| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
1) (†) afväga (ngt mot ngt; se d. o. 1 c), pröfvande jämföra (ngt med ngt). Alt dette skall balanceres och jämföhres moot det här .. är skiedt. RARP 7: 13 (1660). Wij öfwerläggia och balanzera thet ena med thet andre. Därs. 52. En klok Regent .. bör .. balancera sit rikes .. belägenhet med .. (närliggande) rikens. SP 1779, s. 420. Atterbom Siare 5: 156 (1849).
2) afpassa.
a) i fråga om inrättningen af ett föremåls särsk. delar i förh. till hvarandra: gifva (lämplig) tyngdfördelning åt, afväga (se d. o. 3 a β). (Det finnes) ei något säkrare medel .. til utrönande af Skeppets tyngd eller rymd i vatnet, än med Modellers arbetande, ballancerande och handterande i vatnet. G. Sheldon i VetAH 2: 172 (1741). (Hästräfsan) är väl balancerad. I. Hallström i LAHT 1881, s. 238. (Hästhackans) tyngd är väl balanserad. SD(L) 1896, nr 314, s. 5. — jfr UTBALANSERA.
b) i fråga om vägs, dikes osv. lutningsförhållanden: bestämma balansplanet för. För att undvika dryga planeringskostnader .. har vid balanseringen af gatorna stigningsförhållanden af ända till 1 : 9 blifvit använda. Hufvudstadsbl. 1898, nr 264, s. 5.
c) (†) oeg., i fråga om inre beskaffenhet, tillstånd, anordning, värde osv.: afväga (se d. o. 3 c), beräkna. Civ. instr. 157 (1720). Igenom tullen så ballancera priset, at de här kunna arbeta med sin nytta. 2 RARP 2: 382 (1723). Regerings arten, den Oden införde .., var .. visligen balancerad. Schönberg Bref 1: 6 (1772). — med prep.-uttr.: afväga mot, afpassa l. beräkna efter. Att the ordinarie uthgiffter balanceras mot the ordinarie inkomster. RARP V. 2: 228 (1655). Drotzen .. borde balancera Konungens högheet emot Stendernes frijheet, at Konungen den icke missbruka skulle. Därs. 8: 69 (1660).
3) om ett utgörande af l. förseende med motvikt l. mottryck.
a) tr.
α) utgöra motvikt l. mottryck till, uppväga, motväga.
α’) i eg. anv., i sht tekn. (jfr β). Man lägger så mycken vigt på Skålen, som ballancerar Messings-Trådens och Botnens Tyngd. Triewald Förel. 2: 50 (1729, 1736). Två kroppar, som motväga hvarandra, sägas balansera hvarandra. G. R. Dahlander i NF (1876). Vid (balans-)rodrets vridning balanserar eller motväger .. trycket på den framom rörelse-axeln belägna roderytan en del af trycket på ytan akterom rörelseaxeln. R. Nissen Därs. 1: 1471; jfr: Balanseradt roder. Engström Skeppsb. 138 (1889). Kolfytan beräknas så, att ångtrycket fullt balanserar vikten af sliden med dess stång. Cederblom Ångmask. 653 (1896). — jfr SJÄLF-BALANSERAD.
β’) i oeg. anv.: i makt l. betydenhet l. värde l. storlek osv. motsvara, gå upp emot. Konungen balancerade Rådets myndighet .. Ständerne åter balancerade Konungens och Rådets myndighet. Oelreich 920 (1755). Med den stora mängd grufvor, som brytas, .. balansera vexlingarne .. (i brytningsprisen) hvarann. Fahlbeck Sv. nat.-förm. 28 (1890). — (mindre br.) Några få af dessa .. (angenäma) saker äro tillräckliga för att balansera .. (den sjöfarandes) mindre vedermödor. Gosselman S. o. N. Am. 1: 141 (1833).
β) i sht tekn. förse med (lämplig) motvikt l. (lämpligt) mottryck; i pass. ej strängt skildt från a α α’. Om en .. Magnet-nål är fullkomligen väl balancerad (så) at hon är horizontel. Duræus Naturk. 52 (1759). G. R. Dahlander i NF (1876). Hvarje sänkskaft (på väfstolen är) genom en motlatta .. eller på annat sätt så balanseradt, att det går upp .., när trampan släppes. J. O. Andersson Väfn. 59 (1880). Öppningarna .. äro .. tillslutna med balanserade luckor. Tekn. tidskr. 1891, s. 193. Man (har) börjat balansera plansliderna efter samma princip, som användts vid kolfsliderna. Cederblom Ångmask. 652 (1896). — jfr: Balansera raketen. Schulthess (1885); jfr 2 a samt BALANSER-STÅNG 1.
