| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETALA beta4la, i Sveal. äfv. 032 (beta´la Weste; betàla Almqvist), v. -ar, i sydligaste Sv. äfv., i sht hvard., -er; pr. sg. pass. -as, i sydligaste Sv. äfv., i sht hvard., -es, ngn gg, i sht hvard., -s; imper. sg. -a, i södra Sv. ngn gg hvard. o. dial. betal; -te, stundom -de, -t, -t l. -d; l., i sht i mera högtidligt spr., -ade, -at, -ad (pr. sg. -ar Psalt. 37: 21 (Bib. 1541) osv.; -er Rääf Ydre 3: 215 (i handl. fr. 1671), Linder Regl. 130 (1886) m. fl.; pass. -es Lagförsl. 282 (c. 1606), JB 9: 7 (Lag 1734), Schrevelius Civilr. 2: 352 (1847, 1857) m. fl.; -s Brenner Pin. hist. 58 (1727; i vers). — imper. sg. -a Mat. 18: 28 (NT 1526) osv. — ipf. -ade G. I:s reg. 1: 126 (1523) osv.; sup. -at Mat. 5: 26 (NT 1526) osv.; p. pf. -ad G. I:s reg. 1: 110, 115 (1523: bettalid, bettalede, pl.), 3: 175 (1526: betaladh) osv. — ipf. -te G. I:s reg. 18: 100 (1546) osv.; sup. -t Carl IX Rimchr. 61 (c. 1600) osv.; p. pf. -t Oxenst. brefv. 5: 55 (1613: att samma summa kann bliffve bettaltt) osv. — ipf. -de Fryxell Ber. 2: 63 (1826), Odhner G. III 1: 102 (1885) m. fl.; p. pf. -d Ps. 1695, 244: 12, JB 4: 2 (Lag 1734), De Geer Minnen 1: 113 (1892) m. fl. — (†) p. pf. -en G. I:s reg. 1: 112 (1523: betalne, pl.). — Anm. Böjningen -ade, -at, -ad, som med undantag för p. pf. -en (BSH 4: 237 (1498: betalne, pl.)) i fsv. är den enda uppvisade, är också den enda i NT 1526 o. Bib. 1541 o. synes öfverhufvud hafva varit den vanligaste under (större delen af) 1500-talet. I 1600-talets litteratur synes däremot böjningen -te, -t, -t, hvaraf ipf. anträffas redan i G. I:s reg., vara vida vanligare än den äldre böjningen, i sht i p. pf. Under 1700-talet förskjutes förhållandet än mer till de kortare formernas förmån. Sahlstedt (1773) upptager endast dessa senare. Enl. Enberg Sv. spr. 172 (1836) synas de kortare formerna ”nästan uttränga” de längre, o. enl. Rydqvist SSL 1: 60 (1850) ”ser man sällan annat än betalte, betalt”. Almqvist (1844) angifver däremot, att de kortare formerna tillhöra ”ovårdsamt umgängesspråk”, o. Dalin (1850) betecknar de längre formerna ss. ”de reguliera”. De tvåstafviga formerna i p. pf. äro ensamt br. i vissa stående uttr. (jfr 1 a γ, b, b β o. γ, c γ, δ, ε o. ζ, d, d β o. γ, 3 c α, 5 a, a ζ)).
vbalsbst. -AN (†, L. Petri Chr. pina A 3 b (1573), Sv. ords. C 3 b (1604)), -ANDE, sbst.1, -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
Anm. Ordet har redan på 1500-talet trängt det i fsv. brukligare GÄLDA starkt tillbaka, i sht i eg. bem. o. särsk. i den ofta förek. förb. med ordet GÄLD ss. direkt obj. Redan från 1600-talet (jfr ex. fr. 1604 o. det andra ex. fr. 1807 under 1 d β, där betala ersatt fsv. giälda, äfvensom första ex. under 6 b med utbyte af 1604 års GÄLDA mot 1665 års betala samt Columbus Ordesk. 24 (1678), där GÄLDA förklaras med betala) torde den skillnad i de båda ordens anv. datera sig som under 1700-talet (jfr ex. från 1729 under 1 a) o. följ. årh. samt i den nutida sv. tydligare framträder, näml. att betala är det vanliga ordet i eg. bem., i hvilken GÄLDA nästan bl. förekommer i högtidligare stil o. i juridisk o. religiös framställning (med arkaistisk anstrykning), medan det senare verbet ofta föredrages i oeg. o. bildl. anv., i sht i högtidligare l. arkaistiskt färgadt spr.
Anm. Ordspr. finnas anförda i afdelningarna 1 a β, b β (o. γ), c γ o. d β samt 5 a γ, c o. 6 b.
A)
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] om erläggande af penningar l. penningars värde ss. ersättning för en vara, en prestation o. d.; gälda (i eg. bem.).
a) [jfr fsv. hulka pängar til nöghis äro betaladha, betala min giäld samt motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] med direkt obj. som betecknar penningsumma, (penning)skuld, (penning)afgift o. d.: erlägga (penningar, ett pris, en afgift, skatt, hyra osv.); gifva l. utgifva (skatt, tull o. d.); honorera, likvidera; inbetala, utbetala, återbetala; med prep. på: afbetala (penningar) på (skuld o. d.). Till N. N. betalar undertecknad vid anfordran en summa af ett tusen (1000) kronor jämte fem (5) procent årlig ränta därå osv. (vanlig form för skuldebref). Tre månader a dato behagade ni emot denna solaväxel betala till mig själf eller order kronor osv. (i växelformulär). Får jag betala 20 kronor i silfver och resten i sedlar? Han vill gärna ha det, men han vill inte betala hvad det är värdt. Inte betala ett (enda) öre. Betala resten (af en skuld) med femtio öre i veckan. Jag betalte honom hans lön (l. arfvode) in natura, i (reda) penningar. Betala (så o. så många) kronor l. öre i arrende, böter, drickspen(nin)gar, hyra, lön, skatt, tull osv. Betala sina kreditorer 50 procent. Betala ränta (på ett lån o. d.). Betala en fordran, ett lån. Betala sin gäld l. sin(a) skuld(er) till sista öret (l. styfvern), fullt ut; jfr ex. från 1526 nedan samt ex. från 1538 under c α o. från 1640 under d α [jfr lat. ad assem, ad denarium solvere]. Betala arrende(t), hyra(n kvartalsvis i förskott), inträdesafgift (l. entré), (lifförsäkrings)premier (på förfallodagen), (skade)ersättning l. skadestånd osv. Barn betala half afgift. Betala böter, skatt(en), tull, tionde, tribut m. fl. afgifter o. d. som uppbäras af offentlig myndighet; jfr SKATTE-, TULL-BETALANDE m. fl. (jfr d δ). Fför æn the gæll bliffue bettalid vi them (dvs. lybeckarna) pa rikisins vegna plictoghe ære bettale. G. I:s reg. 1: 110 (1523). Tu wardher ther icke vthkommandes (dvs. ur fängelset), till thes tu haffuer betalat then ytersta skärffuen. Mat. 5: 26 (NT 1526). Betala thz tw äst skyldogher. Därs. 18: 28. (Skattmästaren) skall .. wetta beskedh om all Konungens och Cronones gäld, hwad som uptages och ther opå betales. Lagförsl. 282 (c. 1606). Thet (näml. skadeersättningen) äger han medh arfwodhe (dvs. arbete) sitt betale. Därs. 241 (c. 1609). Jag N. gör witterligit och bekenner med thetta Breeff, at N. N. min Swåger haffuer migh redeligen betalat the tiugu Daler, hwilke iagh honom effter hans Begäran godhwilligen haffuer länt och försträckt. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 69 (1619). (De polska fredsunderhandlarna ville) att wij åhrligen .. skulle betala Konungen i Polen någre tunnor guld i tribut och Skatt. RARP 1: 32 (1627). Denne Contribution skal ofördröijeligen betalas i gode Penningar, eller Mynte-Tecken ock Sedlar. Publ. handl. 1: 70 (1719). Skifftes ägendomen, innan giäld gulden är: bör arfwingen betala skulden. Nehrman Inl. t. jur. civ. 382 (1729). Förmyndaren betale the föresatta böter af sitt egit gods. ÄB 9: 6 (Lag 1734). För hvar tonn vattn betalade jag 5 Engelska skillingar. Landell Bligh 20 (1795). För hans (dvs. Olof Tryggvessons) tappra vapenbröder, / .. betaltes / Lösen af en okänd hand. Geijer I. 3: 283 (1815). Har du betalt din hyra? Wennerberg 2: 195 (1850, 1882). Utan att han ännu betalt ett enda runstycke. Blanche Bild. 1: 78 (1863). Några af de yngre, för hvilka han betalde möteskostnaderna. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 91 (1865). Alla aflöningar m. m. betaltes in natura. De Geer Minnen 1: 114 (1892). Samma pris, som han själf betalat. Därs. 136. Till konungafamiljen betalar Sverige 1,338,000 kr. .. årligen. Aldén Medb. 1: 124 (1896). Resterande köpeskilling betalas vid tillträdet. PT 1905, nr 194, s. 1. — särsk.
