| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHÅLLA behol4a, i Sveal. äfv. 032 (behå´lla Weste; beh`ålla Almqvist), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen; se för öfr. HÅLLA. vbalsbst. -ANDE (mindre br.), -ELSE (†, Ebr. 10: 39 (NT 1526: -ilse)), -NING (se d. o.); jfr BEHÅLL.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] hafva kvar, ej lämna ifrån sig, fortfarande besitta l. innehafva, förblifva i besittning af; motsatt dels LÄMNA IFRÅN SIG, SLÄPPA, dels MISTA, FÖRLORA; jfr BEHÅLL 1 a o. BEHÅLLEN 1. Han säljer gården, men behåller kvarnen. Hvad han en gång tagit, det behåller han. Kakelugnen är dålig, den behåller ej värmen. Måtte du få behålla hälsan! Wij intoghom grönöö gaardt .. fraa waar fiende oc haffua sidhan behollet honum. G. I:s reg. 2: 95 (1525). Huilkin som vill beholla sitt lijff han wardher thet mistandes. Mat. 16: 25 (NT 1526); jfr 5. Pröffuer all ting, beholdher thet gott är. 1 Tess. 5: 21 (Därs.); jfr 8. Hwar och en ibland Jsraels barn må behålla sins fadhers arff. 4 Mos. 36: 8 (Bib. 1541; öfv. 1893: förblifva i besittning af). Wij skole wara honom (dvs. vår nästa) behielpelige, at han må sitt behålla och besittia. Kat. 1572, s. A 8 a. Att .. Sweriges Chrone så länge måtte behålla Pommern. RARP 2: 57 (1634). Behålle (då) jord, hus och tomt, then kiöpt hafver. JB 6: 4 (Lag 1734). Konungen .. märkte, at han behöfde större krafter til at behålla Svenska Kronan .. än han haft til at få henne. Dalin Hist. 2: 839 (1750). Klingan brast itu; / En stump i handen Suttung sågs behålla. Stagnelius 1: 164 (1812). Den (rena nickeln) antager och behåller magnetisk kraft, så att den kan användas till compasser. Berzelius Kemi 2: 574 (1812, 1822). Koppar förenas med arsenik, men behåller den icke, utan större delen af arseniken röker åter bort. Därs. 428 (1822); jfr a. Jag har ej många vänner på svenska sidan; men de få jag har, hoppas jag behålla. Franzén i Tegnérs ppr 199 (1824). Behålla gods och penningar olofligen. Almqvist (1842). Det der behåller jag för egen räkning. Dalin (1850); jfr 8. Ingen (blef) afsatt: Gyllensvan fick behålla sitt regemente, Du Rietz sin landshöfdingplats. Malmström Hist. 6: 454 (1877). Om han hade fått behålla hälsa och krafter. De Geer Minnen 2: 55 (1892). — i bild: icke tappa bort. Läs icke mer af andra, än att du behåller dig sjelf. Strömborg Runeberg 3: 205 (1889; anf. ss. ett yttrande af Runeberg c. 1835). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] med afs. på ämnen i kroppen, i sht intagen föda o. d.: hafva l. hålla kvar; vanl motsatt KRÄKAS UPP, KASTA UPP; oftast i förb. få behålla. Han fick inte behålla soppan, medicinen. Hans mage kan inte behålla maten. När en är medh säden mykit beladd och betungat, och naturen kan icke samma sädh behålla. B. Olavi 81 a (1578). Han böd väl til at emottaga mat, men fick ej behålla det han njutit. P. J. Bergius i Veckoskr. f. läk. 3: 299 (1782). Dalin (1850).