γ) (mindre br.) i sht tekn. i uttr. balansera (ngt) med (ngt), låta uppvägas l. i vikt motsvaras l. balanseras (se α) af. Meurman (1846). Hammarskaftet är fästadt vid .. korshufvudet samt balanseradt med detta. C. Häger i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 57.
b) (mindre br.) intr. med prep. mot (l. med): uppvägas af, vara i jämvikt med, bilda motvikt mot. Så at Salningens ena ända balancerar emot den andra. Pihlström Aflöpn. 1: 9 (1796). Fördelarne i det nya systemet (för elektriska lokomotiv ligga) .. i att massorna fullständigt balansera mot hvarandra. SD(L) 1897, nr 34, s. 1. — bildl.: gå upp emot, motsvaras af. Visst har jag en och annan skuld .. Det balanserar i alla fall med åtskilligt annat. De Geer Lillie 128 (1880); jfr 6.
4) om ett varande l. förblifvande l. behållande l. bringande i jämviktsläget.
a) hålla l. söka hålla (ngt) i jämvikt l. i upprätt ställning. Stöttorna, som balanserade ångaren å bädden. SDS 1898, nr 196, s. 2. — särsk.
α) med afs. på ngt (i sht högt o. smalt) föremål som man uppbär l. handskas med. Balansera den blanka stukatklingan på fingerspetsarna eller nästippen. Blanche Bild. 1: 161 (1863). Norman Goss. lek. 259 (1878, 1883). Under .. föreställningen vandra .. uppassare .. mellan logerna, balancerande sig och sina .. bordskärl .. med utomordentlig skicklighet längs de smala barriererna. Zilliacus Jap. stud. 77 (1896); jfr d β slutet. — [jfr motsv. anv. i fr.] närmande sig bet.: väga (i handen), svänga, manövrera med. Sturzen-Becker S. arb. 2: 22 (1861).
β) (mindre br.) med afs. på åkdon o. d. hvari l. hvarpå man färdas. Damerna (måste) lära sig att balancera den lilla, rankiga pulkan (dvs. ackjan). Castrén 1: 54 (c. 1850). I den främre delen af denna (framom o. bakom bärhjulen utspringande träram) upphänges plogen .., och på bakre delen finnes sittplats för körkarlen, som sålunda balanserar maskinen. I. Hallström i LAHT 1881, s. 241. Glöm icke att balansera maskinen under uppsittningen. Östberg Hjulr. 55 (1897). — Anm. Ex. från LAHT kan äfv. fattas ss. hörande till 3 a α α’.
b) i uttr. balansera med (ngt) = a α. Balansera med en knif. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 51 (1830). jfr Lindfors (1815). — bildl. Nöjet att studera henne (dvs. människan). balansera med henne och beherska henne. Tavaststjerna Marin 5 (1890).
c) tekn. med afs. på ångmaskin o. d.: (genom anbringande af motvikt l. mottryck) hindra skakning l. åstadkomma jämn gång hos (jfr 3 a β). Påkänningarna blifva .. (vid stora kolfhastigheter) så starka, att maskinen bör balanseras genom anbringande af motvikt. Molin Maskinl. 2: 298 (1894).
d) (liggande, stående, gående osv.) vara l. hålla sig l. söka hålla sig i l. nära jämviktsläget; göra små svängningar l. rörelser å ömse sidor om jämviktsläget; (söka) hålla balansen l. bibehålla jämvikten. Swedberg Schibb. 252 (1716). Konster, bestående uti Lin-dansande, Balanceringar och Luftsprång. SP 1779, s. 68. Så att han (dvs. käppen) hänger fritt och balancerar horisontelt. Nilsson Fauna II. 2: 73 (1828, 1858). Ling S. arb. 3: 490 (1834). Balansera på en stol. Meurman (1846). Hur man ock balanserar, så bär det kull. Wennerberg 2: 56 (1848, 1882). Han (dvs. Olof Tryggvason) leker handsaxaleken, balancerande ytterst på relingen af sitt skepp. Svedelius Norge 71 (1866). När en roterande tallrik hålles balanserande på spetsen af en käpp. G. R. Dahlander i NF (1876). Balanserande på ett knä tända ett ljus. Norman Goss. lek. 350 (1878, 1883; straff i pantlek). Jemvigtssökande (balansering). Santesson Naturen 122 (1880). Balansera på lina. Sundén (1885). Man balanserar faktiskt bättre, om man ser ett stycke framför sig. Östberg Hjulr. 51 (1897). — särsk.
β) under bemödande att bibehålla jämvikten gå l. röra sig (framåt, i viss riktning l. till ett bestämdt mål). Med uppskörtade klädningar och långa, skuttande steg, balanserade fruntimren öfver gatan och upp på trottoaren. Kuylenstierna Beroende 69 (1898). — refl. Vi balanserade oss (under den svåra sjögången) till bordet. J. Wallenberg 140 (1771). Zilliacus Jap. stud. 77 (1896; se 4 a α slutet).
γ) sjöt. Med vinden in på sidan balansera seglen väl, att mycket ror icke behöfs. Roswall Skeppsmanöv. 1: 20 (1803). Balansera väl, säges om ett fartyg, då det under krängning ej tryckes djupare ned akter, än för, och tvärtom. Naut. ordb. (1840).
