Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BLAKA bla3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SOL-BLAK.
Etymologi
[jfr sydsv. dial. blaka, gassa (om solen), ösa ned, strömma ned (om regn), möjl. motsv. mnt. blaken, flamma, brinna, holl. blaken, flamma, gassa (se under BLACK, adj.)]
(i sydvästra Sv., starkt bygdemålsfärgadt, föga br.) gassa; i förb.
BLAKA IN 10 4. gassa in. Solen blakade in genom söderfönstret i Glimminge gästgifvarestuga. Bondeson M. V. K. 95 (1899, 1903).
BLAKA PÅ 10 4. gassa. Hur duktigt solen än blakade på. Bondeson Glimm. 36 (1892).

 

Spalt B 3037 band 4, 1912

Webbansvarig