föreställningarna stå hindrande – såsom exempelvis till de andliga ämbetena. SvD(A) 22/1 1904, s. 4. —
-GÅRD. (ämbetes- 1654–1731. ämbets- 1659 osv.) (i sht förr) åt ämbetsinnehavare ss. löneförmån upplåten gård (i anslutning till platsen för ämbetets utövning); jfr -gods, -hemman, -hus. OPetri Tb. 141 (1526: embet(es) garden). Ingen Biskop eller Kyrckioherde .. skal wara tilstådt at boo i sin egen gård eller huuss, och öfwergifwa Embetzgården eller huset. KOF II. 1: 427 (1659). Afgår rektor från innehafvande tjänst eller förordnande, skall han .. afträda ämbetsgård eller hyresersättning. SFS 1905, nr 6, s. 63. —
-GÅVA. (ämbetes- 1716–1740. ämbets- 1692 osv.) (numera bl. tillf.) begåvning l. fallenhet för (präst)ämbete; särsk. om talang för att predika; i sht (o. numera bl.) i liktydig pl.; jfr gåva, sbst. 2 b. VDAkt. 1692, nr 222. Vnge Osengius fick af mig tilstånd at allenast en gång vti Wekelsång predika och sina embetes gåfwor höra låta. VDAkt. 1731, nr 59. Vid den teologiska examen ville fakulteten pröva såväl den blivande prästens teoretiska kunskaper som hans praktiska ämbetsgåvor. Askmark SvPrästutb. 246 (1943). —
-GÄRDE. (†) gärde (se d. o. 3) som hör till ämbetsgård; jfr -åker. Ämbeetzgiärdet haf(ve)r jagh alltijdh med största flijt cultiverat och medh godh gärdzgård mehrendeelss kringhgiärdt. VDAkt. 1685, nr 61. BoupptVäxjö 1821. —
-GÄRNING. ämbetsmans verksamhet (under livet) (jfr gärning 2); äv. om (syssla l. arbete l. tjänst tillhörande) ämbetsutövning (jfr gärning 3). Bleff och tilsagt, at alle embetzmänn schole gifue skæligt köp på theras embetzgerningh. 3SthmTb. 1: 104 (1593). Det mest betydande i hans .. ämbetsgärning var, att han med all kraft drog in kyrkornas restaureringsarbeten under arkeologisk-vetenskaplig kontroll. Fornv. 1943, s. 14. —
-GÖROMÅL~102, äv. ~200. (ämbetes- 1750. ämbets- 1740 osv.) till ämbete hörande göromål; i sht i pl.; jfr -befattning, -bestyr, -beställning, -besvär, -syssla o. tjänste-göromål. Schück VittA 4: 336 (i handl. fr. 1740). At jollra med sin Hustru och wansköta sina Embets-göromål .. är ej kärlekswerk. Nordenskjöld Oneir. 1: 116 (1783). Generaltulldirektören må, när .. hans öfriga ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för inspekterande af underlydande personal. SFS 1910, nr 132, s. 7. —
-HANDLING. handling (se d. o. 10) skriven l. utfärdad i ämbetet (jfr -skrivelse); förr äv. om handling (se d. o. 5) utförd i ämbetet. VDP 1674, s. 462. Statsskrifter, embetshandlingar, politiska och andra tillfälliga alster. Rydqvist SSL 4: 523 (1870). (Utmätningsmannens) handlingar äro ämbetshandlingar, företagna af honom i hans egenskap af statens organ. Kallenberg CivPr. 1: 649 (1922). —
-HANDRÄCKNING~020. (ämbetes- 1720–1784. ämbets- 1785 osv.) (numera bl. tillf.) handräckning (se d. o. 1 a) utförd av ämbetsman. VDAkt. 1720, nr 83. (Pastorn) trodde sig .. böra anlita kronobetjeningen, om handräckning, och skref til Crono länsmannen och Vice häradsskrifwaren Lönegren om ämbets handräckning, at få dem tilsagde hålla sig åtskilde. VDAkt. 1785, nr 325. —
-HAVANDE. (†) ämbetsinnehavare. Alle Wåra widh stora Siötullen Embetshafwande och Betiente. Stiernman Com. 4: 180 (1678). VGR 1711, s. 142. —
-HAVARE. (ämbetes- 1699. ämbets- 1698 osv.) ämbetsinnehavare. VDAkt. 1698, nr 256. Bland de närmare 500 deltagarna i det halvkilometerlånga sorgetåget (vid Gustav VI Adolfs jordfästning) kommer åskådarna att återfinna rikets högsta civila, kyrkliga och militära ämbetshavare. SvD 18/9 1973, s. 12. —
-HEDER. (ämbetes- 1723–1746. ämbets- 1734 osv.) (numera bl. tillf.) heder (se heder, sbst.2 10) som tillkommer ämbetsinnehavare; äv.: heder (se heder, sbst.2 11) som förväntas av ämbetsinnehavare; jfr ämbetsmanna-heder. 2RA 1: 329 (1723). Att wi welat befreda wår Embets heder emot ett ohemult rykte. VDAkt. 1782, nr 314. Har en riksåklagare en alldeles speciell ämbetsheder som förpliktar honom att i juridikens namn anställa kanske obotliga skador, även om intet ont skulle vederfaras honom själv ifall han avstode därifrån? DN(A) 20/2 1965, s. 3. —
-HIERARKI. hierarkiskt ordnat system av ämbeten; äv. konkret, om ämbetsmannakår i sådant system, ämbetsmannahierarki; jfr hierarki 4 a, b. Crusenstolpe 1720 240 (1837). (Carl XI) skapade på .. länsaristokratiens spillror en pligttrogen .. embetshierarki. Oscar II 3: 284 (1868, 1889). Posten som hovrättsråd är ett pinnhål lägre (än justitieråd) i ämbetshierarkin. AB 1/2 1984, s. 8. —
-HINDER. (ämbetes- 1706. ämbets- 1774–1905) (†) förhinder för l. i ämbetsutövning; jfr hinder 2 b. Hr Vice Præsidenten .. lät giöra sin ursächt för embetes hinder i Kl:e Hofrätten. FörarbSvLag 2: 266 (1706). Pastorsexpeditionen är på grund af embetshinder stängd d. 18 juli. VimmerbyT 14/7 1905, s. 2. —
-HUS. (ämbetes- c. 1655–1723. ämbets- 1659 osv.) [jfr fsv. ämbitis hus]
1) (förr) till 2: åt ämbetsinnehavare ss. löneförmån upplåtet hus (i anslutning till platsen för ämbetets utövning); jfr -gård. Så skola .. (kapellanerna) i städerna hafwa sina wissa embetes huus eller gårdar frije för hyra och all borgeligh tunga. KOF II. 2: 336 (c. 1655).
2) (numera bl. i Finl.) till 2, 3: hus som rymmer (statlig l. kommunal) förvaltning (se d. o. 2 b, c). Porthan BrCalonius 364 (1797). Enligt anmodan har undertecknad besigtigat Landsstatens i Karlskrona embetshus. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 6 e, s. 44. Korsholms kommun bygger ut sitt ämbetshus i Smedsby för 15 miljoner mk. Hufvudstadsbl. 12/3 1988, s. 7. jfr landsstats-ämbetshus.
