Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUST dus4t, sbst.1, n. ((†) r. JGOxenstierna); best. -et; pl. (i bet. 3, ss. r.) -ar (JGOxenstierna).
Etymologi
[fsv. dust (i dustkaka), sv. dial. dust, m., nor. dial. dust, f., isl. dust, n., mnt. o. t. dust, m.; jfr d. dyst; af samma rot som DUSA; jfr äfv. DOFT, DUNST]
1) (†, se dock slutet) fint damm l. stoft; i sht om mjöldamm. Genom Dam och Dust. Lucidor (SVS) 436 (1674). Thorild (Hans.) 1: 180 (c. 1790). jfr MJÖL-DUST. — särsk. (föga br.) apot. nikt. Lindgren Läkem. (1902). LoW (1911).
2) (†) om maltgroddar; i ssgn MALT-DUST.
3) (†) ånga, töcken; moln. Tjocka dustar af en svart tobaksrök. JGOxenstierna Dagb. 34 (1769).
Ssg (till 1): DUST-MJÖL. (†) mjöldamm, mjöldoft. Lagerbring 1Hist. 3: 862 (1776).
Afledn. (till 1): DUSTA, v.1 (†) med afs. på puder l. dyl.: strö, pudra. Crusenstolpe Mor. 4: 142 (1841).

 

Spalt D 2398 band 7, 1923

Webbansvarig