| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
-BAKA, -ning.
1) till 1 g, 9.
a) knåda o. forma (bröd l. deg o. d.); i sht förr äv.: genomgrädda (bakverk). Där lägga de degen utbakader i askan och glöden oppå, till dess han gräddas. Eneman Resa 2: 75 (1712). Utbakad .. (dvs.) utgräddad. Möller (1807). Om brödet önskas finare, kan degen vid utbakningen tillsättas någon av nedanstående fyllningar. StKokb. 19 (1940).
b) (†) med avs. på annan (råvara till) maträtt: upphetta (i olja) l. baka. HovförtärSthm 1689 A, s. 647. Utbaka Persilja: Dertill måste persiljan wara rätt fint plockad af stjelkarna, sedan kastas i det kokande fettet och, så snart detta deraf stadnat i kokningen, genast åter upptagas. Sjöberg Singstock XXXI (1832).
2) (†) till 11: förbruka (mjöl, smör o. d.) vid bakning. 1 1/2 Smör 1 1/2 miöl utbakte. HovförtärSthm 1773, s. 1454. PT 1918, nr 53 A, s. 2. —
-BALANSERA, -ing.
1) (numera bl. tillf.) till 7: uppföra (en summa) ss. utgående balans, överflytta (till nästa år l. annat konto o. d.); jfr balansera 6 c. HovförtärSthm 1686, s. 48. SFS 1953, s. 1277.
2) till 9: avpassa l. avväga (maskindelar o. d.); förse (ngt) med motvikt l. mottryck; åstadkomma jämvikt l. förhindra skakning o. d. hos; jfr balansera 2–4. Molin Maskinl. 2: 334 (1894). Denna slid utbalanseras genom en inuti pelaren anbragd motvigt. PriskatalSonesson 1895, s. 35. Murbrukskärra .. avsedd för transport av 6 murbrukshinkar .. Kärran är väl utbalanserad och lätt att köra. SvByggkatal. 1955, s. 85. —
(2) -BASA. (†)
1) (†) gm att slå l. piska driva ut l. avlägsna. Lind (1738). Efter 5 à 6 dagar är det (dvs. björkfröet) tort och kan då utbasas lätt, antingen med käppar eller slagor. Ström Skogsh. 191 (1846). Ahlman o. Forsman (1885).
2) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: inpiskad, förbaskad o. d.; äv. ss. adv. med förstärkande innebörd. (Han) har en utbasad stor kiärlek til edar Dotter Engel lilla. Lagerström Holberg PolKannstöp. 21 (1729). Matts är en förbannade lufver, en skälm, ja riktigt .. en utbasad sate. Almqvist Skälln. 30 (1838). Ahlman o. Forsman (1885). —
(6 a) -BASUNA, -are (se avledn.). (numera bl. tillf.) vitt o. brett (muntligt l. skriftligt) omtala (ngt, äv. ngn l. sig), utbasunera; jfr basuna ut 2. Ofta höra vi konungars storverk utbasunas, fastän gjorda på ett sätt, att deras undersåtare suckat därvid. Olsson Herdam. 3: 134 (i handl. fr. 1781). Kan jag nu bara hjelpa en enda Patient nånsin på fötterna, så skal jag nog bli utbasunad i veckoskrifterne. Envallsson TokrolNatt. 22 (1791). Lysander Faust 201 (1875: sig).
Avledn. (†): utbasunare, m.//ig. (†) om person som utbasunerar ngt. JournLTh. 1812, nr 216, s. 2. SAOL (1973). —
(6 a) -BASUNERA, -ing. basunera ut (ngt, äv. ngn); särsk. i sådana uttr. som utbasunera ngt l. ngn (så)som ngt; jfr -basuna. Calonius Bref 374 (1798). Jag hade medgifvit, att de skulle få utbasunera henne såsom af äkta svensk klipparerace. Wingård Minn. 11: 45 (1849). När jag hörde fortsättningen var jag glad över att han faktiskt sänkt rösten, för det han sade ville inte heller jag höra utbasunerat. Anderson Brev. 188 (2004). —
-BE, äv. -BEDJA.
