| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDER å4rder, i södra Sv. äv. or4der, r. l. m. (AOxenstierna 1: 452 (c. 1619) osv.) ((†) n. CivInstr. 259 (1642; möjl. m.), Schück VittA 2: 412 (i handl. fr. 1684), HovförtärSthm 1743, försättsbl. (: ordret, best.)); best. ordern (KlädkamRSthm 1658, s. 7, osv.) ((†) orderen AOxenstierna 1: 117 (1627), RP 14: 252 (1650); ordren (äv. att hänföra till ORDRE) VDAkt. 1662, nr 144, Josephson Tessin 2: 25 (i handl. fr. c. 1700); ss. n. ordret (äv. att hänföra till ORDRE) HovförtärSthm 1689 A, s. 825, Därs. 1743, försättsbl.); pl. = (RARP 3: 174 (1641) osv.), ss. senare ssgsled i Finl. äv. ordrar (Östergren (1934: dagordrar)) ((†) ordrer Spegel Dagb. 17 (1680), Nordling Storstadsb. 42 (1890)); pl. best. orderna (-ne) (PH 1: 695 (1727) osv.) ((†) ordrerna (-ne) FörordnSkog. 1734, s. B 1 a, Nordling Storstadsb. 42 (1890); ordren Delachapelle ExBook 30 (1669), Oscar II I. 1: 56 (1858, 1885); ordrena KKD 1: 151 (c. 1710)); förr äv. (i sht i bet. 5, 6, 7) ORDRE, r. l. m. l. f. (Bergv. 1: 193 (1649), Liljecrona RiksdKul. 188 (1840)), äv. n. (KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 251 (1654), Schück VittA 2: 198 (i handl. fr. 1682); se äv. ovan); best. ordren l. ordret (se ovan); pl. ordres (Rudbeckius KonReg. 207 (1615), De Geer Minn. 2: 111 (1892)), äv. orders (Bremer Hertha 109 (1856), Rydberg Frib. 206 (1866)) l. ordris (KKD 3: 193 (1711), Därs. 205).
1) (†) ordning; reda; skick; ofta i uttr. god order; stundom i pl. (Medan) K. Saul hölt Mönstringh och sitt Folck i goda ordres i Michmas, så (osv.). Rudbeckius KonReg. 207 (1615). H: K: M:tt (har) most sättia dijt öfwer, och ställa all tingh der i order. RARP 1: 106 (1629). Med soldatesquan skall hållas god order och disciplin. RP 7: 541 (1639). Alt befants wara gått och uthi god order (i apoteket). CollMedP 26/1 1705. KrigVAH 1816, s. 64. — jfr MISS-, O-ORDER. — särsk.
a) konst. om kolonnordning l. pelarordning. Rudbeck Bref 28 (1663). Väggarna skola bliva med pilastrar av svart och vit marmorarbete efter den korintiske ordern gjorde. Fatab. 1933, s. 95 (1678). Wrangel TessPal. 22 (cit. fr. c. 1771).
b) föreskriven ordningsföljd; särsk. i fråga om truppstyrka l. flotta o. d., om den inbördes ordning vari de olika soldaterna l. truppavdelningarna l. fartygen osv. äro placerade l. vid förflyttning följa efter varandra. Marchere så i Order til allmenne Munsterplatzen. PrivSvAd. 1617—26, s. D 2 b. (I Finlands adelsfana äro personerna) satte effter den order som dee sittia på riddarhusset. BtFinlH 2: 380 (1639). LMil. 2: 497 (1691). särsk. i uttr. hålla god order. RARP 1: 64 (1627). OSPT 1686, nr 32, s. 8.
c) oeg., i uttr. taga order om ngt, föranstalta om ngt, vidtaga åtgärder om ngt. Rudbeck Bref 56 (1670).
2) (†) i fråga om personer (l. som personer tänkta väsen): klass (se d. o. 2, 6), stånd. (Han) är cum honore antaghen i den andeliga ordren. VDAkt. 1662, nr 144. Intet Stand eller Order är så heligt .. hwar som icke är Frestelse och Wedermöda. Preutz Kempis 43 (1675). FörarbSvLag 1: 88 (1689).
3) (†) riddarorden, orden (se d. o. 4). AOxenstierna 1: 116 (1627). Orderen schulle heta Christinæ order. RP 14: 252 (1650). Riddare af then ordre Dannebrog. Spegel Dagb. 92 (1680). SvMerc. 1764, s. 925. — jfr RIDDAR-ORDER.