3) (förr) till 4: skråhus. Uthi Gillet och Embetz huset hafwer hwart och ett ämbete och handtwerck sin låda. OrdnHandtv. 1/3 1669, 3: 1. —
-INNEHAV~102, äv. ~200. innehav (se d. o. 1 slutet) av ämbete. DN(A) 13/4 1916, s. 4. Gustav III offrade 1789 för att vinna de ofrälse på sin sida det mesta av de adliga privilegierna både beträffande jordbesittning och ämbetsinnehav. SvFolket 9: 284 (1939). —
-INNEHAVARE. innehavare (se d. o. a) av ämbete; jfr -havande, -havare. SP 20/2 1833, s. 3. Om hur gränsen skulle dragas mellan dessa båda ämbetsinnehavares verksamhetsområden lämnas inga exakta upplysningar. KansliH 1: 16 (1935). —
(4) -INSEGEL. (†) ämbetssigill. (Tunnbindaren) begärede atth .. (lärlingen) aff Retten måtte giffues bewisz och läre breff vnder stadzens förseglning, meden .. (tunnbindarskrået) inthet embetz insegel haffue. 3SthmTb. 1: 223 (1594). Cannelin (1939). —
-INSIGNIUM. yttre tecken på ämbetsvärdighet; i sht i pl.; jfr -tecken. NyköpVeckobl. 15/9 1827, s. 2. (Ärkebiskopens kista blev) i Domkyrkans Högchor uppställd på en katafalk, omgifven med den Aflidnes i lifstiden burna Ordenstecken och Embetsinsignier. SkaraT 13/7 1839, s. 1. —
-INSTRUKTION. instruktion (se d. o. 3 b β) rörande (utövning av) ämbete. Rydén Pontoppidan 207 (1766). (Militieombudsmannens) ämbetsinstruktion säger att han skall utöva tillsyn över alla ämbets- och tjänstemän som är anställda inom krigsmakten. Expressen 18/7 1963, s. 6. —
-IVER. (ämbetes- 1661–1771. ämbets- 1704 osv.) (numera bl. tillf.) iver (se iver, sbst. 1) i ämbetsutövning; jfr -flit, -nit. SthmStadsord. 1: 178 (1661). (Hamnfogden) kom, full af ämbetsifver, tog up sin bricka, fästade den på jackan, commenderade länge, svor ännu mera. Fischerström Mäl. 4 (1785). —
-JAKT. jakt (se jakt, sbst.1 4) efter ämbete. AB 21/7 1835, s. 3. Hungern efter privilegieradt arbete .. öppnar .. dörren för embetsjagt. Samtiden 1871, s. 179. —
-JORD. (förr) om jord (se d. o. 5) upplåten ss. löneförmån åt ämbetsinnehavare. DA 7/12 1773, s. 1. Att den embetsjord, som varit anslagen åt rektor och äldste kollega vid allmänna läroverket i Sundsvall .. numera blifvit till staden indragen. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. s. 13. —
-JÄGARE. nedsättande, om person som ihärdigt l. energiskt (o. utan skrupler) strävar efter att erhålla ett ämbete; jfr jägare 3. AB 1/12 1836, s. 2. Åbobiskopen Magnus Nilsson (Stiernkors), en hänsynslös ämbetsjägare som besökt kurian. Lindroth SvLärdH 1: 189 (1975). —
-KALL. (numera mindre br.) jfr kall, sbst.2 4 e. Lillienstedt Vitt. 268 (1667). Med sinnesstyrkan förrådd äfven af kroppsgestalten, stod .. (han), anspråkslös och obemärkt i sitt municipala embetskall, inskränkt inom den stad .. där han föddes. Valerius 2: 250 (1839). AB(A) 12/3 1939, s. 9. —
-KAMRAT, förr äv. -KAMERAT. kollega inom ämbete; jfr kamrat 1 f α o. -broder. Emedan han fruktade för .. sina egna ogudaktiga embets kamerater i Sanhedrin (dvs. Stora rådet). Bælter JesuH 6: 624 (1760). —
-KARAKTÄR.
1) karaktär (se d. o. 3 c) av ämbete. GHT 27/10 1890, s. 2. Att .. Godwin betecknas som myntmästare antyder .. att hans syssla ägt offentlig ämbetskaraktär. DN(A) 2/1 1946, s. 10.
2) (†) ämbetstitel; jfr karaktär 7. Cavallin Herdam. 4: 381 (cit. fr. 1748). Med ytterlig godtycklighet tillskapade .. (Ulrika Eleonora) ämbetskaraktärer för att belöna sina gamla anhängare. SvH 7: 34 (1902). —
(4) -KARL. (†) hantverkare (verksam på landet); jfr ämbetsman 2. (Fogdarna m. fl.) schole ock ransaka um alle husmen, lösinge karler, huskoner, embetzkarlar oc landzköpmen. RA I. 1: 248 (1539). NorrbHembSkr. 1: 272 (1928; om ä. förh.). —
-KARRIÄR. karriär (se d. o. 5, 6) inom ämbetsväsendet; jfr -bana o. ämbetsmanna-karriär. AB 7/1 1852, s. 2. En man, som bland de meriter, han samlat under en mer än vanligt snabb ämbetskarriär, äfven äger den, att någon tid hafva varit byråchef i poststyrelsen. NorrlP 26/6 1893, s. 2. —
(4) -KASSA. (ämbetes- 1697. ämbets- 1836 osv.) (förr) skråkassa; jfr kassa, sbst.1 3. Hoorn Jordg. 1: Föret. 10 (1697). Ämbetskassan (hos guldsmedsämbetet i Karlskrona) fick känna af de hårda tiderna. Fatab. 1914, s. 136. —
(4) -KOLLEGIUM. (förr) avdelning av magistrat under vilken hantverks- och skråväsendet sorterade; jfr kollegium 1 b. Stiernman Com. 3: 78 (1662). Handels Collegium bör .. vthi Embetz Collegio examinera och afdöma the beswär, som inkomma, så emellan Embetzmännerna sielfwa, som med andre vthom Embetet, theras arbete angående. Stiernman Com. 3: 1065 (1672). —
(4) -KOMMISSARIE. (förr) ämbetsman (se d. o. 1) med uppgift att övervaka hantverk o. manufakturer; jfr kommissarie 2 o. -borgmästare o. hantverks-kommissarie. Skall Embets-Commissarien .. vtan hwars och ens privilegiers och rätts inbräck och förkränkelse, hafwa vpseende på de Handtwärck, som honom warda befalte. Stiernman Com. 3: 77 (1662). —
-KOMPETENS. (numera bl. tillf.) kompetens som krävs för att få inneha ett ämbete. AB 16/12 1869, s. 2. Skulle .. äfven någon annan filosofisk examen medföra samma embetskompetens som sjelfva embetsexamen, måste uppenbarligen fordringarna i den förra öfver hufvud ställas högre än i den senare. LärovKomBet. 1884–85, 1: 252. —
-KORRESPONDENS. (numera bl. tillf.) korrespondens (se d. o. II 2) gällande ämbetsärende; jfr -brev. AB 18/4 1854, s. 3. Embetskorrespondens .. som militärpredikant åligger att föra. FFS 1897, nr 48, s. 9. —
(4) -KOST. (ämbetes- 1589. ämbets- 1553–1677) (†) om måltid vid skråsammankomst; jfr kost, sbst.3 3. 2SthmTb. 3: 36 (1553). Then, som mestereembethett winner, göre embethet en hederlig embettzkost medh maat och öel. PrivSvStäd. 4: 296 (1602). BoupptSthm 16/6 1677. —
-KRETS. ämbetsmannakrets (jfr krets, sbst.1 9 b); förr äv. dels om geografiskt förvaltningsområde (jfr krets, sbst.1 6) för ämbete, dels om ämbetssfär (jfr krets, sbst.1 7). NorrkpgT 1/8 1787, s. 3. Borgmästaren .. är afsatt från sitt embete, för det han .. wisat den största liknöjdhet wid de framsteg och ödeläggelser, som sjukdom af de naturliga kopporne anställde i hans embetskrets. MalmöTidn. 1816, nr 43, s. 3. Uti arbete och werksamhet är han ett werkligt underwerk: medelpunkten i åtminstone tolf olika göromåls- och embetskretsar, hwilka alla han leder, upplifwar och dirigerar. LdVBl. 1841, nr 15, s. 2. Redan under 1700-talet kom detta enväldets slott .. att .. spela rollen av en kulturinstitution, öppen att nyttjas även utanför hov- och ämbetskretsar. TurÅ 1973, s. 218. —
-KVARN. (numera bl. tillf.) bildl.; jfr kvarn 4 e. Det finnes säkerligen ej någon fråga, som blifvit så mycket utredd .. och så från början igen, så omtuggad, så omskrifven och så mald i den stora ämbetskvarnen som just denna. UNT 21/9 1904, s. 3. —
-KVINNA. kvinna som innehar ämbete. GHT 26/6 1862, s. 3. År 1870 ägde Amerika endast 527 kvinnliga medicinare, 414 ämbetskvinnor .. och 602 skådespelerskor. NerAlleh. 2/11 1895, s. 4. —
-KÖPARE. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) person som köper ämbete; jfr köpare 1 c. (Schröderheims) förmak var proppadt, icke blott af tjenstesökande och embetsköpare .. utan tillika af gunstlingens enskilte borgenärer. Crusenstolpe Mor. 3: 10 (1841). —
-LEDAMOT~102, äv. ~200. jur. till 2, om ledamot som i vissa typer av domstolar är domstolens representant (o. inte företräder part i mål); förr äv. till 4: skråmedlem (jfr skrå-ledamot). Där de .. som ämbetsledamöter och bröder mig som deras av överheten förordnade ålderman borde likmätigt skråordningen bevisa all sådan vördnad. Löfgren TenngjH I. 3: 311 (cit. fr. 1733; normaliserat). En av domstolens ämbetsledamöter gick också på denna linje. SvJuristT 1949, s. 739. —
-LEDIGHET~102, äv. ~200. (†) ledighet (se d. o. 5) från ämbetsutövning; äv. om förhållandet att ett ämbete är ledigt (jfr ledighet 6); jfr tjänst-ledighet. Til den, medelst .. Nils Heurlins ärhållne befordran, timade ämbetsledighet wid Wexiö Hospital, understår mig ödmiukast anmäla. VDAkt. 1760, nr 126. (Hovrätten framhåller att) ledamöter nödgas för att kunna fullgöra arbetet i krigshofrätten ofta söka ämbetsledighet i Svea hofrätt. SvD(A) 3/1 1906, s. 6. Kallenberg CivPr. 1: 242 (1917). —