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] hafva kvar i lifvet; bl. i förb. få behålla, i sht med afs. på nära släktingar, särsk. barn. Två barn ha dött för oss, men tre ha vi fått behålla. Vår första gosse, som vi icke fingo behålla mera än något öfver ett år. De Geer Minnen 1: 132 (1892).
c) (†) med afs. på fästning o. d.: hålla, försvara (jfr i). Om han (dvs. K. Posse) ikke finge folk och fetalia för Jul så kunde han ikke behålla Slottet (Viborg). Bureus Suml. 55 (c. 1600).
d) [jfr d. beholde for sig selv, t. für sich behalten] i förb. behålla för sig (själf) o. d. (jfr 4 f, 7 a). Giff migh folkit, och äghodelana beholt för tigh. 1 Mos. 14: 21 (Bib. 1541; öfv. 1893: må du behålla för dig själf). När Gud gifver oss något godt, skole vi icke behålla det för oss allena, utan ock deraf meddela åt andra. Lindblom Kat. nr 273 (1811). Har du kraft att offra lifvets ros åt Gud och behålla lifvets törne för dig sjelf? Rydberg Sing. 13 (1865).
e) [jfr motsv. uttr. i fsv., d., mnt. o. t.] i förb. behålla lifvet, förblifva vid lif. Mördaren fick behålla lifvet, men dömdes till lifstids fängelse. Man lät honom behålla lifvet. Holof. 27 (c. 1580). (Klippan) är så högh och brant .., at ingen beholler lijfwet som tär far vtföre. Verelius Götr. 8 (1664). Alle de tolf förste behöllo lifvet i striden. Cederschiöld Riehl 1: 100 (1876).
f) [jfr fsv. beholla j mino aminne, d. beholde i hukommelsen, t. im gedächtnis behalten] i förb. behålla i minnet o. d., komma ihåg, ej glömma (jfr 10). (Att I) effter min dödh skolen behålla thetta här j åminnilse. 2 Petr. 1: 15 (NT 1526). Behålla en uti kiärt minne. Serenius (1734, under cherish). I sin spädaste barndom, hade han förlorat sin Fader, och kunde således ei hafva behullit hans skapnad uti sitt minne. Mörk Ad. 2: 143 (1744). Jag behöll det i friskt minne. Nilsson Ur. 2: 79 (1862). — särsk. mat. i uttr. behålla i minne l. (numera mindre br.) i minnet, (vid addition l. multiplikation) ej anteckna (i summan l. produkten), utan öfverföra till närmast högre talenhet. 4 och 9 göra 13(,) then högre Figuren (dvs. siffran till höger) scriff rätt vnder, och behålt 1. i minnet. A. J. Gothus Thes. arithm. 14 (1621). Hortulanus A 4 a (1674). Om (vid multiplikation) produkten består af två siffror, uppskrifves endast enhetssiffran, och tiotalssiffran behålles i minnet. Smedman Kont. 9: 17 (1882).
g) ridk. i uttr. behålla hästen i hand, hålla tyglarna så, att man behärskar hästens rörelser; hafva hästen i sin hand. I afseende på handens ändamål i allmänhet (vid tygelföring), eller som termen lyder, hästens behållande i hand, märkes affermering af hästens hufvud (dvs. att gifva hästens hufvud den rätta hållningen), hästens böjning och samling (osv.). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 66 (1836).
h) (†) i förb. behålla ngt för ngt, fasthålla ngt ss. ngt, fasthålla (i tankarna) l. ej släppa ur minnet, att ngt är ngt. Thetta skal man nw först behalla för en fast grund. O. Petri Klost. B 1 b (1528). Hvar ock en bör behålla det för en lag, at de som giort Regeringsformen, de äro också berättigade til at ändra den. 2 RARP 3: 16 (1723).
i) [jfr motsv. uttr. i ä. d.] (†) i uttr. behålla (en fästning o. d.) ngn till handa, (kvar)hålla för ngns räkning för att vid lämpligt tillfälle öfverlämna till honom (jfr c). RARP 6: 347 (1658). De hade .. beslutat, at beholla Hufvudstaden honom (dvs. E. XIV) tilhanda änskönt han skulle falla i Brödernas händer. Celsius E. XIV 252 (1774).