I. (†) tr.
1) (†) till 2, 5, 7: be l. anhålla om att få ut (ngt) (från ngn l. ngt); äv. allmännare: be l. anhålla om (ngt); särsk. i hövlig anhållan; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om; jfr bedja ut. Thet synes lijkt, att Lewolde, uthbedjandes samme godz, haffver icke en gång nämbdt, att dhet var Her Gabriel donerat. RP 3: 266 (1633). Ther han sin obetenchsame skrifft kan uthur Kongl. Hoffrätten uthbedia, och tillijka ther erkienna at han uthan skiäll sigh beswärat. VRP 1675, s. 127. Utbeder .. allenast om i möjeligaste måtto snart utslag, at änteligen ärhålla min så aldeles ostridigt lagliga rätt. VDAkt. 1781, nr 427. LoW (1911).
2) (†) till 5, i fråga om bön till högre väsen (jfr 3): be om (ngt); äv. med välsignelse o. d. ss. obj.: läsa o. d.; jfr bedja I 2 (a γ). (Jesus) utbad ymnig wälsignelse öfwer de Män (dvs. apostlarna), som til det högsta wärf ämnade woro. Bælter JesuH 4: 67 (1757). De borde .. utbedja Guds nåd och bistånd. Fryxell Ber. 4: 270 (1830). Vi utbedja åt oss alla det dagliga brödet. Key KrigFredFramt. 41 (1914).
3) (†) till 9 d: avsluta (bön); äv. utan obj.: sluta att be; jfr 2. Tå Salomo hadhe alla thenna böön och begäran vthbidhit för Herranom, stoodh han vp jfrå Herrans Altare. 1Kon. 8: 54 (Bib. 1541). Bliberg Acerra 301 (1737).
II. refl., motsv. I 1: be l. anhålla om (ngt, äv. ngn); äv. i fråga om hänvändelse till högre väsen (jfr I 2); i sht förr särsk. i p. pr. i uttr. utbedjande(s) sig (l. mig osv.), ofta ungefär liktydigt med: med önskan (om). Därtil måste iag utbedia mig Eders Excellences gunstiga råd och betänkande. BrinkmArch. 1: 232 (1717). Bilagde Memorial .. innehåller alt, hvad jag .. hade skrifteligen at andraga; utbedjandes mig nådigt tilstånd at få säga det öfriga munteligen. HH XXXII. 1: 245 (1787). Skulle hr. Josephson vara intresserad av ”Norden”, så utber jag mig att få en närmare detaljerad musikalisk plan. ZTopelius i Konstnärsbrev 1: 335 (1857). Han utbad sig Fru Pauli till värdinna på sin bal. Svanberg RedLefn. 132 (1882). Ingen torde komma på idén att utbedja sig Guds välsignelse över gåslever en croúte eller rysk kaviar. Hedberg VackrTänd. 203 (1943). —
(1, 2) -BEFALLA. (†) befalla (ngn) att bege sig ut, utkalla; jfr befalla ut. Julhelgen tillbragte H. Maj:t på nya Haga .. Den 23 December, då jag var utbefalld, bar H. Maj:t polsk drägt. Adlerbeth Ant. 1: 231 (c. 1792). Högberg Vred. 3: 399 (1906). —
(1, 2) -BEFORDRA. (numera bl. tillf.) jfr befordra, v.1 1, o. befordra ut. Lurendrejeri begås, när gods, som är till införsel eller utförsel förbjudet, lönligen till landet införes, eller derifrån utbefordras. SPF 1839, s. 67. —
(1, 2, 7) -BEGÄRA, -an (†, Hjärne Unionsf. 51 (1905)). begära ut (ngt); särsk. med avs. på skriftlig handling l. lön o. d.; äv. med avs. på person: begära utlämnad l. utsläppt; numera i sht i p. pf. Gemene Dommar och Attester, som på Häradztingen kunne skriffteligen vthbegäras. Stiernman Com. 3: 10 (1660). Så skulle han .. efterfråga, om några Evangeliska barn woro med wåld borttagna och satta i Closter, då han dem skulle utbegära. Nordberg C12 1: 820 (1740). Hvarken adjuncten eller jag nändes att utbegära våra löner. Boëthius Levn. 69 (1876). —
(2, 7) -BEKOMMA. få ut (o. ta emot) (ngt); erhålla; ofta med avs. på ngt man har rätt att få ut l. få tillgång till, ss. lön l. viss handling l. utrustning o. d.; förr särsk. (mer l. mindre tautologiskt) i uttr. utbekomma och emottaga; jfr bekomma 11 o. erhålla 10, få ut 2, 3. Bleff samptÿcht at M. Nils Balk schall .. vtbekomma ett halft åhrs vthspijsning eft(e)r thenn ordningh som på slåtet giordh ähr. 3SthmTb. 3: 133 (1600). Richtigt utbekommit och emottagit nÿa Liverie kläder. KlädkamRSthm 1724, s. 178. Med 32 delar bly emot tennet går väl förslaggning för sig, men silfverhallten utbekommes ej med säkerhet. Scheffer ChemFörel. 313 (c. 1750). En del lärare, som under flere år icke utbekommit sina små löner, hafva hos regeringen begärt licens att tigga. Adelsköld Dagsv. 4: 71 (1901). Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. SFS 1958, s. 1487. —
-BENA. (numera bl. tillf.)