-LOKAL. lokal (se lokal, sbst.1 3 a) som är avsedd för ämbetsutövning; jfr -rum 1. SvBiet 1840, nr 38, s. 2. Överståthållaren bör, därest hinder icke möter, varje söckendag vara tillgänglig i överståthållarämbetets ämbetslokal. SFS 1938, s. 1270. —
(4) -LÅDA. (ämbetes- 1656. ämbets- 1622 osv.) (förr) skrålåda (se skrå-låda, sbst.1 1); äv. om skråförening (äv. oeg. l. allmännare (jfr skrå-låda, sbst.1 2 (slutet))); jfr låda, sbst.1 1 b. MeddNordM 1898, s. 75 (1622). Hwilken Hammarsmedhz Mesterswän som wil blifwa Mästare, han skal .. arbeta ett halfft åhr hoos en Mästare, ther han i medhler tijdh skal giöra sitt Mästerstycke som ämbetet fordrar, och sädan inläggia i Embetzlådan Tijo Daler hwitt Mynt. PrivBergsbr. 1649, 4: G 2 a. Och hur Herr Ålderman sig fägnar / Af sådan lärdom inom Skrå’t, / Med yttradt välbehag deråt / På hela Embets-Lådans vägnar. Leopold (SVS) I. 2. 1: 397 (1799). Den fria utweckling, som Wetenskaperna fordra, (motstrider) alldeles en sådan embetslåda, som Akademierna .. skulle wara. SvLitTidn. 1820, sp. 260. jfr skoflickar-ämbetslåda. —
-LÄKARE. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om offentligt anställd läkare med rådgivande l. kontrollerande uppgifter. Hygiea 1840, s. 541. Vaccinationen övervakas av hälsovårds- eller kommunalnämnd, ämbetsläkare, pastorsämbete m. fl. Flodström SvFolk 112 (1918). (Professorn) har .. varit en uppskattad lärare vid de kurser, som givits för utbildande av förste provinsialläkare och andra ämbetsläkare. SvD(A) 12/4 1938, s. 6. —
-MAKT. makt (se d. o. 11) förbunden med (innehav av) ämbete (o. utövad av ämbetsinnehavare). UUKonsP 22: 36 (1697). Som de trodde sig ej mindre till mannen än till hans ämbetsmakt kunna hysa större förtroende, upphörde de att göra motstånd. Kolmodin Liv. 1: 213 (1831). —
-MAN, se d. o. —
-MEMORIAL. (ämbetes- 1749. ämbets- 1751 osv.) (numera mindre br.) i ämbetet utfärdad skrivelse l. utfärdat yrkande l. betänkande o. d. (jfr memorial 2, 3). Frågan .. består egenteligen deruti, nemligen huruvida kyrkioherden, innan han svarar uppå actoris (dvs. åklagarens) embetes-memorial, skall få veta sin anklagare eller ej. Höpken 2: 151 (1749). Reformatorn 1/2 1948, s. 2. —
-MIN. (numera bl. tillf.) ämbetsmannamin. Eurén Kotzebue Redl. 8 (1797). Ryck de stora perukerna och narrkåporna af vår tids Midasar, på det man måtte se deras långa öron, och icke vidare bedragas af deras högtidliga ämbetsminer! Rademine Knigge 3: 89 (1804). —
-MISSBRUK~02 l. ~20. missbruk av ställning l. rättigheter l. fördelar som ämbetsinnehav medför; särsk. om sådant missbruk idkat under ämbetsutövning o. förenat med rättsligt straffansvar. Brott af Embetsmän igenom Embets missbruk äro äfven publike brott. Biberg 3: 258 (c. 1823). —
-MYNDIGHET~102, äv. ~200. (ämbetes- 1680. ämbets- 1720 osv.)
1) maktbefogenhet som följer med ämbetsinnehav; jfr myndighet 2 o. ämbetsmanna-myndighet 1. Ekman Siönödzl. 313 (1680). Hr Öfverståthållaren, såsom Polisens högsta styresman, ville använda sin embetsmyndighet till förekommande af detta ofog för framtiden. Welander VenerSj. 140 (i handl. fr. 1841).
2) ämbetsutövande myndighet (se d. o. 5). Argus 22/11 1823, s. 2. Alla de paragrafer i 1772 års regeringsform, som handlade om ämbetsmyndigheternas organisation och arbetssätt. SvH 8: 141 (1904). —
-MÅL. (ämbetes- 1750–1784. ämbets- 1730 osv.) ämbetsärende (jfr mål, sbst.2 2, o. -sak); äv. (o. numera bl., tillf.): rättegångsmål som rör ämbetsutövning (jfr mål, sbst.2 1). Arnell Stadsl. 69 (1730). Prestmannen .. har .. med al trohet och nit .. uträttat alla de EmBetsmåhl, som honom comitterade blifwit. VDAkt. 1795, nr 486. Embetsmål .. (dvs.) Rättegångsmål, rörande embete och dess utöfning. Dalin (1851). —
(4) -MÅLARE. (förr) skråmålare. Altartaflan, förmodligen af en Ämbets-Målare och icke af en Konstnär, ger tillkänna Korsfästelsen. Linnerhielm 1Br. 47 (1787, 1797). —
-MÄSSIG. som avser l. är karakteristisk för (innehavare av) ämbete; jfr ämbetsmanna-mässig. MariestWeckobl. 28/5 1825, s. 3. Fast, ämbetsmässig röst. Hertzberg Aho PatrH 42 (1886). Härmed var äntligen den ämbetsmässiga delen av byggnadsfrågans behandling avslutad. ActaOel. 6: 80 (1937). —
(4) -MÄSTARE. (förr) hantverksmästare; jfr mästare 10 o. skrå-mästare 2. BtSödKultH 8: 13 (1662). Ingen ämbetzmästare gifwe sin Gesäll mehr vthi wekolöön än som aff ämbetet medh Borgmästare och Rådz wetskap slutit är. OrdnHandtv. 1/3 1669, 8: 3. —
-MÖDA. (numera bl. tillf.) möda (se möda, sbst. 2) som ämbetsutövning för med sig. Hvad nytt? 1779, nr 11, s. 4. Från denna stund voro hans dagar en aldrig afbruten kedja af embetsmödor. 2SAH 20: 249 (1840). —
-NAMN. (ämbetes- 1807. ämbets- 1679 osv.) till 2: benämning på (innehavare av) ämbete, ämbetstitel (äv. om namn som påve antar vid sitt ämbetstillträde); äv. till 4: benämning på yrke l. på person som utför viss syssla. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 690 (1679; om såningsman). Bojar, och Woiwode, tvänne Ryska ämbetsnamn. Hallenberg Hist. 2: 557 (1790). (Påve Franciskus) är den förste påven i historien som tagit ämbetsnamnet från den helige Franciskus. Sydsv. 24/5 2020, s. C12. —
-NEDLÄGGELSE. om handlingen att frånträda l. avsäga sig ämbete; jfr nedlägga 22 e. Sedan presidentens embetsnedläggelse i januari innevarande år har ingen händelse bragt parisarne i en sådan upphetsning som prins Napoleons utvisning. NDA 21/10 1872, s. 3. —
-NIT. (ämbetes- 1704–1797. ämbets- 1710 osv.) nit i ämbetsutövning; jfr -flit, -iver. Swedberg SabbRo 138 (1704, 1710). Att Öfver-Ståthållarens embetsnit ville sträcka dessa ändock nog förhatliga polisåtgärder än längre. 2VittAH 23: 301 (1857). —
(4) -NOTARIE. (†) skrånotarie. När en gosze tient ut, och wil blifwa Gesäll, bör han af Åldermannen och de äldste Bisittiarne noga examineras, hwarwid Ämbets-Notarien förer Protocollet. PH 5: 3460 (1752). SvD(A) 23/10 1898, s. 3. —
-NÄRING. särsk. (†) till 4: skrånäring; jfr näring, sbst.2 3. PrivSvStäd. 4: 601 (1611). Woro och till stadsens bästa och förkofring för nödigt ansedt, att också ärfarne och skickelige personer af embetsnäringen kunde i Rådstugun och berörde Collegier få säten. 2BorgP 3: 699 (1727). Cederhielm Handtv. 9 (1794). —
-OMRÅDE~020. ämbetes verksamhetsområde (jfr område 3 o. -sfär); äv. om geografiskt område (se d. o. 2) inom vilket ett ämbete verkar. AB 3/5 1837, s. 2. (Statsrådet) företrädde .. en stor och ingående sakkunskap på olika ämbetsområden. Andersson SvH 437 (1943). Ämbetsområdet för .. (beskickningen i Tunis) bör förutom Tunisien omfatta även Libyen. SvD(A) 12/1 1963, s. 12. —
(4) -ORDINANTIA l. ORDINANTIE. (ämbetes- 1648. ämbets- 1537) (†) skråförordning; jfr ordinantia 4. Szaa att .. (guldsmederna) göra icke wärre sölff, än tiil xiiij lott lödige marken jnd fine, szom theris Embtz Ordinantia jnneholler. G1R 11: 373 (1537). LReg. 236 (1648). —
-ORNAT. ämbetsskrud; särsk. i uttr. (i) full ämbetsornat; jfr ornat, sbst. 2. Derefter följde på talarstolen universitetets nuvarande rektor, professor Forchammer (i full embetsornat). AB 16/2 1859, s. 2. —
-ORT. (numera bl. tillf.) ort till vilken ämbete är förlagt. 2BorgP 8: 1037 (1743). Ortstillägg utgår från och med dagen för afresan till ämbetsorten. SFS 1906, nr 80, s. 1. —
(4) -PASS. (förr) gesällpass; jfr pass, sbst.1 I 10 h. Ej må någon gesäll .. resa till någon inrikes stad utom behörigt ämbetspass. Ambrosiani SvSkråämb. 134 (i handl. fr. 1754). —
-PERIOD. (tidsbegränsad) period under vilken ett ämbete innehas l. är avsett att innehas; jfr -tid. JönkT 27/4 1844, s. 3. Det hade .. varit riktigast att .. för justitieombudsmannen bibehålla den treåriga ämbetsperioden. AB(A) 10/4 1897, s. 2. —
-PERSON. [fsv. ämbitis persona]
1) till 2: person som innehar ämbete; jfr ämbetsman 1. (Förföljelsen) skeer aff ämbetz Personer och tyrannisk öffuerheet emoot sanningennes bekännare. PErici Musæus 6: 116 b (1582). ”Vad skulle kunna hända?”, tycks vara en generell inställning hos svenska ämbetspersoner och förvaltningschefer när de hanterar känsliga uppgifter. UNT 18/1 2019, s. A2.