j) (numera knappast br.) sjöt. närmande sig 4, med afs. på kurs, riktning o. d.: ej afvika från; jfr BEHÅLLEN 1 c. Iag wil segla Nord behållen, och wet at Strömmen löper NO. an, och således hielper min Fahrt, men försätter Courssen, nu wil iag weta hwad Cours iag skal segla, at iag måtte behålla Norden. Rosenfeldt Navig. 86 (1693).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (i biblisk stil) låta (ngn) hafva (ngt) kvar, ej befria (ngn) från (ngt); i uttr. behålla ngn synderna, dvs. låta ngns synder förblifva oförlåtna. Hwem som helst j förlåten synderna them förlåtas the, och hwem som hälst j behollen them, them äro the behålna. Joh. 20: 23 (NT 1526; gr. κρατῆτε, Vulgata: retinueritis, Luther: behaltet). Then sigh hempnar, offuer honom skal Herren hempnas igen, och skal ock så behålla honom hans synder. Syr. 28: 1 (Bib. 1541). Behålla de obotfärdiga deras synder. Norbeck Theol. 176 (1866).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] hålla l. hafva (ngn) kvar, ej släppa (en person ifrån sig), låta (ngn) stanna (hos sig l. på den plats han innehar). Behålla ngn såsom gisslan. Jach hadhe begärat (dvs. önskat) behålda honom när migh. Filem. 13 (NT 1526). Wår fogethe then han grep oc behult i fenxell. G. I:s reg. 6: 296 (1529). Dödhen skulle .. icke .. haffua macht til at behalla oss. O. Petri Handb. G 1 b (1529); jfr 1. Dom. 13: 15 (Bib. 1541). Gud .. hafver af thenne jemmerdal .. kallat .. her Jahan then tridie .., hvars siel Gud verdiges hos sig behålle. RA 3: 22 (1593). Aldenstund att vinter med macht ankommer, dristar jagh migh inted lengre att beholla mina siuka her på bygden. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 6 (1626). Behålla en betient uti dess beställning. Serenius (1734, under continue). Upsala Akademi (hade) gerna velat behålla Sotberg. Rosenstein 1: 41 (1783); jfr 1. Behålla någon hos sig, till middagen, till aftonen, öfver natten; i sin tjenst. Almqvist (1842). Jag tänkt behålla er hos mig i dag. Runeberg 2: 74 (1848). Kronprinsen hade .. sagt sig icke vilja behålla G. (ss. minister) mera än högst ett år. De Geer Minnen 1: 164 (1892). — (†) Thå kalladhe han them in, och behölt them ther till herberges. Apg. 10: 23 (NT 1526).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] bibehålla, fortfarande hafva l. hålla l. iakttaga, hafva l. hålla kvar, bevara; ofta närmande sig 1. Behålla gamla bruk och seder. Han behöll käppen i handen, rocken på sig. Kulan behöll riktningen. Behålla fattningen. Om wij .. en fast förtröstning .. in till endan behålle. Ebr. 3: 6 (NT 1526). Tu skalt icke hempnas, och icke behålla någhon owilia emoot tins folcks barn. 3 Mos. 19: 18 (Bib. 1541). (I kyrkoordningen 1571) äre någre ceremonier beholne, .. hvilke .. i meste parten af the evangeliske församblinger allrede äre aflagde. RA 3: 88 (1593). Rudbeck Atl. 2: 227 (1689). Then smak som kärilet får, när thet i börjon brukes, / Behåller thet alt jemt. Swedberg Schibb. c 3 b (1716). Therföre behåller o här sitt retta liud. Därs. 20. Dessa förtiente alla genom sin Mandom det Namnet, som de af det gamla Mannahem behullit hade. Mörk Ad. 2: 351 (1744). Behålla sin mening. Schultze Ordb. 1785 (c. 1755). Det kostar möda och uppoffring att behålla herraväldet öfver sig sjelf. Hagberg Pred. 6: 58 (1820). Linköpings skola hade, som jag tror, längre än de flesta andra behållit den gamla snitten oförändrad. De Geer Minnen 1: 14 (1892). — särsk.
