| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLIDKA blid3ka2, stundom blit3ka2, sällan bli3dka2 (bli`dka (med) ĭ Weste. Anm. Om ett tidigare uttal blik3a2 vittnar icke bl. skrifningen blick- nedan, utan också skrifningen blidka i st. f. blicka; se under BLICKA, v.1), v. -ade; förr äfv. BLIDKAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, Spegel Guds verk 194 (1685), Kellgren 3: 7 (1792)), -ANDE, -ELSE (†, Lex. Linc. (1640; under placatio), Fiellström (1738)), -NING (numera knappast br., Lex. Linc. (1640; under mitigatio, placatio, sedatio), Törneros Bref 1: 95 (1825: blidkningsoffer)).
I. BLIDKA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] göra blid (se d. o. 1), göra (en vred person) god igen, omstämma till mildhet, försona; stilla (vrede o. d.). Paa thet ath Gudz förtörnelse blitkas skal. G. I:s reg. 1: 93 (1523). Hwar medh skal iagh blijdhka Herran? .. Skal iagh blijdhka honom medh brenneoffer och åårsgamla kalffuar? Mika 6: 6 (Bib. 1541). Gåfwor blijdka Gudarna. Grubb 324 (1665). Godh ordh blijdka en wreedan man. Dens. 788. Ovän blidke man här, försent han blidkas i grafven. A. Nicander Vitt. 19 (1769). Han lät sig icke blidkas af våra böner. Dalin (1850). Den vänskapliga tonen i konungens bref blidkade väl icke kejsarinnans harm, men lugnade hennes .. farhågor. Odhner G. III 1: 174 (1885). — jfr FÖRBLIDKA samt O-, SVÅR-BLIDKAD. — särsk.
b) bildl. Sjöman på en blidkad bölja / Med säker flygt kring verlden far. Kellgren 2: 296 (1781). Jag ser dem, ja, de Saliges öar. Högt / Ett blidkadt verldshaf lyfter dem upp mot skyn. Atterbom Minnen 469 (1818).
c) (†) med anslutning till BLID 3, i uttr. låta blidka sig, blifva blidare l. mildare. At sjelfva det hårda Västerbottniska Climatet, skulle .. låta af människo-hopens arbete på jordskorpan, blidka sig. E. F. Runeberg i VetAH 1764, s. 100.
2) (†) intr.: blifva blid (se d. o. 1) l. blidare. Hvadan skier det, att mitt öde hastigt blidkat. Gyllenborg Andr. A 1 a (1723).
3) (†) mildra, lindra. Jagh .. hawer warith wdi thet stadige förhåp .., att H. K. M:ttz .. nu sinn Kongelige wredhe nådigest blidke och lindre wille. H. Bjelke (1590) i HSH 7: 41; jfr 1. Huru wij må bliffua aff medh the suåra Landzplågor som quälia wårt Fädhernesland, eller them blidka. O. Martini Conc. nund. A 2 a (1602). Trooendes .., at ded intz .. blidkar dine wederwertigheter, men dem snarare ökar. A. Oxenstierna Bref 4: 380 (1647). Jag (låter) den sjuka ofta dricka af Thé eller Tisane kokt på Althææ-rot .., hvilket artigt blidkar Urinens skärpa. Acrel Præs. i VetA 1767, s. 52. Han syntes blidka strängheten af sina omdömen. Schröderheim Ant. 95 (c. 1793). Blidka .. din dom! Almqvist Törnr. b. 1: 67 (1839).
II. BLIDKAS. (†)
1) blifva blid (se d. o. 1) l. blidare l. mild(are) l. vänlig(are). Blijdkas, Mitescere, ematurare. Lex. Linc. (1640). (Persernas) wilda Sinne (började) småningom blidkas och slakna, ther med the och gofwe sigh godwilligt vnder Konungens (dvs. Alexanders) wåld. Sylvius Curtius 396 (1682). Vän kan vredgas ibland, men blidkas snarligen åter. Nicander G. sann. 91 (1767). När .. konungen såg sin dotters sorg, blidkades hans sinne. Sv. folks. 83 (1844). Blidkas .. Blifva blid. .. Försynen, ödet blidkades, och lyckan log åter emot honom. Dalin (1850).
2) blifva blid (se d. o. 3) l. blidare. Febr. urväder och mera kalt. Mart. blidkades. M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 43.
Spalt B 3167 band 4, 1913