2) (†) till 4: person anställd i visst yrke (särsk. ss. hantverkare) vid slott o. d.; jfr ämbetsman 2. KlädkamRSthm 1565 A, s. 43 a. Embetz Parsoner. (:) Tÿnnebindare .. Skinnare .. Tegelslagere .. Slachtare .. Båthebÿggere .. Kock .. Skomakere .. Brÿggere .. Groffsmedh (osv.). GripshR 1593, s. 84. HovförtärSthm 1617–18, s. 24. —
-PLATS.
1) plats (se plats, sbst.1 2, 4 a) för (ngns) ämbetsutövning; jfr -ställe 1. Underrrättelsen, att major Biddulph .. begaf sig från sin ensamma embetsplats Gilgit. NDA 21/2 1879, s. 2. Ullsäcken .. (dvs.) en med ull stoppad, med rödt kläde öfverdragen divan l. soffa utan rygg- eller armstöd, som är den engelske lordkanslerens ämbetsplats i öfverhuset. 2NF 30: 927 (1920).
2) ämbetspost; jfr plats, sbst.1 7 a, b, o. -ställe 2. En annan thron än den Monarks, hvilken var van att samla till sina vigtigaste embetsplatser, Hermanssöner, Schröderheimar, Wallqvistar. 2SAH 7: 20 (1813). —
(2, 4) -PLIKT. (ämbetes- 1666–1792. ämbets- 1615 osv.) plikt (se plikt, sbst.1 4) att fullgöra de åtaganden l. skyldigheter l. uppgifter som ett ämbete l. (i skildring av ä. förh.) ett hantverk kräver; äv. om enskilt sådant åtagande osv. (ofta i pl., i sammanfattande bet.); jfr -förbindelse 2, -förpliktelse, -skyldighet o. regerings-plikt, ämbetsmanna-plikt. Rudbeckius KonReg. 193 (1615). (Guldsmedsämbetets ålderman svarade:) Skall hwar och een få springa hufuudh stupa i embetet som han will, och inte giöra sin embets pliktt. 3SthmTb. 14: 130 (1624). Collegium .. (har) författadt en widlyftig Instruction .. rörande de wärf och ärender, som Bergmästarne til fullgörande af deras Ämbetsplikt .. hafwa at i akt-taga. HC11H 13: 126 (1697). Hans grundliga praktiska insikter och starka initiativkraft togos .. även i anspråk för en mängd viktiga uppgifter vid sidan av de ordinarie ämbetsplikterna. ActaOel. 6: 94 (1937). —
-POST. post (se post, sbst.2 5) ss. innehavare av ämbete; jfr -plats 2, -rum 2 o. ämbetsmanna-post. VDAkt. 1781, nr 560. Talmansposten är den högsta ämbetsposten som kan väljas i Sverige. DN 20/9 2018, s. 6. —
-PROSA. av ämbetsstil präglad prosa. En diction, som är lyftad öfver hvardagstalet eller embetsprosan. Hammarsköld SvVitt. 2: 24 (1819). —
-PROTOKOLL. till 2: protokoll fört av ämbetsinnehavare i samband med ämbetsutövning; äv. (om ä. förh.) till 4: protokoll fört av skrå. DA 2/11 1841, s. 3. Justitiekanslerns ämbetsprotokoll. DN(A) 27/5 1952, s. 2. Man (får) i ämbetsprotokollen en detaljerad skildring av en lång dragkamp mellan ämbetsmålare och tapetmålare, om .. gränserna mellan deras närsläktade arbetsområden. SErikÅb. 1966, s. 38. —
-PROV. (förr) om prov (se d. o. 1 b) som person måste avlägga (med godkänt resultat) för att erhålla l. få inneha ämbete. 2BorgP 7: 853 (1741). En af dem nu föreslagne, hwilka redan aflagdt berömmelige ÄmbetsProf. VDAkt. 1779, nr 79. —
-RANG. (förr) rang (se d. o. 4) som tillkom ngn i egenskap av innehavare av visst ämbete. Leopold (SVS) I. 3. 1: 452 (1808). Ranglista, uppräknande svenska embets- och tjenstebefattningar i enlighet med de hos oss nu gällande stadganden om embetsrangen. DN 24/8 1865, s. 2. —
-RAPPORT. rapport rörande ämbetsärende. PT 1791, nr 4, s. 2. I provinserna underhöllo ståthållarna ordonnanser och kurirer både för sina embetsrapporter och sin enskilda brefvexling. UB 7: 96 (1874). —
-RESA. resa som ämbetsinnehavare gör i ämbetsärende; jfr tjänste-resa. Mennander PVetA 1765, s. 11. Lands-Secreteraren i Södermanland Philip Corvin, död .. på en desz Embetsresa af wådeligit fall, då han skulle rädda sig ur Wagnen wid tilfälle at Hästarne skenade. IT 22/5 1769, s. 3. —
-ROCK. rock som ingår i ämbetsdräkt. AB 5/4 1831, s. 2. Öfver den hvita dräkten bar .. (postmästaren) en ämbetsrock af tunnt grönt siden. Grebst Korea 29 (1912). —
-RULLA. särsk. (förr) till 4: rulla (se rulla, sbst.1 1 a) över hantverkare. Heckscher SvEkonH 1: 377 (cit. fr. 1654). Att han ej upptogs i ämbetsrullan 1709 torde berott på att han då sannolikt satt på Gäldstugan. Löfgren TenngjH I. 3: 299 (1950). —
-RUM. (ämbetes- 1720–1967. ämbets- 1714 osv.) [fsv. ämbetis rum]
1) rum (se rum, sbst.3 9) avsett för ämbetsinnehavare (i dennes ämbetsutövning); jfr -byrå, -lokal o. tjänste-rum. Sahlstedt Hoffart. 78 (1720). Som större delen af Landshöfdingarne i Riket hafwa sådane Residence-Hus i Städerne, at de icke allenast där kunna beqwämligen bo, utan hafwa ock därstädes nödiga Ämbetsrum inrättade. PH 5: 2930 (1750).
2) (†) ämbetspost; jfr rum, sbst.3 18, o. -plats 2. The fem ansenliga ämbetz-rum, hwilka then Sal. Herren medh beröm hafwer förträdt. Gezelius Spegel H 4 b (1714). Annerstedt UUH Bih. 4: 221 (1767). —
-RÄTT. (ämbetes- 1727. ämbets- 1757 osv.)
1) till 2: sammanfattande, om de rättsregler som rör ämbetsväsendet (jfr rätt, sbst.2 2); äv.: befogenhet som följer med ämbete (jfr rätt, sbst.2 4, o. -befogenhet, -rättighet 1). 2RA 2: 130 (1727). Nu anhåller jag, at Herr Grefwen och Landt-Marskalken brukar den förut kända Ämbets-Rätten som Landt-Marskalk. AdP 1800, s. 1245. Att förhållandet mellan staten och ämbets- eller tjänstemannen icke är något aftalsförhållande, som kan genom tvungna medgifvanden från befattningshafvarens sida modifieras till nackdel för denne i förhållande till grundlag och ämbetsrätt. 2NF 35: 1163 (1923).