α) (i biblisk stil, numera föga br.) i uttr. betala skuldoffer, tackoffer o. d. (jfr 3 a γ). Betaler honom itt skuldoffer, så warde j helbregda. 1 Sam. 6: 3 (Bib. 1541; öfv. 1904: gifva). Iagh haffuer j dagh betalat tackoffer för migh för mitt löffte. Ordspr. 7: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: frambära, Luther: bezalet).
β) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Dhen som betalar sin skulld, han bättrar sitt godz. Grubb 124 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 15 (1865) [jfr d. hvo som betaler sin gæld, formerer sit gods, t. wer seine schuld bezahlet, er ringert sein gut nicht]. Lappa dine kläder, och betala din skull, så lefwer du frögdefull. Törning 101 (1677). Hämnden är den enda skuld som ej bör betalas. Sv. ordspråksb. 45 (1865). Sorg betalar ingen skuld. Därs. 82.
γ) [jfr d. betale en regning, holl. de wisselbrief betalen, t. seine rechnung bezahlen samt eng. pay a bill o. fr. payer une obligation] närmande sig b, med direkt obj. som betecknar skuldebref, räkning o. d.: (gm erläggande af penningar) göra upp (ett konto, en räkning o. d.); honorera (en växel o. d.); likvidera. Räkningen är betald. Bengtt Månsson hafuer några obligationer som Bengtt Ugla berettar wara betalte. Växiö rådstur. prot. 1659, s. 1179. Tå växelbref ej godkännes af honom, som växlen betala skulle. HB 17: 14 (Lag 1734). Jag .. beder, at Herren vil vara så god, och betala denna räkningen, så vil jag quittera Henne. Modée Håk. Smulgr. 95 (1738). En lånt Sedel bör få betalas med slik Sedel. Nordencrantz Menlösa tankar 1: 25 (1767). Återställa de betalte Reverserne. Bet. af bancofullm. 1828, s. 97. Betalt som qvitteras, underskrift på en räkning, nota, till intyg, att den blifvit betalt. Dalin (1850); jfr d. Fliesberg Handelsvet. 72 (1891).
b) [jfr fsv. iak forma allom atir gälla ok bitala sin thing samt motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] med direkt obj. som betecknar det som erhålles (för penningarna o. d.), ss. en (köpt) vara, arbete osv.: erlägga penningar o. d. l. priset för (ngt); i pass. med prep. med stundom: gälla; ofta med indirekt obj. betecknande den person som erhåller penningarna, hvarvid bet. stundom närmar sig: ersätta ngn kostnaderna för ngt, gifva ngn (i sht pekuniär) ersättning för ngt, godtgöra ngn ngt. Betala (ngn) ngt dubbelt, (för) dyrt, frikostigt, kontant. Med betaldt svar (på brefkort). Få sina varor väl betalta. Den boken är verkligen bra betalt med 10 kronor. Den taflan är inte betalt med 1000 kronor, är värd mera än (jfr γ). Trätiyo sylffpeninga ther han som såldes wart medh betalat. Mat. 27: 9 (NT 1526). Man kan icke giffua ther penningar före (näml. för vishet), ey heller silffuer vpwägha til at betala henne medh. Job 28: 15 (Bib. 1541; Luther: bezalen); jfr γ. Wår eghen wedh moste wij betala. Klag. 5: 4 (Därs.). Huilkit korn jag honum guldit och bettalet haffuer. BtFH 3: 198 (1546). Våre brefdragere .. schole sökie till gestgifverne och ther betale för sigh både öll, mat och fordenschap (dvs. skjutsning). RA 2: 63 (1562). Itt par oxar som icke voro betalte medh 16 d(ale)r s(ilfvermyn)t. Växiö domk. akt. 1694, nr 1008; jfr γ. Den der intet kan betala hwad han kiöpt. Stiernman Com. 5: 879 (1701). Thet ser ut som Öfverst Gyllengrip haft folia Sibyllina, ty hans arfvingar fingo them så väl betalta. E. Benzelius d. y. (1737) i Benz. brefv. 255. En tunna (sill) betales här med 3—5 specier. Nilsson Dagb. 217 (1816, 1879). Tvätten betalas serskildt. C. F. Dahlgren 3: 283 (1828). Allt hvad som af Selands invånare lemnades till svenska lägret betalades med reda penningar. Beskow K. XII 1: 34 c (1868). — särsk.
α) [jfr ä. t. weil das original oft für 30 thaler bezahlt wird samt säljas för, köpas för] (†) i förb. betalas för, gäldas med. The jc XXX (dvs. 130) marcer, som hon (dvs. tomten) war bettalet före. G. I:s reg. 11: 221 (1537). Och bettaledis oss tunne szmör for xviij march ortuger. Därs. 356. Nödige fördzler till hoffvetz behooff skole för penningar betalas. RP 8: 11 (1640).
β) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (jfr γ). Cammarfönsteran som .. han och så sönderhögh, säiandess till .. broderen at dhem bethalla wilia, som den onde bethalte nötteran. Växiö rådstur. prot. 1674, s. 76; jfr ε. Betalt arbete gåår långsampt fort (dvs. framåt). Törning 11 (1677). Opätet brödh är suurt at betala. Därs. 139. Ett godt råd är ej betaldt med penningar. Sv. ordspråksb. 32 (1865); jfr γ. Man betalar ej oxen dyrare för det den är brokig. Därs. 59.
γ) [jfr d. det kan ikke betales o. det er ej at betale med guld, t. die sache ist nicht mit geld zu bezahlen samt fr. il ne se peut payer] i uttr. icke kunna betalas (med penningar) l. icke vara betalt l. icke vara l. stå (till) att betala med pen(nin)gar l. guld, vara värd mera än de penningar som (kunna) gifvas ss. ersättning, vara ovärderlig, ej stå att få för penningar. En troghen wen ståår icke til betalandes medh någhra penningar eller godz. Syr. 6: 15 (Bib. 1541; Luther: ein trewer freund ist mit keinem geld noch gut zu bezalen). Een weltuchtat quinna ståår icke til at betala. Därs. 26: 18. För Boskaps-siuka itt hemliget Rådh, och för sijn Dygdz (dvs. förträfflighets) skull ey med Penningar betalas kan. Lind Husapot. 234 (1675). Det står icke at betala el(ler) kan aldrig nog betalas. Björkegren (1784; under payer). Flickan .. är ej betalt med guld. SP 1791, nr 14, s. 3.
δ) närmande sig bet.: bestrida kostnaden för (ngt), bekosta; bestå. Sool och Måne skjn fast wj thet ej betala. Spegel Guds verk 35 (1685).
ε) [jfr d. betale skaden, t. den schaden bezahlen] närmande sig bet.: ersätta; erlägga kostnaden för (ngt); godtgöra (ngn ngt). Betala skadan. Hwadh tw meer kostar på honom will iach tich betala när iach kommer igen. Luk. 10: 35 (NT 1526). Han (som slog) skal betala honom (dvs. den slagne) hwadh han försumat haffuer (medan han varit sängliggande). 2 Mos. 21: 19 (Bib. 1541; öfv. 1904: ersätte, Luther: bezale). Then som slåår någhon booscap, han skal betalat krop för krop. 3 Mos. 24: 18 (Bib. 1541; öfv. 1904: ersätta, Luther: bezalen). Hwadt thet szeden kostar, må Bergzlaget betala. G. I:s reg. 16: 44 (1544). När bron upbygdes, så gafs bropenningar, men 1686 blef .. den taxan uphäfven, efter bron då var betalter. 2 RARP 5: 108 (1727).
c) [jfr fsv. är iak nw uel betaladher fore mina iordh samt motsv. anv. i d., holl. o. t.] med (blott) personobj.: erlägga penningar o. d. till (ngn); gifva (ngn, stundom i pass.: erhålla) penningersättning, lön, sold o. d.; godtgöra (ngn med ngt); ersätta; honorera; ofta med prep. för o. sbst. som angifver den prestation osv. för hvilken ersättning(en) lämnas. Betala ngn under hand, kontant osv. (för ett arbete, en vara o. d.). Han betalar sitt (arbets)folk sämre än andra arbetsgifvare göra. Betala sina kreditorer. G. I:s reg. 2: 260 (1525). Gack bortt, säl oliona, och betala them tu skyllogh äst. 2 Kon. 4: 7 (Bib. 1541). Bettala en öffuer sÿn lön. Gl. Ter. 64 (c. 1550). När en Öfwerheet redeligen och wähl betalar sine Tienare. Rudbeckius Kon. reg. 59 (1615). Betala läkaren eller advocaten. Serenius (1734; under fee). Endast betalta personer omgåfvo hans dödssäng. Atterbom Minnen 569 (1819). På auctioner har han försålt betydliga delar af sin stora egendom, och derföre blifvit så väl betalt, att han blifver skuldfri. H. Reuterdahl (1841) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 238. Betala mannen för varan med t. ex. 2 r(iks)d(ale)r. Almqvist (1844). ”Ockrare”, som vanligen läto dyrt betala sig för sina tjänster. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 150 (1895). För att gå framåt och bli uppmärksammad måste en ung man göra mer, än han är betald för att göra. PT 1900, nr 206 A, s. 3. — särsk.
α) i numera obr. förb. (Jag vill) eder nåde wel betala til mynthe peng. Vg. fornm. tidskr. I. 8—9: 79 (1538). Israel Grönwalts enkia skall blifva betalt uti det hon hafver at krefvia. RP 8: 375 (1640). — särsk. [jfr t. mit ehre bezahlt sich der künstler] refl.: göra sig betalt (jfr ε). Han skal bettala sigh vtåff saköris peninger .. for the .. oxar wår nad(ig)e herre togh aff honum. G. I:s reg. 7: 210 (1530).
β) (†) med obj. i dativform (jfr 3 c β). Om ingen är huilkom man betala skulle, så skal man giffuat Herranom. 4 Mos. 5: 8 (Bib. 1541). När som Debitor hafwer .. til nöyes betaldt Creditori. Muræus Arndt 1: 192 (1647).
γ) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Dee haffva .. länt aff Peder och betalt Påvell medh. RP 6: 142 (1636). Läna aff dhen ene och betala dhen andre med, men raggen betale den sidste. Törning 100 (1677) [jfr d. at laane af en og betale en anden, men fanden betale den sidste, t. der teufel bezahlt den letzten].
δ) [jfr d. som han var betalt for det] (hvard.) i uttr. som (om) han (hon osv.) vore l. var l. hade varit betalt (för det), som om han erhölle penningar för hvad han gör; oftast (mer l. mindre) ironiskt för att beteckna att ngn håller i med att göra ngt öfverraskande länge l. intensivt l. längre än andra finna behagligt, hvarigenom nitet förefaller öfverdrifvet o. den nitiske löjlig i sin brist på känsla därför (jfr d γ). Löjtnanten sjöng som var han betalt för det. Lange Luba 31 (1889).
ε) [jfr d. at göre sig betalt i noget, t. sich bezahlt machen o. fr. se payer l. récompenser] i uttr. göra sig betalt, taga ersättning l. hålla sig skadeslös (gm att lägga beslag på l. innehålla penningar, varor osv. tillhöriga en person af hvilken man har en fordran l. gm att taga hans tjänster osv. i anspråk o. d.), (själf) skaffa sig ersättning (för utgifter o. d.) (jfr 3 c α). Han förstår l. vet nog att göra sig betalt. Nehrman Inl. t. jur. civ. 368 (1729). Ett litet förskott af en vän bör ni ej vägra att emottaga — jag skall nog göra mig betalt derföre genom ert arbete. Lindegren 3: 34 (1807). Masugnsegaren .. (äger) att af den eller de brottsliges aflöning och tillgångar göra sig betald. Jernk. annal. 1850, s. 60. Här äro 50 kronor, gör er betalt därav. Auerbach o. Blomqvist (1907). — (†) Effter participanterna (i kopparkompaniet) .. hafva hållit in kopparen .., och det af respect (dvs. i afsikt) att göra sig betalt på thet the hafva att prætendera på Chronan. RP 8: 350 (1640).
