| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAK ba4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (bl. i bet. 3) -ar.
1) (numera hvard.) rygg; eg. o. i sht i fråga om upprättgående varelser, särsk. människor; med tanke på ryggen dels ss. bak- l. afvigsida, dels ss. bärande en börda o. d.; äfv.: bakdel, akter, ända, stuss. När iagh (dvs. Gud) tagher mina hand aff tigh, skalt tu få see migh på baken, men mitt ansichte kan man icke see. 2 Mos. 33: 23 (Bib. 1541; öfv. 1774, 1893: på ryggen). The toge skreppen altt på sinn baak, / och pijkstaffuen i sine hender. Visb. 9 (c. 1570). Ondt är tit wenda sit huffuut, som en annan wender sin baak. Sv. ords. B 8 b (1604); jfr d. Tagh migh .. vppå din baak. Messenius Blanck. 35 (1614). Then klämma giorde Brwnen (dvs. björnen) pijn, / Hans baak gick som en Trumma. Fosz 59 (1621). J. Wallenberg 186 (1771). Bak .. Le derrière. Dos. (I st. för: Stuss) Cul. Nordforss (1805). Ty om jag ock .. sprunge vida från båd’ ben och sans / för att dig hinna, såge jag blott baken / af din person. Scholander 3: 82 (1860). Cavallin (1875). — i bild. The hala kattor, som slekia framman til och kraffsa på baken. Balck Cat. X 6 b (1596; om lismande ovänner); jfr c. The kunne thet wäl drage (dvs. bära), the hafwe en bredan bak. Carl IX Rimkr. 57 (c. 1600) [jfr ä. d. wi bære en bred bag; jfr äfv. eng. the back is fitted for the burden, fr. j’ai bon dos]. Synden din du fåfängt wräker / På din swaga Nästas Baak. Rydelius Vitt. 28 (1715). — särsk.
a) [jfr fsv. bardhe siälfwir sin bak] (numera bl. hvard.) med bet. af bakdel (se d. o. b), i uttr. som hafva afs. på kroppslig bestraffning, stryk o. d.; ofta mer l. mindre bildl. Ge någon på baken. När w(år) n(ådige) herris krigxfolk droge jn i Schåne, (hotade smålänningarna skrytsamt att) .. slå them på baken. G. I:s reg. 11: 242 (1537). (Nille) gifver .. (Jeppe) ett slag af Mäster Erik på baken. Lagerström Jeppe 55 (1735; d. for Rumpen). Olof Axelsson .. slog henne (dvs. Cecilia, k. Eriks af Pommern frilla) tre slag öfver baken med sit svärd. Dalin Hist. 2: 688 (1750). Afarter af kroppsstraff (i skolorna) voro dels det lindrigare sättet att ”plikta med baken”, s. k. utanstut, .. dels slag med ferla. Hollander Sv. underv. 1: 158 (1884). Få på baken. Björkman (1889).
b) (†) i uttr. som betyda: falla (ngn) i ryggen, angripa (ngn) bakifrån osv. Herminius .. angreep the Hetrurier .. vppå baken. Schroderus Liv. 61 (1626). The Eqwer blefwo .. bådhe framman och på baken häfftigt trängde. Därs. 129. När nu the Swenska woro vthi afftoget, kommo the Danska them på Baken. Girs E. XIV 35 (c. 1630). RARP 7: 86 (1660).
c) [jfr fsv. taladhe illa oppa thin bak] i uttr. tala (illa) l. säga (ngt ondt) på (ngns) bak l. på baken o. d., dvs. bakom (ngns) rygg, i smyg. På baken talar han annorlunda, och förwender tigh tijn ord. Syr. 27: 26 (Bib. 1541). The (dvs. danskarna) straffe (dvs. klandra) the Swenske på theris baak. Svart Gensv. E 2 a (1558). Dy talte The alt ondt .. på hans Baak. Lucidor Hel. G 1 b (1673). Det är ock en ganska almän last, som heter, kränka sin nästas goda namn och rykte, antingen det sker på baken, eller under ögonen. Borg Luth. 2: 278 (1753). Säkert har någon dålig menniska talat på min bak. Blanche 1846 o. 1946 23 (1847). Ingen granne kunde säga på hennes bak, att hon någonsin hade brutit mot sin pligt. Backman Reuter Lifv. på l. 1: 84 (1870). Hoppe (1892). — (numera föga br.) Then mig i min öghon talar alt som bäst, / han suicker (dvs. sviker) mig på backen som aldra mest. Visb. 200 (c. 1620). Hon (dvs. afunden) .. gör sig spotsk och hönsk (dvs. hånfull) / På baken, huar hon kan. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651). Hr General Cammereraren .. hade .. min Trohet och flit .. ofta berömt, dock mästedels uti min frånvaro och opå min back. Dahlberg Dagb. 38 (c. 1660). I Ögonen snälle, men late på baken. Törnevall Dygd B 8 a (1694).
d) i förb. med verbet vända.
α) [jfr fsv. vände han bakin til mik] ss. tecken till förakt. (Rysslands fullmäktige hade) uppfört sig ganska oanständigt emot Sveriges Fullmägtige; tagit upp sina kläder; vändt baken till dem. Hallenberg Hist. 4: 789 (efter handl. af 1620). jfr: (†) Fast lyckan syns sig offta vrijda, / Ja stundom sjelfva baken teer. Lagerlöf Vitt. 8 (1675).