2) (förr) till 4: skrårätt (se d. o. 2); jfr rätt, sbst.2 3. SvMerc. 3: 760 (1757). Ordningen vid handtverk i stad handhafves .. af Skrå- eller Embetsrätt, som utgöres af en magistratsperson samt åldermannen och tvenne mästare inom handtverket. Palmén JurHb. 287 (1859). —
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (ämbetes- 1669. ämbets- 1618 osv.) [fsv. ämbitis rättoghet]
1) (numera bl. tillf.) till 2: befogenhet som följer med ämbete; jfr -befogenhet, -rätt 1. ÖgCorr. 25/9 1839, s. 4. Hvarigenom Biskopen förlorade sin äldsta och vigtigaste embetsrättighet. Strinnholm Hist. 3: 647 (1848).
2) (förr) till 4: rättighet att utöva hantverk (gm att vara ansluten till ett skrå); förr äv. om handling l. prestation som ett skrå stadgemässigt kunde kräva (av en skråmedlem). Huar han .. bliffuer beslagen med fremmande arbethe, skall han böta som lagh förmå eller och giffua sigh i ämbethet och giöre embetz rättighet. 3SthmTb. 10: 99 (1618). Warder ock någor Handtwärckare för grof miszgärning dömd från heder och ähro, han lides ey mehr i Ämbetet, vtan har förlorat Ämbetz-rättigheten. Arnell Stadsl. 25 (1730). —
-RÖST.
1) om myndig l. torrt saklig röst (se röst, sbst.3 1). HallandsP 30/10 1897, s. 2. Jag kunde ingenting göra, berättar han med torr ämbetsröst. DN(A) 13/7 1956, s. 6.
2) (numera bl. tillf.) om röst (se röst, sbst.3 3) som ngn vid val l. omröstning har i kraft av sitt ämbete. VDAkt. 1795, nr 7 (1794). Hvarföre allmogen .. (vid tillsättandet av klockarbefattningar) har fri rösträttighet och pastor endast 2:ne röster, en embetsröst och en för sin prestgård efter dess hemmantal. Tiden 4/2 1848, s. 2. —
(2, 4) -SAK. (ämbetes- 1669–1704. ämbets- 1582 osv.) sak (se sak, sbst. 6 (e)) som rör l. handläggs inom ramen för ämbete l. (i skildring av ä. förh.) skrå; jfr -angelägenhet, -mål, -ärende. En stoor Herre, ther til medh så många swåra kongliga Embetzsaker betungadher. PErici Musæus 2: 315 a (1582). Ålldermannen står thet fritt vthi ämbetes saker at biuda och befalla. OrdnHandtv. 1/3 1669, 10: 10. —
(4) -SAMMANKOMST~102, äv. ~200. (ämbetes- 1669. ämbets- 1784 osv.) (förr) skråsammankomst. Intet Gille eller ämbetes sammankompst kan hållas medh mindre ther äre tree Mästare. OrdnHandtv. 1/3 1669, 1: 2. —
-SFÄR. ämbetes verksamhetsområde; jfr sfär 6 b o. -område. BL 1: 213 (1835). Till .. (högsta ombudsmannens) ämbetssfär hörde också att vaka öfver lagars och förordningars efterlefnad. Annerstedt UUH II. 1: 429 (1908). —
(2, 4) -SIGILL. sigill (se d. o. 1) som tillhör ämbete l. (om ä. förh.) hantverksskrå; jfr -insegel o. skrå-sigill. 2BorgP 6: 97 (1738). Vid konsulat skall finnas: Sveriges flagga; samt ämbets-sigill eller stämpel. SFS 1906, nr 78, s. 9. Lunds svarvares ämbetssigill. Arbetet 21/2 1948, s. 9. —
-SKJUTS. (förr) om förhållandet att vara berättigad att vid ämbetsresa tillhandahållas transportmedel. SvEcclT 1846, s. 51. Lönevilkoren (för en examinerad barnmorska) äro fri bostad och embetsskjuts, sex famnar ved samt Etthundra Riksdaler Riksgälds. AB 6/7 1854, s. 1. —
-SKRIVARE. (ämbete- 1557. ämbetes- 1558–1625. ämbets- 1554 (: Slotz Embetz scriffuere) osv.) (förr) till 2, om skrivare (se d. o. 2 a) anställd vid hov l. slott o. d.; äv. till 4, om skrås skrivare. KlädkamRSthm 1555 K, s. 175 b. Ath thu alffvarligenn seijer the embetisschriffvere till, thär ähre opå Stocholms sloth .. ath the lathe osz bekomme thänn beskedh thär opå, som osz bör ath haffve med länsregister och alle partzeler. G1R 28: 422 (1558). Embetz Skrifwaren för Spÿk Smederne på Hollmen. BoupptSthm 1672, s. 1028 a. jfr slotts-ämbetsskrivare. —
-SKRIVELSE. (offentlig) skrivelse som utfärdas i ämbetet l. rör ämbetsärende: jfr -handling o. tjänste-skrivelse. SC 1: 501 (1820). I en ämbetsskrivelse till Kungl. Maj:t den 20 mars 1811 åberopade överståthållare Skjöldebrand en av honom utarbetad och till Kungl. Maj:t ingiven plan till en förbättrad organisation av polisen. Staf PolisvSthm 335 (1950). —
-SKRUD. skrud avsedd att bäras av ämbetsinnehavare (under ämbetsutövning); jfr -ornat. Ifrån Patriarchen blefwe och alla hans zierlige Embetzskrudh tagen, och han kastat i fängelse. Widekindi KrijgH 288 (1671). —
(4) -SKRÅ. (förr) skråordning (jfr skrå, sbst.2 1, o. hantverks-skrå 1); äv.: skrå (se skrå, sbst.2 2 a) (jfr hantverks-skrå 2). Skråordn. 245 (1571). Skal .. samma Borgmästare med sina Colleganter hafwa macht alla Embetzskråår vptagha, öfwersee, förandra eller förbättra. SthmStadsord. 1: 29 (1635). Roloff begär, att kollegiet måtte hjälpa till med att ett ämbetsskrå inrättas i Örebro. Rig 1935, s. 141. —
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200. (ämbetes- 1664–1785. ämbets- 1720 osv.) skyldighet att fullgöra de åtaganden l. plikter l. uppgifter som följer med ett ämbete; äv. konkretare, om enskilt sådant åtagande osv. (ofta i pl.); jfr -plikt. Rudbeck d. ä. Bref 31 (1664). At han synes hafwa brustit uti sin ämbetes-skyldighet. Lagerbring 1Hist. 2: Föret. § 8 (1773). Men vi förstå .. icke, hvad meningen kan vara, att göra tvänne på aflägsen ort tjenstgörande kyrkoherdar .. till e. o. hofpredikanter, hvaraf följden ju möjligen kan blifva .. åsidosättande af de embetsskyldigheter, för hvilka de uppbära sin egentliga aflöning. Fädernesl. 7/5 1887, s. 2. —
-SKÖLD. (ämbetes- 1541–1711. ämbets- 1711–1862) (†)
1) till 2: bröstsköld (se d. o. 3) som utgör del av ämbetsdräkt; jfr sköld, sbst.2 3. Ämbetes skiölden skalt tu göra effter konst, såsom lijffkiortelen, aff guld, golt silke, scharlakan, resinrödt, och twinnat hwitt silke, fyrahörnat skal han wara, och twefall. 2Mos. 28: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: domssköld). Nilsson Ur. 2: 41 (1862).
2) till 4, om hantverkares skylt; jfr sköld, sbst.2 3 e. Beswärade sig swarfwaren .. öf:r Studenten .. som skulle han natten emot d. 18 hujus .. nederslagit swarfwarens utehängiande ämbetesskiöld. ConsAcAboP 8: 62 (1700). —
-SOCIETET. (ämbetes- 1720. ämbets- 1731 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 2: finare ämbetsmannakrets; jfr societet 4 b. SvD(A) 19/2 1925, s. 9. (När dottern till hovrättspresidenten) slöt sig till den grupp sociala pionjärer som försökte attackera en del av de allra svåraste missförhållandena .. så var det inte fråga om en flicka ur den högre ämbetssocieteten som ville utöva välgörenhet. SvD 24/7 1970, s. 14.
