| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATSMINISTER sta3ts~minis2ter l. stat3s~ l. (vard.) stas3~, m.//ig.; best. -tern (HH XXXII. 1: 254 (1794) osv.) ((†) -teren Möller 1: 127 (1755). -tren PT 1758, nr 3, s. 2); pl. -trar (Höpken 1: 182 (1753) osv.) ((†) -trer Schönberg Bref 2: 322 (1778), HT 1918, s. 246 (1786)).
1) om l. titel för var o. en av de ministrar (se MINISTER 3 a) som bildar en rådgivande församling vid ett statsöverhuvuds sida l. en statlig regering; äv. pregnant, om l. titel för den förnämste l. var o. en av de förnämsta av dessa ministrar; dels (i sht hist.) om ä. utomnordiska förh. (särsk. i vissa av Tysklands forna självständiga stater, särsk. konungariket Preussen), dels (fullt br.) om nordiska förh. (redovisade under 2; jfr dock b); jfr MINISTER-PRESIDENT, PREMIÄR-MINISTER. Hwad skulle thet wäl innebära om en Stats-minister, som sitter wid styret, blefwe af .. (astrologiska) griller intagen? Block Progn. 35 (1708). Den (spanska konseljen) plägar bestå af 4 til 6 Statsministrar. Eberhardt AllmH 3: 354 (1776). (De spanska konungarnas) Statsministrar Lerma, Olivares och de Haro anteknas, som Efterdömen af de oförståndigaste Styresmän. Bergklint MSam. 2: 338 (1792). Det är han, som öfversätter den s. 92 af bilagde Tidning recenserade skrift af Hr Stats-Ministern Grefve von Hertzberg i Berlin. HH XXXII. 1: 254 (1794). (Sv.) Statsminister .. Hos Storsultan. (Fr.) Vizir. Nordforss (1805). 2NF 22: 210 (1915; i Preussen). Därs. 37: 1154 (1925; om ministerpresident i Preussen). — särsk. i vissa numera obrukliga anv.
a) i vissa länder: utanför kabinettet (se KABINETT 8 b) stående minister för en inre förvaltningsgren (motsatt: kabinettsminister). Dalin (1854).
b) i utvidgad l. oeg. anv., allmännare, dels om en regents specielle l. förtrogne politiska rådgivare l. medhjälpare, dels om statsman (se d. o. 1); i dessa anv. äv. i fråga om nordiska förh. (jfr 2). Stats-ministrar: en Axel Oxenstierna, en Richelieu, en Colbert. Höpken 1: 182 (1753). (Profeten Daniel) är et förträffeligt mönster på en stor Stats-Minister och Hofman. Almquist InlHelSkr. 613 (1775). (C. E.) Lewenhaupt .. utropades för stor general och statsminister. Beklagligen var han intetdera. Fersen HistSkr. 1: 77 (c. 1790). (M. G. De la Gardies rättsinnighet och fosterlandskänsla) behöfva icke bestridas, ej heller hans verkliga kunskap och fyndighet, för att neka honom ett rum ibland stora statsministrar. Franzén Minnest. 2: 161 (1823).
2) [specialfall av 1] om statsminister (i bet. 1) i ett nordiskt land (jfr 1 b); med avs. på a β, b γ, c β, d, e jfr KONSELJ-PRESIDENT, MINISTER-PRESIDENT, PREMIÄR-MINISTER.
a) i fråga om förh. i Danmark.
α) [jfr d. (gehejme)statsminister] hist. om l. titel för ledamot av (det 1772—1866 existerande, konungen med råd tillhandagående) geheimestatsrådet. Konungen af Danmark (har) .. utnämnt (till förhandlare) .. Grefwe Anders Peter til Bernstorff .. Hans Kongl. Danska Maj:ts Kamarherre, Stats-Minister och Minister för de Utländske ärender. Convention 27/3 1794, s. A 2 b.
β) [jfr d. (efter sv. l. nor. (jfr b γ resp. c β) upptaget) statsminister; jfr äv. α] i fråga om förh. fr. o. m. 1915 (då författning om ändrad titulatur antogs) l. 1918 (då författningen officiellt trädde i kraft): (titel för) förste minister i det danska statsrådet (se STATSRÅD I 2) o. tillika regeringschef (dessförinnan (fr. o. m. 1855) benämnd: konseljpresident). 3NF 5: 464 (1926). 1982 avgick Anker Jørgensens regering, då den inte kunde få majoritet för sin föreslagna ekonomiska politik. I stället kom en borgerlig fyrpartiregering med .. Poul Schlüter som statsminister. BraBöckLex. 5: 196 (1984).
b) i fråga om förh. i Sv.
