Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄCK bläk4, sbst.2, äfv. BLECK blek4, sbst.2, l. BLEK ble4k, sbst.2, n. ((†) r. l. m. Sv:s traktater V. 1: 278 (1618: blekar, pl.), Hush.-bibl. 1757, s. 400); best. -et; pl. = (ss. m. -ar Sv:s traktater V. 1: 278 (1618)).
Ordformer
(bläck Hush.-bibl. 1757, s. 400. bleck Nehrman Pr. civ. 269 (1751), Haller o. Julius Skogshush. 213 (1908). blek Sv:s traktater V. 1: 278 (1618: blekar, pl.), P. Sundberg i Sv. turistfören. årsskr. 1917, s. 215. Med afs. på innebörden af de olika skrifningarna jfr BLEK, sbst.1)
Etymologi
[sv. dial. blekk (Närke), blek (Smål., Blekinge), motsv. nor. blik, märke på träd, etymologiskt samma ord som BLEK, sbst.1]
(numera bl. i bygdemålsfärgadt spr., föga br.) = BLÄCKA, sbst.2 Rån (dvs. rågången), bemärkt med blekar i trään. Sv:s traktater V. 1: 278 (1618). (Stämpelyxan) har i ena ändan ett lagom bredt blad, hvarmed ett ”bleck” i trädet uthugges. Haller o. Julius Skogshush. 213 (1908).
Ssg: BLÄCK-YTA, se under BLÄCKA, v.2

 

Spalt B 3584 band 5, 1917

Webbansvarig