1) till 4: ta bort ben från (ngt) (vid matlagning), bena ur. Om somarn .. ätes altid om dagarna och middag surströming, så att surströmingen (:offta uhtbenad:) lägs emällan tunbröd och bits så ett stycke bit. Linné Skr. 5: 206 (1732).
2) till 9 b, bildl.: bena ut (se bena ut 2). At hon då Alldramäst sig med Förståndet enar, / Då hon med Waaksam Färd mång swåran Saak utbenar. Dahlstierna (SVS) 385 (c. 1696). —
(6 c) -BERYKTA. (†) = berykta ut; jfr beryktad 1, 2. Afzelius Sag. 5: 122 (1843). Stortjuven Ygge från Bläsmåla, den utberyktade Bläsmåla tjuv. Moberg Rid 258 (1941). —
(9, 11) -BETA, -ning. om djur: beta slut på (gräs o. dyl. l. äng, mark o. d. (med tanke på växtligheten)); äv. om person med tanke på dennes djur, i sht förr särsk. i uttr. låta djur utbeta; förr äv. dels om djur (abs.): beta färdigt, dels om person: (rasta o.) låta (djur) beta sig mätt; numera i sht i p. pf. Beclage .. (bönderna) att P(er) Nielsson later driffve sitt fää utöffv(er) strö(m)me(n) .. och utbeter theris enger. Teitt Klag. 206 (1554). Sedan han sina hästar wäl uthbeta låtit. HH XXXIV. 2: 29 (c. 1715). Holländarne (har) en regel, at där 8 Oxar utbetat, där kunna 2 Hästar föda sig, och där desza 2 Hästar utbetat, kunna 4 Får bärga sig. Linné Vg. 7 (1747). Om alla fårherdar maximerar sina intressen och skaffar fler och fler får blir marken till slut utbetad. DN 20/3 2005, s. A2. —
(7) -BETALA, -ning; -are (Björkegren 2011 (1784) osv.), -erska (†, Deleen 2: 74 (1806), SvD(A) 2/12 1937, s. 13). betala ut (ngt, särsk. pengar l. lön o. d.) (jfr betala ut 1); förr äv. med personobj. (se a); ofta ss. vbalsbst. (se b). Schroderus Comenius 723 (1639). Största delen af Capellans tjonden (har) blefwet i korn utbetaldt. VDAkt. 1783, nr 37. Efter min skilsmässa utbetalades mitt underhåll genom (min arbetsplats). Siwertz Tråd. 72 (1957). särsk.
a) (†) med personobj.: erlägga (full) betalning till, betala (se d. o. 1 c); äv.: lösa ut (se lösa ut 4 b). GullbgDomb. 29/2 1620. Att uthbetala Creditorerne. BoupptSthm 1676, s. 1277 b. Ol. Swens. sade sig mäst fåt hem(m)anet inlösa effter sin diitkomst, men sig ej blit utbetalter. OfferdalKArk. N I 1, s. 73 (1711).
b) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att betala ut ngt; äv. konkret(are); särsk. i sådana uttr. som göra l. få (en) utbetalning l. utbetalningar. Han fick en utbetalning från Försäkringskassan. Wid löhnens uthbetahlning. CivInstr. 519 (1704). Folkpensionen behövde aldrig göra sina fnuttiga utbetalningar för hans skull. Martinson BakSvenskv. 92 (1944). jfr kassa-, pensions-, premie-utbetalning.
