andning | SAOB

Publicerad 1898

ANDNING an3dniŋ2, hvard. äfv. an3iŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (Wenström (1891)).

Etymologi

[eg. vbalsbst. till ANDAS]

— jfr IN-, UT-ANDNING.

1) ss. rent vbalsbst. till ANDAS. — särsk.

a) till ANDAS 1. Kindblad (1867). Friska lungor flyta på vattnet, när andning egt rum med dem. Düben i NF 10: 286 (1886). Att kvinnan vid andningen mera utvidgar den öfre delen af bröstkorgen (bröstandning) .. beror på våra kvinnors sätt att kläda sig. Wretlind Läkareb. 2: 24 (1894). — jfr BRÖST-, BUK-, LUFT-, MELLANGÄRDS-, MUN-, NYCKELBENS-, NÄS-, REFBENS-, VATTEN-ANDNING.

b) till ANDAS 2. Andningen hos fröet liknar andningen hos djurens foster. Agardh Bot. 2: 43 (1830). Ett gasutbyte med luften, och således en andning, eger ock rum genom huden. Lovén i NF 1: 726 (1876). Bladen kunna anses som lungor, emedan de fullgöra växternas andning. Vetensk. f. alla 1: 77 (1878).

2) konkretare.

a) (föga br.) andedräkt. Min kind berörd af din andning. Atterbom Lyr. 3: 102 (1815).

b) (mindre br.) andedrag, andetag. Den .. efter föregående inandningar qvarvarande luften .. (blir) blandad med ny, som tillkommer vid hvarje andning. Düben i NF 10: 288 (1886). Jensen Böhm. diktn. 133 (1894). jfr: Då i samma andning / de (dvs. de olika språk han talade) ville trassla sig till löjlig blandning. Scholander 2: 143 (1866).

Ssgr: ANDNINGS-APPARAT30~102. Andningsapparaten .. försättes (vid skridskoåkning) i den lifligaste och mest normala verksamhet. Santesson Naturen 122 (1880). —

-HÅL~2. Sälen borrar med otrolig snabbhet och skicklighet med framfötterna sina andningshål i isen. Ahrenberg Österut 139 (1890). jfr ANDHÅL. —

-HÅLA~20. Manteln bildar (hos vissa blötdjur) en egen andningshåla, i hvilken .. gälarna ligga. Sandahl i NF 8: 129 (1884). —

-LUFT~2. Düben i NF 9: 823 (1885). —

-MASK~2, för undersökning af andedräkten. K. Sondén o. R. Tigerstedt i Tekn. tidskr. 1895, A. K. s. 74. —

-MUSKEL~20. Hartelius Anat. 73 (1867). —

-MÄRKE~20. (enst.) aspirationstecken, spiritus. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 361 (med afs. på gr. skrift). —

-NÖD~2. Andtäppa (Dyspnœa) .., som till graden kan vara mycket olika, och derefter benämnts andfåddhet, trångbröstighet, andningsnöd o. s. v. Lundberg Husdj. 269 (1868). jfr AND-NÖD. —

-ORGAN~02.

1) till 1 a. Inflammation af andningsorganen. Uppf. b. 3: 400 (1873). Hallin Hels. 2: 553 (1885).

2) till 1 b. Huden är sålunda ett verkligt andningsorgan, som bistår lungorna i deras arbete. Helsov. 1886, s. 216. —

-PROCESS~02. Trana Psyk. 1: 45 (1843). Hallin Hels. 1: 15 (1885). —

-REDSKAP~20 l. ~02 = -ORGAN. Santesson Naturen 135 (1880). —

-RÖR~2. jfr AND-RÖR.

1) (tillfällig anv.) om luftstrupen. Svahn Muntl. föredr. 63 (1890).

2) zool. Théel i NF 3: 1337 (1880; om de s. k. sifonerna hos vissa snäckor). Sandahl i NF 16: 611 (1892; om insekternas trakéer).

3) kir. rör, hvarigenom i vissa sjukdomar en konstgjord andning åstadkommes; kanyl. Lundberg Husdj. 274 (1868). —

-RÖRELSE~200.

1) rörelse hos andningsorganen vid andningen. Hallin Hels. 1: 381 (1885). jfr IN-, UT-ANDNINGSRÖRELSE.

2) gymn. gymnastisk rörelse, som afser andningsorganens utveckling. Ling Tab. 24 (1866). —

-SPRINGA(N)~20, mellan stämbanden; jfr LJUD-, RÖST-SPRINGA. Svahn Muntl. föredr. 67 (1890). —

-STRÅLE~20. om hvalarnas gm vattengasens kondensering synliga andedräkt. Uppf. b. 3: 573 (1873). —

-SÄTT~2. Agardh Bot. 2: 39 (1830). —

-VERKTYG~20 l. ~02. Vi (finna) hos de lägsta djurarterna ej ens spår till särskilda andningsverktyg. J. A. Forslund i Läsn. f. folket 1875, s. 225. —

-VÄFNAD~20. Andningsväfnad, .. den på bladens undersida belägna .. väfnad (svampparenkymet), genom hvilken .. gasutbytet inom bladen eger rum. G. Andersson i NF 19 (1895). —

-ÖFNING~20, vid döfstummas undervisning. Tidskr. f. döfst.-sk. 1885, s. 77.

Spalt A 1358 band 1, 1898

Webbansvarig