β) (†) bildl., för att beteckna tillit, förtroende o. d. Hans Nådes Högmächtighet måtte .. tryggeligen til oss sin bak at wända. Dipl. dal. 2: 259 (1543). Rijkes Råd .. var honom ock under ögonen (dvs. in på lifvet), så at han icke kunde dristeliga venda baken till them. L. Petri Kr. 97 (1559).
e) [jfr ä. eng. I haue yeares on my backe forty eight] (föga br.) bildl. vid angifvande af (hög) ålder. Geisler Vitt. 377 (c. 1710). Cerussa går redan krokug af tijo öfver et halft hundrade år på baken (dvs. på nacken). Dalin Arg. 2: 110 (1734, 1754).
f) bildl. i uttr. taga sak på bak.
α) [jfr motsv. uttr. i fsv. (Söderwall Ordb.); jfr äfv. fsv. havi þen byrþi sum a bak taker (Schlyter Ordb.)] (numera mindre br.) eg.: taga ngt på sin rygg; taga saken på sig; (gm tal l. handling) fälla sig själf l. kompromettera sig. Och är theres (dvs. smålänningarnas) acht och mening, att hwad som the .. stoledt och röffuedt haffwe frå fatige Män .., Thet wele the att Östgöterne .. skole sådant medt them samtyckie, och hielpe till att försware, och så tage sig sielffwe saak vpå baak, ther the inthet brutid haffwe. G. I:s reg. 15: 92 (1543). At then misstänckte .. håller sig undan, och synes taga sak å bak. MB 52: 2 (Lag 1734). Huru vill du, att en menniska med sjelfkänsla skall förödmjuka sig, då han är oskyldig. Det vore ju att taga sak på bak? Crusenstolpe Mor. 2: 68 (1840). Han hade sjelf gjort sig skyldig till dylika underslef, men var för klok att taga sak på bak. Zeipel Set. 2: 203 (1847). H. Hjärne i Sv. tidskr. 1893, s. 155.
β) [möjl. påverkadt af uttr. bära sig bakvändt åt, få ngt bakvändt för sig, få ngt om bakfoten o. d.] (mindre br.) fatta ngt från felaktig sida, få saken om bakfoten. Taga sak på bak, take a thing in the wrong way. Björkman (1889). Af det ofvan anförda framgår, att den af några frihandelsorgan försökta ”förklaringen” .. icke var den rätta, att de härvid som så ofta eljes tagit sak på bak. VL 1893, nr 123, s. 2.
g) (†) bildl. i uttr. lägga på bak(en), lägga bakom sig, öfverfara, passera; jfr TILLRYGGALÄGGA. Då vij och lagt på baak den tröga Spanska Siön. Dahlstierna Vitt. 48 (1697). — komma på baken, komma (långt) efter, komma ur sikte. Han therför’ tänker så at skiuta vp then saken, / Til thes hon glömmes bort, och kommer långt på baken. Kolmodin Qv.-sp. 1: 130 (1732).
h) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera föga br.) i utvidgad bem., om ryggen på sådana djur som icke gå upprätt; i sht i fråga om ridt. Och thett war then lithen hoffdrengh / han springer på gångarzens back. Visb. 60 (c. 1570). Merendels red Frun på baken hos sin Man. Botin Utk. 660 (1764). Carlstedt Herodot 2: 62 (1833). Ondt har jag lidit, / björnens bak har jag ridit. Sv. folks. 274 (1844). — jfr HÄST-BAK samt BARBACKA.
2) (mindre br., numera nästan bl. hvard.) i allm.: bakre del l. baksida (af ngt); i sht i uttr. i baken, baktill, i änden, i slutet; jfr BAK, adv. I 1 c. Baken af Ympe-Qvisten. Salander 143 (1727). Men adel gör dock ej till saken; / Ett von framför, en hjelm i baken / Föröka ej en Cæsars dyrd. J. Wallenberg 246 (1771). Jag fann henne (dvs. predikan) aldeles fullsatt i baken med bedröfliga Grafskrifter. SP 1780, s. 819. jfr: Tusen buteljer å fördäcket stå, / tusende rulla i baken (dvs. aktern). C. F. Dahlgren S. arb. 2: 252 (1837).
3) i fråga om eggverktyg, ss. knif, såg o. d.: ryggsida (motsatt den skärande sidan) l. rygg. Linné Ungd. 2: 26 (1732). En värjeklinga med bak på. Möller (1785, under rückenklinge). Ryggen ell. baken på en knif. Deleen (1806, under back). På det att sågen likväl må hafva något spelrum, brukar man att göra den tunnare i baken än på den tandade sidan. Almroth M. tekn. 282 (1839). Uppf. b. 6: 123 (1875). i bild: Törneros Bref 1: 148 (1825). jfr EN-, HVASS-, KNIF(S)-, VÄRJ-BAK. — Anm. Stundom är det omöjligt att afgöra, om ett språkprof bör föras hit l. till BAKE, sbst.1
Ssgr, se följ.
Spalt B 82 band 2, 1898