4) (†) ordenstecken; jfr ORDEN 5. AOxenstierna 1: 116 (1627). Orderen blifver och hengdh som brukligit är under Sveriges vapen. RP 14: 252 (1650). Nordberg C12 1: 874 (1740).
5) påbud l. tillsägelse l. befallning som gives av överordnad l. förman o. d.; äv. mer l. mindre konkret. Lyda l. efterfölja, i sht förr äv. parera order. Giva l. utdela, förr äv. göra l. ställa order. Ha order (förr äv. hava i order) att göra ngt, ha erhållit befallning att osv. Muntlig, skriftlig order. Murenius AV 22 (1637). Præsidenten Biörnklow, hadhe .. i ordres att repræsentera .. Churfurstl. Collegio. RARP 6: 323 (1658). Rudbeck Bref 42 (1666: order göra). Skrifteliga Ordres. Nordberg C12 1: 130 (1740). Jag (menar) alldeles icke, att departementscheferna skola .. taga order af statsministern. De Geer Minn. 2: 193 (1892). Hellström Malmros 60 (1931). — jfr ARRESTERINGS-, AVFÖRINGS-, AVSEGLINGS-, FÖRHÅLLNINGS-, KABINETTS-, KÖP-, SÄLJ-, UPPKÖPS-ORDER m. fl. — särsk.
a) mil. befallning som förman l. överordnad ger (i tjänsten); i sht om muntligt l. skriftligt tjänstemeddelande utfärdat av chef l. befälhavare o. bestående av en l. flera (enl. vissa regler formulerade) befallningar l. upplysningar; särsk. om skriftliga dylika meddelanden som (regelbundet o. i löpande nummerföljd) utfärdas vid ett truppförband o. dyl. l. vid krigsmakten av förbandets osv. chef. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Ty tiltalte jag honom .. alfwarligen, hwarföre han icke parerat mina Order, som jag honom gifwit. HC11H 7: 132 (1676). Alla Ordres uttagas af samtelige Generalerne och wederbörande Regements Officerare på wanlig tima och sätt. ReglSwArmeen 1710, s. 11. Nu stälde Hans Maj:t de Ordres öfver alt, at (osv.). Nordberg C12 1: 109 (1740). Vägrar någor att fullgöra undfångne Ordres; varde arquebuserad. Backman Lags. 3—5: 184 (1839). Hvad order ges, hvad befalls? Runeberg 2: 77 (1848). InfRegl. 1945, 1: 26. — jfr BATALJONS-, CHEFS-, DAG-, GENERAL-, HÖGKVARTERS-, INSTÄLLELSE-, KOMPANI-, KONTRA-, MARSCH-, MOBILISERINGS-, REGEMENTS-, UPPBROTTS-ORDER m. fl. — särsk.
γ) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: utdelning av order; tid l. tillfälle då order utdelas. CAEhrensvärd Brev 1: 229 (1793). Nästa dag vid orderna berättade .. (platsmajoren) mig detta äfventyr. Lilljebjörn Minn. 22 (1874).
b) sjöt. o. handel. i uttr. för order, angivande att ett fartyg skall anlöpa viss plats för att där erhålla order om fartygets (o. lastens) bestämmelseort m. m. Lang FinlSjör. 1: 365 (1890). Stenfelt 171 (1920).
c) (†) om befallning l. rekvisition angående utlämning av naturapersedlar l. pänningar ur offentlig(t) förråd l. kassa. HovförtärSthm 1642—45, s. 84. För desse tre partier fattas ordre. KlädkamRSthm 1657, s. 28. HovförtärSthm 1763, s. 37.
d) (†) om läkares föreskrift l. ordination. Under Läkares Ordres får man icke nyttja mycket af sin fria vilja. VDAkt. 1790, nr 137.
e) mer l. mindre bildl. Min tankar ordres ha med knecktar rycka ut. Risell Vitt. 472 (1722). Läraren skall först fråga sitt sunda förstånd och sin erfarenhet, innan han inhämtar order från psykologien. Larsson Kunsk. 1 (1909).
