Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANDRABBA, v. -ade.
Etymologi
[af AN, adv. II 1 b, o. DRABBA; jfr mnt. andrapen]
— jfr ANTRÄFFA.
1) (†) drabba. I timligh nödh som andrabbar krop, godz och ähro. P. Erici 1: 3 b (1582).
2) (†) anträffa. Stiernhielm Virt. 3 (1650). Om iag icke andrabbade någhon lärd och wälförfarin Philosophum .. så wore thet migh .. (omöjligt) til at komma til thenna Konstens rätta kännedoom. Franckenius Samt. A 6 b (1651).

 

Spalt A 1361 band 1, 1898

Webbansvarig