Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMT am4t, n. ((†) r. Rydelius Vitt. 3 (1706)); best. -et; pl. = (Gustaf II Adolf 273 (1626) osv.) l. (numera bl. ngn gg om d. l. nor. förh.) -er (N. Av. 9 Jan. 1657, Höpken 2: 394 (1757), SP 1779, s. 465, Fryxell Ber. 9: 61 (1841) m. fl.) ((†) empter RP 7: 24 (1637); jfr t. ämter).
Ordformer
(i ä. tid ofta skrifvet ampt, stundom ambt)
Etymologi
[i olika bet. lånadt från nt. l. t. amt (mnt. ampt) l. det likaledes från t. härrörande d. o. nor. amt. Ordet har uppstått gm sammandragning af längre former; jfr t. ex. mnt. o. mht. ammet, fsachs. o. fht. ambaht, etymologiskt motsv. det inhemska sv. ÄMBETE (se för öfr. d. o.); jfr äfv. AMBASSAD, AMBATT. Se Tamm Etym. ordb., Kluge]
1) [jfr mnt. ampt, t. amt] (†) ämbete. Penningar settia mången i stoort Ampt. Fosz 131 (1621). Börk Dar. 830 (1688). — ämbetsåliggande(n), ämbetsplikt(er). Delachapelle 6 (1669). Wäg ditt pund, din Ampt(,) din Wandel. Rydelius Vitt. 3 (1706).
2) [jfr ä. d. o. t. amt, mnt. ampt] (†) viss(t) ämbetsverk l. ämbetsmyndighet; kollegium. Wår Bergshopmans eller samtelige Amtets i anfordran förefallande nödige Bergssaker. Bergv. 1: 73 (1630). Nu var jag .. / Til Bresslau ändtlig kommen, / Hvaräst när såsom min person / Af Amptet blef förnummen, / Mig önskades en lycklig fart / Til Svänska Kongens Länder. Odel Sincl. 43 (1739). SP 1778, s. 52. — jfr BERGS-, POST-, SKOGS-AMT.
3) [jfr d., nor., t. amt, mnt. ampt] förvaltningsområde, län (i Tyskland, Danmark o. Norge); i ä. tid i sht om vissa distrikt i Sveriges tyska besittningar. Gustaf II Adolf 273 (1626). Gods och ambter i Brehmen. 2 RARP 5: 654 (1727). Kongl. Svenska Amtet Neukloster .., et Amt eller Härad, uti Nedersachsiske kretsen. Ehrnström i VetANH 4: 12 (1782). Flere på Ösel varande amter. Fryxell Ber. 9: 61 (1841). Svedelius Statsk. 1: 168, 206 (1868; om nor. o. d. förh.).
4) [jfr mnt. ampt] (†) handtverksskrå, ämbete; anträffadt bl. i ssgn AMTS-HERRE.
Ssgr: A: (3) AMTS-GÅRD. (†) Amts-Gården Neukloster. Ehrnström i VetANH 4: 30 (1782). —
(4) -HERRE3~20. hist. I följd häraf (dvs. af en stadga af C. XI) omordnas nu de äldre handtverksämbetena i de olika städerna eller upprättas nya, med ordentliga sammanträden .., under ledning af en amtsherre, af åldermän och bisittare. G. Upmark i 1 Minn. fr. Nord. mus. IV. 2: 2 (1882). —
(3) -RÄTT~2. [jfr t. amtsgericht] Å Landet handhafves Lagskipningen uti första Instancen, af en Amts-Rätt uti hvarje af de fyra Districterna. Kungör. 3 Juli 1806, mom. 1 (med afs. på Sveriges forna tyska besittningar). Lagskipningen utöfvas (i Würtemberg) af (bl. a.) 64 amtsrätter. J. F. Nyström i NF 17: 1482 (1893). —
(3) -SKRIFVARE~200. [jfr d. amtsskriver] hist. titel på ett slags ämbets- l. tjänstemän i ett amt. AccordsPuncter 6 Sept. 1658, mom. 7. jfr B.
B: (3) AMT-MAN, -MANSKA, se d. o. —
(3) -SKRIFVARE. (†) = AMTS-SKRIFVARE. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 43 (1622). J. Banér Därs. 6: 60 (1630).

 

Spalt A 1224 band 1, 1898

Webbansvarig