a) vidmakthålla, upprätthålla; jfr BEHÅLL 1 b. Vppå thett fredh och godh Naborskafftt (dvs. god grannsämja) beståndelige bliffwe och beholles. G. I:s reg. 17: 96 (1545).
b) bibehålla l. hålla kvar i ett visst tillstånd.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. t.] med tillståndet angifvet gm ett prepositionsadverbial. RA 1: 338 (1544). Att behålla henne (dvs. arméen) på benen. RARP 6: 299 (1658). At han behållit sina Bij i lifvet, som eljest skulle hafva hungrat ihiäl. Triewald Bij 71 (1728). Ifrån den tiden fingo de behålla dem (dvs. barnen) vid lif. Carlstedt Herodot 2: 120 (1833); jfr c samt 1 b. — (i religiös stil) Ath hwar och en vthaff idher wete beholla sitt faat j helogheet. 1 Tess. 4: 4 (NT 1526). Then helghe Ande haffuer .. helgat och behållet migh vthi een rett troo. Kat. 1572, s. B 3 b. Behålt alla Konungar och Herrar i frijdh och eendreckt. KOF 1: 325 (1575). Lysa en i band, behålla honom i hans synder. Därs. 425 (c. 1618); jfr 2. At vara behållne och stadfästade i nådenes stånd. Nohrborg 361 (c. 1765). Thomander Pred. 1: 350 (1849). jfr: Them .. huilke .. j Jesu Christo behåldne äro. Jude br. 1 (NT 1526; Vulgata: conservatis, Luther: behalten).
β) med tillståndet angifvet gm ett adj.
α’) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) med predikativt adj. Behålla sigh obesmittat aff werldenne. Jak. 1: 27 (NT 1526). På thet man them (dvs. allmogen) thes välvilleligere beholle motte. RA 1: 476 (1546). Att Kongl: Maij:tt icke eens sijne Parker och Jachter kan beholla oskadde. RARP 4: 101 (1647). Ett vatn .., hvilket .. behåller sig godt hela året öfver. Eneman Resa 1: 196 (1712). (Håret) afklippes strax nedanför hårgården och behålles något längre i nacken. C. A. Ehrensvärd 25 (1782). (föga br.) ss. dep.: Då de skära / Drufvan, de behållas sunde. Tranér Anakr. 57 (1830, 1833). — särsk. (†) med adj. kvar; jfr BEHÅLLA KVAR. Behalla syndena qwarra. O. Petri Men. skap. 50 (c. 1540). När j wilien göra Herranom itt loffoffer .. så skole j äta thet på samma daghen, och skolen intet behalla quartt in til morghonen. 3 Mos. 22: 30 (Bib. 1541). 1 Krön. 18 (”19”): 4 (Därs.). Muræus 1: 32 (1648).
β’) (numera föga br.) med attributivt adj. Then lägenheet som Slott och Fäste .. i een bestalningh (dvs. belägring) mest förnöden haffuer, til at beholla sundt och helbregt folck medh, är färst watn. Tegel G. I 2: 182 (1622). jfr: Behålt i migh til ändan wäl / Een reen och obefläckiad siäl. Ps. 1695, 357: 8; jfr Ps. 1819, 427: 6.