ζ) [jfr holl. betaalde mordenaars, t. ich fürchte der vornehme möchte mich bezahlen und erkaufen wollen samt fr. payer des assassins] närmande sig bet.: besolda (se d. o. 3), leja (för mindre aktningsvärda syften); köpa, muta; i sht i p. pf. Jag såg ej riksdags-skrifters yra, / Och ej de usla skrifvande, / Af två partier, som dem styra, / Betalte och föraktade. J. G. Oxenstierna 2: 213 (1772, 1806). Kungen tror ingen menniska utom pack, som kommer från Finland, och hvaraf de mesta torde vara betalta för att narra honom. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 108 (1808). Två mördare, hvilka i förväg blifvit betalta, för att de med sina dolkar skulle nedstöta Putrakas. Lysander Äfv. 14 (1872). Han är en spion, en rundligt betald spion. Rydberg Vap. 54 (1891).
d) [jfr fsv. han hafdhe ey emne at betala samt motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] utan obj.: erlägga penningar till vederbörligt belopp; erlägga likvid l. betalning; lämna ersättning; göra upp; göra rätt för sig. Jag skall be att få betala (vanligt uttr. till betjäning på restaurang o. d.). Betalt, betalt kvitteras, äfv. (i sht förr) betalt som kvitteras (på räkningar) (jfr ex. från Dalin (1850) under a γ samt 5 a ζ). Betala kontant, vid anfordran, genast, på dagen. Neka l. vägra att betala. Betala för ngn, för sig. Han bor hemma hos föräldrarna, men betalar för sig. Hvem skall man betala till? Få l. taga betalt, få l. ha(fva) l. ta(ga) bra l. dåligt l. väl betalt (af ngn för ngt), få, taga hög, låg ersättning (i penningar l. penningars värde). Få hederligt l. lysande l. ärligt betalt. Det var allt bra betalt för en så skral häst. Han hadhe icke ther han kunde betala medh. Mat. 18: 25 (NT 1526). Gack icke j borghan offuer tina förmågho, men om tu gör thet, så tenck til och betala. Syr. 8: 16 (Bib. 1541). Samme krigsfolk (skulle) blifve försörgde medh sådanne besoldningh, att the skulle kunne betale för sigh. RA 2: 243 (1568). Kunna betala. Lex. Linc. (1640; under solvo). Betala tilfyllest. Ench. (1652). The samme, som .. sakfällas och intet hafwa at betala med. Schmedeman Just. 1513 (1698). Hafva två eller flere skrifvit skuldebref under, med förbindelse, at en för alla, och alle för en betala. UB 4: 12 (Lag 1734). Att betala med varor. A. Cronholm i SKN 1843, s. 106. Kända och säkra köpare erhålla betalningsanstånd till 1 nästk. September, men andra betala vid anfordran. Ner. alleh. 1871, nr 17, s. 4 (i auktionskungörelse). Den bekanta satsen (i den tyska agrarpolitiken): ”gif oss väl betaldt för våra produkter, och vi skola gifva arbetaren penningar nog att köpa lifsmedel”. Forssell Stud. 2: 261 (1879, 1888). Vi .. sälja oss åt Spanien, / Turken, Påfven eller Satan, / Bara han betalar bra. Snoilsky 2: 10 (1881; yttradt af en utländsk krigare i sv. tjänst). När det led mot solnedgången, betalade han (dvs. vaganten) och aflägsnade sig åt Jönköping till. Rydberg Vap. 256 (1891). Den usla karln / får betala för sitt barn. Fröding Nytt o. gam. 79 (1897). Uppasserskan kom för att taga betaldt. Hallström Våren 19 (1898). Kan man ej betala, då blir det att göra cession. E. Holmberg i Läsn. f. sv. folket 1901, s. 137. Hon finner sin man mycket opraktisk, när han, som läkare, ej tar betaldt af fattigt folk. Wirsén i PT 1904, nr 258 A, s. 3. — särsk.
α) i numera obr. förb. Ad denarium solvere .. Betala til en Penning. Lex. Linc. (1640; under solvo).
β) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Du skall få betalt vid sista Moheda marknad, dvs. aldrig (marknadsplatsens namn varieras) [jfr lat. solvere ad calendas græcas]. Bettala .. medh .. bast och blagarn som man pläghar seya. O. Petri Lagkomm. 29 (c. 1540; se under BAST, sbst.1 I 1 a). Then som går j loffuan, han går j betalan. L. Petri Chr. pina A 3 b (1573); jfr Sv. ords. C 3 b (1604); jfr BETALNING 1 a β. Gott är drijcka och swrt betala. Sv. ords. A 7 b (1604) [jfr fsv. söth ær at drykka ok surth athir gyälla, d. det er sødt at drikke og surt at betale, t. süss getrunken, sauer bezahlt]. Hwad hiälper noga räknadt, när man illa bethalar? Grubb 342 (1665) [jfr t. was hilft genau gedingt, wenn man das geld nicht bringt, lat. computo cur stricte, cum tu vis solvere ficte]. Noga tinga och wäl bethala, giör bästa Crediten. Därs.; jfr: Pruta nätt och betala rätt gör bästa sätt. Sv. ordspråksb. 75 (1865) [jfr d. at tinge nøje og betale vel, er smukt, holl. nauwe bieden en wel betalen en is geen schande, t. gnaw dingen vnd wol bezahlen gibt gute kauffleut]. Den som lånar gör väl, den som betalar gör bättre. Rhodin Ordspr. 25 (1807). När det är betalt så är det glömt. Därs. 101; jfr b [jfr fsv. glömdir är guldin öre]. Gif aldrig skinnet när du kan betala med ullen. Sv. ordspråksb. 38 (1865). — med saksubj. Ord giöra kiöp, men penningen bethalar. Grubb 651 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 73 (1865) [jfr d. ord gör køb, men pengene betaler, t. worte machen den kauf, aber mit geld muss man zahlen, it. parole fan mercato ed i danari ’l pagano].
γ) (hvard.) i uttr. som (om) han (hon osv.) hade l. haft l. fick l. fått betalt (för det) = c δ. Onkel Fritz .. går omkring och är kvick, som om han hade betalt för’et. Agrell I Sthm 2 (1892).
δ) i p. pr. (mer l. mindre) närmande sig adjektivisk anv.: som erlägger (stadgad) afgift. Betalande elev (motsatt FRI-ELEV), medlem, passagerare (motsatt FRI-PASSAGERARE), pensionär osv. 3 frie och 12 betalande elever. Tidskr. f. landtm.- o. kommunalekon. 1845, s. 373. (Nya) spårvägsbolaget (i Sthm) har .. under årets första 8 månader befordrat 24,696,541 betalande passagerare. DN 1906, nr 12878, s. 2. — i substantivisk anv.; jfr BETALANDE, sbst.2 De högst l. lägst, mest l. minst betalande. En konsertlokal skall ha så många platser, afsedda för de minst betalande, att inkomsten från dessa billigaste platser .. (tryggar) en konserts ekonomi. DN 1906, nr 12902, s. 2. — jfr HALF-, HEL-, ICKE-, ÅRS-BETALANDE.
