| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORNAT orna4t l. ωr- l. år- (årrnát Dalin), r. l. m., äv. (föga br.) n. (Levertin Leg. 14 (1891), Nyblom Kvinna 258 (1948)); best. -en; pl. -er.
1) (numera föga br.) prydnad; särsk. dels om föremål som tjänar till ngts (t. ex. ett rums l. en bänks) utstyrsel o. prydande, dels koll.: prydande l. smyckande utstyrsel, prydnader. Schroderus Lex. 104 (1637; bet. oviss). Förtygh, Hindertygh, ryggestycket och the andre stryy (dvs. till hästens mundering hörande persedlar), äre .. (hästen) til en prydnat (ornat). Dens. Comenius 452 (1639); jfr 2. Schmedeman Just. 404 (1664). At sådan ändring och sänkning (av kyrkbänkarna) skulle skada Bänkiarnas ornat. KyrkohÅ 1936, s. 198 (1706). Endast minnenas andar lefde kvar i de många rummens gamla ornater. Malmberg Höstd. 170 (1907). särsk. om föremål som tillhöra en kyrkas inre prydnad l. erfordras för en gudstjänsts högtidliga firande; jfr ORNAMENT 1 a. VDAkt. 1680, nr 279. (Floda kyrka har) år 1888 undergått en betydande förändring .. genom storartade ornater och praktfulla målningar. Hagström Herdam. 2: 49 (1898).
2) [specialanv. av 1] festlig skrud l. (ämbets)dräkt; högtidsskrud; högtidsdräkt; numera vanl. om prästerlig högtidsskrud; äv. bildl. Petreius Beskr. 2: 73 (1614). CVAStrandberg 3: 211 (1854; bildl.). På thronen satt kung Erik / I konungslig ornat. Ridderstad SDikt. 2: 228 (1858). Prästernas granna ornater. Hemmer Förvandl. 61 (1918). Biskopen i full ornat. Böök Stagnelius 105 (1919). jfr BISKOPS-, PRÄST-, ÄMBETS-ORNAT m. fl.
(1) -KRINGSIRAD~020, p. adj. (i vitter stil, tillf.) sirad runt omkring med prydnader l. ornament. Strindberg NRik. 188 (1882; om biktstol).
B: ORNATS-KLÄDD, se A.
Spalt O 1326 band 19, 1950