| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄMMA däm3a2, v.2 -er, dämde, dämt, dämd ((†) pr. ind. sg. dämmar Bremer Hertha 347 (1856). p. pf. dämmad Fineman SvSpr. 37 (1828), Lovén Dante 1: 183 (1856)). vbalsbst. -ANDE, DÄMNING (se d. o.); -ARE (se DÄMMARE, sbst.2); jfr DÄMME.
1) anlägga en damm l. dammar i l. vid l. omkring (ngt, i sht en flod o. d.); medelst dammbyggnad hejda l. afspärra (ett flodlopp o. d.); spärra vägen för l. kvarhålla (vatten); vanl. med bibet. af vattnets stigande ofvanför l. innanför fördämningen; stundom abs.: utföra dämningsarbete (ngnstädes); ngn gg intr.: utgöra ett afspärrande hinder (mot vatten). Balck Es. 46 (1603). Een Ström som warder dämd, at Watnet samlad blifwer. Spegel GV 281 (1685). Banken .. var så stor och bred, at den dämde mot det ne(d)-flytande vatnet, och hindrade dess afrinnande. Kalm Resa 1: 210 (1753). Gagners förslag förutsätter rätt .. att i någon mån dämma äfven i kungsådra. TT 1899, B. s. 153. — jfr AF-, FÖR-, IGEN-, IN-, KVAR-, TILL-, UPP-DÄMMA, äfvensom IS-, MORÄN-DÄMD. — särsk.
a) (†) i förb. med prep. ifrån: (gm fördämning) hålla (vatten) borta från (ngt). Lagförsl. 395 (c. 1606). Genom Holländska sluss-portar dämma vattnet ifrån Dockan. Nordberg C12 2: 602 (1740).
b) mer l. mindre bildl. Åm du så strängelig will stå uppå din rätt, / Lär du mäd Swårhet mer olykkan nödgas dämma. FTBergman i LejonkDr. 105 (1689). I sielfva källan dämma .. det onda. HSH 10: 182 (1715). Några medel .., hvarigenom .. fyllerisynden måtte .. kunna dämmas och hämmas. KyrkohÅ 1903, s. 189.
3) (mindre br.; jfr dock slutet) i fråga om ljud: undertrycka, återhålla, dämpa; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. Weste (1807). (Migneul talade) så svagt och likasom dämdt inom honom sjelf, att det icke hördes (till rummet utanför hans). Almqvist AmH 2: 53 (1840). Schulthess (1885). — särsk. (fullt br.) mus. undertrycka ljudet från (en sträng). De öfverskjutande delarna af (piano-)strängen hållas dämda genom inflätade klädesremsor. NF 12: 1242 (1888).
4) [jfr DAMMA, v.3] (mindre br.) gjut. tillpacka, tillramma, ramma. Dämma säges, då formor af ler vid gjuterierne gräfvas ner uti sand och därmed dämmas, eller tilpackas. Rinman (1788).
5) skogsv. med sand o. jord afstänga luften från (en färdigkolad mila för att släcka densamma). VetAH 1780, s. 42. Dämda milor slockna vanligen efter 2 à 3 veckors förlopp. Ekman SkogstHb. 252 (1908).
6) metall täppa till (en öppning l. dyl. i en masugn); (gm afslående af blästern i förening med tilltäppning af alla öppningar) afbryta blåsningen vid (en masugn). JernkA 1848, s. 94. Ugnens midt, hvilken hålles betydligt dämd eller täppt af den mulliga, fuktiga och voluminösa malmen. Därs. 1852, s. 87. Därs. 1854, s. 62. PT 1914, nr 278 A, s. 3.
DÄMMA IN10 4. (medelst en damm o. d.) stänga in (vatten ngnstädes) l. afspärra (en flod l. en vik o. d.); dämma för; äfv. bildl. Dämma in vattnet på ängen. Serenius EngÅkerm. 33 (1727). Lönlösheten af att dämma in demokratiens flodvåg. Siösteen ModBelg. 324 (1906). jfr INDÄMMA. —
DÄMMA UPP10 4 l. OPP4. gm dämning l. gm att lägga sig l. stå hindrande i vägen kvarhålla (rinnande vatten) o. komma (det) att stiga l. svälla. Sahlstedt (1773). jfr UPPDÄMMA.
(4) -KLUBBA. (numera knappast br.) med en gjuten järnklump skodd trästöt hvarmed sanden kring en gjutform tillpackas. Rinman 1: 456 (1788). —
(1) -ÄNG. landt. äng som kan sättas under vatten gm uppdämning af ett närliggande vattendrag. Arrhenius Jordbr. 3: 160 (1861).
Spalt D 2509 band 7, 1923