2) [jfr motsv. anv. i t. samt eng. pay, fr. payer] vara l. gifva valuta för (nedlagda kostnader o. d.), ersätta, betäcka; med saksubj. Grufvan betalar inte driftkostnaderna. Jernk. annal. 1903, s. 51 (i handl. fr. 1567). Resan (kostade), mehr änn collecten kunne betala. Växiö domk. akt. 1679, nr 76. Ladugården och tjäru-tunnan betalar hos dem, hvad i sädes-låren brister. E. O. Runeberg i VetAH 19: 113 (1758). Detta betalar ej kostnaden. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 407 (1856; om odlingsarbete på ljungmark). — särsk.
a) utgöra likvid för (köpt vara o. d.). Än det Svenska jern .. / Betalar deras (dvs. sydligare folks) skörd. J. G. Oxenstierna 2: 115 (1796, 1806). — närmande sig bet.: köpa, förvärfva (jfr 3 b β). Den plats (i samhället) min arm förtjent, mitt blod betalt. Thomander 3: 134 (1831).
b) [jfr eng. it will more than pay the trouble] ersätta (skada o. d.), löna (möda o. d.). Haafz watnet öfwer landet flödande håller det samma någon tidh ofruchtsamt, men betahlar skadan efter 3. åhr rikeligen. Hiärne 2 Anl. 327 (1706). Der är ett välsignat åkerbruk, som betalar den trefna Landt-Mannen sin mödo med en ymnig Skiörd. Mörk Ad. 1: 46 (1742). En qvantitet kopparvitriol, som betalar arbetet. Berzelius Kemi 2: 390 (1812). Min jagt i dag lär knappt / Betala mitt halsbrytande bestyr. Thomander 3: 71 (1826).
c) [jfr d. dette foretagende vil aldrig betale sig, t. in zwei jahren hätten sie sich bezahlt] refl.: ersätta l. betäcka kostnaden (för anläggning, inköp o. d.); löna sig, bära sig; ”gå”; gifva vinst; förränta sig. Företaget kommer aldrig att betala sig. Det betalar sig bra. Det betalar sig inte. När hon (dvs. kvarnen) hade betalt sig, ville vij den leffverera till Academien. Rudbeck Bref 66 (1670). Then mödan betalte sig wel. Swedberg Schibb. 210 (1716). Jag vil fråga Er, .. om denna lilla omkostnad .. intet betalar sig dubbelt dermed, at … Dalin Arg. 2: 48 (1734, 1754). Man .. skulle kunna vänta mycket tillopp af folk och således spectaclen betala sig sjelfva. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 144 (1776). Böcker betala sig just ej på auktion. Wallin Bref o. dagb. 25 (1841). ”Det betalar sig icke att vara jordbrukare”, är ett uttryck, som dessa invandrare (från landsbygden till städerna) ofta fälla. VL 1894, nr 40, s. 3. Boskapsskötseln betalar sig (på Island) icke så bra som fårskötseln. Läsn. f. sv. folket 1902, s. 311.
B)
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (mer l. mindre) oeg. o. bildl. till 1 (jfr 5 o. 6): gälda (en skuld i öfverförd bem.); lämna (ngn) godtgörelse l. ersättning (för ngt); godtgöra, ersätta; göra upp.
a) [jfr holl. lof ende danck betalen met schoon dicht, t. den lautern lobgesang, den wir dem herbst bezahlen] till 1 a: gälda (en skuld), fullgöra (en skyldighet); gifva l. skänka (en gärd af aktning o. d. åt ngn); infria (en förväntan, ett löfte). Naturen synes hafva uppå detta ena stället (dvs. vid Omberg) betalt, hvad han på den kringliggande plan borgat. Tiselius Vätter 1: 27 (1723). Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar / Den skatt jag skyldig är, Natur! dig, allas mor! Lidner 1: 107 (1783). Det vore .. här tillfälle att betala Drottning Lovisa hvad vi äro henne skyldige för dess uppmuntrande vård. Rosenstein 3: 154 (1792). Icke alltid ödets gunst betalar / Hjertats fordran på en lycklig lott. Wallin Vitt. 2: 36 (1805). Med ord en skuld betala. Geijer I. 3: 177 (1811); jfr ex. från 1544 under c. Germanicus lade första torfvan till grafhögen: betalande dermed en angenäm gärd åt de aflidna. Kolmodin Tac. 1: 79 (1833). (Arbetaren kastade rättaren) till marken och betalade rikligt sitt lån af stryk. Topelius Fält. 2: 30 (1853, 1856). Cavallin (1875). — särsk.
α) (†) lämna åter l. igen; gifva ifrån sig. En gier up andan oc alt, oc Bacchi såppa betalar. Stiernhielm Bröl. 221 (c. 1650) [jfr fr. rendre, få uppkastningar].
β) [jfr d. du for synden engang døde, dermed er min synd betalt, mnt. sunde, de my unmogelik were buten siner hulpe to betalen, t. du hast für sie dein theures blut gezahlt samt fsv. waar herra galt thera giäld] (i religiös stil o. däraf påverkad framställning) med afs. på syndaskuld o. d. (jfr c β o. d α). O. Petri Handb. D 3 b (1529). Christus .. hafwer borttagit, betalat och affplanat alle wåre Synder. Rudbeckius Kon. reg. 349 (1618). (Kristus) war osz så godh och huld, / At han betalte all wår skuld. Ps. 1695, 16: 2; jfr Ps. 1819, 154: 2. Hvad jag var skyldig, du (Kristus) betalt. Ps. 1819, 47: 4. — (mindre br.) med subj. som betecknar det som utgör försoningsoffret o. d. Och än tå synderne .. woro otaliga monga .. Så förmotte doch Christi dödh thz wel betala. O. Petri Men. skap. 73 (c. 1540).
γ) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl. samt t. bezahle dem höhesten deine gelübde, äfvensom fsv. gialda þät guþi louas] (numera bl. i biblisk stil, föga br.) i uttr. betala (Herren) sitt löfte o. d., infria sitt löfte (till Herren). Tu skalt bidia honom och han skal höra tigh, och titt löffte skalt tu betala. Job 22: 27 (Bib. 1541; öfv. 1904: få infria). Offra Gudhi tackoffer, och betala them höghsta titt löfte. Psalt. 50: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: så skall du få infria). Iagh wil betala mijn löffte Herranom. Därs. 116: 14, 18 (Bib. 1541; öfv. 1904: infria). Konung Cristiarn, som .. tilseijandes edher .. mykit gott .. alle slike tilsagur med rof, mordh, brand och .. blodz utgiutilse lönat och betalat. RA 1: 396 (1544). Betala sit löffte. Lex. Linc. (1640; under reddo). Vi hafvom både giordt löfte och thet samma betalat, eller fulgiordt. Schenberg (1739; under solvo). Huru betalar hon (näml. människan) Herranom sitt löfte? Wallin 2 Pred. 3: 39 (1813).