Ssgr (till -betala b): utbetalnings-bevis. skriftligt intyg om gjord utbetalning; jfr bevis 3. Utbetalningsbevis för postanvisningar. Schulthess (1885).
-kort. blankett som används vid utbetalning från bank- l. plusgirokonto (förr postgirokonto) kontant till adressat. Upsala 24/3 1925, s. 5.
-order. order (se d. o. 5) gällande utbetalning; äv. (o. numera i sht): anvisning l. uppdrag (till bank o. d.) gällande utbetalning (jfr order 6). Alla uppbörds- och utbetalnings-ordres utfärdas af Chefen. SFS 1866, nr 65, s. 16. Hernberg Rättsh. 13 (1922).
-ordning. särsk. 1) (förr) förordning gällande utgifter för militärt regemente. Kongl. Maj:ts Utbetalnings-Ordning för Wärfwade Infanterie-Regementer. LMil. 4: 1475 (1714). 2) (föreskriven) ordning enl. vilken utbetalning skall ske; särsk. om sådan ordning gällande pensionsutbetalning. SFS 1922, s. 272.
-termin. (numera mindre br.) jfr termin 2 (a). Denna Bewillnings sidsta utbetalnings-termin infaller wid början af nästa år. AdP 1800, 2: 1310. SAOL (1973). —
(12) -BETE. bete (se bete, sbst.1 1–3) ute (i markerna); äv. med särskild tanke på den tidsperiod djuren betar l. kan beta ute. Skåta tillsamman uti en hög .. all den gödsel, som samlas efter kreaturen, uti de tre första Påskedagarne, på det kreaturen skola följas åt, då de gå på utbete. FolklEtnSt. 1: 257 (1707). Som vid min lilla landtgård .. är knapp tillgång på utbete, har jag (osv.). LAA 1813, s. 320. Nykommen åbo skulle .. intill utbete började, äga föda åt sina kreatur. Rääf Ydre 4: 230 (1865). —
(7) -BETINGA. (†) överenskomma l. göra upp om (att få ut) (ngt) (jfr betinga 1, 3 b); äv.: (ss. villkor för överenskommelse) begära l. förbehålla sig (ngt) (jfr betinga 5); äv. med indirekt (refl.) obj. (jfr betinga 5 a). Menn huar storförsten will någett haffue utbetinget, då motte i eder winlägge, att wii kunde på wåre siide bekomme the slott och län, som ligge wid siösiiden. SvTr. 4: 564 (1566). (En tolk skall anteckna) huru lång dagh then ene medh then andra vthbetingar. SthmStadsord. 1: 53 (1636). MStenbock hos Loenbom Stenbock 3: 86 (1712). —
(10 b) -BIDA. (†)
1) (†) (tåligt) vänta till slutet på (ngt) (som pågår); äv. med obj. angivande tidsperiod; äv.: uthärda (ngt) ända till slut, genomlida. At wij gladheligha och medh itt frijtt moodh, måghe och ansee wåra Antichrister, Tyranner och Rettare, och vthbijdha theras stora hoot och tråtzan, warandes wisse ther vppå, at the icke skola lenge så driffuat. Förspr1Mack. Jjj 5 b (Bib. 1541). J Kyrkionne haffuer migh förtrutit en tima höra Predican, och .. böner och Tidegärdena vthbidha. PErici Musæus 5: 149 b (1582). Assessorerna skole förplichtade wara, komma i rättan tidh tillstädes, och toligt uthbida Capitels tiden. KOF II. 2: 270 (c. 1655).
