| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORDÅ bordå4, r. (Anm. I obest. form användes ordet ngn gg ss. n., t. ex. ett godt bordå); best. -n, stundom -en; pl. (i bet. olika slag af bordå, föga br.) -er. Anm. Ss. pl. begagnas vanl. motsv. former af ssgn -VIN.
1) ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt härstammar l. (först) kommit från Bordeaux.
2) elliptiskt för BORDÅ-VIN; oftast om rödt bordåvin, ”rödvin”. Sehlstedt 3: 44 (1865, 1867). Nu fick m:r V. sitt bordeaux på soppan. Schröder Minn. fr. skog. 257 (1888). Dricka .. de ädlaste bordeaux’er. Vallentin London 480 (1912).
(2) -FÄRGAD, p. adj. som har en färg liknande röd bordå; jfr VIN-FÄRGAD. Mannen med den bordeauxfärgade rovfågelsnäsan. Serner Yussuf Khans gift. 92 (1916). —
(1) -LÖSNING. trädg. bordåvätska. —
(1) -VIN. vin från (departementet Gironde i sydvästra Frankrike l. angränsande distrikt hvilket föres i handeln öfver) Bordeaux. Hvita, röda bordåviner. Synnerberg 175 (1815). Berzelius Årsber. t. VetA 1828, s. 277. Bordeauxviner räknas bland de ädlaste bordviner i världen. 2 NF (1905). —
(1) -VÄTSKA. [jfr fr. bouillie bordelaise] trädg. benämning på en (tidigast i vinodlingarna omkring Bordeaux brukad) blandning af kopparvitriollösning o. kalk som användes till besprutning af växter angripna af svampsjukdomar. Landtm.-bl. 1904, nr 16, s. 2.
Spalt B 3925 band 5, 1920