δ) [jfr d. betale naturen sin gæld, holl. den (laatsten) tol der natuur betalen, t. er hat die schuld der natur mit dem leben bezahlt samt eng. to pay the tribute of nature, fr. payer le tribut à la nature, äfvensom lat. naturæ vitam, cujus usuram dedit, reddere (Cicero)] (i högre stil) i uttr. betala naturen sin skuld o. d., skatta åt förgängelsen, dö. Wij som bland andra Diuren / Lijk maskar krälla kring, måst Skatten åth Naturen / Betala lijk som The. Lucidor Hel. M m 2 a (1674). Betala naturen sin skuld, dö. Serenius (1734; under tribute). Naturens skuld betala / Och återbär ditt lån uti den Högstes hand. Bellman 6: 263 (1790). Clarisse Naturens lån betalat. Kellgren 2: 172 (1793). (O. Rudbeck d. ä.) betalte .., kort derefter, sin skatt åt förgängelsen. Carlson Hist. 5: 331 (1879).
b) till 1 b: lämna godtgörelse l. ersättning för (ngt); gälda. Thet stulne äplet är betalt. Spegel Pass. 412 (c. 1680; om Kristi död ss. försoning för syndafallet). — särsk.
α) i uttr. (få) betala fiolerna (se FIOL), kalaset (se KALAS), laget (se LAG), laxen (se LAX), spelet (se SPEL).
β) [jfr holl. wij hebben onze vrijheid duur betaald met de opoffering van zoo veel voortreffelijke staatsinstellingen, t. wohl denen die des wissens gut nicht mit dem herzen zahlen, fr. mon père paya cher ce dangereux honneur] närmande sig bet.: (med uppoffringar) förvärfva; köpa (jfr 2 a slutet); i sht i uttr. betala ngt dyrt o. d. Knappt är något af nationerna dyrare betaladt, än deras ära och namnkunnighet. Rosenstein 2: 367 (1789). Ehuru så dyrt betalda, gifva de eröfrade landskaperna dock ingen vinst. Fryxell Ber. 13: 87 (1846).
γ) återgälda, gengälda; ersätta. Det middags-mål han sjelf (dvs. räfven) förtärt (ehuru han var värd), / .. Betalas skall med et (af storkfrun, som varit gäst). G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 65 (1777, 1795). Gåfvor emottagas .. icke för att betalas, utan för att gömmas i ett tacksamt sinne. Runeberg E. skr. 2: 260 (1853). — särsk. [jfr fr. rendre une visite] (numera föga br.) i uttr. betala en visit l. ett besök, göra kontravisit l. motbesök, besvara ett besök; jfr ex. från 1821 under BETALA IGEN 2. Franckriket torde villja betahla engelsmännerne visiten uppå öen Aix och giöra en descente. Höpken 2: 476 (1758); jfr 5 a. Den vackra frun, som bad mig att uti Regensburg betala den visite hon gjort till Wien. J. G. Oxenstierna Dagb. 190 (1771). med saksubj. (jfr 4): Någon gång betaltes våra besök af motbesök. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 276.
c) till 1 c: lämna (ngn, i pass.: få) godtgörelse l. ersättning. Men med thenna betalning (dvs. härjningen af Skåne) war konung Eric icke mykit wel betalat för sina sex tusend löduga mark silff, som hertogen honom skyllog war. O. Petri Kr. 86 (c. 1540). När wij fordre någet igenn, då bliffwe wij medt ordt betalede. G. I:s reg. 16: 291 (1544) [jfr holl. met (goede) woorden betalen, t. mit (guten) worten bezahlen, eng. to pay with words, fr. payer de mots l. de (belles) paroles]; jfr ex. från 1784 under d o. från 1811 under a. Thett är thå then lönen, som dieffuulen bettalar sina medh. L. Petri Oec. 16 (1559); jfr 5. När ett barn tackar sina föräldrar för vndfången welgerning, så tyckia föräldrarna at the äro wel betalte. Swedberg Cat. 334 (1709). Vänta bara, du skal min sann få betala mig för besväret. Björn Förf. yngl. 70 (1792). Ack, jag är ganska rikt betald, för det jag uppfyllt en skyldighet. Stagnelius 2: 108 (c. 1815). — särsk.
α) [jfr t. die kleine seele die sich für die ausübung einer gemeinen pflicht mit würde bezahlt macht] i uttr. göra sig betalt, skaffa sig ersättning, hålla sig skadeslös (jfr 1 c ε). (Jag) skulle gerna ge honom sitt tillbörliga beröm derför (dvs. för patriotiska förtjänster), så framt han icke sjelf gjorde sig betalt med att vara så högfärdig. Hagberg Shaksp. 1: 100 (1847).
β) (i religiös stil) i fråga om försoning(en) för synd(en) o. d. (jfr a β). — särsk. (†) med personobj. i dativform (jfr 1 c β). Medh sin bittra dödh och pino haffuer han (dvs. Kristus) gudhi betalat och fyllest giordt för then förtörnelse .. wij honom mz woro synder giordt hadhe. O. Petri Handb. D 3 b (1529).
d) till 1 d: lämna godtgörelse l. ersättning; göra upp. Ther (dvs. i Nydala kloster) betaladhe han (näml. Kristiern II) så i herberget, at han lät drenkia abboten. O. Petri Kr. 334 (c. 1540). (Gäldenären) betalar medh bannor och lastan. Syr. 29: 9 (Bib. 1541). Betala med fagra ord. Björkegren (1784; under payer); jfr ex. från 1544 under c. Jag skall betala med knytnäfvarne. Lindblom (1790; under solvo). — särsk.
α) (i religiös stil) i fråga om syndaskuld o. d. (jfr a β); godtgöra. Jach haffuer intit thet iach kan betala medh, jach flyyr till thina barmhertigheet. O. Petri Handb. D 1 b (1529). Christus haffuer mz sin dödh och pijno betalat for oss. Dens. 2 Post. 63 b (1530). Inthet Creatur i himmelen eller på iordenne, kunde betala för wåra synder, vthan Christus. KOF 1: 420 (c. 1618). Swedberg Cat. 346 (1709). Schartau Underv. f. barn 33 (c. 1820).
β) [jfr t. da der edelmann mit seiner person, es sei bei hofe oder bei der armee, bezahlen muss (Goethe), fr. payer de sa personne] (mindre br.) i uttr. betala med sin person, personligen göra (krigs)tjänst; insätta sin person (på genomdrifvandet af en sak); åtaga sig personlig risk (för ngt). Skatt kom blott i fråga, der man ej kunde betala med sin person (gm krigstjänst). Geijer I. 1: 79 (1818). I främsta rummet betalte (Adlercreutz vid revolutionen 1809) med sin egen person. B. v. Beskow Lefnadsm. 67 (1857). Många lade mig till last, att jag vid den genomgångna krisen undandragit mig att betala med min person. De Geer Minnen 2: 170 (1892).
