| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAMRAT kamra4t, förr äv. KAMARAD l. KAMERAD l. KAMERAT, om person m.||ig., om djur m.||ig. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) om person i förh. till den l. dem med vilken resp. vilka han l. hon delar tält l. rum l. säng o. dyl. l. (utom ss. senare ssgsled numera företrädesvis) tillsammans med vilken resp. vilka han l. hon ss. väsentligen likställd o. på samma plats deltar i arbete l. företag l. värv l. lek o. dyl. l. åtnjuter undervisning l. utbildning; äv., i sht förr, i allmännare anv.: umgängesvän, stallbroder, kumpan, följeslagare, förtrogen. Kamrater sedan skoltiden, från skolan, från skolbänken. Kamrater i värken, vid högskolan. En gammal kamrat till mig. En av mina kvinnliga kamrater. Hon är som en äldre kamrat med sina båda döttrar. Bemöta, betrakta ngn som kamrat. Bland kamrater är han glad och underhållande. God l. dålig kamrat, dels om kamrat med goda resp. dåliga moraliska egenskaper, dels om kamrat med särskild tanke på huru han uppfyller kamratskapets moraliska förpliktelser till hjälpsamhet, lojalitet o. d. BtÅboH I. 6: 77 (1633). Columbus Ordesk. 7 (1678). Then som emot Gud och Hans ord är försmädelig ..; han söker om söndagen lägenhet, selskap och kamerater. Swedberg SabbRo 1497 (1688, 1712). Stiäl någor .. ifrån sin Herra och Husbonda, eller sin kamerat inom Skeppsbord; warde hängd. PH 6: 3760 (1755). Påminnen Er .. att I blifvit kallade till menighetens ledare, icke till dess kamrater. Tegnér (WB) 10: 57 (c. 1830; i tal vid en prästvigning). Personer, med hvilka jag varit kamrat i statsrådet. De Geer Minn. 1: 195 (1892). Johansson SmedBrukspatr. 11 (1933). — jfr AKADEMI-, AN-, ARBETS-, ATELJÉ-, BORDS-, BÄNK-, DISK-, DUBBLETT-, EXERCIS-, GYMNASIE-, JAKT-, KLASS-, KONFIRMATIONS-, KRIGS-, KURS-, LEK-, MED-, PROMOTIONS-, RES-, ROTE-, RUMS-, SIDO-, SKANS-, SKOL-, SOV-, SPEL-, STUDENT-, STUDIE-, SÄNG-, TÄLT-KAMRAT m. fl. — särsk.
a) (vard.) i uttr. arbeta kamrat med ngn, vara arbetskamrat med ngn; förr äv. i uttr. gå kamrat med ngn, vara kamrat med ngn. HSH 9: 152 (c. 1800). Dagen 1901, nr 164, s. 3. Johansson SmedBrukspatr. 71 (1933).
b) (vard.) pregnant, i uttr. vara kamrat, vara en god kamrat l. kamratlig. Han är af naturen .. tjenstaktig, kamrat, pratsam. Liljecrona RiksdKul. 37 (1840). Man är väl kamrat. Lieberath FriluftP 87 (1921).
c) i tilltal (jfr e); äv. dels med allmännare innebörd (se slutet), dels ss. skämtsamt o. förtroligt l. gäckande tilltalsord utan egentlig innebörd (jfr 3). APosse (c. 1640) hos Horn Lefv. 197. (Fångvaktaren till fången:) Lät oss se den goda herren, Ack! kamrat jag har dig i mina klor nu. Lindahl L’avoc. sav. 33 (1757). Hurra kammrater, / Visen våra dater! / Glaset tomt mot väggen bräcks. Bellman (BellmS) 4: 187 (1771). Lindfors (1815). — särsk. ss. tilltalsord användt av militär befälhavare till hans underordnad(e) l. hans trupp(er); numera företrädesvis i befälhavares hälsning till sin trupp god dag l. god natt o. d., kamrater. (Döbeln till trumslagarn:) Kamrat, får du då alldrig nog af slagen, / Fins ingen yngre här till hands än du? Runeberg 2: 116 (1846).
e) [efter ry. tovarič] om (l. ss. ett slags titel för) person som är medlem av det kommunistiska partiet; äv. i tilltal (jfr c). Söderhjelm Uppror. 43 (1918; i fråga om förh. i Finl.). Kamrat Höglund .. är en typisk representant för den Moskvafientliga riktningen inom den kommunistiska internationalen. SvD(A) 1924, nr 180, s. 7. DN(A) 1932, nr 100, s. 1.
f) i oeg. anv.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om personer som utöva samma värksamhet l. tillhöra samma stånd o. d. oberoende av huruvida lokal gemenskap förefinnes l. icke: broder; yrkesbroder, ämbetsbroder, kollega. Lindfors (1815). Nordström SthmFirmH 319 (i handl. fr. 1856). Auerbach (1909). jfr STÅNDS-, YRKES-, ÄMBETS-KAMRAT.