6) handel. o. bankv. uppmaning l. uppdrag att överlämna pänningar o. d. till ngn; särsk. i sådana uttr. som till N. N. eller order l. till N. N. eller hans (l. dess) order (jfr nedan) ss. påteckning på växel l. skuldebrev o. d. för att angiva att vederbörande kan överlåta växeln osv. till en annan; icke till order, förr äv. utan order, för att angiva att sådan överlåtelse icke kan äga rum; äv. övergående i bet.: förfogande, förmån, särsk. i uttr. till ngns order l. till egen order, till ngn resp. till vederbörande själv. Till order, påteckning på konossement på vilket lastemottagare icke angives, varvid konossementet måste överlåtas av den i detsamma angivne avlastaren. Bryggaren Schultz och Bryggiaren betalt till Johan Gisken eller des Order. BoupptSthm 1684, s. 276 b, Bil. Betala til N. N. eller ordres. Sahlstedt (1773). Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren sjelf (vexel till egen order). SFS 1880, nr 15, s. 2. De Geer Minn. 2: 111 (1892: förskrivning till honom utan ordres). Hernberg Rättsh. 391 (1922). Växel skall innehålla: .. (bl. a.) namnet å den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas. SFS 1932, s. 199. — särsk. (†) i uttr. (ställd) på order, (ställd) till ngns order. Emedan .. den utgifne Sedeln ei är stäld på ordres, utan (osv.). VRP 26/9 1739. Wetterbergh SamhKärna 2: 113 (1857).
7) handel. beställning, rekvisition. M. h. ordres om varorna, skola efterkommas. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). TT 1871, s. 83. Ändamålet med (orderboken) .. är att deruti anteckna alla ingående order å varor. Smedman Kont. 1: 17 (1872). Stora order i dessa hufvudfabrikationer .. äro inne. TT 1898, Allm. s. 87. SFS 1940, s. 306. — jfr FÖRSÄLJNINGS-, LUFT-, PROV-ORDER.
(5 a) -APPARAT. sjömil. o. mil. ombord på krigsfartyg o. i fästningar m. m.: apparat varmedelst order för artillerielden m. m. överbringas på mekanisk l. elektrisk väg. SD(L) 1903, nr 293, s. 4. —
-BOK; pl. -böcker. (order- 1785 osv. ordre- 1836. ordres- 1752—1808)
1) (i fackspr.) till 5: bok vari utfärdade order införas. Sparre Findl. 3: 28 (1835; i bild). Å (järnvägs)-station, där konduktörspersonal är placerad, skall orderbok finnas för denna personal. Engström o. Carlson HlednTrafik. 11 (1917). särsk. mil. o. sjömil. till 5 a. Wrangel Tact. 116 (1752). UFlottUnderbef. 1940, s. 267.
(5) -BRICKA. (förr) jfr bricka, sbst.3 1 b. En orderbricka, .. som brukats vid kronogårdarna för att angifva, hvilken hemmansägare som stod i ordning att fortskaffa kronobref och order. Wistrand NordMAllmog. 38 (1909). —
(7) -BRIST. handel. —
(5 a) -BROTT. (order- 1805 osv. ordres- 1791—1896) mil. o. sjömil. förseelse mot order, underlåtenhet att efterkomma order. RättegOrdn. 14/3 1791, s. C 2 b. KFÅb. 1913, s. 41. —
(5 a) -FÖRARE. (order- 1901 osv. ordres- 1817) mil. person som överbringar order. Lefrén Förel. 3: 292 (1817). ArtillRegl. 1940, 2: 180. —
(5 a) -FÖRING. (order- 1900 osv. ordres- 1817) mil. jfr -förare. Lefrén Förel. 2: 210 (1817). IdrIArmén 1926, s. 6. —
(5) -GIVARE. person som utdelar order. Larsson Kunsk. 37 (1909; i bild). särsk. mil. till 5 a, om chef som ger order till underlydande. TrängRegl. 1940, s. 337. —
(5) -GIVNING. (i fackspr.) utdelande av order. SvPostv. 87 (1924). särsk. mil. till 5 a. AB 1897, nr 119, s. 3. —
(5 b) -HAMN. (order- 1932 osv. ordre- 1899) sjöt. o. handel. hamn som ett fartyg skall anlöpa för att där erhålla order rörande destinationsorten m. m. EkonS 2: 464 (1899). —
(5) -JOURNAL. (order- 1834 osv. ordres- 1866) (i fackspr.) journal vari utfärdade order införas. CentralfängMalmö Ordn. 30 (1891). SJ 4: 476 (1906; efter handl. fr. 1887). särsk. (förr) mil. o. sjömil. till 5 a. ReglFl. 1834, 1: 79. Ekstrand Karlbg 178 (1937). —
(6) -KLAUSUL. handel. o. bankv. klausul av typen ”till N. N. eller order”; jfr klausul, sbst.1 1. Fliesberg Handel. 31 (1891). Hernberg Rättsh. 391 (1922). —
(6) -KONOSSEMENT. handel. o. sjöt. konossement som på grund av orderklausul kan överlåtas på annan. Lang FinlSjör. 1: 402 (1890). —
(7) -KOPIA. handel. kopia av order, som handelsresande lämnar till kunden. Hedenstierna Jönsson 37 (1894). —
(5 a) -KORPRAL. (†) sjömil. korpral som hade att uträtta vissa order. Gynther Förf. 2: 322 (1852; efter handl. fr. 1832). —
-LISTA, r. l. f.
