Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVÄGA, v.2, äfv. BEVÅGA, v.2 -er, -it, -en.
Ordformer
(pr. (finita o. infinita former) -väg- 2 Kor. 10: 12 (NT 1526), G. I:s reg. 14: 121 (1542), Växiö domk. akt. 1651, nr 137 m. fl. -våg- G. I:s reg. 16: 486 (1544: bemåge), 23: 119 (1552), FH 8: 196 (1555). — sup. beweget G. I:s reg. 17: 641 (1545). bevågit, -et RA 1: 523 (1547), Stiernman Com. 1: 160 (1559), RA 1: 677 (1560). — p. pf. beväget (n.) RA 1: 621 (1553). beuegenn G. I:s reg. 10: 57 (1535))
Etymologi
[efter mnt. o. t. bewegen (se BEVÄGA, v.1) i bet.: öfverväga, öfvertänka; jfr BEVÄGA, v.1, o. BEVÅG. I bevåga torde å hafva inkommit från sup. (o. p. pf.) samt från sbst. VÅG (till VÄGA) o. BEVÅG]
(†)
1) väga (emot), jämföra (med). The mäta sigh effter sigh sielffua, och bewägha sigh wedh sigh sielffua. 2 Kor. 10: 12 (NT 1526; öfv. 1907: jämföra sig .. med sig själfva, gr. συγκρίνοντες ἑαυτοῦς ἑαυτοῖς).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] öfverväga, öfvertänka; bedöma; äfv. med prep. om. Szå .. atuj (dvs. att vi) icke formodet hade vtaff the godemenn .. at thenne sack skulle szå högt varda beuegenn hoss them (dvs. att de skulle anse denna sak vara af sådan vikt). G. I:s reg. 10: 57 (1535). Atj (dvs. att I) godemen .. ther vm bewäge och berådslå, huru man j thenn sak best handle skulle. Därs. 14: 121 (1542). Att thu wilt sådane saker och lägenheter hosz tig granneligen bewäge och besinne. Därs. 16: 206 (1544). Slijk .. store bedröfwelse hafuer Kongl. M:t .., udj thenne saak nådeligen betänckt och beweget. Därs. 641. Therföre wele wij, att I samme ärende änn nu eder emellem wele bewäge och öffwertänckie. Därs. 18: 699 (1547). Så hafve vi alt sådant .. uthi vår välmacht faderligen .. bevåget. RA 1: 677 (1560). Bewäges af wederböhrande huru månge .. betiente behöfues widh Hospitalet. Växiö domk. akt. 1651, nr 137.

 

Spalt B 2338 band 4, 1908

Webbansvarig