c) (numera bl. i skriftspr., mindre br.) i uttr. behålla ngn vid ngt, hålla ngn kvar vid l. i besittningen af ngt. Behålt mitt hierta widh thet ena, at iagh titt nampn fruchtar. Psalt. 86: 11 (Bib. 1541). The sigh nu medh theras Fahnor omwendt .. blefwo wid theras munterning behåldne. N. Av. 15 Maj 1656, nr 2, s. 2. (Polackerna) sågo ingen mäcktig nog, at kunna försvara och behålla sig vid Cronan (dvs. på tronen). Nordberg 1: 491 (1740). Jöns hade, vid denna händelsen, stor svårighet, at beholla dem vid mod. Celsius G. I 332 (1746, 1792); jfr b. Behåll mig, Gud, vid detta hopp ..! Wallin Vitt. 1: 133 (c. 1830). Behålla ngn vid hans befattning. Björkman (1889).
d) fortfarande komma i åtnjutande af. Han fick behålla lönen. Han må sitt vahnlighe undherhåldh behålla. Oxenst. brefv. 5: 114 (1616). Rudbeck Bref 1: 15 (1662). Låta någon få behålla sin pension. Dalin (1850).
e) fortfarande använda l. tillämpa. Han har behållit sin företrädares metod. Archimedis Prof och Vthräkning .. Huilken .. wij här behålle och öfue. Stiernhielm Arch. K 1 b (1664).
f) [jfr d. beholde hos l. for sig selv, t. bei l. für sich behalten] närmande sig 6, i sht i uttr. behålla för sig själf (jfr 1 d, 7 a) l. (mindre br.) inom sig l. (†) hos sig l. (†) i tysthet o. d., ej meddela l. omtala. Thet honom war sagdt .. ther om tahlar han icke ett ordh, uthan behölt thet hoos sigh. Rudbeckius Kon. reg. 115 (1615). De stora förrättningar och ändringar uti Regementet, dem han (dvs. G. I) ännu behölt innom sig allena. Celsius G. I 163 (1746, 1792). Hvad .. lönt och hemligt hållas bör, skal af mig uti obrotslig tysthet behållas. Edsform. f. civ. embetsm. 1792, s. 3. Måtte Ers Nåd åtminstone behålla för sig sjelf den hemlighet hon dragit ur mit hjerta. Schröderheim Opt. 33 (1794). Behålla en hemlighet. Lindfors (1815). Jag vill behålla för mig sjelf min smärta. Tegnér 1: 57 (1825). Ingen försökte (tyda de symboliska prydnaderna), och han behöll tydningen i sitt hjärta. Rydberg Vap. 17 (1891); jfr 6 slutet.
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (numera knappast br.) hålla oskadd, bevara, skydda; rädda, frälsa. Så wardom wij .. beholdne genom honom för wredhenne. Rom. 5: 9 (NT 1526). Till sielenas behollilse. Ebr. 10: 39 (Därs.). Then sådan troo icke haffuer, han motte forgåsz, och twert emoot, then henne haffuer han bliffuer behollen. O. Petri 1 Post. 38 a (1528). Gudh tu som .. haffuer genom syndflodhena fördömdt then otroghna werldena, behallandes .. then troghna Noe sielff ottonde. Dens. Handb. A 4 b (1529). Så att huariom och enom bliffuer sin rett beholden. G. I:s reg. 7: 156 (1530). At wij måtte finna grääs, och behålla Hestar och Mular, så at booscapen icke all förgåås. 1 Kon. 18: 5 (Bib. 1541; öfv. 1896: behålla vid lif, Vulgata: salvare). Gudz försambling skal bliffua behållen vthi tilkommande förandringar. Baazius Upp. B 6 a (1629); jfr BEHÅLLEN 2. Det (dvs. Herrens ord) .. skall .. blifva behållet och bevaradt åt alla framtida folk och slägten. Flensburg Kyrkl. tal 385 (1883); jfr 6. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adj. anv., se BEHÅLLEN 2.
6) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] (numera mindre br.) hafva hos sig i förvar, förvara, bevara, gömma. Kan .. någhor behålla eeld j barmen, så at hans klädher icke brinna? Ordspr. 6: 27 (Bib. 1541). Vhr Banco kunna the (dvs. penningarna) intet stiälas, intet siunka eller brinna .. vthan här i säkerheet beholdne blifwa. Risingh Kiöph. 118 (1669). Then ene Nyckelen (till kyrkans kista) behåller Kyrckioherden, then andre Kyrckiowärden, och then tredie, en af Sexmännerna. Kyrkol. 26: 8 (1686); jfr 1. — särsk. [jfr t. im herzen behalten] (i högtidlig, i sht religiös stil) i uttr. behålla i sitt hjärta, förr äfv. när sig o. d., hafva i minnet (o. begrunda) (jfr 10). (Lärjungarna) behöldo thet ordith når sigh, och befrågadhe emellan sigh huad thet skulle wara. Mark. 9: 10 (NT 1526). The som höra oordhit och beholla thet vthi itt ganska gott hierta. Luk. 8: 15 (Därs.). Doch behölt iagh talet j mitt hierta. Dan. 7: 28 (Bib. 1541; öfv. 1898: bevarade).
7) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†; se dock a o. b) förbehålla (sig l. andra). RARP 5: 213 (1654). När man sällier hela Hemmanet och behåller sigh een liten fördeel der af. Verelius Ind. 5 (1681). Börk Dar. 718 (1688). — särsk.
a) (i högre stil) i förb. behålla för sig o. d. (jfr 1 d, 4 f), förbehålla sig. Migh haar behagat / At taga vndan ett (träd i lustgården), ett trä behåller jagh / För migh. Spegel Öp. par. 51 (1705). Hälften af svärdfallne tar / Oden i Valhall till sig. / Öfriga hälften du har, / Freja, behållit för dig. Stagnelius 1: 312 (c. 1815).
b) kam. med afs. på jordfastighet, jordränta o. d., i uttr. kronan behållen, förr äfv. bl. behållen, kronan förbehållen; kronan fortfarande tillhörig l. tillkommande (jfr 1, 4); motsatt ABALIENERAD. Alle Chronones engjer, så dem som äre beholdne, som .. dem som äre till andre förlänte. RP 6: 236 (1636). RijkzCantzlern frågade om det skulle wara nyttigt, att alt skulle wara Cronan behollit ij Lappmarken? RARP V. 2: 258 (1655). Cronan behåldne hemman. 2 RARP 3: 194 (1723). De Hemman (kallas) Krono, af hvilka Kronan äger Räntan, den må vara Kronan behållen eller bortförländ. Botin Hem. 1: 190 (1755, 1789). Kronotiondesättning har öfvergått halfva antalet städer (i Sv.), men skatten är endast undantagsvis kronan behållen. I de flesta städer uppbäres den af presterskapet. A. W. Kinberg i NF 15: 328 (1891). jfr: (mindre br.) De skogar, som .. äro .. qvar och för kronan behållne. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 376 (1856); jfr a.
8) taga (för sin räkning) l. sätta sig i besittning af l. tillegna sig o. sedan hafva kvar l. förblifva egare af (jfr 1). Behåller så Jöran Person alt theras (dvs. de lifdömdas) godz och ägodelar, oc theras fattige hustrur oc barn, som effterlefva, moste ther ifrå gå. RA 2: 195 (1568). Bureus Suml. 82 (c. 1600). Alt Sijdentijgh (som togs från de danska köpmännen i Falun) behölt H. K. M. sielff. Tegel G. I 1: 16 (1622). Vår doktor behöllt hans (dvs. hajens) hjerne. J. Wallenberg 182 (1771). Den som, då de andre passat, får behålla spelet. Sv. spelb. 7 (1847). — särsk. med afs. på ngt omtvistadt: slutligen blifva egare l. innehafvare af l. få, i uttr.:
a) [jfr d. beholde marken, mnt. dat velt beholden, t. das feld behalten] (i sht i skriftspr.) behålla (slag-) fältet l. (numera föga br.) platsen l. (†) marken = b (jfr 1). G. I:s reg. 7: 454 (1531). The Romerske .. behöllo markena och fingho segher aff fienderna. L. Petri Oec. 48 (1559). Then som längst eller högst kastade thetta kloot, han behölt platzen. Lex. Linc. (1640, under discus). Friheten och ljuset skola behålla fältet, i striden mot förtryck och mörker. Wallin Vitt. 2: 321 (1813). Det goda och rätta stridde mot ondskan och orättvisan, som slutligen behöllo platsen. Dens. 2 Pred. 2: 49 (1818). Det var liksom efter ett fältslag, där äfven den, som efter en hård strid behållit fältet, själf lidit stora förluster. De Geer Minnen 2: 20 (1892).