1) (förr) mil. till 5 a: lista på utfärdade order. Gustaf III 3: 77 (1783). Cavallin Kipling Wi 170 (1897).
(6) -PAPPER. handel., bankv. o. jur. skuldebrev l. växel o. d. som på grund av orderklausul kan överlåtas till annan. Lang FinlSjör. 1: 401 (1890). Hernberg Rättsh. 391 (1922). —
(5 a) -RITT. mil. militär tävling till häst, avseende att på kortaste tid (o. i så okänd terräng som möjligt) framföra en order. GHT 1896, nr 276, s. 3. —
(5 a) -RUM. (order- 1858 osv. ordre- 1772—1824. ordres- 1796) (nästan bl. om ä. förh.) mil. i militärt etablissemang o. dyl.: lokal där order utdelas l. utfärdas. I ordrerummet på slottet var jag bland de första. Tersmeden Mem. 5: 97 (1772). Ekstrand Karlbg 171 (1937). —
(5 a) -RYTTARE. (numera bl. tillf.) mil. ryttare som överbringar order, rapportryttare. IllMilRevy 1902, s. 20. SvBrigad. 88 (1920). —
(5 a) -SAL. (nästan bl. om ä. förh.) mil. jfr -rum. Wingård Minn. 12: 31 (1850). Oscar II 6: 170 (1888, 1895). —
-SEDEL. (order- 1923 osv. ordres- 1680)
(5 a) -SIGNAL. (nästan bl. om ä. förh.) mil. signal (på jägarhorn o. d.) angivande att orderuttagare skola infinna sig hos (regements)chefen. TjReglArm. 1858, 1: 194. —
-SKRIVERSKA. särsk. handel. till 7: kvinna med uppgift att utskriva order. SvD(A) 1924, nr 32, s. 6. —
-SKRIVNING. särsk. mil. o. sjömil. till 5 a: (ut)skrivning av order. 2NF (1914). SFS 1923, s. 683. —
(7) -STOCK. handel. om sammanlagda mängden av ett (industriellt) företags inneliggande beställningar vid viss tid. SvD(A) 1946, nr 203, s. 4. —
(5 a) -TIMME. (order- 1846—1886. ordres- 1752) (numera bl. tillf.) mil. jfr -tid. Wrangel Tact. 54 (1752). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 165 (1880). —
(7) -UPPTAGARE~0200. handel. person som har till uppgift att upptaga order på varor. GHT 1897, nr 67 A, s. 4. —
(5 a) -UTTAGARE~0200. mil. kvalificerad befälsperson (chef, adjutant, stabsfurir o. d.) som på befallning inställer sig hos chefen för närmast högre förband för att mottaga (muntlig) order. Hjalmarsson KrigsmFinl. 195 (1919). ArtillRegl. 1940, 2: 180. —
(5 a) -ÖVERFÖRING~1020. mil. o. sjömil. överbringande av order, särsk. medelst orderapparat. SFS 1917, s. 1182. Flygarnas uppgifter synas ha varit dels spaning, dels order- och rapportöverföring. Jungstedt Flygv. 38 (1925).
Ssg (mil. o. sjömil.): orderöverförings-apparat. (mindre br.) orderapparat. För att underlätta eldledningen är en god orderöfverföringsapparat viktig. TSjöv. 1904, s. 169.
C (†): ORDRE-BOK, -HAMN, -RUM, se A.
D (†): ORDRES-BOK, -BROTT, -FÖRARE, -FÖRING, -JOURNAL, se A. —
(5 a) -ORD. lösen (se d. o. II 1). (Napoleons) Ordres-ord och föreningstecken — allt var kändt. AJourn. 1815, nr 229, s. 1. —
-RUM, -SEDEL, -TIMME, se A. —
a) (numera knappast br.) giva (ngn) order (att göra ngt). Skärbönderna (voro) ordrade att föra timber till capellet. ConsEcclAboP 429 (1660). Göth BondehBackst. 14 (1923)
c) (†) inkalla (ngn i ett land o. d.). Huru samme Konung Christiern sigh sielff och förmedelst the samme, som honom vthan skääl och rätt, hijt in ordrede, åter igen medh rätte fördriffuen bleff. G1R 18: 258 (1547).
Spalt O 1156 band 19, 1950