| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BLACK blak4, adj. -are. adv. -T.
1) matt l. blekt rödgul; blond, isabellfärgad; i sht om hästar. Giluus black. Var. rer. 21 (1538). Sij, en black hest, och then som på honom satt, hans nampn war Döden, och heluetet folgde honom effter. Upp. 6: 8 (Bib. 1541; NT 1526: blackot, öfv. 1907: blekgul, Luther: falb, Vulg.: pallidus, gr. χλωρός). En halffbränd tegelsteen (är) Blacker. Schroderus Comenius 338 (1639; t. röthlich (gelbroth) bleichroth). Black (blekröd). Lind (1749). Black: på Tyska Falb kallar man en häst med matt och oren färg, såsom mattgul, rödgul, grågul och ljusgrå, utan stickelhår. Billing Hipp. 123 (1835); jfr 2. Hjortar hafva black färg. Dalin (1850). — särsk.
a) [efter Upp. 6: 8 (se ofvan)] (numera bl. ngn gg i högtidlig stil) i uttr. ryttaren på den blacka hästen l. den blacke ryttaren, döden, pesten. Ryttaren på then blacke Hästen besöker (i juni) the Höghbesutnes Borgar och Slott. Fuhrman Alm. (1657). Blacka Ryttaren i Europa och then Röda (dvs. kriget) wid thesz gräntzer stryka (i maj) omkring grymmeligen, och kommer myckin jemmer åstadh. Alm. (1662). (Vi böra) Åkalla honom som kan Ljf och Helsa gifwa / Och blacke Ryttaren uhr Land och Städer drjfwa. Spegel Guds verk 78 (1685). jfr: Döden blef vår gäst, / Som tog vår Broders lif, uppå sin blacka häst. Kolmodin Qv.-sp. 2: 297 (1750).
b) [efter t. einem den falben hengst streichen, den falben hengst reiten, mit dem falben hengst umgehen o. d., smickra, ställa sig in. Talesätten torde vara föranledda däraf, att blacka hästar voro särdeles värderade af högt uppsatta personer, o. således egentligen beteckna: söka ställa sig in hos en högt uppsatt person gm att smeka l. smeksamt handskas med hans älsklingshäst, dvs. gm smicker söka vinna hans ynnest] (†) i uttr. stryka den blacka hästen, umgås med blacka hästar o. d., söka ställa sig in gm smicker o. d., lisma. I Hofwet kan iagh artigh smykia, / Och en black häst rätt tappert strykia. Fosz 108 (1621). Then ther smickra och Fiederstryka kan, / Och medh blacka Hestar omgå, rätt han / Warder i Hofwet ährat och achtat. Därs. 213. I Hoff mången from wäl wara må, / Men the warda icke så framtaghne, / Som then ther black Hest spenner för wagnen. Därs.
2) om hvad färg som helst: matt, blek, oklar; urblekt, sjaskig, grådaskig; motsatt BJÄRT, KLAR, BLANK. Black uide Bleek. Helsingius (1587). Med black och gropad hy stod Afund sjuk och bitter. Dalin Vitt. II. 5: 37 (1742). Mot dagens röda skymt och ljusens blacka sken, / Hans skugga sväfvar fram så lutad i allén. Bellman 2: 169 (1783). Detta siden har haft en vacker svart färg, men är nu gammalt och blackt. Dalin (1850). Skriften är ytterst black och på sina ställen utplånad. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1872, s. 37. Med stilla svårmod fäster mossen, / lik en fattig och förgråten brud, / ljusa hardun, bleka hjortronblommor / mellan vecken af sin blacka skrud. Karlfeldt Vildm. 51 (1895). Ögonen voro icke blacka af tårar och sömnlösa nätter. Kuylenstierna Beroende 163 (1898). Den blacka hyn och det lika obestämdt färgade stripiga håret. Söderhjelm Brytn. 5 (1901). Huru många mödrar finnes det icke, som aldrig gå med sina döttrar på gatan för att icke den nötta, blacka kappan och hatten från många år tillbaka skola genera dotterns .. friska elegans. Tenow Solidar 3: 104 (1907). — i bild. Den Seger-krans tu bär, giör Cæsars Lager black (dvs. kommer C’s lager att blekna). Brenner Dikt. 151 (1700, 1713). — jfr BLÅ-, GUL-, MUS-BLACK m. fl. — särsk.