δ) oeg. o. bildl. Träffningen .. gick så alfvarsamt til å båda sidor, at lyckan lika som balancerade (dvs. stod o. vägde). Nordberg 2: 561 (1740). Den konstmässiga balanceringen mellan rytmens gång och satsens. Wulff Rytm. 173 (1893). — [jfr fr. être en balance] (†) vara tvehågsen l. villrådig, tveka (om); icke kunna besluta sig för. Alt det som balancerade at drunkna, blef nederhuggit. N. Bjelke (1676) hos Loenbom C. XI 1: 80. Fienden .. balancerade om, at wända sig emot dem eller gå på osz. Dens. Därs. 89. Sahlstedt (1769). Lindfors (1815). Meurman (1846).
5) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) i fråga om vissa rörelser (på tåspetsarna) i dans. Sväng dig se’n och balancera, / Balancera mera. Bellman 3: 242 (1790).
a) (†) uppföra l. anordna (ngt) så, att balansen l. saldot framgår. När (i räkenskapsboken) hvart emot annat är balancerat och slutit. Salander 231 (1727).
b) afsluta (räkning, konto, bok o. d.) med utförande af skillnaden mellan debet o. kredit; saldera. Dalin (1850). Smedman Kont. 7 (1874). jfr Lindfors (1815).
c) uppföra l. sätta ss. balans l. saldo; öfverföra l. öfverflytta (till nytt konto, till nästa år osv.) Balancera en summa til nästa år. Weste (1807). Balancerade medel. Stålhane (1872, 1892). — jfr UTBALANSERA.
d) intr. i förb. balansera med, visa ss. balans l. ss. slutsumma. Att statsverket för ögonblicket balanserar med betydande öfverskott. SD(L) 1896, nr 6, s. 1. Tillgångar och skulder den 31 Dec. 1896 balanserade med kronor 88,234,432: 89. SDS 1898, nr 112, s. 2.
a) uppföra l. sätta ss. brist l. underbalans; ss. brist l. ss. rest o. d. öfverföra l. öfverflytta (till nytt konto, till nästa år osv.). Den vid årets slut balancerade Upbörd. Ad. prot. 1800, s. 447. Sådant virke kom alltid fram och behöfde .. icke balanseras, såsom qvarliggande i strömmarne eller som ”sjunket”. Olsson Firman J. D. 20 (1874). — jur. med afs. på oafgjorda mål; jfr BALANS 7 b slutet. Redogörelse för balanserade mål hos Landshöfdinge-Embetet. SFS 1862, nr 29, s. 3. En .. mängd mål balanserades från ena året till det andra. AB 1890, nr 38, s. 4.
b) (föga br.) komma på (under)balans; i sht i p. pr. o. pf.: kommen på balans, (som är) på balans. Balancera, giöra sig skyldig. Swedberg Schibb. 252 (1716). De ballancerande upbördsmännen. 2 RARP 3: 79 (1723). Jag är ballancerad för en arrenderest. Därs. 4: 423 (1727). Bonsdorff Kam. 935, 938 (1833). SPF 1856, s. 234. Någon ”hårdt balanserad” förlagstagare. Olsson Firman J. D. 17 (1874).
Särskild förbindelse:
(4 d α) -GÅNG~2. = BALANS-GÅNG. i utvidgad anv.: De, som sköta vaktgöringen där uppe (på den rullande minbåtens däck, äro) .. trötta af balansergången. Karlst. tidn. 1895, nr 1721, s. 3. —
(4 d α) -STOLPE~20. (fordom) ett slags redskap för öfvande af balansrörelser. Ling S. arb. 3: 573 (1834). jfr BALANS-STOLPE. —
-STÅNG~2.
1) till 3 (jfr särsk. a β slutet): stång afsedd att bilda lämplig motvikt mot rakethylsa och sålunda styra raketen. Schulthess (1885).
3) till 4 d: stång afsedd att bäras af (på lina osv.) balanserande person för att underlätta jämviktens bibehållande. Triewald Förel. 1: 110 (1728, 1735). Lika oundgänglig till jämnvigtens bibehållande, som för lindansaren hans balanserstång. Hedin Rev. qv. 199 (1880).
4) (†) förkrympt bakvinge (hos vissa insekter), svängkolf. A. Modeer i VetANH 7: 127 (1786). jfr BALANS-STÅNG. —
-SYSTEM~02. särsk. till 3. Billmanson Vap. 85 (1882). oeg.: De nymodiga constitutionsmakarnes balancer-system. Atterbom Fil. hist. 84 (1835). jfr BALANS-SYSTEM.
-BOM~2, anbragt tvärs öfver smal båt för att hindra den från kantring. Dalin Fr.-sv. ordb. (1872, under balancier). Schulthess (1885). —
-MASSA~20. å drifhjul, afsedd att gifva maskinen en jämn gång; jfr BALANS-VIKT. A. G. Ekelund i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 46. —
-ORGAN~02. (Hos benfiskarna) hafva .. (buk-)fenorna .. (till) uppgift .. att vara balanserings-organ. F. A. Smitt i NF 2: 1308 (1878). —
Spalt B 155 band 2, 1898