2) (†) vänta tills (ngt) sker, avvakta, invänta; äv. med obj. angivande tidpunkt. VgFmT II. 2–3: 116 (1599). Medhan then rätte tijden (för fredsförhandlingar) moste vthbijdas, hafwe wij stoor Orsaak at tacka Gudh, som .. hafwer hollet .. (riket) wedh enigh- och roligheet. Stiernman Riksd. 996 (1642). Hvarigenom dhen siuke offta icke förmår uthbijda Prästens ankomst, uthan han antingen kan döö eller så förswagas han ingen redo kan göra för sig. VDAkt. 1691, nr 334. —
(4, 9) -BILA. hugga ut o. lösgöra (träspån o. d.) l. forma (inhuggning o. d.) med bila (se bila, sbst.). Spånorna se ut som om de varit utbilade med en smal skålyxa. Nilsson Fauna 1: 422 (1847). I timret utbilade smygar. Gruddbo 250 (1938). —
-BILDA, -ning (se d. o.); -are (se avledn.). [jfr t. ausbilden]
1) (†) till 5 b: utvidga (sats(del) o. d.) med bestämning, bestämma (se bestämma, v.1 10); i sht i p. pf. Boivie SvSpr. 87 (1820). Ett utbildadt subjekt eller predikat består af flera ord, och uttrycker flera föreställningar. Boivie SvSynt. 4 (1826). Preposition utbildar substantivum. Boivie SvSpr. 90 (1834). En sats, i hvilken hvarje begrepp kunnat uttrykkas genom ett enda ord, kallas naken .. då däremot en sats, i hvilken något eller några begrepp måst uttrykkas genom flere ord, kallas utbildad. Pipon SprGr. 9 (1872). Östergren (1965). jfr o-utbildad.
2) (numera bl. tillf.) till 5 b, 9: skapa l. forma l. bilda (ngt); utveckla; äv. refl.; särsk. med avs. på idéer l. anlag l. naturfenomen o. d.; förr särsk. i p. pf., om person (jfr 3) i adjektivisk anv.: bildad, upplyst. Om man vil gifva uphöjning åt någon figur, lägger man guldet och silfret tjockare och utbildar med mejselen, hvad man behagar. Miniatursk. 116 (1784). (Kronprinsen var) en utbildad man och kunde ej förderfwas, som wåra andra skägglösa Beherrskare. Tegnér Brev 1: 185 (1810). Carlén Repr. 47 (1839; med avs. på anlag). Redan omkring .. (2000 år f. Kr.) finna vi assyriskan som ett utbildadt språk. Tegnér Niniv. 107 (1875). Bredåkra torvmosse är tydligen utbildad av rinnande vatten. SvGeogrÅb. 1927, s. 64. I varje familj, åtminstone varje något så när intelligent, utbildar sig en viss andlig atmosfär, sammansatt av vissa elementer. Olsson Fröding 63 (1950). jfr o-, special-utbildad. särsk. (†) framställa (ngt) i bild; jfr bilda, v.1 1. Bolinus Dagb. 23 (1667). Dee try hufwuden, som i Wäxsiöö domkyrcka stå utbildade. VDAkt. 1691, nr 268.
3) [utvecklat ur 2] gm undervisning l. övning l. handledning bibringa (ngn) kunskaper l. färdigheter i visst ämne l. för visst syfte o. d.; äv. refl.; särsk. i uttr. utbilda ngn l. sig till l. för l. i ngt; med avs. på röst äv.: skola (se skola, v.2 5). Jag är inte utbildad för detta. Hon ska utbilda sig i dykning. BerRevElLärov. 1825, Bil. K, s. 27. Vill du utbilda dig i ett yrke för att vinna skicklighet och framgång, så kan du lära mycket af fackskrifter. Schück o. Lundahl Lb. 1: 33 (1901). Johnson Slutsp. 259 (1937; med avs. på röst). Bosse utbildades strax till att sköta den stora stenkrossen. Jonasson Hundraår. 90 (2009). jfr rep-, snabb-utbilda o. o-, polis-, provårs-, sanatorie-, seminarie-, skol-, special-, språk-utbildad m. fl.
Avledn.: utbildare, m.//ig.
2) till -bilda 3: person som utbildar ngn, lärare. SAOL (1950). Fyrisskolan söker två stycken utbildare för undervisning på El-teleteknisk linje. DN 9/9 1986, s. 49. jfr trupp-utbildare.
Spalt U 927 band 36, 2012