b) [jfr motsv. uttr. i d., mnt. o. t.] (numera i sht i skriftspr.) behålla segern l. (numera mindre br.) seger, vinna seger, blifva segrare. Iagh sågh .. hornet strijdha emoot the heligha, och thet behölt seghren emoot them. Dan. 7: 22 (Bib. (1541). Silfverhvits hundar behöllo seger öfver hafshundarne. Sv. folks. 63 (1844). Mot så väl samtidas som sednares hat och fördömelse har han (dvs. K. XII) alltid bibehållit och skall alltid behålla segren. Lysander Tre föredr. 51 (1855); jfr 1. — i numera obr. förb. Triumph .. efter behållen Seger. Lex. Linc. (1640, under triumphus). Hann .. behölt och en stor seger på sine owänner. Reenhielm Olof Tr. 26 (1691).
c) [jfr d. beholde overhaand, holl. de overhand behouden, t. die oberhand behalten] (numera i sht i skriftspr.) behålla öfverhanden l. (mindre br.) öfvervikten, segra, blifva rådande. Svart G. I 74 (1561). Konungen aff Pegu, som then gången behölt Öfwerhanden. Siam 31 (1675). Lusten til arbetet behölt .. öfvervigten. Nordberg 1: XVII (1740). Sanningen behåller sluteligen öfverhanden. Höpken 1: 431 (1773). Snällposten 1848, nr 47, Extrablad s. 1.
d) [jfr d. beholde ret, t. recht behalten] behålla rätt(en), få rätt. The som migh vnna at iagh behåller rett. Psalt. 35: 27 (Bib. 1541). Herre, om iagh än medh tigh wille til retta gå, så behåller tu doch retten. Jer. 12: 1 (Därs.).
e) (†) behålla prisen, vinna priset, segra. Then som .. aldrahögst quäder oc röör kroppen, then samma hafwer wunnit och beholler prisen för the andra. Petreius Beskr. 5: 13 (1615).
9) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†) genomdrifva. (Sankt Lukas) badh man skulle låtan (dvs. låta honom, näml. oxen) blifwa / Och ey från Himmelen bortdrifwa. / Doch kunne han (dvs. Lukas) ey behålla thet. Sigfridi F 6 b (1619).
10) [jfr fsv. höra gudz ord ok behalla them samt motsv. anv. i d., mnt. o. t.] (numera föga br.) fasthålla i minnet, minnas, komma i håg (jfr 1 f, 6 slutet). Thetta .. achte wij här på thet kortasta tilhopa dragha .. at man gerna skulle läsat, och lettare behållat kunna. 2 Mack. 2: 26 (Bib. 1541). Wnghan lärer och Gammal beholler. L. Petri Oec. 45 (1559). Effter the väl kunne behålla hvad nu vore sagt .., ty kunde the icke så högt stå effter att fåå puncta skriffteligen. RP 8: 144 (1640). Hvad en lärer med sin skada, dät behåller han längst. Schultze Ordb. 1785 (c. 1755). Hvar lector (bör) då och då .. effterfråga, huru disciplarne behålla, hvad dem tillförene förestält blifvit. Förordn. f. schol. 1778, s. XXVI. Många utsagor äro af den art, att de måste inläras och behållas i direkt form. J. F. Lundgren i Folksk. vän 1889, s. 85.