2) (†) till 4: hantverkssocietet; jfr societet 6. PH 1: 207 (1720). Så utwäljer Borgerskapet .. in för Magistraten sine Fyratio Åtta Electorer, helften af de Handlande, och de öfrige af Embetes Societeterne. FörordnBorgmRådmVahl. 17/10 1727, § 4. Lundin o. Strindberg GSthm 414 (cit. fr. 1731; läst i orig.). —
-SPRÅK. språk (se d. o. 4) som ämbeten l. ämbetsinnehavare i ett land l. en region använder l. är ålagda att använda; äv.: ämbetsstil (jfr språk 6 a o. kansli-språk); jfr ämbetsmanna-språk. (Vältaligheten) skulle falla från sin höjd, såsom fri konst, och nedsjunka till samma enformighet och afdöda tillstånd, som t. ex. embetsspråket, hvilket är alldeles stelnadt. 2SAH 12: 435 (1827). I stadslagen blev .. grundsatsen om svenskan som ämbetsspråk fastslagen; stadens sekreterare skulle alltid vara en svensk. NordT 1929, s. 268. —
-STAT.
1) stat (se stat, sbst.3 II 3) av ämbetsmän; jfr ämbetsmanna-stat 1. AB 5/10 1840, s. 2. Adeln, i början bördsadel, af konungabörd, blef vid konungamaktens tillvext tjenstadel, och Axel Oxenstjerna sökte att med den incorporera hela tjenstestaten, men embetsstatens interessen voro ej desamma som adelns. SkaraT 22/5 1845, s. 1.
2) om stat (se stat, sbst.3 V 1) som har väl utvecklat ämbetsväsende (med stort inflytande); jfr ämbetsmanna-stat 2. AB 27/5 1846, s. 3. Gustav II Adolf .. som med hjälp av rikskanslern Axel Oxenstierna .. och sin gamle lärare Johan Skytte .. instiftar den svenska ämbetsstaten med gymnasier, hovrätter och fast förankrade universitet. VetlandaP 7/6 2019, s. 2. —
-STAV. (ämbetes- 1710. ämbets- 1734 osv.) stav (se stav, sbst.2 2) som utgör värdighetstecken för visst ämbete; jfr -tecken. Höfdingen, som hafwer sin ämbetes staf i handen. Peringskiöld MonUpl. 186 (1710). —
-STIL. stil (se stil, sbst. III 1) som är karakteristisk för ämbetes l. ämbetsinnehavares språkbruk; jfr -språk o. kansli-stil 3. 2SAH 13: 54 (1828). Ovan vid ämbetsstilen .. nyttjade han några ord och talesätt, hvilka kansliråden måste vid föredragandet rätta. Fryxell Ber. 14: 78 (1846). —
-STOL. ämbetsinnehavares för ämbetsutövning avsedda stol; äv. metonymiskt, om ämbete (jfr stol, sbst.1 IV 5). SvFatburen 3: 180 (1672). Fem hundra Båtsmän begåfwo sig til Amiralitets huset, .. de bröto up ena porten .. och gjorde så en lusteld af hela Amiralitets Rättens Ämbets stolar. SP 4/3 1779, s. 178. Återgif berättelsen om huru han .. vägrar att ta emot drottningens embetsstol. Verd. 1890, s. 204. —
-STÅND. ämbetsmannastånd; jfr stånd, sbst.1 12. Att regeringen skulle handla mot statsförfattningens anda, om den företoge sig att skapa en mängd beroende och afsättlige funktionärer, i stället för ett embetsstånd, som .. bör vara så mycket som möjligt oberoende af makten. AB 18/1 1839, s. 3. —
-STÄLLE. (ämbetes- 1785. ämbets- 1691 osv.)
1) (numera mindre br.) till 2: lokal l. plats där ämbete utövas (jfr ställe, sbst.1 I 1 o. -plats 1); äv. om myndighet o. d. (ss. instans) (jfr ställe, sbst.1 I 8). De hinder, hwilka möta Lagarnes riktiga wärkställighet i sättet at handtera sakerne wid Domstolar och andre Ämbetsställen. PH 8: 7299 (1766). Högre Ämbetsmän, och alle andre tjänstgörande, skulle hvar och en vistas på sitt ämbetsställe, och sköta sina sysslor. Schönberg Bref 3: 301 (1778). Rättegångsskrifter och andre Handlingar, hwilka wid Publika Werk, Embetsställen och Myndigheter ingifwas. SFS 1830, s. 13. AB 7/6 1907, s. 3.
2) (†) till 2, om plats l. befattning l. tjänst för ämbetsman (se d. o. 1) (jfr -plats 2); äv. till 4, om plats för hantverkare vid skrå; jfr ställe, sbst.1 I 7. Sedan skall .. (barberargesällen) wara skyldig så frampt något Embetz ställe i Stockholm är löst at tiena 2ne åhr hoss een Mestare. HdlCollMed. 1691, s. 705. När Gud igen bepryder dhe öde blefne höga Embetsställen med dygdedle och högt qualificerade öfwerhetsmän. Cavallin Herdam. 3: 290 (cit. fr. 1695). —
-STÄLLNING. ställning (se d. o. II 7) som åtföljer ämbete; äv. övergående i bet.: ämbetsinnehavares befattning l. tjänst (jfr ställning II 8). AB 5/9 1836, s. 2. Att Görtz dömdes såsom brottsling i stället för att blott afskedas från sin embetsställning. 2SAH 55: 10 (1878). Men icke blott bland dem, som innehade en mera framskjuten kyrklig ämbetsställning, stodo .. nitiske och dugande män att finna. Lundström LPGothus 1–2: 322 (1893). —
-STÄMPEL. till 2: om ämbetsinnehavares (bekräftande l. godkännande) stämpelavtryck på dokument l. skrivelse (l. om stämpel för åstadkommande av sådant avtryck); äv. (om ä. förh.) till 4, om (stämpel för) stämpelavtryck som tillsammans med mästarstämpel anbringades på hantverksalster; jfr stämpel, sbst.1 2, 3. Stämpelbare Handtwärcks Waror, skola ej allenast med Tilwärckarens, utan ock med Ämbets-Stämpelen wara försedde. PH 6: 4298 (1756). En så fräck kupp som att bemäktiga sig undersökningsdomarens embetsstämpel och med den märka ett ark brefpapper och ett kuvert. SDS 9/12 1886, s. 4. Prästbevis skall vara försett med pastorsämbetets sigill eller ämbetsstämpel samt underskrift av utfärdaren. SFS 1946, s. 1647. —
-SYN. om syn (se syn, sbst.2 5) på ämbete, särsk. (o. i sht) på prästämbetet; jfr -uppfattning. SvD(A) 14/11 1949, s. 12. Motståndarna mot kvinnliga präster brukar hävda .. att de har en ”klassisk” ämbetssyn. NVärmlT 9/4 2020, s. 19. —
-SYSSLA. (ämbet- 1757. ämbetes- 1670–1768. ämbets- 1628 osv.) till 2, 4: syssla (se syssla, sbst.1 1 b) som rör l. ingår i ämbete l. (i skildring av ä. förh.) hantverk; i sht i pl. (jfr -göromål); förr äv. mer l. mindre liktydigt med ämbete (i bet. 2) (jfr syssla, sbst.1 3). Nw .. befaller Gudh Öffwerhetena, mongehanda Wärck och Embetz syszlor at vträtta. Gothus MonPac. 439 (1628). Nu kan en Riddersman .. , om honom så tyckes, wälja och antaga en ämbets-sysla, alt efter des sinnes och kropps förmögenheter. Oelreich 26 (1755). Tillåtelsen .. för lärpojke, som mästaren ej håller med kost, kläder och husrum, att endast vissa timmar om dagen arbeta i verkstaden blott med ämbetssysslor. Löfgren TenngjH I. 3: 239 (1950). —
-SYSTER. (ämbetes- 1589–1777. ämbets- 1763 osv.) [fsv. ämbitis systir] till 2: kvinnlig kollega inom ämbete; äv. dels allmännare, om kvinnlig kollega (jfr yrkes-syster), dels (om ä. förh.) till 4, om kvinnlig medlem av skrå; jfr syster 6 o. -broder. Huilken Broder sin Embettes Syster krenchker till sin quinnedom, och henne icke tager till Echta, tå säties bådhen wtaf Embetthet. Skråordn. 265 (1589). Med de andra mina Embetes Systrar (inom barnmorskeämbetet), skal jag hålla et förtroligt och fredsamt umgänge. PH 11: 335 (1777). Månglerskan Anna Gunnberg berättade, att hon .. , i sällskap med ett par embetssystrar, war i begrepp att gå in på en krog wid Roslagstullsgatan .. då hon utan all anledning blifwit öfwerfallen. SD 13/3 1849, s. 2. —