a) om vätska, i sht vatten: oklar, grå- l. gul- l. brunaktig, grumlig. Blir åter maltet bålmältat, så blir drickat blakt. Dahlman Reddej. 136 (1743, 1772). Vattnet i Elfven .. var öfveralt blackt och grumligt. Kalm Resa 3: 413 (1761). Blodens blacka och mörka färg i Skörbjugg. F. V. Radloff i Litt.-tidn. 1796, s. 177. Vattnet (i Årstaviken) bibehöll sig klart ända till den 20 december, då det till följd af blidväder och nederbörd blef blackt. Tekn. tidskr. 1898, Allm. s. 135. De blacka böljor. Lidforss Dante I. 1: 31 (1902).
b) musblack, musgrå, blygrå, askgrå, svartaktig. Fuscus black som moormän äro. Var. rer. 21 (1538). Människan är människa öfver alt; men på vissa orter är hon hvit, på vissa svart, black eller kopparfärgad. Dalin Præs. i VetA 1749, s. 5. Hufvudet (på hästskoormen) är blackt. Linné Mus. reg. 36 (1754; lat. caput lividum). Black, Murinus. Retzius Djurr. 145 (1772). (Björnungarna) hafva i början korta, glänsande hår af en askgrå eller black färg. Nilsson Fauna 1: 204 (1820, 1847).
c) bildl.: matt, vag, oklar, färglös, trist. Denna blacka allmängiltighet. Estlander Konst. hist. 323 (1867). I alla genrer, i hvilka Mendelssohn försökt sig, har han uttömt sitt förråd af originalitet och idéer i de första värken af hvarje slag, medan de följande äro alt blackare aftryck däraf. Wegelius Mus. hist. 455 (1893); jfr slutet. Den traditionella vanan att (i en tidning) skrifva vänligt blacka kritiker öfver finsk literatur och finska teatern. Söderhjelm Brytn. 238 (1901). De .. blacka, resignerande reflexionsdikterna. Dens. Runeberg 1: 347 (1904). Angenäm .. ett för torrprosan karakteristiskt ord med tämligen black betydelse. Beckman Sv. spr. 231 (1904). Mitt bleka, blacka lif jag ville dricka vinförgylldt. Karlfeldt Flora 51 (1906). — särsk. om toner. Fröken H:s öppna, ljusa tonbildning förlänar stämman klang ..; fylligheten kommer dock något till korta särskildt på mellanregistret, där tonerna äro tämligen blacka och intetsägande. GHT 1897, nr 70 A, s. 3. Visserligen antaga fru J:s högre toner gerna en black färgton. SD 1900, nr 207, s. 6.
(2) -DASKIG~20. (föga br.) Ett tjockt lunsigt bondkreatur med blackdaskig lerfärg. Karlst.-tidn. 1895, nr 1726, s. 3. —
-FÄRGAD~20, p. adj. särsk. till 1. (Sidenbomullsträdets frukt består) af stora hölsor som likna Tistelhufvuden hvarest sädeskornen ligga i bomull, hvilken, som det finaste silke är blackfärgad. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 179 (1786). —
(2) -GRÖN~2. Estlander Konst. hist. 47 (1867). Det blackgröna kalla vattnet, som drifver nedåt från de nordliga hafven. PT 1904, nr 135 A, s. 3. —
(2) -HVIT~2. gråhvit, hvitgrå. Hundflokan (Aconit(um) Sept(entrionale)) .. förekommer (i Jämtland stundom) med blackhvita (aldrig gula) blommor. C. J. Hartman i VetAH 1818, s. 130. —
(2 b) -LAF~2. bot. Lichen murinus. .. Blacklaf. Acharius Lichenogr. sv. prodr. 143 (1798). Gyrophora grisea .. Blacklaf, Grålaf. Sv. bot. 546 (1819). —
(2) -RÖD~2. Lex. Linc. (1640). Grotenfelt Landtbr. i Finl. 126 (1896). Smidig björk och rönn med blackröda klasar hänga sina grenar öfver mitt hufvud. R. Kjellén i Sv. turistfören. årsskr. 1901, s. 276. —
(2) -SVART~2. (knappast br.) Blacksvart .. Säges om hästar, som hafva en blek svart färg. Dalin (1850).
B: BLACKE-MARK. (†) mark som ser grå ut på grund af att föga grönt växer där? jfr språkprofvet från Växiö domk. akt. under BLACKOT 2. Ängen, särdeles blacke- och mossemark, kommer (på grund af torkan) knapt at svara mot en fjerdedel af medelmåttiga års Höfång. GT 1788, nr 87, s. 2.
Spalt B 2986 band 4, 1912