β) i fråga om personer som drabbats av samma öde: broder. Det är godt finna kamrater i olyckan. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr OLYCKS-KAMRAT.
γ) (†) i fråga om personer som tillsammans äga del i l. nyttja ngt: delägare, bolagsman. NoraskogArk. 4: 390 (i handl. fr. 1792; om hyttägare som delade vattenkraft). Berndtson (1880).
δ) i fråga om personer som trots sin ställning (av överordnad o. underordnad o. d.) umgås på kamratlig fot. Modern var sina barns kamrat. (Kompanichefen och manskapet) voro kamrater. Strindberg NRik. 23 (1882).
2) i överförd anv., om djur l. sak l. företeelse i förh. till ngn l. ngt, med vilken resp. vilket det resp. den uppträder tillsammans l. hör samman.
a) om husdjur l. (mera tillf., vard. o. skämts.) om annat djur l. sak l. företeelse som är resp. uppfattas ss. ngns följeslagare. Swedberg Schibb. 20 (1716). Jag (är) angripen af en förtretlig migraine, min gamle camerad. Linné SvArb. 1: 37 (1757). Ehuru nästan öfvergifven af taskboken, är jag lugn nog ty jag har i alla mina dar fått lära mig att ej särdeles lita på den kamraten. JLRuneberg (1825) hos Söderhjelm Runebg 1: 99. Almqvist Skälln. 88 (1838). Rendahl Brehm 4: 108 (1929; om hund).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om djur l. växter av samma art (l. hybrid l. släkte): ”syskon”. Kalm Resa 2: 11 (1756). (Jag) anstälde .. i omnejden de ifrigaste spaningar efter kamrater till ifrågavarande hybrid. BotN 1882, s. 3. Auerbach (1909).
c) (numera bl. tillf.) i fråga om föremål av samma slag. Linné Vg. 171 (1747). En tår, vid Gud, som i ert öga sitter / Och faller ner och följs af en kamrat. Runeberg 6: 99 (1862). Akten (inbindes) i ett ordentligt band och ställes på sin hylla .. bredvid de andra kamraterna. Cronholm 10År 30 (1901). Klintberg Gotl. 65 (1909).
3) [sannol. utgående från 1 c] (numera bl. tillf.) ss. skämtsam o. förtrolig benämning: ”gynnare” (se d. o. 2), ”kurre”. Knorring Skizz. I. 1: 198 (1841). En riktig brottsjö kom — en så’n der rullande, grön kamrat, du vet. Oxenstierna Vanderdecken 47 (1865). (Rödhaken) är en munter, liflig och behändig liten kamrat. Ericson Fågelkås. 2: 1 (1907).
-FEST. av kamrater hållen festlig sammankomst; särsk. om dylik, på årsdagen av viss examen (ss. studentexamen, folkskollärarexamen) l. avslutad (utbildnings)-kurs o. d. hållen fest. Tamm SammansOrd 83 (1900). Östergren (1929). —
-FÖRBUND. (numera i sht i Finl.) jfr -FÖRENING. Svedelius SmSkr. I. 1: 115 (1870, 1888). I de läroverk, som leda till universitetet, ha gemenligen hos oss de tre högsta klasserna ett kamratförbund. TPedFinl. 1910, s. 327. —
-FÖRENING. förening som bildats av personer som äro l. varit kamrater vid skola l. regemente o. d. för alstrande o. vidmakthållande av en god kamratanda o. för tillvaratagande av kamraternas gemensamma intressen. Svedelius SmSkr. I. 1: 115 (1870, 1888). SvD(A) 1926, nr 271, s. 9. —
-KÄNSLA. kamraters känsla av samhörighet med varandra (yttrande sig i hjälpsamhet, lojalitet o. d.). Hazelius Förel. 155 (1839). Icke minst viktig var den sällskapliga sidan av korporationernas verksamhet ..; därigenom utvecklades yrkessamhörigheten, kamratkänslan. Ambrosiani SvSkråämb. 3 (1920). —
-LAG, n. kamratkrets. Lundin NSthm 440 (1888). Det lilla kamratlaget i Högnerska dubletten. Wieselgren Hvirfl. 2: 28 (1891). —
-LIK, adj. kamratlig. ÖoL (1852). Benedictsson Peng. 147 (1885). Det var skönt, att hon så där kamratlikt tog hand om honom. Siwertz Flan. 174 (1914). —