-SÄTE. plats l. ort från vilken ämbetsverksamhet bedrivs; äv. (tillf.) om ämbete l. ämbetsverk o. d.; jfr säte, sbst.1 5. Så snart Han vunnit flyttning til Stockholm, där de flesta vigtiga Ämbets-säten äro församlade, skyndade man sig, at nyttja dess biträde vid flera riksvårdande värf. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 22. Chefen för gendarmeriet .. lär redan för ett par dagar sedan hafva afrest till staden Salonike, som är utsedd till att blifva hans ämbetssäte. HbgD 22/4 1904, s. 2. —
-TALAN. (ämbetes- 1738. ämbets- 1790 osv.) särsk. (numera bl. tillf.) om i ämbetet förd talan (se d. o. 5) vid rättegång. VRP 16/9 1738. Advokatfiskalsämbetet har att tillse, bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla de till kollegiets befattning hörande ärenden .. varuti ämbetet utan remiss finner sig befogat anställa ämbetstalan. SFS 1919, s. 2376. —
-TECKEN. (ämbetes- 1783. ämbets- 1786 osv.) om föremål avsett att bäras l. visas upp ss. yttre kännetecken på ämbetsinnehav; jfr tecken 3 b γ o. -attribut, -insignium, -stav. Lagerbring 1Hist. 4: 322 (1783). Ärkebiskoparne i de nya germanrikena förmåddes att af .. (Gregorius) mottaga sitt ämbetstecken, det s. k. pallium. Boëthius HistLäsn. 2: 155 (1898). —
-TID. tid under vilken ngn innehar l. innehaft ett ämbete l. ett ämbete är avsett att innehas; jfr -dag, -period. Kolmodin QvSp. 2: 7 (1750). Det är högst sannolikt, att Skara domkyrka blifvit under Biskopen Ödgrims embetstid och sålunda på mindre än 20 år uppförd. Brunius Resa 1838 251 (1839). Afgår rektor .. före ämbetstidens slut .. anställe den akademiska församlingen nytt val för den återstående tiden. SFS 1908, nr 135, s. 4. —
-TILLSÄTTNING~020. tillsättning (se d. o. 6) av ämbete. AB 25/10 1839, s. 2. Ständerna hade .. begynt på ett betänkligt sätt befatta sig med ämbetstillsättningar. Malmström Hist. 5: 93 (1877). —
-TILLTRÄDE~020. (tidpunkt för) tillträdande av ämbete; jfr tillträde 3 b. ChristianstVBl. 12/11 1831, s. 2. Ganska snart efter sitt ämbetstillträde kom Lantingshausen underfund med att något måste göras för polisväsendets förbättring. Staf PolisvSthm 17 (1950). —
-TIMME, äv. -TIMMA. [fsv. ämbitis time] tid ägnad åt l. avsedd för ämbetsutövning (jfr timme 1); särsk. (o. numera bl., tillf.) dels om timme (se d. o. 3) som ingår i sådan tid (o. då ämbetsinnehavaren är tillgänglig för allmänheten) (i sht i pl.), dels om timme som ingår i ngns ämbetstid. Ordentligheten, som helgar den bestämda embetstimman. 1SAH 3: 123 (1790, 1802). Som bekant gälla för våra offentliga embetsverk vissa embetstimmar, vanligen emellan kl. 11 och 2. DN 1886, nr 6673 B, s. 2. Labour tog makten vid kommunvalet nyligen och den avgående konservative borgmästaren kramade sista droppen ur sina sista ämbetstimmar genom att .. dricka 11-kaffe med Sveriges blivande kung. SvD 27/5 1972, s. 9. —
-TITEL. (ämbetes- 1710–1778. ämbets- 1734 osv.) titel för (innehavare av) ämbete; jfr -namn. Peringskiöld MonUpl. 36 (1710). Att titlarne grefve och grefvevikarie .. voro ämbetstitlar, icke bördstitlar (i Karl den stores rike). Rydberg KultFörel. 4: 623 (1887). —
-TJÄNST. (ämbetes- 1674. ämbets- 1720 osv.) ämbetsbefattning (jfr tjänst 1 d); äv.: ämbetsutövning (jfr tjänst 2). VDAkt. 1676, nr 221 (1674). At ett Gunsträttwist afseende giöres på min trägna Embets tjenst i stiftet. VDAkt. 1784, nr 265. (Landshövdingen i Falun) måste 1822 lämna sin ämbetstjänst i Dalarna för en prästtjänsts skull. FaluKurir. 6/8 2001, s. 17. —
-TOMT. (förr) åt ämbetsinnehavare upplåten tomt. HdlVLBibl. 1792, nr 136. Gården eller Huset utom Lilla kyrke grinden å Domkyrko Syslomannens Embets Tomt. BoupptVäxjö 1818. —
-UNIFORM. (i sht förr) uniform (se uniform, sbst. 1 b) använd l. avsedd att användas av ämbetsinnehavare (under ämbetsutövning); jfr -dräkt. AB 29/1 1848, s. 4. I Sverige markerar införandet av en enhetlig uniform för hovrätten år 1776 en milstolpe, den första enhetligt fastställda ämbetsuniformen. TurÅ 1988, s. 47. —
-UPPDRAG~02 l. ~20. uppdrag som ingår i ämbete l. utförs under ämbetsutövning (jfr -förvaltning); äv. om ämbete betraktat ss. ett uppdrag. PT 26/6 1833, s. 2. Ärkebiskopen skulle förrätta sitt första ämbetsuppdrag, missionärsinvigningen. GbgAB 9/11 1914, s. 5. Tar man ett ämbetsuppdrag så får man lämna sina politiska uppdrag. KvP 27/1 2001, s. 9. —
-UPPFATTNING~020. uppfattning l. åsikt beträffande ämbete (i sht prästämbetet); jfr -syn. Då en regeringschef afgår, så bekommer det (enligt Cavalli) hans regering ej det minsta .. Med denna ämbetsuppfattning följer, att lust och kraft för initiativ minskas inom regeringen. AB(A) 16/5 1905, s. 4. Ett aktuellt evangeliskt uttalande .. där man hävdar att den katolska kyrko- och ämbetsuppfattningen .. inte är den rätta. SvD 17/7 2007, Kultur s. 6. —
-UPPGIFT~02 l. ~20. uppgift (se d. o. 1) lämnad å ämbetets vägnar; i sht i pl.; äv. om uppgift (se d. o. 4) som åvilar ämbete. Enligt Embetsuppgifter är hela Frankrikes folkmängd för närwarande 32,663,072. LinkBl. 8/5 1833, s. 2. JK:s och JO:s ämbetsuppgift är att se till att domstolar, myndigheter och tjänstemän i offentlig tjänst .. sköter sina uppdrag enligt gällande lagstiftning. Hufvudstadsbl. 12/5 2007, s. 20. —
-UTLÅTANDE. utlåtande i ämbetsärende (avgivet av ämbetsinnehavare). GbgP 28/11 1817, s. 3. Ett ämbetsutlåtande för vilket statsmakterna eller vederbörande verk har att bära ett formellt och reellt ansvar. DN(A) 4/11 1958, s. 2. —
-UTNÄMNING~020. utnämning till innehavare av visst ämbete. Till myndiga år kommen konung (äger) rätt att öfverväga och antingen gilla eller upphäfva de stadgar, förordningar och ämbetsutnämningar, som förmyndare vidtagit. Fryxell Ber. 7: 20 (1838). —
-UTÖVNING~020. verksamhet inom ramen för ämbete (jfr -tjänst); ngn gg äv. med tanken särskilt riktad mot ämbetes ansvarsområde l. åligganden; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ämbete; jfr -drift, -föring, -förrättning, -verksamhet o. tjänste-utövning. DA 21/12 1796, s. 2. Landtvärnets belägenhet tillhör .. icke någonderas af vår embetsutöfning. Crusenstolpe Mor. 6: 185 (1844). Af brefvet framgår, att konungen med den beviljade tjenstledigheten afsett att småningom och oförmärkt aflägsna Oxenstierna från embetsutöfningen. 2SAH 61: 133 (1884). Branting .. skildrade det ohyggliga intryck av oförstånd i ämbetsutövning, som polisens uppträdande givit honom. Höglund Branting 2: 168 (1929). —
-VERK. (ämbetes- 1593. ämbets- c. 1780 osv.)
1) (†) ämbetsverksamhet; jfr verk, sbst.1 1 a. Gärder och annat sådant, hvilkit alt drager presten ifrå boken och hans rätta embetis värk. RA I. 3: 108 (1593). KyrkohÅ 1908, s. 192 (c. 1780).