α) (tillf.) hist. i fråga om förh. före 1809, om medlem av kungligt råd l. riksråd; förr äv. om medlem av förmyndarregering. Det bör räknas .. (K. XI:s) Stats Ministrer .. mera, än Konungen sjelf til last, at nästan alla behof til et krig saknades, då man beslöt att börja det (år 1675). Schönberg Bref 2: 322 (1778). Denne brist (i samverkan inom rådet) kunde .. afhielpas derigenom, at Eders Kongl. Maj:t hade .. visse statsministrer, hvilka .. samfält utgorde Eders Kongl. Maj:ts conseil. HT 1918, 1: 246 (i handl. fr. 1786).
β) [jfr α] hist. i fråga om förh. i samband med o. efter tillkomsten av 1809 års regeringsform fram till 1876 (jfr dock slutet): (titel för) vardera av de två (enl. det icke antagna håkansonska förslaget: (titel för) var o. en av de fem) ledamöter av statsrådet (se STATSRÅD I 2) som hade att bekläda rikets högsta värdigheter, nämligen (motsatt: statsråd (se d. o. II 2 b)) dels den ledamot som hade justitieärendena om hand (efter 1840: var chef för justitiedepartementet), dels den ledamot (särsk. i uttr. statsminister för utrikes ärendena) som hade utrikesärendena om hand (efter 1840: var chef för utrikesdepartementet). Ledamöterna af detta statsråd skola (enligt det håkansonska förslaget) vara tolf, på det sätt att fem bekläda statsministersämbeten, nämligen en justitieminister, som alltid är ordförande och ledamot i Högsta domstolen, en statsminister för utrikes ärenderne, en för arméens ärender, en för sjöväsendet samt en för inrikes civile ärenderne. De innehafva rikets högsta värdigheter. HT 1910, s. 114 (i handl. fr. 1809). Statsrådet skall bestå af .. en justitiestatsminister .. en statsminister för utrikes ärenderne; sex statsråd .. samt hofkansleren. RF 1809, § 5. Bland dep.-cheferna märktes (vid departementalreformen 1840) de båda statsministrarna som chefer för resp. Justitie- och Utrikesdep. 2SvUppslB 27: 318 (1953). jfr JUSTITIE-, UTRIKES-STATSMINISTER. särsk.: titel som den sittande statsministern för utrikes ärendena bibehöll efter grundlagsändringen 1876 till sin avgång 1880. Hans Exc. Oscar Magnus Björnstjerna, Statsminister. SvStatskal. 1877, s. 34. 2NF 3: 600 (1904).
γ) i fråga om förh. efter 1876: (titel för) den främste ledamoten av det (till ministär l. regering konsoliderade) svenska statsrådet (fr. o. m. 1975 officiellt benämnt: regeringen) o. tillika dettas (dennas) chef (vilken sistnämnda funktion först gm 1974 års regeringsform fick en statsrättslig grundval efter att dessförinnan sedan lång tid tillbaka vilat på praxis). Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot. RF 1809, § 5 (1876); jfr: Nu är Herr Justitie-statsministern otvifvelaktigt den, som anses vara den främste af Regeringens ledamöter och bland dem intager en principal ställning. RiksdP 1868, 2 K 3: 471. Statsministern bär jämte utrikesministern och riksmarskalken titeln excellens. Östergren (1946). Regeringen består av statsministern och övriga statsråd .. Statsministern tillsätter övriga statsråd. RF 1974, 6: § 1. särsk. (numera knappast br.) i uttr. designerad statsminister, vid regeringsbildning: föreslagen statsminister; jfr DESIGNERA 3 b. Ytterst bero .. (ministärskiftena) på skiftning av partiförhållanden i riksdagen. I regel tillgår härvid så, att konungen åt ledaren för det segrande partiet, den designerade statsministern, lämnar i uppdrag att bilda regering. 2SvUppslB 27: 320 (1953).
c) [jfr nor. (efter sv. (jfr b γ) upptaget) statsminister] i fråga om förh. i Norge efter lösgörandet från Danmark gm freden i Kiel 1814.