-LIV. kamraters liv tillsammans; sällskapligt umgänge mellan kamrater. Kamrat-lifvets utbildande de unga emellan. NVexjöBl. 1851, nr 47, s. 3. (Vi) lefde .. ett gladt kamratlif. De Geer Minn. 1: 79 (1892). (Wennerberg) sågs föga ute i kamratlifvet. Annerstedt i 3SAH 17: 15 (1902). —
-SINNE. av kamratkänsla präglat skaplynne. Törneros Brev 1: 352 (1826; uppl. 1925). Trofast kamratsinne. Hallström Ess. 27 (1917). —
-SKÄMT. om i kamratkrets förekommande skämt (äv. skämtsamt upptåg, skämtsam publikation o. d.). Karlfeldt i 3SAH 33: 81 (1921). —
-STRYK. (vard.) i sht i fråga om förh. i skola o. d.: ”stryk” varmed ngn bestraffas av sina kamrater, därför att han brustit i solidaritet o. d. mot (ngn av) dem. SD(L) 1903, nr 329, s. 1. —
-TROHET~02 l. ~20. jfr -VÄNSKAP. Rövaren måste odla åtminstone kamrattrohetens dygd. Hallström LevDikt 357 (1914). —
-UMGÄNGE~020. kamraters umgänge med varandra, umgänge med kamrater; äv.: kamratligt umgänge. Svedelius SmSkr. I. 1: 116 (1870, 1888). Kamratumgänget så med gossar som flickor roade mig mycket. Dens. Lif 45 (1887). Wieselgren Bild. 170 (1889). —
-VÄNSKAP~02 l. ~20. vänskap (som brukar råda) mellan kamrater. Svedelius SmSkr. I. 1: 115 (1870, 1888). Räkna inte alltför mycket på kamratvänskapen. Kræmer Fromentin Dom. 76 (1913). —
-ÄKTENSKAP~002. det förhållande att man o. kvinna leva tillsammans ss. äkta makar utan giftermål; äv. om gm giftermål ingånget äktenskap där båda makarna hava förvärvsarbete utanför hemmet (ofta på samma arbetsplats, vid samma institution o. d.) o. därigenom äro kamrater l. framträda (mer l. mindre) ss. kamrater. Wahlström FarD 143 (1920). Kamratäktenskapet. Wemmerlöv Lindsey & Evans (1929; boktitel). När Eddy talar om kamratäktenskap, menar han icke detta ord i den gängse svenska betydelsen av löslig förbindelse, utan åsyftar två vigda makar, som vardera ha kvar sitt arbete utom hemmet. SvD(A) 1931, nr 317, s. 9. Därs. 1934, nr 45, s. 10.
KAMRATERI, n. [ombildning av KAMARADERI gm anslutning till KAMRAT] (tillf.) kamaraderi (se d. o. 1). Upsala(A) 1921, nr 283, s. 3. Idun 1934, s. 1124. —
1) lik en kamrat l. kamrats, som anstår l. höves en kamrat; ofta närmande sig l. övergående i bet.: förtrolig, familjär. Lärare som äro kamratliga med sina lärjungar. Han var alltför kamratlig mot sina underordnade. Tholander Ordl. (c. 1875). Det ytterst vänliga — för att icke säga hardt när kamratliga — sätt, hvarmed han (dvs. L. Mechelin) umgicks med oss upsaliensare. Fyris 1894, nr 88, s. 2. Akademiklubben (”A. K.”), ett .. i Stockholm stiftadt sällskap för kamratligt umgänge. 2NF 1: 413 (1903). (Vi) voro .. på kamratlig fot med honom. Hallström Händ. 53 (1927). De hälsade poängterat kamratligt. Siwertz JoDr. 242 (1928).
2) som kommer från l. göres av kamrat(er). Han sände ett telegram med kamratliga hälsningar till studentjubileet.
3) (tillf.) om förening o. d.: vars medlemmar utgöras av personer som äro kamrater l. betrakta o. bemöta varandra ss. kamrater; kamrat-. Kamratliga sammanslutningar. Östergren (1929).
Avledn. (till KAMRATLIG 1): kamratlighet, r. l. f. Rydberg Frib. 347 (1857). Siwertz JoDr. 259 (1928). —
KAMRATSKA, om djur f. l. r., om sak r. l. f. (kameratska 1800. kamratska 1875) (†) till 1: kvinnlig kamrat; anträffat bl. i överförd anv., om djur l. sak. VisaGuntlack 8 (1800; om hynda). Borgå Tidning inföll i samma ton, men medfors illa af kamratskorna. ASScF 11: Minnestal 1: 52 (1875). —
KAMRATSKAP, se d. o.
Spalt K 310 band 13, 1935