Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRIGG brig4, r. l. m. (f. Mellin SDikt. 177 (1852)); best. -en; pl. -ar ((†) -er Weste (1807; jämte -ar), Tegnér 3: 10 (1841)).
Etymologi
[jfr t. brigg, fr. brick, af eng. brig, förkortning af brigantine (se BRIGANTIN)]
sjöt. tvåmastadt segelfartyg med råsegel o. märsar på båda masterna; förr äfv. om fartyg med ngt olika tackling, särsk. brigantin. Dalman (1765). Briggars segel äro något större i förhållande till tremastade fartyg. Frick o. Trolle 68 (1872). — jfr HERMAFRODIT-, KANON-, KRIGS-, KUTTER-, SKEPPSGOSSE-, SKOL-, SKONERT-, SNAU-, ÖRLOGS-BRIGG m. fl.
Ssgr: BRIGG-KUTTER. briggtacklad kutter. Röding SD (1798). —
-SEGEL. benämning på gaffelseglet å en briggs stormast. Röding SD (1798). —
-SKONERT. skonertbrigg. Briggskonert (Skonertbrigg) har samma takling på fock- och stormasten, som skonerten har på fockmasten, samt har vanligen fast fock, d. v. s. focken underslagen å fockrån. Lavén Sjövet. 26 (1853). —
-TACKLAD, p. adj. tacklad ss. en brigg. —
-TACKLING.

 

Spalt B 4212 band 5, 1922

Webbansvarig