α) hist. i fråga om förh. under unionen med Sv.: (titel för) den främste ledamoten av det (till ministär l. regering konsoliderade) norska statsrådet vilken det ålåg att under unionskonungens vistelse i Sv. vara stationerad i Sthm tillsammans med två andra statsråd o. där bilda den norska statsrådsavdelningen (efter 1873: (titel för) ordföranden (tillika chefen) för denna avdelning); äv. (efter 1873 fram till unionsupplösningen 1905): (titel för) den främste ledamoten av (tillika ledaren l. chefen för) den i Kristiania hemmavarande (dvs. i Sthm icke stationerade) delen av det norska statsrådet (utgörande den norska regeringen); jfr STATSRÅD I 2 a γ. Den Norrske och den Svenske Stats-Ministern .. skola draga lott, om hvilkendera .. (i det sammansatta statsrådet) skall föra ordet. BihRStP 1815, 2: 491. Kongl. Regeringen i Norrige .. Stats-Minister .. (S.) Löwenskjold .. Stats-Råd .. (O.) Borch de Schoube .. Ledamot af Stats-Rådets Afdelning i Stockholm. SvNorrigCal. 1841, s. 412. Kongl. Regeringen i Norge. Stats-Minister .. (F.) Stang .. Kongl. Norska Statsråds-Afdelningen i Stockholm. Stats-Minister .. (O. R.) Kierulf. SvNorStatskal. 1874, s. 627. Jag (ansattes) på det ifrigaste af norske statsministern Sibbern med böner, att jag skulle utverka, att konung Karl .. icke skulle låta kalla sig den femtonde. De Geer Minn. 1: 187 (1892). (Efter 1873) minskades statsrådsafdelningens (i Sthm) betydelse så till vida, som statsministern i Kristiania blef hela norska regeringens ledare och chef, medan statsministern i Stockholm endast blef statsrådsafdelningens ordf. 2NF 26: 1105 (1917). Riksrätten .. tvang den av kungen stödda konservativa regeringen att avgå (1884), varefter Sverdrup blev statsminister i Norges första venstreregering. BraBöckLex. 22: 151 (1981).
β) i fråga om förh. efter unionsupplösningen 1905: (titel för) förste minister i det norska statsrådet (se STATSRÅD I 2) o. tillika regeringschef. Är konungen tillfälligtvis frånvarande från hufvudstaden, kan han öfverlämna rikets inre styrelse till statsministern och minst fem af statsrådets andra medlemmar, som då utgöra Norges regering och föra den i konungens namn, å hans vägnar och efter hans instruktion. 2NF 19: 1405 (1913). Då Odvar Nordli avgick som statsminister i februari 1981 efterträddes han av Harlem Brundtland. BraBöckLex. 4: 21 (1983).
d) [finlandssv. statsminister; jfr fin. pääministeri, ordagrant: huvudminister] i fråga om förh. i Finl. fr. o. m. 1918 (då ifrågavarande titel förordnades införd) l. 1919 (då Finlands nya konstitution trädde i kraft): (titel för) förste minister i det finska statsrådet (se STATSRÅD I 2) o. tillika regeringschef. Härmed stadgas .. att Senatens viceordförande och ledamöter hädanefter skola kallas statsminister och ministrar. FFS 1918, nr 161, s. 1. Den högsta verkställande makten är uppdragen åt republikens president. Jämte honom skall för statens allmänna styrelse finnas ett statsråd, bestående av en statsminister och nödigt antal ministrar. Därs. 1919, nr 94, s. 1. (K. Sorsa) ledde .. som statsminister koalitionsministären 1972—75. BraBöckLex. 21: 192 (1979).
e) i fråga om förh. på Island efter uppsägandet av unionen med Danmark 1944: (titel för) förste minister i det isländska statsrådet (se STATSRÅD I 2) o. tillika regeringschef. Kabinettssammanträden under ledning av (den isländske) statsministern. Andrén NordStatsk. 114 (1963). De ordinarie valen 1983 ledde till regeringsskifte, som resulterade i bildandet av en koalitionsregering mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet, med Framstegspartiets ledare Steingrímur Hermansson som statsminister. BraBöckLex. 12: 43 (1986).
