Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUFFEL buf4el, m. l. r.; best. -n, sällan bufflen (Fries ÅrsbVetA 1834, s. 23) ((†) -ffelen Brahe Oec. 31 (1581), Ödmann StrSaml. 1: 22 (1785)); pl. bufflar buf3lar2, stundom, i sht i Skåne, 40.
Ordformer
(buffel 1538 osv. boffel (båffel) 1581—1749. byffel 1749—1755. böffel 1611—1781)
Etymologi
[fsv. böffel; jfr d. bøffel, mnt. buffel, mht. büffel, af mlat. bufalus, af lat. bubalus, af sengr. βούβαλος, buffel, äfv. om ngn gasellart, sannol. anslutet till βοῦς, oxe (se KO)]
1) (individ af) vissa till nötkreaturssläktet Bos hörande arter, särsk. Bos bubalus Lin., indisk l. egentlig buffel, o. Bos caffer Sparm., sydafrikansk buffel; äfv., oeg., om den i Nordamerika levande bisonoxen Bos americanus Gmelin; stundom om visenten. VarR 51 (1538). 5Mos. 14: 5 (Bib. 1541). Det .. kan förutsägas, att med den siste buffeln skall äfven det sista rödskinnet försvinna från jorden. Svensén Jord. 500 (1887). Rönnholm EkonGeogr. 251 (1907). Den sällsynta, i utdöende stadda europeiska buffeln eller visenten. RedNordM 1910, s. 31. — jfr KAFFER-, KAP-, TAM-, VILD-BUFFEL.
2) elliptiskt: buffelskinn. Stolar, klädda med buffel. Essén Bluff. 105 (1908).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (hvard.) bildl., om grof o. ohyfsad l. obelefvad person. Weest tijn boffel ey att mössan afftagha. Rondeletius 50 (1614). Quennerstedt C12 2: 167 (1916).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (†) benämning på viss, förr använd artilleripjäs. Grundell UnderrArtill. 53 (1705).
Ssgr (i allm. till 1): A: BUFFEL-AKTIG. särsk. till 3. Lind 1: 478 (1749). —
-DJUR. (†) buffel. Linc. (1640). Florinus Voc. 156 (1695). —
-HJORD. —
-HORN. (buffle- 1688—1734) SUFinlH 3: 81 (1610). —
-HUD. (buffels- 1674) Kankel Hemmersam 5 (1674). KFÅrsb. 1913, s. 408 (c. 1714). bildl.; jfr BUFFEL 3. Mina små epigrammatiska nålstygn bita ej igenom en sådan buffelhud. Tegnér (WB) 4: 415 (1824). —
-HUFVUD. (buffels- 1690) Schlegel o. Klingspor Ättart. 77 (1875). —
-KALF. —
-KO. (buffle- 1667) Kiöping Resa 130 (1667). Ödmann StrSaml. 4: 21 (1789). —
-LACK. (mindre br.) garf. = -LACKS-LÄDER. TLev. 1909, nr 3, s. 3. —
-LACKS-LÄDER. (mindre br.) garf. lackeradt läder, eg. om dyl., beredt af buffelhud, numera i allm. om dyl. af oxhud beredt läder. BoupptVäxiö 1879 (i bouppt. efter vagnmakare). —
-LÄDER. (buffels- 1788) af buffelskinn tillverkadt läder. Ehrenadler Tel. 186 (1723). —
-LÄDERS-GEHÄNG. KKD 10: 83 (1707). —
-OXE.
1) = BUFFEL 1; särsk. om hannen. Ekeblad Bref 1: 59 (1650). Thorell Zool. 2: 115 (1861).
2) (hvard.) = BUFFEL 3. VRP 22/12 1730. —
-SKINN. —
-TJUR. (buffels- 1788) VetAH 1779, s. 81.
B (†): BUFFELS-HUD, -HUFVUD, -LÄDER, -TJUR, se A.
C (†): BUFFLE-HORN, -KO, se A.

 

Spalt B 4547 band 5, 1924

Webbansvarig