11) refl. (jfr under 4 b β α’).
a) hålla sig (kvar).
α) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t.] (numera bl. arkaiserande) hålla sig (kvar); stanna, förblifva. (Om) Konungh Christiern icke kan länger beholla sigh i Norrige. Tegel G. I 1: 303 (1622). Österrikarne ej blott behöllo sig i Sachsen, utan kunde ock .. taga vinterqvarter i Schlesien. Malmström Hist. 5: 149 (1877). — (†) Någhre .. hadhe giffuit sigh vthu städhernar, til at förstinga sigh hemligha j öknenne, och ther behålla sigh. 1 Mack. 2: 31 (Bib. 1541). Kong Fredrijk haffuer icke woret här i landet, vtan behollit sigh vti sidt behagelige näste Landtholsten. Svart G. I 94 (1561).
β) (mindre br.) fortfarande finnas kvar, kvarstå. Det romerska h (försvann) i de romaniska språkens flesta ord, fastän det behåller sig i skrift. Palmblad Fornk. 1: 95 (1843). Sålunda förbättrad behöll runskriften sig .. ganska länge på åtskilliga ställen i Norden. Cederschiöld Skriftspr. 19 (1897).
b) (†) hålla sig l. förblifva oförändrad. Så lenghe skall mit hiarta beholla sig, / thel thess iag mäd äran bekommer tig. Visb. 1: 232 (c. 1620).
a) i sig rymma. Effter thet (dvs. instrumentet) är täpt; tillåter thet ingen rågha, och behåller altså lijka myckit Watn ja icke en dropa meer, eller minn en gången än annan. Stiernhielm Arch. C 1 b (1664).
b) i pass.: hafva sitt säte. Hiernan, Hiertat och Leffren, vthi hwilka then Lijffachtighe Andan och Rörelsen besynnerligha äro behaldne. L. P. Gothus Pest. 40 b (1623).
Särskilda förbindelser:
BEHÅLLA INNE 010 32. — särsk. (†) till 1:
1) hafva kvar, ej lämna från sig. Att Fougternes Inwentaria motte här effther icke bliffwa så står (dvs. stora), och inne beholna, som här till myckit vdi bruck waridt haffwer. G. I:s reg. 18: 665 (1547).
2) i förb. behålla inne med, dröja med. Ständherne behålla medh deres fulkommelighe resolution öfwer det som .. wij aff dem begiärt hafwe det längsta dee kunne inne. RARP 6: 232 (1657).
BEHÅLLA KVAR 010 4. till 1 o. 3; jfr 4 b β α’ slutet samt KVARBEHÅLLA. Dhet är myket väl, at I behållit qvar hos eder dhe oberedne lifvregementryttare. Carl XII Bref 230 (1702). Om I tå mistat alt, behåller qvar godt hopp. Kolmodin Qv.-sp. 1: 72 (1732). Behålla en quar til aftonen. Weste (1807). Behållom väl i minnet qvar / De helga, dyra orden! Runeberg 4: 46 (1857); jfr BEHÅLLA 1 f.
BEHÅLLA PÅ 010 4. till 4: fortfarande hafva på sig l. vara iklädd. Behåll hatten på! Granen .. behåller sin gamla grönska på, medan han efter hand ikläder sig den nyare. Strandberg 1: 368 (1863).
BEHÅLLA SIG FAST. (†) till 4 c, med prep. vid: hålla sig kvar i (besittningen af). Att behålla sigh fast wijdh Rijket och Regementet. Rudbeckius Kon. reg. 241 (1615).
BEHÅLLA TILLSAMMANS 010 040 l. 032. till 3: låta förblifva samlad(e), ej låta skingra sig. Hans Medbroder behölt Rådet tilsamman. Schroderus Liv. 119 (1626).
Spalt B 879 band 3, 1902