3) i utvidgad anv. av 2, om (ungefärlig) motsvarighet till statsminister (i bet. (2 a β,) 2 b γ (, c β, d, e)) i ett utomnordiskt land. Åt (den preussiska) ämbetsförvaltningen gav Stein enhet genom införande av en verklig statsminister, som skulle äga övervara de övriga ministrarnas föredragning. Almquist VärldH 7: 314 (1928). Hände det inte några år tidigare att en japansk kejsare dog, och att en hans troman .. en fältmarskalk eller statsminister .. begick harakiri för att följa sin härskare och vän till den andra världen? Lindström Leksaksb. 99 (1931).
-HOTELL. särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av förh. under unionen mellan Sv. o. Norge) motsv. hotell 1: statsministers residens l. ämbetshus.
2) till 2 c α; särsk. i uttr. det norska statsministerhotellet. Oscar II Mem. 2: 171 (1890). Hedin var .. ofta gäst i det norska statsministerhotellet på Blasieholmen, särskilt under Otto Blehrs och J. Lövlands tid. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 414 (1947). —
-KANDIDAT. kandidat (se d. o. 1) till statsministerpost(en); särsk. till 2 b γ. Hamilton Dagb. 1: 333 (1916). —
-MANTEL. (-ministers- 1874) (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) i en statsministers ämbetsdräkt ingående mantel; anträffat bl. till 2 b β. Schlegel o. Klingspor Herald. 79 (1874). —
-NIVÅ. särsk. till 2 a β, b γ, c β, d, e, 3, om den nivå i mellanstatligt umgänge som föreligger när statsministrar(na) i de nordiska länderna l. (ngn l. ngra av) dessa o. en l. flera av deras motsvarigheter i andra länder träffas för politiska samtal l. överläggningar o. d. SvD(A) 1961, nr 43, s. 11. —
-PERIOD. (-ministers- 1892) period varunder ngn innehar (innehaft) statsministerämbete(t); särsk. till 2 b β. De Geer Minn. 2: 82 (1892). —
-POST. jfr post, sbst.2 5, o. -befattning, -ämbete; särsk. till 2 b β. Oscar II Mem. 1: 154 (1889). —
-TID. (-minister- 1898 osv. -ministers- 1892) tid varunder ngn innehar (innehaft) statsministerämbete(t); särsk. till 2 b β. De Geer Minn. 2: 109 (1892). —
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200. (-minister- 1943 osv. -ministers- 1805—1892) om (värdighet som tillkommer) ämbetet att vara statsminister. Nordforss (1805). —
-ÄMBETE~020. (-minister- 1889 osv. -ministers- 1805—1892) statsministers ämbete; jfr -befattning, -post. särsk.
a) hist. till 2 b β. Nordforss (1805). Statsministersembetet inrättades 1809, och är på visst sätt en lemning af de gamla riksembetena. SKL (1850).
B (numera bl. tillf.): STATSMINISTERS-MANTEL, -PERIOD, -TID, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.
STATSMINISTERIELL, adj. (numera föga br.) = statsministerlig. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 169 (1831; om obarmhärtighet). —
STATSMINISTERLIG, adj. (tillf.) som är l. överensstämmer med l. liknar en statsministers l. statsministrars o. dyl. l. som stammar från l. utförs av l. tillhör l. anstår en statsminister l. statsministrar (jfr statsministeriell); särsk. till 2 b γ. GHT 25/2 1926, s. 7 (om minnestal). —
STATSMINISTERSKAP, n. om (innehavande l. utövande av) statsministerämbete(t) l. -värdighet(en); äv. om chefskap l. politisk ledning som ngn i egenskap av statsminister utövar; äv. med särskild tanke på tid för innehav av sådant ämbete osv. resp. sådant chefskap osv.; särsk. dels till 2 b γ, dels (hist.) till 2 c α. Kildal .. f. d. statsråd under Johan Sverdrups statsministerskap. Oscar II Mem. 2: 309 (1894). Vi togo åter upp det gamla tvisteämnet om Lindmans eventuella statsministerskap, men vi kommo ej längre än vanligt. Hamilton Dagb. 1: 144 (1914). Under Bramstorps korta statsministerskap. Östergren (1946). —
STATSMINISTRANDE, n. (tillf.) om verksamheten att välja o. utse statsminister(kandidat); särsk. till 2 b γ. SvD 9/4 1976, s. 2.
Spalt S 11253 band 30, 1989