2) (central) statlig myndighet; äv. om byggnad som rymmer sådan myndighet; jfr verk, sbst.1 7. SC 1: 165 (1820). När Odelgren sakta skred uppför trappan till sitt ämbetsverk. Hallström Händ. 73 (1927). Vid sidan om riksdag och regering utövas den statliga förvaltningen av centrala ämbetsverk (t. ex. socialstyrelsen). Gustafsson KommunLandst. 10 (1980). jfr reduktions-, riks-, sigill-, skol-, stats-ämbetsverk. —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. (ämbetes- 1828. ämbets- 1852 osv.) verksamhet (se d. o. 1 b) utövad inom ramen för ämbete (jfr -gärning); äv. om verksamhet (se d. o. 2) som bedrivs av ämbete (ngn gg äv. med tanken särskilt riktad på ämbetes ansvarsområde l. åliggande); jfr -utövning, -verk 1. 2SAH 13: 164 (1828). En för Döbeln alldeles ny embetsverksamhet blef honom gifven, då han år 1816 utnämndes till ordförande i krigshofrätten. 2SAH 60: 269 (1883). Samtidigt framkommo äfven andra klagomål öfver hofrättens ämbetsverksamhet. Odhner G3 1: 316 (1885). Vår kännedom om både honom själv och hans ämbetsverksamhet. SvFlH 2: 262 (1943). —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (ämbetes- 1570. ämbets- 1767 osv.) särsk. (förr) till 4: skråverkstad. 2SthmTb. 4: 120 (1570). Om man antager, at en någorlunda välbestäldt Ämbets-Verkstad bör til det minsta bestå af tvänne Gesäller och tvänne Lärogossar öfver 15 år, så finner man, at .. icke flere än 1996 kunde vara i godt tilstånd. VetAH 1767, s. 231. —
(2 (d)) -VIGNING. akt gm vilken ngn vigs till religiöst ämbete; jfr viga 2 a. Vad har prästen vid sin ämbetsvigning .. förpliktat sig till? SvD(A) 29/6 1952, s. 7. —
-VÅNING. våning använd l. avsedd att användas ss. ämbetsbostad; jfr tjänste-våning. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 28, s. 1. De öfriga departementscheferna, som miste sina ämbetsvåningar. De Geer Minn. 1: 184 (1892). —
-VÅRD. (†) om skötsel av till ämbete hörande sysslor (jfr vård, sbst.1 6); äv. om till ämbete hörande ansvar för l. kontroll över ngt (jfr vård, sbst.1 6 c). SynodA 1: 449 (1764). Den pretexten, att en biskop eller prost ej bör tagas till föredragande, på det att embetsvården ej må lida, är för svag. Crusenstolpe Mor. 4: 286 (1841). Bryter eller öppnar embetsman vid postverket olofligen annans bref .. som under hans embetsvård är; varde afsatt. AB 16/12 1844, s. 1. DN(A) 2/11 1916, s. 8. —
-VÄG. (ämbetes- 1743. ämbets- 1716 osv.) ämbetsmannaväg (jfr -bana); äv. i sådana uttr. som på l. i ämbetsväg, å ämbetets vägnar l. inom ramen för ämbete. VDAkt. 1716, nr 29. Olof Rudbeck .. afstyrkte .. i embetsväg tryckningen (av Scondia Illustrata). BL 9: 299 (1843). Att industrien lemnar ett .. större utrymme än embetsvägen för menniskans krafter och förmåga. Saima 1845, nr 4, s. 3. Med båda krigsdepartementernas chefer hade jag på embetsväg föga att skaffa. Reuterdahl Mem. 332 (1860). —
-VÄGNAR. (ämbetes- 1680. ämbets- 1684 osv.) (numera bl. tillf.) i uttr. på l. å ämbetsvägnar, å ämbetets vägnar; jfr vägnar 2 b. Brask Pufendorf Hist. 319 (1680). Domaren (bör) å Ämbetz-wägnar ställa den brotzliga til Rätta. Arnell Stadsl. 642 (1730). Att de ordres, Hofkanslern på embetsvägnar gaf, måste lydas utan motsägelse. Schröderheim Ant. 114 (1795). —
(4) -VÄLKOMMA~020. (förr) skråvälkomma; jfr välkomma 2 slutet. Pokalens bestämmelse såsom ämbetsvälkomma. 1MinnNordM IV. 2: 5 (1882). —
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200. särsk. om värdighet (se d. o. 4) som ngn åtnjuter i kraft av ämbetsinnehav; äv. övergående i bet.: ämbete. SynodA 1: 454 (1764). Embetsvärdigheten för nedannämnde tjenster bestämmes på sätt som följer: – Näst efter Assessorer i Hofrätterne: landssekreterare, landskamrerare, häradshöfdingar, bergshauptmän, bergmästare, borgmästare i städer af första klassen (osv.). SDS 26/11 1901, s. 2 (1855). När han kallades från sin professorsstol, var det för att bekläda höga ämbetsvärdigheter i romerska riket. Rydberg Varia 230 (1894). —
-VÄRLD. om den värld (se d. o. 5) som (de statliga) ämbetena utgör; i sht i sg. best.; jfr ämbetsmanna-värld. AB 14/3 1846, s. 1. De goda huvudena ha upptagits av sin karriär i ämbetsvärlden. Spångberg StMän 1: 85 (1917). —
-VÄRV. [fsv. ämbetis värf] (numera bl. tillf.) om syssla l. uppdrag l. åliggande som ingår i ämbete; i sht i pl.; jfr värv, sbst.2 (a), o. ämbetsmanna-värv. Brenner (SVS) I. 1: 171 (1709). I all sin glans visade sig denna biskoparnas hofhållning på Kuutsö gård, dit de drogo sig tillbaka, då icke ämbetsvärf påkallade deras närvaro i Åbo. Schybergson FinlH 1: 162 (1887). —
-VÄSENDE. särsk. sammanfattande, om allt som hör till l. har samband med (statliga) ämbeten; jfr väsen 7. DA 28/10 1842, s. 3. (Adelns) rädsla för en privilegieutjämning inom det militära och civila ämbetsväsendet. Andersson SvH 355 (1943). —
-ÅKER. (förr) åt ämbetsinnehavare upplåten åker; jfr -gärde. UUKonsP 22: 72 (1697). (Vid Uppsala finns) små åkerstycken .. under namn af ämbetsåker. Alle gifte Professorer hafva rättighet till denna jord. Stiernstolpe Arndt 1: 60 (1807). —
(4) -ÅLDERMAN~102, äv. ~200. (ämbetes- 1808. ämbets- 1784 osv.) (förr) ålderman (se d. o. 1 a) i ämbetsskrå; jfr skrå-ålderman. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 34 (1760; normaliserat). Landboerne borde .. tillita stadens handtverkare, hvilka dock icke ägde tillstånd att i sådan afsigt resa ur staden utan Ämbets-Åldermannens vetskap. Hallenberg Hist. 4: 860 (1794). —
-ÅLIGGANDE. åliggande som följer med ämbete l. som ämbetsverk har; i sht i pl. Presterna .. försummade sina ämbetsåligganden. Schybergson FinlH 1: 413 (1887). Riksarkivets .. ämbetsåligganden. HT 1949, s. 177. —
-ÅR. (ämbetes- 1615. ämbets- 1716 osv.) om år under vilket ngn innehar ämbete; i pl. särsk. om sammanlagt antal år som ngn har innehaft ett ämbete; äv. om verksamhetsår för ämbetsutövande inrättning. Phrygius HimLif. 164 (1615). Sedan jag upnådt 55 lefnads och 25½ Embetsåhr. VDAkt. 1783, nr 201. Följande lista (i Stockholms stads tänkeböcker) .. står införd före ämbetsåret 1495–96. SErikÅb. 1967, s. 71. Den 56-årige presidenten, nu inne på sitt sista ämbetsår. BoråsTidn. 27/9 2012, 1: 29. —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. (ämbetes- 1766–1788. ämbets- 1766 osv.) åtgärd vidtagen av ämbetsinnehavare l. inom ramen för ämbete; jfr ämbetsmanna-åtgärd. Rydén Pontoppidan 472 (1766). En af någon person hos offentlig myndighet framställd begäran, som innebär påkallande .. af en viss ämbetsåtgärd. NF 19: 267 (1895). —
-ÄRENDE. (ämbetes- 1704–1734. ämbets- 1622 osv.) till 2: ämbetssak (jfr ärende 3 o. -angelägenhet); äv. (äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 4): ärende (se d. o. 1) utfört på ämbetes uppdrag (jfr -förrättning); särsk. i förb. med prep. i. Then som Vngebroder worden ähr, Han skall när Åldermannen honom tillsäger, löpa Embetzärender. MeddNordM 1898, s. 67 (1622). Portofrihet för brefvexling i embetsärenden infördes .. den 19 Julii 1645. 2VittAH 18: 167 (1839). (Armfeldt) företog i början af 1813 i ämbetsärenden en resa i Finland. Tegnér Armfelt 3: 416 (1887). —
-ÖL. (förr) öl av en kvalitet l. alkoholhalt närmast över den hos spisöl; jfr ämbetsmans-öl. GripshR 1556, s. 18. Att i vid Nykroppa bruk i Värmland år 1585 bryggda 242 tunnor öl ingingo herreöl, fogdeöl, svenneöl, ämbetsöl och spiseöl, de olika sorterna här uppräknade efter avtagande kvalitet. Dædalus 1935, s. 88.
Spalt Ä 144 band 39, 2023