4) [jfr t. hier zahlt die süsse ruh die müh] (i sht i vitter framställning, mindre br.) (mer l. mindre) oeg. o. bildl. till 2: löna (möda o. d.); utgöra lön(en) l. belöning(en) för (ngt); godtgöra, ersätta; med saksubj. Nu kommer snart den dagh som medh sin ankomst blijda / Betalar alt förtreet. Skogekiär Bärgbo Ven. 27 (c. 1650, 1680). I skuggan, der han (dvs. den hjälpsamme) göms från verldens ärelystnad, / Välsignelsernas ljud betala ryktets tystnad. J. G. Oxenstierna 2: 146 (1796, 1806). Litet nog ändå / Betalar själens gudaeld här nere / De offer, som den kräfver af vår frid. Runeberg 2: 179 (1830, 1852). Utsigten från denna höga bergstopp betalade väl den möda, det kostat att bestiga densamma. Beskow Resem. 78 (1861, 1881). jfr: Medh stål ther rista om rumet (där skattgräfningen företages) med fart, / Thet skal wäl all fahra betala (dvs. bilda motvikt mot, förebygga?). Fosz 211 (1621).
5) [utveckladt ur 1 (o. 3); jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] vedergälla, löna; ofta svårt att skilja från 3.
a) om vedergällning med ngt ondt (jfr c); straffa; hämnas (ngt), hämnas på (ngn); numera i sht i uttr. gifva (ngn) l. få betalt. Han fick betalt med ränta (på ränta). Alexander kopersmedhen haffuer migh mykit oondt bewisat, herren betale honom efter hans gerningar. 2 Tim. 4: 14 (NT 1526; öfv. 1883: vedergälla, Luther: betzale, Vulg.: reddet, gr. ἀποδῴη). (Gud) betaladhe .. AbiMelech thz onda som han emoot sin fadher giordt hadhe. Dom. 9: 56 (Bib. 1541; öfv. 1904: lät det onda komma tillbaka öfver honom, Luther: bezalet, Vulg.: reddidit). Then ther sinom mootståndarom wedhergella, och sina fiendar medh grymheet betala wil. Jes. 59: 18 (Bib. 1541; öfv. 1904: låta komma öfver sina fiender lönen för hvad de hafva gjort, Luther: seinen feinden mit grimm bezahlen). De hafwa giort swik / .. Thet will han betale them thenne stund. Carl IX Rimchr. 58 (c. 1600). (Eli blef) hårdeligen .. betalt och straffat .. aff Gvd för sin flaathet skull emot sina Söner. Rudbeckius Kon. reg. 25 (1614). Sleppe I honom, skeer till effventyrs, att han kommer .. igen här effter och lärer betala eder medh något värre. RP 6: 448 (1636). På samma sätt (dvs. med timliga förluster) warder ock Handwärckz Mäns och Dagelönares Otroheet betalt. Rudbeckius Luther Cat. 103 (1667). Resten (af polackarna), som kom undan, .. kom .. efter några dagar manstarckare igen, i mening at betala Roxman, som stod wid Tirckslo. Nordberg K. XII 1: 257 (1740). Det var bara betalt. Lindfors (1815). Synes, Deïphobos, än dig lika betaladt med lika? / Tre ombragta för en! Johansson Hom. Il. 13: 446 (1848) [jfr d. betale lige for lige, t. einem gleiches mit gleichem bezahlen]. ”.. Nu skall du, din skurk, få betaldt för ditt mordbrännande,” och därmed slog han den stackars Amos med yxan i hufvudet. Cederschiöld Riehl 1: 107 (1876). Ge ngn betaldt. Wenström o. Lindgren (1889; under pay). — särsk.
α) i numera obr. förb. (jfr β). Herren betale honom hans blodh vppå hans hoffuudh. 1 Kon. 2: 32 (Bib. 1541; öfv. 1788: låter the blodskulder drabba hans eget hufvud, Luther: jm bezale sein blut auff seinem kopff, Vulg.: reddet, Sept.: ἀπέστρεψε). Herren haffuer betalat tina ondsko på titt hoffuudh. Därs. 44 (Bib. 1541).
β) (†) med obj. i dativform. Hempnens thet wold som på idhart folck giordt är, och betaler Hedhningomen såsom the förtient haffua. 1 Mack. 2: 68 (Bib. 1541; öfv. 1793: vedergäller, Luther: bezalet).
γ) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Ondt rådh betalar sigh sielfft. Sv. ords. B 8 b (1604). Men iag mond betala them / Rådt för illa sudit (dvs. gifva dem värre igen för det onda de gjort). Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668; yttradt af Backus med afs. på två satyrer); jfr: Betala rådt med illa sudit. Serenius (1734; under render) [jfr d. man skal gælde raat for ilde sødet]. Som dhe hämdgirige plägha säya: Iagh skal bethalan om iagh lefwer en Hundz ålder. Grubb 299 (1665). Där en betalar en surt för sött. Verelius Ind. (1681; under suraskipt).
ε) i uttr. betala ngn l. ge ngn betalt l. få betalt för gammal ost (se OST).
ζ) i uttr. betalt kvitteras, äfv. betalt som kvitteras l. betalt (och) kvitteradt (jfr 1 d), lika mot lika. Betaldt som Quitteras. Lust-Spel med Sång Uti En Akt. Envallsson (1797; i titel). Betalt som qvitteras! säges, då man gifver så godt igen. Almqvist (1844). Dalin (1850).
b) (mindre br.) i fråga om vedergällning med ngt godt (jfr c); löna. Herren gör wel widh migh effter mina rettferdigheet, han betalar migh effter mina henders reenheet. 2 Sam. 22: 21 (Bib. 1541; öfv. 1786: vedergäller mig mina händers renhet, Luther: vergilt mir nach der reinigkeit meiner hende, Vulg.: reddet, Sept.: ἀνταπέδωκε). Theras sorgh, skal medh dobbel glädhe bliffua betalat. Förspr. t. Tob. (Bib. 1541). Du stoore himmelskung, .. / Betala hennes sorg med hugnat, lust och frögd. Liljenstedt Vitt. 270 (1680). Edert tålamod skall jag betala med största korthet. Linné Del. nat. 4 (1773). Vänskap låter ej betala sig med annat än vänskap. Björkegren (1784; under payer). Orthenberg betalte honom å sin sida med lika upriktighet. Eurén Orth. 2: 83 (1794). Andaktssvärmarn, sjelfgjordt qvald, / ser sig i helgons sköt betald / för fastor, gisslingar och psalmer. Tegnér 1: 270 (1804). Hvad du mig gjort, dig Gud en gång betalar / Och tröstens dryck dig ej i nöden spar. Geijer I. 3: 198 (1811). Schulthess (1885).
c) i fråga om otack o. d. l. dess motsats: löna; i sht i uttr. betala godt med ondt, äfv. ondt med godt, samt betala (ngn l. ngns välgärningar o. d.) med otack(samhet). The som mich betala thet godha medh ondo, the falla mich emoot. Psalt. 38: 21 i Mess. 1531, s. C 1 b (Bib. 1541: the migh ondt göra för gott). Han betalar migh gott medh ondt. 1 Sam. 25: 21 (Bib. 1541; öfv. 1786: vedergäller min godhet med idel ondt). Medh så skendelig otacksamheet betala sådana welgerningar. L. Petri Chr. pina I 4 b (1573). Ondt hafwa de betalt mig för godt. Carl IX Rimchr. 61 (c. 1600). Bleffve jagh då ille för min gode villie bettaltt. Oxenst. brefv. 5: 109 (1616). Paddan bethalar mäst med otack. Grubb 479 (1665). Betala ondt med gott. Schenberg (1739; under penso). Med otack guden mig betalar. Stagnelius 2: 498 (1813). Betala .. kärlek med hat. Cavallin (1875).
6) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t. samt fr. il me le payera; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. lat. solvere] umgälla; plikta för, sota för; vanl. med direkt obj. som betecknar brott, fel, förseelse o. d. l. med att-sats som uttrycker att ngn gjort sig skyldig till ngt o. d.; numera i sht i förb. få betala; stundom svårt att skilja från 3. Det skall du dyrt få betala. Få betala sin oförsiktighet med lifvet. Ther fore plägha the vndersåter som theras herskap i hääl slå, thet dyyrt noogh betala. O. Petri Kr. 59 (c. 1540). The moste ock wel betalat (dvs. betala det, näml. affallet från Gud). 2 Mack. 4: 16 (Bib. 1541). Daglige ruus, .. lättfärdige lekar och Nattgång / Ett sinn (dvs. en gång), vti lijka måtto, de dyrliga måste betalas. Stiernhielm Herc. 364 (1668). Bassan (dvs. paschan) hafwer låtit insättia begge Aly Beys, och torde en aff dem betala medh Lijfwet at dhe hans Son icke hafwa secunderat. OSPT 14 mars 1687, nr 11. Er glädjes korta stund med tårar skall betalas. J. G. Oxenstierna 2: 129 (1796, 1806). Dyrt betalade förvillelser. Biberg 1: 55 (c. 1814). (Halfkarlen) och pojken fingo betala, att de ej höllo munnen; pojken hade fått ett dugtigt hål vid tinningen, och nästa natt låg halfkarlen och spottade blod. Wigström Folkdiktn. 1: 152 (1880). jfr: Jaså … lilla kusin … det ska ni få betala mig! Wijkander Onkel Sam 63 (1875). — särsk.
a) [jfr d. betale med kroppen, t. er musste mit seiner haut, mit seinem rücken bezahlen, äfvensom fsv. han gälle krop thr ey hawer koo] (mindre br.) i uttr. betala med kroppen o. d., plikta l. umgälla med kroppen, umgälla med kroppsstraff. Effter han hade intz annat bötha medh, betalade han med rÿggen. Växiö domk. akt. 1671, nr 23. Sahlstedt Hofart. 155 (1720; se under b). Den lättfärdiga fogeln Simon skal få betalat (dvs. betala det) med Rygghuden. Boding Mick. Illp. 17 (1741).
b) i ordspr. Dhet Soon bryter måste Grijsen betala. Grubb 86 (1665); jfr: Offta geller grijsz thet som gamble suin bryte sönder. Sv. ords. B 8 a (1604); jfr äfv. Sv. ordspråksb. 44 (1865) [jfr mlat. sepe luet porci facinus porcellus adulti]. Hals dricke, hals bethale. Grubb 287 (1665); jfr: Munnen talar ofta det halsen får betala. Sv. ordspråksb. 64 (1865) [jfr t. iss hals, trink hals, bezahl hals]. Dhet man bryter om söndagen, skal man betala om mondagen. Törning 28 (1677). Then måste betala med kroppen, som intet har i pungen. Sahlstedt Hofart. 155 (1720); jfr a. Der lystnaden befaller, får plånboken betala. Sv. ordspråksb. 22 (1865). Det drucken gör, får nykter betala. Därs. 23.
Särskilda förbindelser:
BETALA BORT. (†) särsk. till 1 a: utgifva (penningar o. d.), utbetala; jfr BORTBETALA. Dhe Penningar som skole betalas bort, dhe äre snart räknade. Grubb 193 (1665).
BETALA FÖRUT 010 40 l. 04. särsk. till 1 a: erlägga i förskott; jfr FÖRUTBETALA. Weste (1807). Dalin (1850).
1) till 1: återbetala (penningar o. d.); ersätta (förlust o. d.). Om en eeld vpkommer, och fenger j törne, så at .. sädhen som än nu ståår .. vpbrend warder, thet skal han betala igen som eelden slept haffuer. 2 Mos. 22: 6 (Bib. 1541; öfv. 1904: gifva full ersättning, Luther: widerstatten, Vulg.: reddet damnum, Sept.: ἀποτίσει). De opålitliga samtida, hvilka väl låna, men ej anse sig böra betala igen. E. Holmberg i Läsn. f. sv. folket 1901, s. 130. — (†) Doch skall bonde, som skadhan hafwer lijdhit, först betalas sin skadhe igen. Lagförsl. 483 (c. 1606).
2) till 3: återgälda, gengälda. En .. vän, / Som ej betalar ditt besök igen. Wallin Vitt. 2: 68 (1821). Jag hoppas hon kommer att betala igen all den förödmjukelse du bragt öfver mig. Cavallin Kipling Gadsby 55 (1897).
3) till 5: vedergälla. Columbus Ordesk. 24 (1678). Derföre skulle I, mitt förr Hans gamla näsa, / Betala’n så igen, at Han skull’ minnas det. Knöppel Mannsschol. 6 (1741). — (†) Thetta (dvs. det lättfärdiga lefvernet) betalar them illa igen, / Ty bolerij .. wiin och must, / Göra them galna som få theras lust. Rudbeckius Starcke C 2 a (1624). — i uttr. betala ngn igen med l. efter samma l. lika mått (se MÅTT); jfr BETALA 5 a δ.
BETALA IN 010 4. särsk. [jfr fsv. thz betalas in nesta dryk] till 1 a; jfr INBETALA. Fullmägtige i tullsocieteten, som voro de enda som betalte in penningar. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 243 (1780). Hoppe (1892).
BETALA TILLBAKA 010 040. särsk. till 1 a: återbetala (en skuld o. d.). När man wedergälder, det är, betalar tilbaka, så myckit som skadan war. Stiernhielm Fateb. (1643; under atergildi). Han var tvungen at betala tilbaka hvad han lånt. Widegren (1788).
1) till 1 a: utgifva (penningar o. d.). Växiö rådstur. prot. 21 febr. 1728. Det är nu en gång min princip, att aldrig betala ut pengar, när jag inga har. Topelius Vint. I. 1: 378 (1860, 1880).
2) till 1 d: göra utbetalning(ar). Franska bankens (guld-)förråd visar ingen ökning, enär banken gerna betalt ut i metall. SDS 1901, nr 21, s. 1.
BETALA ÅTER 010 40. (mindre br.) återbetala.
BETALA ÖFVER 010 40. (mindre br.) göra öfverbetalning; jfr ÖFVERBETALA. Majoren(:) .. jag prutade på ostron i förrgår … jag … Bruus(:) Och betalade öfver på biljetten i dag kanske? Hedberg Blommor 90 (1862).
Spalt B 1933 band 4, 1907