Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄLA l. DELA, f.; pl. -or (Stiernman Com. 2: 509 (1648)) l. -er (GR 11: 270 (1537: sågedeler), Stiernman Com. 2: 195 (1638), LMil. 2: 81 (1687) m. fl.).
Ordformer
(de(e)ler, dehler GR 11: 270 (1537: sågedeler), Därs. 23: 384 (1552: sågedeeler), Rusttienstzordn. 1686, s. C 2 a, LMil. 2: 81 (1687). dä(h)ler Stiernman Com. 2: 85 (1637), OxBr. 11: 781 (1640), Därs. 824 (1645) m. fl.; dählor Stiernman Com. 2: 509 (1648))
Etymologi
[jfr sv. dial. däla, äfvensom d. dæle, d. dial. dæll, pl. dæller l. dæler (Molbech). Ordet är lånadt af mnt. dele, planka, motsv. holl. deel, planka (hvaraf eng. deal), eg. samma ord som sv. TILJA]
(†) bräda. Brädher l. Tolfft (betala i tull) 4 (öre) Däler 1. Tusend. 18 (riksdaler). Stiernman Com. 2: 85 (1637). Dehler eller Bräder. LMil. 2: 81 (1687). jfr: Däla .. gålf. Spegel Gl. 77 (1712). — jfr SÅG(E)-DÄLA.
Ssg: DÄL- l. DEL-DRAGARE. (däl-) (†) plankbärare. (Elefanten) lade .. stockarna så jämt på hvarannan, som någon däldragare. Osbeck Resa 348 (1757). BrandordnGbg 1748, III. 2: 9.

 

Spalt D 2507 band 7, 1923

Webbansvarig