Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRIKOLL brikol4, sbst.2, i bet. 1 r., i bet. 2 m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(vanl. skrifvet bricole)
Etymologi
[förkortning af PAR BRICOLE, af fr. par bricole, indirekt, på omvägar (se BRIKOLL, sbst.1)]
1) (ngt hvard.) benämning på ordenssällskapet Par bricole. J. G. Carlén (1861) hos Bellman 2: 4. 2NF (1905).
2) (†) brikollist. Bellman 1: 226 (1786), 231 (1787). Lannerstierna Vitt. 30 (1791).
Ssgr (till 1): BRIKOLL-BRODER. brikollist. PT 1908, nr 129 A, s. 2. —
-KÖR. sångkör af brikollister. Å perrongen hade frimurare- och Bricole-bröder samlats, och då H. M:t utträdde, uppstämde Bricolekören folksången. PT 1908, nr 129 A, s. 2.
Afledn. (till 1): BRIKOLLERI, n. ordenshemligheterna l. ordenslifvet i sällskapet Par bricole; äfv. om sällskapet själft. Lannerstierna Vitt. 37 (1794). Senast 1774 inrättade Bellman .. ”ett brikolleri” i tre riddargrader. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 99 (1912). Under .. (åren 1799—1820) hotade det allvarligt mystiska, ”högre” brikolleriet att taga öfverhand. 2NF 21: 54 (1914). —
BRIKOLLIST, m. medlem af sällskapet Par bricole. SP 1783, nr 209, s. 2. Kommersrådet P., i lifstiden stor bricollist. Sturzen-becker 2: 80 (1861).

 

Spalt B 4213 band 5, 1922

Webbansvarig